Begreppet konstitutionalism innefattar vanligen element som idealet om rättsstaten, lagstyre, maktdelning och skydd för grundläggande fri- och rättigheter.46 Men också uppfattningen om att majoritetsbeslut efter ett val inte kan vara ett tillräckligt villkor för att landet ska vara en demokrati.47 Likväl som demokrati kan konstitutionalism förklaras på flertalet sätt och ha olika infallsvinklar, och en enhetlig definition finns inte.48 Med konstitutionalism i denna uppsats menas begränsningar och ramar för maktutövning som genomförs av en stark politisk majoritet.49 En stat med konstitutionell styrelseordning innebär ofta att statsmakten ska vara bunden, begränsad och balanserad genom att vissa institutioner kan kontrollera efterlevnaden av den skrivna konstitutionen samt efterlevnaden av medborgerliga fri- och rättigheter.50 En viktig del i begreppet konstitutionalism är också att begränsningarna
42 Se Moberg (red.) Makt utan motvikt, s. 316 & Bremdal, Riksdagens kontroll av regeringsmakten, s. 55.
43 Moberg (red.) Makt utan motvikt, s. 312.
44 Av Helldén kallad en ”doktrinär demokrat”, Helldén, Regeringsmakt och demokrati, s. 85 samt s.
103–104.
45 Av Held kallad en ”liberaldemokrat”, Held, Demokratimodeller s. 319.
46 SOU 1999:76, Hermansson, om att tämja folkmakten, s. 11.
47 Peczenik (red.), Makt utan motvikt, s. 114.
48 Smith & Petersson, Konstitutionell demokrati s. 10.
49 Jfr. SOU 1999:76, Hermansson, Om att tämja folkmakten, s. 10 och Bremdal, Riksdagens kontroll av regeringsmakten, s. 56.
50 Smith & Petersson, Konstitutionell demokrati s. 10-11 & 32 samt Fogelklou (red.), Makt utan motvikt s. 85.
av makten inte ska kunna ändras av en enkel majoritet, eftersom möjligheten att undanröja dessa spelregler av en enkel majoritet skulle undanröja det bakomliggande syftet med reglerna.51 Enligt Smith & Petersson finns tre huvudsakliga skäl för att reglera demokratin genom konstitutionalism. Första skälet är att upprätthålla demokratin som styrelseform, det andra skälet är att förbättra politikens styrelseförmåga genom stabilitet och förutsägbarhet och det tredje skälet är att värna om individers fri- och rättigheter gentemot staten.52
Den svenska politiska statsmakten är till viss del bunden, direkt efter stadgandet av folksuveräniteten i 1 kap 1 § RF framgår också att ”den offentliga makten utövas under lagarna”. Även i Parisstadgan finns det skrivet att en demokrati medför ”en förpliktelse för myndigheterna att följa lagen och en opartisk rättsskipning. Ingen står över lagen”.53 Hermansson lyfter dock i en offentlig utredning att med konstitutionalism menas ofta något mer, och det är då frågor om maktbalans eller begränsning av makten framkommer.54 Ett demokratiskt beslutsfattande behöver ha ett ramverk att gå efter, och det finns flertalet valsystem och beslutsmetoder att välja på.55 Det ”problematiska” med konstitutionalism som begrepp är att det kan argumenteras vara ett motsatsförhållande till demokrati – om demokratin begränsas är det väl inte längre en sådan?56 Men eftersom begreppen också är tätt sammanflätade, missgynnas diskussionen om de ses som motsatser till varandra.
Förvisso kan det finnas konstitutionalism som verkar på ett sätt som försämrar den demokratiska makten, men fokus bör i stället riktas till ifall konstitutionalismen kan användas som ett verktyg för att förstärka demokratin på ett godtagbart sätt.57 Smith och Petersson precis som Peczenik menar att folksuveränitet är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för ett demokratiskt styrelseskick, stabila spelregler och ramar måste utformas för en få en välfungerande demokrati.58
51 Bremdal, Riksdagens kontroll av regeringsmakten, s. 55.
52 Smith & Petersson, Konstitutionell demokrati, s. 29.
53 Parisstadgan (1990), s. 3.
54 SOU 1999:76, Hermansson, Om att tämja folkmakten, s. 11.
55 A.a., s. 16.
56 Jfr. Hela diskussionen som Hermansson för i SOU 1999:76, avseende en yttre gräns för begränsning av den politiska makten.
57 SOU 1999:76, Hermansson, Om att tämja folkmakten, s. 15.
58 Smith & Petersson, Konstitutionell demokrati s. 8 & Peczenik, Makt utan motvikt, s. 114.
En viktig grundtanke med ett påkallat behov av konstitutionalism, är alltså uppfattningen att en demokrati inte enbart kan förverkligas genom ett majoritetsstyre, utan det behöver kombineras med flera andra komponenter.59 Smith och Petersson påtalar att det finns en risk med att använda begreppet konstitutionalism, då det i vissa fall antas innefatta en specifik ideologisk inriktning. Begreppet konstitutionalism kan också riskeras att förknippas med förespråkandet av en stark normkontroll genom författningsdomstol.60 Det är därför viktigt att påpeka att begreppet konstitutionalism i denna uppsats endast kommer omfatta frågeställningen om den politiska makten i Sverige behöver ett utökat ramverk i form av vissa begränsningar för ett starkt majoritetsstyre. Konstitutionalism och konstitutionell demokrati ses som ett ideal, och används i likhet med hur Smith och Petersson använder det som en modell till hjälp för en analys.
Andra sammanblandningar förekommer också, i diskussioner om konstitutionalism återkommer ofta begreppet maktdelning, vilket ibland beskrivs som det centrala verktyget för en ”konstitutionalisering” av en stat.61 Att fokus har hamnat på maktdelningsfrågor beror förmodligen på att Sverige tenderar att i stället ha en funktionsfördelning mellan statliga organ, och med en långtgående självständighet för förvaltningen.62 Maktdelning avser oftast en horisontell maktdelning inom ett land, exempelvis mellan regering, riksdag, domare och domstolar men kan också avse vertikal maktdelning mellan EU, staten och kommuner eller delstater. I denna uppsats kommer begreppet maktdelning anses vara en del av konstitutionalismen, vilket kan bidra till en tydlig struktur mellan olika organ, men maktdelning ska inte läsas som en synonym till begreppet konstitutionalism.
Diskussionen om en förstärkt konstitutionalism grundar sig sammanfattningsvis i tanken om att den demokratiska beslutsprocessen är något som bör upprätthållas och skyddas under lång tid som styrelseskick i Sverige. Som redan nämnt innebär inga
59 Smith & Petersson, Konstitutionell demokrati s. 10.
60 A.a.
61 Smith & Petersson, Konstitutionell demokrati, s. 17, Jfr. Nergelius (red.) Makt utan motvikt s. 37 ff. Nergelius anser att det föreligger ett behov av ökad maktdelning då maktkoncentrationen till riksdagen är mindre ägnad att motverka maktmissbruk.
62 Nergelius (red.) Makt utan motvikt s. 45 & 63.
begränsningar eller svaga ramar en risk för att folkstyret urholkas av en stark politisk majoritet.