grundlagsändring snabbare än vad som är genomförbart i Sverige, då det kan genomföras direkt i sittande parlamentet, om än med en spärr för en kvalificerad
159 SOU 1999:76, Hermansson, om att tämja folkmakten, s. 19.
majoritet. Om ett enstaka parti inte skulle ha samma inflytande som det är i dagsläget i Ungern skulle förmodligen processen vara något långsammare. Det vill säga om förslaget skulle behöva vara en kompromiss mellan partier för att med säkerhet nå kvalificerad majoritet, men det finns inga ytterligare konstitutionella skydd såsom exempelvis mellanliggande val eller folkomröstningar för ändring av konstitutionen.
Det ska här framhållas att om ett parti eller en koalition av partier i Sveriges riksdag
”bara” skulle inneha en enkel majoritet, det vill säga 175 röster, är en ändring möjlig på liknande vis som i Ungern. Med den enda skillnaden att det också måste till ett val mellan de två besluten, men det finns inga gränser i vad ändringarna kan innehålla och i princip skulle alla grundlagar kunna tas bort om majoriteten önskade. Smith har avseende kravet på två omröstningar angett att den andra omröstningen i en grundlagsändring traditionellt i Sverige oftast handlar om en rutinmässig bekräftande av det redan tagna beslutet.160
Det finns en stark likhet mellan båda länderna då både Sverige och Ungern har en väldigt långtgående maktkoncentration hos parlamentet, även om den är än mer tydlig i Ungern. Den parlamentariska maktkoncentrationen accepteras i båda länderna eftersom den är demokratisk legitim.161 Det är också värt att nämna att Ungern under tidigt 2000-tal benämndes som en stabil demokrati med en långtgående konstitutionalisering, vilken genomfördes främst med tillförsäkrandet av lagprövningsrätt av en konstitutionell domstol. Konstitutionaliseringen antogs grundas i landets vilja att begränsa makt hos beslutsfattare eftersom landet tidigare hade genomgått en lång period av att vara en totalitär kommunistisk stat.162 Samt att tidigare diktaturer generellt i Europa har varit ytterst angelägna att säkerställa ett starkt inslag av maktdelning i deras statsskick.163
I de allra flesta demokratier finns det inslag av konstitutionalism och maktdelning, även om konstitutionalism inte alltid varit syftet med regleringen från början. I Ungern och Sverige finns också inslag av konstitutionalism i ländernas statsskick men i olika utsträckning. Sverige har till exempel lagprövningsrätt för domstolar, förekomst av folkomröstning, självständig förvaltning och ett separat
160 Smith, Politikernas konstitution – eller folkets? SvJT 2004 s. 676.
161 Peczenik (red.), Makt utan motvikt s. 127.
162 Fogelklou (red.), Makt utan motvikt s. 93–95 & 99–100.
163 Nergelius (red.), Makt utan motvikt s. 43.
ändringsförfarande för grundlagen. Däremot saknas en stark kontrollmakt, en tydlig maktdelning, författningsdomstol och kvorumregler för att ändra grundlag. Ungern har i stället en författningsdomstol, folkomröstningar, ett presidentstyre som skulle kunna generera en stark maktdelning men saknar ett separat förfarande för grundlagsändring och domstolarnas oberoende kan ifrågasättas.164 Denna uppställning påvisar att Ungern har mer maktdelning och starkare drag av konstitutionalism rent teoretiskt, sett till förekomsten av en författningsdomstol och maktdelning genom presidentskap, vilket ses som klassiska verktyg för konstitutionalism.165 Men det visar också att sådana verktyg inte spelar någon roll när parlamentet har tagit grepp om makten genom att ändra grundlagen till deras fördel.
Vid denna jämförelse kan det argumenteras för att utformningen av ändringsförfarandet av grundlagen är det som spelar verklig roll avseende kontrollen av densamma. Om parlamentet har ändrat grundlagen som ska kontrolleras spelar konstitutionen i sig självt en mindre roll avseende att bevara typiska demokratiska värderingar, det blir i stället ändringsmekanismen som blir avgörande.
Jag vill poängtera att maktkoncentrationen till parlamentet och riksdagen i båda länderna är det som ger grund till diskussionen om konstitutionalism. I Ungern har denna maktkoncentration, trots övervakandet från en konstitutionell domstol lett till mycket stora förändringar i landets statsskick. Det går att se risker gällande bevarandet av ett demokratiskt statsskick med en stor maktkoncentration till parlament eller riksdag. Om det tidigare har setts som en klar överdrift att ett oinskränkt majoritetsstyre också kan missbruka sin makt, då det inte förekommer särskilt ofta, måste Ungern kunna verka som ett tydligt exempel.
Om dessa två länder genom en förenklad uppdelning ska placeras i ett demokratiskt fack och försöka skiljas från varandra kan Holmströms terminologi om kollektivistisk demokrati och liberal demokrati vara till hjälp.166 Det finns flera andra benämningar på denna uppdelning mellan demokratityper, som också är förknippad med olika ideologier såsom maktstat och rättsstat eller populistisk demokrati och liberal
164 Jfr. Avsnitt 4.
165 Jfr. Nergelius (red.), Makt utan motvikt s. 37 ff. och Nordquist (red.) Makt utan motvikt s. 237 ff. avseende presidentskap som verktyg för maktdelning.
166 Holmström, Domstolar och demokrati: den tredje statsmaktens politiska roll i England, Frankrike och Tyskland s. 59–60.
demokrati. Denna väldigt förenklade distinktion görs för att sedan användas som ett verktyg i analysen. Uppdelningen syftar till att vara ett hjälpmedel för att kunna utpeka vad det konkret är som skiljer länderna från varandra i dess demokratimodeller, och om denna åtskillnad kan ge en delförklaring till Ungerns politiska utveckling. En kollektivistisk demokrati präglas av statssuveränitet, parlamentarism, monism, majoritetsstyre och är en enhetsstat. Medan en liberal demokrati präglas av legalitetsprincipen, maktdelning, pluralism, minoritetsveto och federalism.167 Även om uppsatsen tidigare har beskrivit flera likheter mellan de presenterade länderna tror jag det råder en uppfattning om att Sveriges statsskick skiljer sig från Ungerns, just för att det svenska statsskicket inte förväntas nedmonteras eller ändras i någon större utsträckning. Mitt påstående grundas på avsaknaden av skyddsregler för konstitutionen i kombination med den stora maktkoncentrationen till riksdagen. Jag har därutöver uppfattningen att målbilden hos såväl de flesta svenska politiker och medborgare är att Sverige ska vara en liberal demokrati som tar starkt avstånd från ett monoistiskt statsskick vilket tenderar att agera som en totalitär stat på grund av avsaknad av mångfald och oberoende. Detta antagande kan också förstärkas genom argument som Sveriges medlemskap i EU, det stora skyddet för fri åsiktsbildning genom yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) och offentlighetsprincipen.
Om vi går tillbaka till uppdelningen mellan de olika demokratityperna kan vi däremot se att Sverige och Ungern delar många beståndsdelar vilka beskrivs som en kollektivistisk demokrati, såsom statssuveränitet, parlamentarism och majoritetsstyre.
Samtidigt som de båda länderna också har inslag från den liberala demokratin genom legalitetsprincipen och maktdelning i olika omfattning. Uppdelningen måste betraktas som en förenkling och ett tankeverktyg, snarare än en beskrivning av verkligheten eftersom de flesta demokratier ligger mitt emellan dessa ändpunkter och inslagen kombineras.168 I båda demokratityperna upprätthålls demokratins grundläggande principer genom allmän och lika rösträtt, fri opinionsbildning och organisationsfrihet – politisk konkurrens och folkligt deltagande.169 Här kan diskuteras om Ungern har vissa brister avseende opinionsbildning till följd av landets politiska utveckling med
167 Karlsson (red.) Makt utan motvikt, s. 6.
168 A.a. s. 6–7.
169 A.a.
Fidesz i spetsen.170 Om vi tänker oss dessa demokratiska modeller på en linje där den kollektivistiska demokratin är längst till vänster och den liberala demokratin längst till höger, placerar sig både Sverige och Ungern tydligt till vänster på skalan. För att sätta detta i ytterligare perspektiv ska sägas att ett annat land som också är placerat långt till vänster på skalan är Storbritannien på grund av landets starka parlamentsöverhöghet.
Däremot kan länder som Tyskland och USA användas som exempel på liberala demokratier vilka placerar sig längre till höger på skalan, där komponenter såsom maktdelning, pluralism och federalism är starkt framträdande.171 Det som gör att Sverige inte placerar sig riktigt lika långt till vänster som Ungern beror på att processen för ändring av grundlagen måste skilja sig åt i de två presenterade demokratimodellerna. Om monoism och parlamentarism dominerar som i den kollektivistiska modellen är reglerna för ändring inte särskilt begränsade, eftersom parlamentet i denna typ av demokrati snabbt och enkelt kan ändra grundlagen, vilket också följer av parlamentsöverhögheten. I en liberal demokrati råder motsatt förhållande, eftersom maktdelningen och minoritetsvetot starkt begränsar snabba förändringar. Eftersom Ungern inte har något separat förfarande för grundlagsändring (förutom kravet på kvalificerad majoritet) hamnar de därför mer åt vänster i denna uppställning än vad Sverige gör. Men de olika ändringsförfarande för grundlag är också den enda konkreta skillnaden om ett förenklat analysverktyg för länderna ska användas. Skillnaden mellan länderna och avståndet på skalan får inte betraktas som särskilt stort, det går inte att bortse från att Sveriges konstitution är lätt att ändra, samt att det har funnits en uppfattning om att grundlagen kan ändras efter behov.172 Det går självklart att bryta ner länderna i ytterligare komponenter och göra en mer detaljerad jämförelse, men det får vara uppgiften i ett framtida arbete.