Kemikalieanvändningen

Kemikalier används i alla produktionssteg vid framställning av textilier och omfattar därmed allt ifrån bekämpningsmedel vid råvarufram- ställning och lösningsmedel vid fiberproduktion, till ytbehandlings- kemikalier i våtprocessen. Se bilaga 6 s. 7 för en översikt över den om- fattning och bredd kemikalieanvändningen vid textiltillverkning har.

Kemikalier som tillsätts vid textilproduktion i syfte att ge stöd till olika processer benämns ofta processkemikalier och exempel på vanligt förekommande processkemikalier är hartser och lim. Medan ämnen som tillsätts för att ge produkterna olika egenskaper kallas för funktionskemikalier och kan exempelvis vara färgämnen eller vatten- och smutsavvisande beläggningar.

SOU 2020:72 Textila flöden och miljöpåverkan

Processkemikalierna är inte avsedda att finnas kvar i slutproduk- ten utan tvättas vanligen ur textilen redan i produktionsledet (våt- beredningen) och finns oftast inte kvar i den färdiga produkten som sätts på den svenska marknaden. Men ibland kan rester förekomma i mindre mängder. Funktionskemikalier ska däremot finnas kvar i produkten under hela produktens livstid (Naturvårdsverket 2015b). Utöver processkemikalier och funktionskemikalier kan textila mate- rial oavsiktligt innehålla små mängder av kemiska ämnen såsom föroreningar (t.ex. polycykliska aromatiska kolväten, PAHer) eller nedbrytningsprodukter (t.ex. formaldehyd och arylaminer).

Material och önskad funktion på slutprodukten avgör vilka kemi- kalier som används, vilket innebär att vissa problematiska ämnen nästan enbart återfinns i specifika material- eller varugrupper exem- pelvis återfinns hög fluorerade ämnen (PFAS) i vatten-, fett- och smutsavvisande textil t.ex. sport- och fritidskläder, möbeltyger och heltäckningsmattor (Naturvårdsverket 2015b). Textiler som sätts på den svenska marknaden kan därmed innehålla kemikalier som har hälso- eller miljöfarliga egenskaper. Vid användning och tvätt kan dessa produkter släppa ifrån sig ämnen som kan påverka människors hälsa och miljö negativt då de kan vara cancerframkallande, störa fortplantningen, framkalla allergi eller vara skadliga för vattenmiljön. Se mer om detta i underlagsrapporten i bilaga 6.

Kemikalieinspektionen identifierade 2014 drygt 3 500 kemiska ämnen som möjliga att använda i textilproduktion, av dessa pekades 368 ut som ämnen med särskilt farliga egenskaper. Av dessa 368 iden- tifierades 299 som hälsofarliga och 135 som farliga för miljön. Vidare konstaterade Kemikalieinspektionen att få av de utpekade ämnena är reglerade i den europeiska kemikalielagstiftningen Reach (Kemikalie- inspektionen 2014). Mycket har hänt sedan 2014 och flera begräns- ningar av kemikalier som berör textilområdet har trätt i kraft (se bilaga 6). Bland annat har begräsningar införts för azofärgämnen och impregneringsmedel med PFOA (Kemikalieinspektionen 2019). Det pågår också ett intensivt arbete på EU-nivå där bland annat Kemi- kalieinspektionen i samarbete med Frankrike arbetat med en gemen- sam begränsningsdossier för allergiframkallande ämnen. Ett annat begränsningsförslag om användning av PFAS som inte är samhälls-

Textila flöden och miljöpåverkan SOU 2020:72

nödvändig har inletts under våren 2020 där Kemikalieinspektionen samarbetar med myndigheter från fyra andra EU-länder.8

Vissa ämnen är redan förbjudna att användas inom EU, men kan ändå detekteras i svenska vatten. Enligt Naturvårdsverket kan före- komsten härledas till utsläpp från tvättvatten av textil (Naturvårds- verket 2017). Ett exempel är nonylfenoletoxilat, en processkemikalie som kan används vid tillverkning av textilier. Ämnet är starkt be- gränsat vad gäller användning vid textilproduktion inom EU, men förekommer i importerade textilier. När textilierna tvättas följer nonylfenoletoxilat med tvättvattnet till reningsverken och ut i miljön. Där bryts det ner till det hormonstörande ämnet nonylfenol, som är mycket giftigt för fisk och andra vattenlevande organismer. EU:s Reach-kommitté beslutade 2015, på förslag från Sverige, att införa omfattande begränsningsregler gällande nonylfenoletoxilat i textilier som importeras till EU från och med 2021.9 _{EU:s begränsningsregel}

för nonylfenoletoxilat gäller inte secondhandkläder eller återvunna kläder eftersom det giftiga ämnet då redan anses ha tvättats ur texti- lierna (Kemikalieinspektionen 2016).10

Svenska företags arbete med kemikalier

Textiltillverkning omfattar en rad kemikalieintensiva processer och hanteringen av kemikalier är en viktig fråga för aktörer längs hela produktionskedjan. Av arbetsmiljömässiga skäl såväl som för att säkerställa att innehållet av ämnen i produkterna följer aktuell lag- stiftning. En utmaning för textilindustrin är att över 80 procent av tillverkningen sker i länder utanför EU där kemikalielagstiftningen såväl som tillsynen kan vara mindre strikt (se bilaga 6). Företag som tillverkar eller importerar textil till EU-marknaden har en skyldighet att se till att textilen uppfyller kraven i EU:s kemikalielagstiftning (Kemikalieinspektionen 2020).

I dag arbetar många svenska textilföretag aktivt med att begränsa användningen av problematiska ämnen i produktionsledet genom att 8 _{Kemi https://news.cision.com/se/kemikalieinspektionen/r/fem-europeiska-myndigheter-}

samarbetar-for-att-forbjuda-pfas,c3107603 Hämtad 2020-11-12.

9 _{Kemi www.kemi.se/arkiv/nyhetsarkiv/nyheter/2015-08-21-stopp-for-giftigt-amne-i-klader}

Hämtad 2020-09-20.

10 _{Begagnade varor (secondhand) är ofta undantagna från begränsningsregler på grund av prak-}

tiska tillsynsskäl. Det är inte proportionerligt att göra tester eller begära försäljningsstopp på en enstaka vara hos en detaljist. Det finns dock anledning att göra en bedömning för varje enskilt fall när en ny begränsningsregel ska antas om undantag för återanvändning är relevant.

SOU 2020:72 Textila flöden och miljöpåverkan

ta fram egna kravlistor för ämnen som inte ska förekomma i den färdiga textilprodukten. Listorna kan antingen vara riktade mot till- verkningsledet eller mot materialet i den färdiga varan. Företagen lämnar kravlistorna till sina leverantörer som i sin tur förbinder sig att följa restriktionerna (H&M 2020). Hur aktivt företagen arbetar med att följa upp att överenskomna kravlistor verkligen efterlevs be- ror till stor del på företagets interna resurser och möjligheter. Vissa genomför revisioner på produktionsanläggningarna medan andra tar prover på importerade produkter alternativt en kombination. Tillfäl- len då provtagning kan ske är vid misstanke om att en produkt kan innehålla farliga ämnen, vid byte av leverantör eller vid önskan att certifiera en produkt enligt exempelvis Oeko-Tex krav (se bilaga 6). Stora företag, som exempelvis H&M, kan ställa tuffa krav på efter- levnad genom att häva order eller returnera varorna om inte kraven efterlevs. Detta har bidragit till att farliga ämnen som alkylfenole- toxilater och klorerade, bromerade och andra organiska lösnings- medel inte längre används vid produktionsanläggningar där dessa företag tillverkar produkter (H&M 2020). Många små och medel- stora företag upplever att det är svårt och kräver stora resurser att kontrollera kravlistornas efterlevnad. Företagens begränsningslistor går ofta längre än gällande lagstiftning genom att inkludera ämnen som ännu inte är reglerade i EU:s kemikalielagstiftning. Att krav- listorna skiljer sig åt mellan olika företag vad gäller ämnen, verifier- ingar och gränsvärden orsakar praktiska och administrativa problem, samtidigt som det gör det svårare att kommunicera med leverantörs- kedjan och att säkerställa att kraven verkligen efterlevs (Kemikalie- inspektionen 2015). Ytterligare en utmaning är att produktions- och leverantörskedjorna för textilvaror ofta är långa och komplexa, och information om innehåll och kemiska ämnen kan försvinna i de många stegen i leverantörskedjan från tillverkning till användare och avfallshantering. Företag som sätter varor på EU-marknaden ska från och med år 2021 rapportera innehåll av särskilt farliga ämnen till SCIP-databasen11 _{hos den europeiska kemikaliemyndigheten Echa.}

När databasen finns på plats förväntas den bidra till ett förbättrat informationsflöde under varans hela livscykel, inklusive avfalls- och återvinningsledet.

Textila flöden och miljöpåverkan SOU 2020:72

Farliga kemikalier i arbetskläder och skyddsutrustning

Arbetskläder, uniformer och annan textil skyddsutrustning kan vara behandlade med farliga kemikalier i syfte att skydda bäraren från värme, brand, kemikaliestänk etc. Inom EU12 _{ställs särskilda krav på}

arbetskläder och skyddsutrustning inom exempelvis industri, gruva, petrokemi och offshoreindustrin (Fristads 2019). Det kan innebära att textilierna innehåller exempelvis högfluorerade ämnen (PFAS/ flourkarboner), dessutom kan arbetskläder också bli kontaminerade under användning exempelvis inom vården. Textilier som dessa är inte lämpliga att recirkulera utan ska hanteras separat och enligt gällande regelverk när de är uttjänta.