Klimp

• De hittills beviljade bidragen på 1040 miljoner antas leda till en årlig ut- släppsminskning på 567 000 ton koldioxidekvivalenter och en minskad årlig elanvändning på 340 000 MWh.

• Endast 86 åtgärder av de 134 projektansökningarna i den första bidrags- omgången innehöll nödvändig information för att beräkna bidragseffektivitet, som är ett av de nyckeltal som kan användas för utvärdering.

• Klimp tillåter en betydande flexibilitet i valet av åtgärder, till skillnad från bidragssystem som riktar sig mot specifika investeringar.

• Klimp har den attraktiva egenskapen att stödet endast utgår för att täcka delar av de ”miljörelaterade” kostnaderna som är kopplade till projektets grund- investering.

• Den sökprocess som ansökningsförfarandet initierar på kommunnivå kan ha ett värde i sig; det stimulerar tjänstemän och politiker till att uppmärksamma miljöfrågor och identifiera åtgärder. De lokala aktörerna är ofta de som bäst vet vilka åtgärder som är billigast och mest effektiva.

• Ett problem med Klimp är svårigheterna att mäta de faktiska effekterna som följer av systemet. Studier påtalar att det finns en risk att den utsläppsminsk- ning som projektet skulle ge överskattas.

• Projekt inom övrig-sektorn (hushåll och icke-energiintensiv industri) som fått bidrag under förespeglingen att de annars inte hade genomförts, kan vid höj- ningar av koldioxidskatten bara ett par år senare vara privatekonomiskt lön- samma även utan bidrag.

Bakgrund och syfte

Ett nytt stöd till lokala klimatinvesteringsprogram (Klimp) föreslogs i Klimatpro- positionen (prop. 2001/02:55) och har sedan beslutats av riksdagen. Bidragsmedel om 1040 miljoner kronor fördelat på perioden 2003-2006 år har avsatts. Första omgången ansökningar togs in 2003.

Styrmedlets utformning

Stödet regleras i förordningen om statliga bidrag till klimatinvesteringsprogram (SFS 2003:262) och i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om statliga bidrag till klimatinvesteringsprogram (NFS 2003:13) . Klimp-bidrag kan på samma sätt som tidigare LIP-bidrag sökas av svenska kommuner. Till skillnad från LIP kan även landsting och i vissa fall företag lämna in egna ansökningar. Ansökningarna skall innehålla en redovisning av lokala förutsättningar och utsläppskällor samt en strategi för hur utsläppen skall kunna minskas. Strategin

bör vara väl förankrad inom kommunen och integrerad med annan kommunal planering och den bör innehålla mål som utgår från de nationella målen och en handlingsplan. I handlingsplanen bör redovisas vilka aktiviteter som planeras och metoder som ska användas, samt en plan för uppföljning och utvärdering. En ambition är att kriterierna för bedömning av ansökningarna skall vara tydligare för de sökande än de har varit för LIP-ansökningarna. Riktlinjerna för hur förväntade miljöeffekter och miljörelaterade investeringskostnader skall redovisas har också stramats upp för att ge goda möjligheter att jämföra olika projekt med varandra och att följa upp och utvärdera programmen.

• Bidragen är tänkta att ges till projekt som resulterar i så stora effekter som möj- ligt, i förhållande till bidragets storlek, när det gäller utsläpp av växthusgaser, energiomställning och energibesparing, i ett tidsperspektiv till år 2050. Stödet syftar därmed till att bidra till såväl det långsiktiga klimatmålet som till del- målet till 2008-2012. Investeringarna kan också användas som ett medel för beteendepåverkan. Därför ställs krav på informationsinsatser i anslutning till åtgärderna. Klimp-bidrag ska inte ges till åtgärder som följer av skyldigheter i lag eller annan författning eller som ligger inom den normala verksamheten och ändå skulle ha genomförts.

Utvärderingar

I Naturvårdsverket (2006h) beskrivs omfattningen och förväntade effekter av Klimp. De hittills beviljade bidragen på 1040 miljoner kronor har resulterat i 72 klimatinvesteringsprogram. De omfattar en investeringsvolym på 4,7 miljarder kronor. Åtgärder i de hittills beviljade programmen beräknas leda till att de årliga utsläppen av växthusgaser minskar med 567 000 ton koldioxidekvivalenter. Åtgärdernas livslängd uppgår i medeltal till 20 år. Elanvändningen beräknas minska med 340 000 MWh årligen.

Bidragseffektivitet kan beräknas genom att dividera det beviljade bidraget med den totala differensen i koldioxidekvivalenter. Detta nyckeltal kan beräknas per år eller för projektets hela livslängd. Bidragseffektivitet säger dock inte något om åtgärdens kostnadseffektivitet. I Naturvårdsverket (2004a) så kommer man fram till att endast 86 åtgärder av de 134 projektansökningarna innehöll nödvändig information för att beräkna bidragseffektivitet. För dessa ligger den genomsnitt- liga bidragseffektiviteten för hela projekttiden på 0,12 bidragskronor per kg kol- dioxidekvivalent, eller 8 kg koldioxidekvivalenter per bidragskrona. Sett över hela projekttiden förefaller projekten inom energiområdet vara de som ger mest

utsläppsminskning per bidragskrona.

I Naturvårdsverket (2004a) görs också uppskattning av kostnadseffektiviteten med hänseende på koldioxidminskningen i de beviljade Klimp-bidragen. Rapporten kommer fram till att det endast är 20 delprojekt (av de 86 där underlaget tillåter en beräkning) som kan sägas vara samhällsekonomiskt lönsamma i strikt ekonomisk mening.

Enligt förordningen får Klimp-bidrag endast lämnas till kostnadseffektiva åtgärder som inte är lönsamma på kort sikt. För att studera vilka åtgärder som skulle ha genomförts även utan bidrag och vilka åtgärder som kan ha tidigarelagts tack vare bidraget har man i Naturvårdsverket (2004a) beräknat lönsamheten i de olika pro- jekten. Ett projekt som är lönsamt utan bidrag skulle i ekonomisk mening genom- föras utan bidrag medan en åtgärd som endast blir lönsam med bidraget kan anses ha genomförts på grund av detsamma. Naturvårdsverket (2004a) har beräknat nu- värdet14 _{på de 134 olika delprojekten med och utan bidrag och fann att 20 åtgärder} hade positiva nuvärden även utan bidrag. Dessa åtgärder hade en total invester- ingskostnad om ca 565 milj. kr varav ca 281 milj. kr var miljörelaterad invester- ing. Dessa åtgärder beräknas ge en total koldioxidminskning på 28,5 kton och skulle kunna ha genomförts även utan Klimp-bidrag. De nästan 62 milj. kr som betalats ut i bidrag till dessa åtgärder skulle i så fall ha kunnat användas mer effektivt på alternativa projekt med en större total utväxling. Några av dessa åtgärder har fått bidrag pga att de bedömts vara högriskprojekt och ansågs behöva bidrag för att bli genomförda. Åtgärder inom energiområdet har generellt sett avsevärt bättre lönsamhet än övriga typer av åtgärder. De har oftast lägre drift- kostnader genom övergång till biobränslen som är billigare eller p.g.a. lägre energianvändning. Inom transportområdet finns inte alltid en uppenbar ekonomisk vinst.

För femton delprojekt var nuvärdet utan bidrag negativt men vändes till ett posi- tivt resultat med hjälp av bidraget. Dessa bidrag skulle strikt ekonomiskt inte ha genomförts utan Klimp-bidraget. Intressant är att hela investeringskostnaden, totalt 9 500 000 kr, för dessa projekt räknas som miljörelaterad. Det rör sig alltså om rena miljöåtgärder, främst inom energisektorn. De ca 24 milj. kr som betalats ut till dessa projekt har gett 22 kton minskade koldioxidutsläpp.

Ett annat sätt att avgöra om ett projekt är ekonomiskt lönsamt är att titta på åter- betalningstiden (Pay-back). Kort återbetalningstid tyder på att åtgärden är lönsam. I två fall har bidragsgivna Klimp-åtgärder återbetalningstider på drygt två år. För övriga är variationen stor (mellan 5 och 15 år). För vissa åtgärder finns över- huvudtaget ingen lönsamhet ens på lång sikt sett ur ett strikt ekonomiskt perspektiv.

I Energimyndigheten (2005a) görs som framgår en utvärdering av de styrmedel som verkar inom klimatområdet, däribland LIP. En stor del av de saker man pekar på när det gäller LIP är också giltiga för Klimp. Ett problem ur kostnadseffektivi- tetsperspektiv är om man utgår från genomsnittliga snarare än marginella kostna- der. Låga genomsnittliga kostnader innebär inte alltid låga marginella kostnader. Man visar också i Energimyndigheten (2005a) att bidragseffektiviteten (genom- snittligt LIP-stöd per årlig koldioxidreduktion i kilo) varierar betydligt mellan olika åtgärder. Detta antyder enligt Energimyndigheten (2005a) att staten kan

14_{Nuvärde kan grovt översättas till den totala summan av projektets årliga nettoöverskott under}

dess beräknade livslängd, inklusive restvärde, alltsammans diskonterat med (i det här fallet) 4 % kalkylränta för att få fram värdet i nutid.

omfördela stödet från högkostnadsåtgärder till lågkostnadsåtgärder och därmed åstadkomma mer miljönytta utan att öka det totala stödet. Samtidigt framhåller utvärderingen att LIP-stödet innehåller ”kostnadseffektiva egenskaper” Det tillåter en betydande flexibilitet i valet av åtgärder, till skillnad från bidragssystem som riktar sig mot specifika investeringar. Detta bidrar, enligt Energimyndigheten (2005a), säkert till ”bidragseffektiviteten.”

Vidare tar ER Energimyndigheten (2005a) upp frågan om de projekt kommunerna söker för är förhållandevis billiga jämfört med de projekt som det inte söks för. Systemet inbjuder till en självselektion. LIP-stödet har den attraktiva egenskapen att stödet endast utgår för att täcka delar av de ”miljörelaterade” kostnaderna som är kopplade till projektets grundinvestering. Energimyndigheten (2005a) finner det anmärkningsvärt att inga försök har gjorts att uppskatta systemets transak- tionskostnader, de torde vara betydande.

Utvärderingen tar också upp att den sökprocess som ansökningsförfarandet initie- rar på kommunnivå kan ha ett värde i sig; det stimulerar tjänstemän och politiker till att uppmärksamma miljöfrågor och identifiera åtgärder. De lokala aktörerna är ofta de som bäst vet vilka åtgärder som är billligast och mest effektiva.

Överlag så konstaterar Energimyndigheten (2005a) att ”LIP-stödet som sådant verkar vara utformat på ett sätt som i ganska hög grad främjar kostnadseffektivi- tet. De stora problemen berör dock inte så mycket styrmedlets utformning som sådan utan snarare svårigheterna att mäta de faktiska effekterna som följer av systemet.

I Energimyndigheten (2005b) tas också LIP och Klimp upp. Energimyndigheten (2005b) anser att ”ett betydande problem med denna typ av stöd är att den kontra- faktiska utvecklingen inte kan observeras utan måste uppskattas. En försvårande omständighet är att bidragstagaren, som ju får förmodas besitta information väsentlig för att kunna avgöra huruvida ett projekt eller delar därav skulle ha genomförts inom en snar framtid även utan bidrag, har incitament att framställa bidraget som nödvändigt för projektets genomförande. Det föreligger således en uppenbar risk att stödgivaren överskattar stödets s.k. baselineutsläpp (d.v.s. den utsläppsnivå som skulle ha uppstått om det inte funnits något stöd) och därmed också den utsläppsminskning som stödet bedöms ge.” Vidare så tar Energimyn- digheten (2005b) upp problemet med höjningar av koldioxidskatten. Projekt inom övrig-sektorn (hushåll och icke-energiintensiv industri) som fått bidrag under förespeglingen att de annars inte hade genomförts, kan vid höjningar av koldiox- idskatten bara ett par år senare vara privatekonomiskt lönsamma även utan bidrag.