Umedalen Skulpturpark etablerades 1994 då området som tidigare var mentalsjukhus annekterades. Dåvarande kulturpolitikern Inge-Bert Täljedal höll det första invigningstalet och skanderade inför det fåtal besökare som samlats framför scenen – ”Detta är inte en grop. Detta är en möjlighet!” Det var starten på ett fruktbart samarbete mellan entreprenören Krister Olsson och galleristen Stefan Andersson med återkommande välbesökta invigningar vartannat år fram till 2012.
Därför har Umeå idag en skulpturpark av internationellt snitt där konstnärer som Louise Bourgeois, Antony Gormley, Tony Cragg finns representerade. Skulpturparken har i hög grad bidragit till att göra Umeå till en skulpturstad av nationell betydelse. På Umedalen finns även folkbibliotek.
Pågående transformation
Stadsdelen är resultatet av en stor transformation från f.d. sjukhusområde till stadsdel och det pågår stark utveckling. Dels puttrar utvecklingen på inom stadsdelen med färdigställande av exploatering dels sker en omdaning i och med den förändrade trafikinfrastrukturen och Västra länken som ger helt nya kopplingar över älven. Därtill sker stark utveckling med industri- och handelsutveckling i läge vid Klockarbäcken. Framförallt finns potentialer i gränssnitten till andra stadsdelar och områden.
Backenområdet
Fortsättningskurs
Historik
Kustlandsvägen har utgjort ett viktigt inslag i ett flertal av Umeås stads- och kommundelar, så även här. I sin äldsta sträckning passerade den älven vid färjestället intill Backens kyrka för att sedan följa nuvarande Häradsvägen österut förbi och genom Grubbe, Grisbacka och Västerhiske. Stadsdel-området härstammar från byar som över tid utvecklats i mer organiserade former och så småning-om vuxit ihop längs den gamla landsvägen, numera Grubbevägen. Gensmåning-om ett upplevt behov av att reglera det stadsnära bebyggandet förenades Ytterhiske med staden 1913.
I nuvarande Backenvägens förlängning västerut fanns vid sekelskiftet bara odlingsmark, men i och med dragningen av den nya, raka vägen mot Vännäs 1928 över dessa åkrar började ny bebyggelse växa fram parallellt med vägen och ett nytt stråk bildades som knöt samman byarna. Under 20- och 30-talet gjordes tre större avstyckningsplaner för närområdet och sammanlagt tillkom 80 egnahem inom Grisbacka fram till 40-talet. Dessa planer var, trots nybyggnationen, för omfattande och områden blev inte helt utbyggda vilket kom att utgöra en resurs i ett senare skede.
Snart hade behovet av ytterligare stadsbebyggelse vuxit ytterligare; i samverkan med fortsatta ansträngningar för att reglera den stadsnära bebyggelsen bildades Backens municipalsamhälle år 1941, bestående av byarna närmast väster om staden. Detta kom att medföra formulerandet av områdets första stadsplan, som antogs 1952.
I och med universitets etablering var det under 60-talet nödvändigt för Umeå att möta ett växande behov av mark för ny bebyggelse – här kunde Västerhiske, Grubbe och Grisbacka bistå. Plan-läggningen skedde successivt fram till 70-talet och introducerade nya former för stadsbyggandet.
Tidens villaområden präglades av småhus på rad längs svängda gator, något som i praktiken innebar att ytor väster om Tvärån, samt i norr mot Kronoparken, kom att stegvis förtätas och karaktäriseras av en blandning av äldre byabebyggelse och nya små- och flerbostadshus.
Struktur och bebyggelse
Generellt kan det aktuella området delas in i fyra delområden, vilka alla delvis skiljer sig åt från varandra gällande gatustruktur. Grubbe söder om Backenvägen, mellan Tvärån och Grubbeskolan, utmärkes av dess täta småhusbebyggelse på ömse sidor av en ringväg som i sin östra del svänger av och följer Tväråns sträckning. Norr om Backenvägen, å andra sidan, karaktäriseras av ett mer spontant kvartersmönster i höjd med Gabrieljansvägen. Väster om Grubbeskolan, mellan Backen-vägen och älven, är bebyggelsen organiserad i mer tydligt slutna kvarter med Lagmansgatan som in- och utfartsväg. Området mellan Vännäsvägen och Backenvägen, däremot, består huvudsakligen av sammanhängande, snedställda rektangulära kvarter där trafiken leds ut mot de större vägarna Vännäsvägen, Sandåsvägen eller Backenvägen.
Ur ett övergripande perspektiv finns det i stadsdelen en rik variation av bebyggelsetyper, respektive delområde är dock relativt enhetligt. Söder om Backenvägen domineras av en kombination mellan småhusbebyggelse samt låg och sluten bebyggelse, konkret uttryckt i längor av radhus, kedjehus och flerfamiljshus. Bebyggelsen i området norr om densamma utgörs i högre grad av gles eller tät småhusbebyggelse, med undantag för de vinkelrätställda lamellhusen vid Kronoparken och det nytillkomna högre och tätare Sandåkern. Gemensamt för samtliga områden är att bebyggelsen har vuxit fram successivt under lång tid. Flera mindre delområden går att utskilja med lite olika karak-tär, vilka innehåller sammanhållen bebyggelse från tiden för sin tillkomst.
Sammantaget har dock respektive delområde det likformade gaturummet som gemensam nämna-re, med ett körfält i vardera riktningen kantade av bitvis breda, bitvis smala eller obefintliga trottoa-rer som lämnar mer utrymme för bilburna trafikanter. Innanför trottoatrottoa-rerna karaktäriseras stadsde-len av bebyggelse med förgårdsmark och markparkering mot gatan som ger ett luftigt intryck, med en liten andel bebyggd mark i förhållande till öppna obebyggda ytor.
Backenområdet
Topografi och vegetation
Trädgårdar med gräsmattor, uppvuxna träd och buskar ger ett lummigt intryck. Området har överlag en relativt god tillgång till grönska, även om en stor del av den utgörs av privata trädgårdars träd och buskar. I stort sett alla grönytor som inte utgörs av trädgårdar har parkkaraktär. Mot Vän-näsvägen finns en smal gran- och tallridå som delvis dämpar den innanför liggande bebyggelsen, men som inte erbjuder en känsla av skog. Skogen längs Tvärvägen och på Kläppen är bredare och djupare och ger en tydlig skogskänsla. Kläppen är en stor stadsdelsskog med elljusspår och motions-slingor. Vegetationen utgörs av mjukt kuperad tallhedskog som upplevs ljus och lättillgänglig.
Genom Grubbe går ett långsträckt parkstråk från Grisbackaskolan i norr ner till odlingslandskapet i söder. Längs Älvtået erbjuds en känsla av vida utblickar över det öppna odlingslandskapet i områdets södra del, som dessutom sätter stadsdelens äldre bebyggelse i en historisk kontext.
Trots att det söder om stadsdelen finns öppna odlingsmarker med stora upplevelsevärden, som dessutom ligger långt från bullriga vägar och andra verksamheter, är tillgängligheten inte helt tillfredsställande. Odlingsmarkerna är inte enbart ett upplevelsevärde, de kan på sätt och vis utgöra en barriär för att ta sig ner till Häradsvägen och älven. Kopplingar till Häradsvägen i form av gång- och cykelvägar finns dock från Kungsgårdsvägen och Kungsängsvägen.
Verksamheter
Den kommersiella servicen är huvudsakligen koncentrerad längs de större stråken Backenvägen och Kronoskogsvägen med sina respektive särdrag; invånarna har närhet till småskalig restaurang-verksamhet, en och annan butik i olika skalor samt ett gym – alla utplacerade längs med Back-envägen med betoning kring Hartvigsplatsen invid korsningen Grubbevägen-BackBack-envägen. Vid Kronoskogsvägen ligger en bensinstation, matbutik med apotek samt klädbutik m.m. i den äldre centrumbyggnaden. Utöver dessa har verksamheterna mellan Kronoskogsvägen och Vännäsvägen stort fokus på bilrelaterad försäljning, service och lättare industriverksamhet.
Sett till samhällsservice erbjuder Kungsgården, Linnéan och Grisbackaskolan förskoleverksamhet.
Grisbacka- och Grubbeskolan tillhandahåller skolplatser som inbegriper låg-, mellan- och högstadieklasser inom stadsdelen. På Grubbe ligger även ett bibliotek, medan Grisbacka rymmer fritids- och ungdomsgården Hartvigsgården.
Mötesplatser och rörelsemönster
Avståndet från Hartvigsplatsen, i egenskap av lokal centrumbildning, till Umeå centrum är cirka 2,5 kilometer, men stadsdelen är i verkligheten utsträckt och spänner sig till närmare 5,5 kilomneter från stadens centrum. För den som färdas kollektivt försörjer huvudsakligen 1:ans busslinje – som ingår i stomnätet och är Umeås mest frekvent trafikerade – området med transportmöjligheter.
Upptagningsområdet på 500 meter omfattar i stort sett hela stadsdelens befolkning. Vidare passerar 72:ans och 81:ans linjer stadsdelen, vilken genererar bättre anslutningar till både Vasaplan och Universitetet som viktiga noder i den övriga staden. Av alla resor under fem kilometer som denna grupp stadsdelsområden genererar är drygt hälften s.k. hållbara resor, vilket är en något lägre andel än det typiska stadsdelsområdet.
Gång- och cykelvägarnas dragning är främst i öst-västlig riktning och återfinns avskilda från biltrafik längs Grubbe- och Backenvägen samt utmed strandpromenaden. GC-väg som följer Backenvägen karaktäriseras av dess raka och gena sträckning och håller i likhet med Grubbevägen hög klass vad gäller underlag och avskildhet från andra trafikslag i och med att dessa sträckningar ingår i huvud-vägätet. Vid Grubbes centrum, intill Hartvigsgården möts dessa två huvudvägar, vilket underlättar för större flöden som i sin tur skapar bättre möjligheter för möten att ske. Strandpromenaden längs med och igenom odlingslandskapet vid Älvtået är ett inslag av särskilt stor betydelse, då det har rollen som både rekreationsområde och pendlingsstråk för passerande umebor. Det gör området i allmän-het, och denna sträcka i synnerallmän-het, till en vital del i invånarnas rörelsemönster och mötesplatser.
Backenområdet
Parker och torg, grönområden och andra lättillgängliga punkter, platser eller stråk utgör mötes-platser för människor att sammanstråla, träffas och umgås på. Ett flertal sådana är lokaliserade inom området. Här finns fotbollsplaner men också platser som främjar andra aktiviteter; en basketplan, volleybollplan och tennisplan är exempel på sådana. Vidare finns mötesplatser utan krav på särskilda aktiviteter, som Gabrieljansparken och Hartvigsgården för barn och unga.
Stadsdelen innehar överlag en relativt hög täthet av offentliga målpunkter, med betoning i triangeln som Grubbeskolan–Gabrieljansparken–Grisbackaskolan bildar.
Backenområdet