Kvinnliga ledamöter i olika kommunala organ
Kommunstyrelsen i Gävle hade 1992 46 procent kvinnor, vilket placerade kommunen på en delad tredjeplats bland svenska kommuner (Jensfelt 1993, s 46). I kommunfullmäktige utgjorde kvinnorna 44 procent, vilket var tio pro-centenheter över genomsnittskommunen i riket. I de kommunala nämnderna och bolagen i Gävle fanns kvinnor även i traditionellt manliga nämnder, som hamnstyrelsen, Gävle Energi AB och byggnadsnämnden.
I april 1996 avslöjades i lokalpressen att socialdemokratiska landstings- och kommunpolitiker besökt en porrklubb i Bryssel och betalat notan med kontokort från länstrafikbolaget X-trafik. Även andra s.k. affärer och vidlyftig repre-sentation drogs upp i sammanhanget (GD 960419, 960422, 960524). Det ledde till att samtliga tre manliga kommunalråd lämnade sina uppdrag och att det kvinnliga kommunalrådet Eva Gillström övertog ansvaret för bl.a. kommunens finanser, från att tidigare arbetat med kultur, skola och omsorg. Till nya kom-munalråd valdes två kvinnor och en man, trots att valberedningen föreslagit två män och en kvinna. Kommunalrådsgruppen bestod under resten av mandatperi-oden av tre kvinnor och en man.
Strax före valet hösten 1998 avgick Eva Gillström enligt egen önskan och efterträddes av Mats Ågren som finanskommunalråd. I valet förlorade social-demokraterna sin absoluta majoritet och bildade därefter en koalition med vänsterpartiet. Socialdemokraterna besatte alla ordförandeposter i nämnderna och utsåg fyra kvinnor och fyra män till de åtta nämnderna (överförmyndar-nämnden undantagen). Vänsterpartiet fick vice ordförandeposterna i alla kom-munala nämnder och i kommunfullmäktige och utsåg sex kvinnor och tre män till dessa uppdrag. Pernilla Zethraeus, v, blev kommunalråd på heltid inom den nybildade koalitionen (s+v) från att tidigare varit oppositionsråd. Socialdemo-kraterna utsåg Mats Ågren och Lena Andreasson till kommunalråd. Modera-terna fick en heltidstjänst som oppositionsråd och valde en man, Björn Frank-son, som efterträdare till Gunilla de Maré. Övriga oppositionspartier (c, fp, mp, kd) fick halvtidstjänster, Kenth Lövgren fortsatte som folkpartiets oppositions-råd, Ylva Bandmann som miljöpartiets, Urban Sjölander som centerpartiets och kristdemokraterna utsåg Erling Öhman till sitt oppositionsråd.
Efter valet 1998 var andelen kvinnor i fullmäktige 48 procent, 31 kvinnor och 34 män. Bland de olika partierna låg miljöpartiet högst beträffande andelen kvinnor med 3 kvinnor av 4 fullmäktigeledamöter, socialdemokraterna hade 12 av 24, folkpartiet 2 av 4, vänsterpartiet 5 av 10, moderaterna 6 av 14, kristde-mokraterna 2 av 5, centern 1 av 4. Kvinnorna hävdade sig väl i personröst-ningen i valet 1998; det var i flera fall kvinnor som fick flest kryss inom sitt parti och de tre personer som fick flest röster var alla kvinnor (AB 980930).
44 procent av de ordinarie ledamöterna i nämnderna var kvinnor år 1999. Två nämnder, omvårdnadsnämnden samt bygg- och miljönämnden fick kvinnlig majoritet efter valet 1998.
Som tidigare nämnts fanns en övervikt av män8 i Affärs- och servicenämn-den, Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnservicenämn-den, Tekniska nämnden samt Kul-tur- och fritidsnämnden. I de kommunala bolagen var snedfördelningen ännu mer påtaglig med mindre än 40 procent kvinnor totalt i de nio helägda kommu-nala bolagens styrelser. Det fanns emellertid minst en kvinna i alla styrelser utom en. Endast styrelsen för Furuviksparken hade kvinnlig majoritet, med tre kvinnor av fem ledamöter.
Fördelningen av platser i nämnder och styrelser sker proportionellt efter val-resultat, men det har i Gävle varit vanligt med valteknisk samverkan; d.v.s. att partier går ihop och då kan få något flera platser. Sammansättningen och köns-fördelningen beror sedan på vilka personer de olika partierna väljer som leda-möter; de mindre partierna tillsätter i regel endast en eller högst en ledamot i nämnder och styrelser, medan socialdemokraterna har två eller flera. I nämnder med tretton ledamöter utsåg socialdemokraterna fem, moderaterna tre och vänsterpartiet två ledamöter efter valet 1998. Någon könskvotering inom varje nämnd verkar inte ha ägt rum inom s; socialnämnden hade 1999 t.ex. fyra män och en kvinna från s. En manlig socialdemokrat kritiserade sammansättningen
8 Mer än 60 procent av något kön definieras som övervikt.
av ledamöter i de kommunala bolagens styrelser från jämställdhetssynpunkt då kommunfullmäktige tog beslut i frågan; han påpekade att av de 77 föreslagna var bara 26 kvinnor (GD 990428). När fullmäktige valde bolagsstyrelser i mars 2001 var mönstret emellertid detsamma, 15 kvinnor och 32 män valdes (AB 010327).
Kommunala kommissioner för granskning av skola, barnomsorg och äldreomsorg
År 1998 beslöt kommunstyrelsen på kommunfullmäktiges uppdrag att utse tre kommunala kommissioner för granskning av skola, barnomsorg och äldreom-sorg, för att klargöra om de mål som ställts upp av kommunfullmäktige eller andra kommunala organ hade uppnåtts. En person från varje parti valdes till varje kommission. Sex kvinnor och en man utsågs till granskning av barnom-sorgen, två kvinnor och fem män utsågs till skolkommissionen och tre kvinnor och fyra män utsågs att granska äldreomsorgen, d.v.s. totalt utsågs 11 kvinnor och 10 män, med en kvinna och två män som ordföranden. Det mönster som uppstod, var att kvinnorna främst fanns i de kommissioner som gällde små barn och äldre människor, de mest vård- och omsorgsbehövande, även om balansen mellan kvinnor och män var god för de tre kommissionerna sammantaget.
Sammanfattningsvis kan sägas att nästan alla nämnder och organ har kvinnor bland ledamöterna, att kvinnor därmed har tillgång till information samt att de kan komma med förslag och argumentera i olika frågor. Kvinnor har möjlighet att delta i det offentliga beslutsfattandet och kan – med något undantag – inte hindras att placera frågor på dagordningen, för att anknyta till de två första av Lukes' tre maktdimensioner (Lukes 1977).
Givet att kvinnorna finns i det offentliga rummet; kan de också göra sig hörda? Hur stor del av tiden tar kvinnor och män i anspråk på kommunfullmäk-tiges möten? Vad finns det för könsmönster i olika frågor som tas upp? Hur ut-nyttjar kvinnorna sina ledamotsplatser?
Kvinnors och mäns inlägg och tidsanvändning i kommunfullmäktige Vem som talar i kommunfullmäktige bestäms vanligen inom de olika partiernas kommunfullmäktigegrupper. Ansvariga kommunalråd, nämndordföranden och oppositionsråden får ofta företräda partierna eftersom de är mest insatta i frå-gorna eller har tid att förbereda sig. När det gäller motioner och interpellationer yttrar sig oftast den som tagit initiativet.
Vid några tillfällen lyssnade jag på kommunfullmäktiges möten under år 1998. Jag var närvarande vid fyra kommunfullmäktigesammanträden våren 1998, lyssnade på ytterligare två i lokalradion och spelade in hela eller delar av utsändningen på band, som sedan skrevs ut och analyserades. För några sam-manträden har jag räknat inlägg från män resp. kvinnor, totalt och i olika frågor.
(Se bilaga 8.)
Samtalsklimatet i fullmäktige var i stort sett gott; det förekom enstaka gli-ringar men inga grövre utfall eller personangrepp. Mitt huvudintrycket var att inläggen var sakliga även om de ibland var emotionellt laddade. Vid ett kom-munfullmäktigemöte fanns en reporter från Kommun-Aktuellt på plats, som rapporterade från mötet och som fann samtalsklimatet positivt (Kommun-Aktu-ellt nr 8/1998)9.
Tidsanvändningen för inlägg mättes vid vissa kommunfullmäktigesamman-träden 1998 (hela mötet den 2 mars, den 30 mars och större delen av mötet den 27 april) och det visade sig att mest tid användes av män10, drygt hälften av ti-den. I de flesta fall låg mäns och kvinnors tidsanvändning och/eller andel av inläggen mellan 40 och 60 procent, d.v.s. det var ingen generell övervikt för något kön. (Den tid som räknades var inlägg från ledamöter, tid för upprop av ledamöter och formella procedurer frånräknades. Se bilaga 8.)
Hur var det då när det gällde intresseinriktning i olika frågor?
Män dominerade både tids- och antalsmässigt, bl.a. i debatter om organisa-tionsfrågor och om fysisk planering, inköp av f d gasverksområdet i Gävle och ny översiktsplan för Alderholmen. De som deltog med inlägg var främst le-dande politiker i de olika partierna. När det gällde motioner och interpellationer var det naturligtvis förslagsställarna och ansvariga kommunalråd som yttrade sig i första hand.
Kvinnor dominerade i en debatt om Agenda 21, en om kommunens skogs-bruksplan men även i en diskussion om försäljning av aktier i ett kommunalt trafikbolag, främst p.g.a. att ett kvinnligt kommunalråd hade ansvaret för frå-gan. I stort sett följde tidsanvändningen de könsmönster i fråga om intressein-riktning som framkommit, d.v.s. att kvinnor tog upp sociala frågor och miljö-frågor samt att män var aktiva när det gällde ekonomi, tekniska miljö-frågor (se ti-digare avsnitt om kvinnors och mäns intressen).
En kontroll av två kommunfullmäktigesammanträden, 27 november respek-tive 18 december år 2000, visade samma tendens, att kvinnorna tog upp miljö-frågor och sociala miljö-frågor. Kvinnor dominerade i diskussionen om en inter-pellation, ”Säker och trygg kommun – A Safe Community” väckt av Marianne Nygren, kd, där alla inlägg kom från kvinnor. I två andra interpellationer, som gällde ”grön el” och ”Radonsanering”, kom 75 procent av inläggen från kvinnor. Männen dominerade när det gällde ”Kommunplan med årsbudget 2001 . .”, ”Åsidosättande av delegationsordning”, riktlinjer för konkurrensprövning, förslag till ny renhållningstaxa och en fråga om byggande av ny brandstation i
9 Reportern, Sven-Gunnar Johansson, skriver bl.a.: ”Där var genomgående redigt tal, fritt från både knorrar och knot. Alla har lätt för att prata men alla talar ungefär lika konstlöst, vänsterns gruppledare Pernilla Zethraeus bara lite fortare än de andra.
Någon gång utmärker sig mörkhyade invandraren Albert J Gibbs från samma parti genom oväntat burdusa formuleringar och osvenskt livliga gester.”
10 Den 2 mars, 58 procent manlig tid och 42 procent kvinnligt tid, den 30 mars 52 pro-cent manlig tid och 48 propro-cent kvinnlig tid, den 27 april, 57 propro-cent manlig tid, 43 procent kvinnlig tid (de två första ärendena ej inkluderade).
Valbo; d.v.s. det var i hög grad frågor som rörde organisation och ekonomi.
(För ytterligare uppgifter, se bilaga 8.)