Intervjuer i lokalpressen och egna intervjuer med kvinnliga politiker är de hu-vudsakliga källorna i detta avsnitt, där jag går in på de politiskt verksamma kvinnornas egna uppfattningar om förhållanden inom och mellan partierna, mellan kvinnor och män, mellan kvinnor och kvinnor.
Ledande partikvinnors uppfattningar
Inför den internationella kvinnodagen, den 8 mars 1997, intervjuades i en av lokaltidningarna samtliga kvinnor i kommunstyrelsen och kvinnliga ordföran-den eller vice ordföranordföran-den i nämnder och bolag. De flesta hade uppfattningen att jämställdheten ökat och kommit långt i kommunen (GD 970308). De social-demokratiska kommunalråden var positiva medan oppositionsråden hade en mer blandad inställning. Ingen ansåg emellertid att kvinnornas inflytande minskat.
Eva Gillström, socialdemokrat:
Jag tycker vi har nått väldigt långt. Men samhället som helhet är ju inte jämställt ännu, så det är svårt för politiken enskilt att nå hela vägen. Men jag tror att ökningen av kvinnor förändrat arbetssättet i politiken. Debatten är öppnare, fler vågar prata. Det finns en annan öppenhet i kommunpolitiken än det gjorde för 10-15 år sedan.
Vivi-Anne Sundqvist, socialdemokrat:
I jämställdhetsarbetet har vi nått väldigt långt, jag möter idag inga speciella problem. Idag är det naturligt att kvinnorna tar plats i politiken. Under 80-talet fanns många fler hinder. Då var kvinnorna i underläge, och man lyssnade inte lika seriöst på kvinnors åsikter.
Lena Andreasson, socialdemokrat:
Jag tycker att vi är på väldigt god väg att uppnå jämlikhet i politiken här i Gävle.
Men jämlikhet är inget vi bara får, utan kvinnor måste våga kliva fram själva, våga prova på politiska uppdrag. Det ökade antalet kvinnor har gett ett öppnare debattklimat. Det finns inte så väldigt starka gränser och revir längre.
Ylva Bandmann, miljöpartiet:
Vi har blivit många kvinnor, men jag tycker inte vi jobbar bra med jämställd-hets- och kvinnofrågor. Vi skär ner på skola, vård och omsorg. Det drabbar kvinnor dubbelt. Arbeten försvinner, och det är kvinnor som måste ta hand om sjuka och äldre släktingar när vård och omsorg inte fungerar. Besluten tas på det manliga samhällets villkor. Vi har inte nått fram med det kvinnliga perspektivet, och jag vet inte riktigt hur vi ska gå tillväga för att lyckas.
Pernilla Zethraeus, vänsterpartiet:
Det har blivit en otroligt stor förändring sedan jag började. Då var det ett riktigt gubbvälde. Nu finns starka tjejer på många poster. Sen kan man ju fråga sig om det är ett framsteg, för samtidigt har ju politiken sjunkit enormt i aktning. Och svångremmen dras ju åt kring exempelvis barnomsorg och skola, som är tradi-tionella kvinnoområden. Så resultatet av kvinnoökningen är jag tveksam till.
Gunilla de Maré, moderaterna:
Att det blivit fler kvinnor kan tyvärr hänga ihop med att politiken blivit mindre attraktiv, och då släpps kvinnorna fram.
Jag kan inte märka någon förändring som kvinnoökningen fört med sig. Jag har alltid blivit behandlad jämlikt. Sen ska man inte idealisera oss kvinnor. Att det skulle bli fred på jorden bara kvinnorna fick bestämma, det vete sjutton. Det kan bli ett jäkla liv med många kvinnor på en arbetsplats.
Sammanfattningsvis gav politikerna i dessa tidningsintervjuer en tämligen ljus bild av förhållandena. Vänsterpartisten Pernilla Zethraeus och moderaten Gu-nilla de Maré ansåg båda att politisk verksamhet blivit mindre attraktivt och att kvinnor därför tilläts komma in, d.v.s. deras tankegång överensstämde med fö-reställningen att de politiska institutioner som kvinnor fått tillgång till var så-dana med liten, eller minskande maktpotential (jfr Skjeie 1992, s 15-62).
Hur var det enligt de intervjuer som jag själv gjorde med kvinnliga politiker?
Jag tar först upp hur kvinnorna ansåg sig behandlade av politiker från andra partier, sedan hur förhållandena var inom det egna partiet.
Bemötande från politiker i andra partier
Flera kvinnor har känt sig ifrågasatta och motarbetade, rent av mobbade, av fö-reträdare för andra partier, från män, kvinnor eller från båda hållen. Vittnesmål om ifrågasättande och mobbning gällde emellertid till största delen händelser under 80-talet eller 90-talets början.
En kvinna berättade om tiden då hon var ny i kommunpolitiken:
. . vi blev väldigt hånade och mobbade . . för att vi använde fel språk, vi yrkade på fel sätt . . i stället för att hjälpa oss till rätta . . så använde man vår tekniska okunskap för att trycka ner och mobba oss och förhindra oss att driva våra frågor . . Det var /två partier/ som motarbetade oss så. Vi fick stöd från dom övriga . . Hon beskrev också hur en kvinnlig politiker som var nämndordförande motar-betade henne:
Hon har så mycket ojusta knep . . så hon försvårade för mig att driva min oppo-sition i . . nämnden . . man fintas bort . . Det var kvinnorna framför allt som var mobbande . . och dom gamla kommunalråden var inte mycket bättre . . Jag tycker nog att kvinnor kan vara hårda . . hårda mot kvinnor och det är mycket mera dalt med /två nya manliga politiker/ . . och alla springer för att hjälpa dem till rätta . . så kvinnor har det hårdare, jag tycker nog det faktiskt . .
En annan kvinna berättade om sin första tid som politiker i Gävle:
Första åren var rätt jobbiga när jag tänker efter . . jag var yngst och jag var tjej och jag var vänster, och det var mycket på en gång . . Jaa usch, men det var då jag börjat åka runt och föreläsa om härskartekniker11 . . jag hade upplevt det väldigt starkt . . när jag begärde ordet så började alltid /manlig politiker/ prata med den som satt bredvid, vilket gjorde att jag tappade tråden . . sorterade nog bort att /manlig politiker/ betedde sig som en skitstövel, och att /manlig politiker/
satt och harklade sig så här, hrrm, hrrm och började bläddra i alla papper så fort man begärde ordet . . försökte se det som en del av spelet. .
Andra kvinnor har haft liknande erfarenheter och talade t.ex. om ”överför-mynderi” från andra partiers sida. Bland politiker från oppositionspartierna fanns allmänt en stor frustation över svårigheterna att få igenom sina förslag, och över att den politiska majoriteten ibland inte ens tog del av förslagen från oppositionspartierna innan de avslogs.
Det fanns kvinnor med självförtroende som vanligen höll en låg profil men som kunde säga ifrån om de ansåg att det behövdes. En av dem beskrev hur hon upplevt olika situationer och hur hon agerat på följande sätt:
Det har jag märkt från alla partier, vid olika tillfällen, dom tror att man är någon som dom kan köra över . . när jag känt att jag inte alls tycker som dom, och biter ifrån . . det är en fördel . . för det väntar dom sig inte att hunden har tänder . . jag är ganska mycket på min vakt och kollar läget, och sen, om jag ser att det behövs så vågar jag säga ifrån och då är jag besvärlig . . går inte med på vad som helst . .
Samarbete eller konkurrens inom partierna?
Åtminstone hälften av de intervjuade såg inga större problem med konkurrens eller konflikter mellan personer inom det egna partiet. Andra såg konkurrens och maktstrider inom sitt parti, och även inom andras. Det mest negativa om-dömet kom från en kvinna med lång och bred erfarenhet inom politiken i ett icke-socialistiskt parti:
För att vara en strålande stjärna själv, kan man inte har strålande medarbetare . . folk har sålt sig . . för att få uppdrag . . överallt . . en som tar makten och be-stämmer . . du får vara med och du får inte vara med . . Kvinnor dom är elaka, dom är bedrövliga och dom stöttar inte varann hur som helst . .
En av de yngre kvinnorna i samma parti hade liknande synpunkter:
. . det här vanliga rövslickeriet fungerar ganska bra fortfarande, faktiskt. . vissa är väldigt smickrande inom partiet . . håller med rätt personer och drar i rätt snören. . Det gäller att vara kompis med dom rätta personerna om man säger så. . . Jag står ju för det jag tycker, har jättesvårt att inte göra det . .
11 Norskan Berit Ås, som lanserade begreppet härskartekniker, inbjöds under 1980-talet eller början på 1990-talet till Gävle för att hålla en föreläsning, som blev mycket väl-besökt. 1982 kom hennes bok Kvinnor tillsammans. Handbok i frigörelse ut på svenska.
En kvinna från ett annat icke-socialistiskt parti såg inga nämnvärda problem med konkurrens med männen inom partiet:
. . vi har mycket män i /den lokala partistyrelsen/ . . märker ingen konkurrens . . jag tycker det är uppmuntran väldigt mycket . . jag tror inte några män skulle bli jätteledsna om det kom jättebra starka kvinnor som kunde ta deras plats . . Kvinnor från icke-socialistiska partier såg, med ett par undantag (se citat ovan) ingen större konkurrens mellan personer inom sina partier. Kvinnor från socia-listiska partier såg oftare konflikter, männen ansågs vara mer stridslystna och angelägna om att få – och behålla – politiska uppdrag än kvinnorna, som inte var lika beredda att kämpa. En kvinna från vänsterpartiet beskrev läget på föl-jande sätt:
Som det ser ut här i Gävle idag så är det kvinnodominans. . Och det ser ju män-nen inte med blida ögon . . det håller faktiskt på att backa igen . . kvinnorna tap-par mark . . om man tittar på listan så är det hälften kvinnor hälften män, det är bara det att kvinnorna säger återbud. Männen kommer ju då. Så oftast på möten så är det jag och en tjej till, och resten är killar . . den tjejen som inte har varit så många gånger, det har varit skolan . . sen är det mannen som jobbar skift, och då kan hon inte komma för då ska hon ta hand om barnen . .
Det lever kvar . . dom här som sitter och klämmer på sitt politiska uppdrag för att dom . . får en status eller identitet genom det . . det är nästan bara gubbar som agerar så . .
En annan kvinna från vänsterpartiet beskrev ett medvetet arbete för att stärka särskilt de yngre kvinnorna i det politiska arbetet:
”. . sitta och läsa handlingar med dom och hjälpa dom att skriva sina första mo-tioner, så dom klarar den här hårda granskningen i partiet när den förbigångna killen sätter sig och säger ’men det där då, det får du utveckla’ . . vi blev en grupp som stöttade varandra . . det var ju fullständigt oumbärligt.
En socialdemokratisk kvinna beskrev svårigheter i samarbetet mellan män och kvinnor i partiet:
. . ganska trögt att jobba politiskt i den här gruppen . . vi hade . . så uppenbart olika sätt att se på vad man ska satsa på . .
En annan socialdemokratisk kvinna beskrev hur hon blivit bemött av män i par-tiet:
. . från början tyckte dom det var kul . . med en ung kvinna . . det var ju vad dom ville ha med, men . . då var det dessutom någon som vågat tycka då och inte alltid tyckte som dom . . hade jag varit man hade det inte varit någon tvekan . . men det var väldigt individuellt hos männen . . han tålde mig inte, han såg att jag kunde, tyckte väl inte om mig precis men stöttade, han gav support hela tiden och han ville inte ha mig för allt smör i Småland . . så kanske man kan dela upp det.
. . det är väldigt svårt för mig att reda ut det här, är det för att jag är kvinna eller för att jag är akademiker eller för att jag är ung som dom är emot . .
Hon hade fått stöd av mer erfarna kvinnor i partiet; särskilt en av dem hade fungerat som mentor:
. . hon blev liksom min politiska morsa. . så var det, ett mer aktivt stöd . . och mest från kvinnor, också från män men mest från kvinnor . .
Organisering och kvotering av kvinnor inom olika partier
Vänsterpartiet och miljöpartiet har inte särskilda kvinnoklubbar och har aldrig haft sådana. Moderaterna har lagt ner sin kvinnoförening och ersatt det med ett informellt nätverk. Folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna har kvinno-organisationer på kommun- och/eller länsnivå. Socialdemokraterna har sedan lång tid kvinnoklubbar i Gävle, som fortfarande finns kvar, även om antalet medlemmar minskat och det har skett sammanslagningar av en del klubbar.
Vänsterpartiet har tillämpat kvotering sedan 1990 (Bergqvist, red, 1999, s 77). Partiet har på central, och även lokal nivå bestämt att minst 50 procent av kandidaterna ska vara kvinnor, något som upplevdes som ett stöd för kvinnorna vid nomineringar och val. En v-kvinna sade:
. . i partiet är det ju könskvotering, det känns väldigt skönt tycker jag, kan alltid luta sig mot det, slipper gång på gång ta dessa förbaskade strider som annars ten-derar att hela tiden pågå . .
Socialdemokraterna har tillämpat kvotering sedan 1993 (Bergqvist, red, 1999, s 77). Efter porrklubbs- och kontokortsskandalerna i Gävle1996 avgick två soci-aldemokratiska kommunalråd och ersattes av en man, Mats Ågren, och en kvinna, Vivianne Sundqvist; kommunalrådsgruppen kom därigenom att bestå av två män och två kvinnor. När sedan en av männen tvingades avgå p.g.a. oe-gentligheter, skulle det enligt partiets principer ha varit korrekt att välja en ny man, så att gruppen bestod av hälften män, hälften kvinnor. Valberedningen fö-reslog en man, men han blev utslagen av en kvinna, Lena Andreasson, vid valet i arbetarkommunen. Det har sagts mig att det socialdemokratiska kvinnoför-bundet mobiliserades och att dess medlemmar även övertalade sina män att rösta på Lena Andreasson. En bidragande – kanske avgörande – faktor vid valet kan ha varit hennes LO-bakgrund; något som den manlige kandidaten, en aka-demiker, saknade12. Betydelsen av LO-anknytning ansågs emellertid ha minskat sedan kollektivanslutningen upphört, vilket skedde 1987. Det finns också upp-fattningar om att akademiker är mindre väl sedda inom partiet; jag har själv hört yttrandet: ”Det värsta man kan vara – akademiker och medelålders man.”
Moderaterna har motsatt sig kvotering, med motiveringen att kompetens, inte kön skall vara avgörande; ”det måste gå på duglighet”, som en intervjuad
12 Vid ett tidigare tillfälle, vid valet av ordförande i arbetarkommunens styrelse i mars 1993 förde de socialdemokratiska kvinnorna fram Vivi-Anne Sundqvist, arbetarkom-munens vice ordförande sedan många år, fackligt ansluten till TCO. Hamrånge soci-aldemokratiska förening föreslog en man med LO-bakgrund, metallombudsmannen Mats Ågren, som vann omröstningen med 97 röster mot 93 (GD 15 mars 1993).
kvinna sade. Moderaternas lista till kommunfullmäktige i valet 1998 omfattade 29 män och 8 kvinnor; ungefär var tredje i toppen av listan var kvinna.
Andra icke-socialistiska partier eftersträvade en jämn könsfördelning utan formella regler om kvotering, och resultatet av valet visade en tämligen jämn fördelning, med en del variationer (se bilaga 2). Miljöpartiet hade vissa svårig-heter att få fram manliga kandidater och hade fler kvinnor än män, både som kandidater och som valda ledamöter.
Samarbete över köns- och partigränser
När det gällde motioner i fullmäktige förekom både bland kvinnor och män en-staka motioner över partigränser. År 1998 behandlades en motion från tre män, (två fp, en c), om inrättande av en handikappombudsman i Gävle kommun samt en motion från män i alla partier angående organisationsfrågor – ”Politik i en ny tid – nya frågor kräver nya arbetsformer”. Motsvarande initiativ från kvinnor var en motion från fem partier, alla utom moderaterna: ”Lyft jämställdhetsfrå-gan i Gävle kommun”. Av tillsammans 74 motioner och interpellationer var sju blandade13. Två kom från kvinnor inom samma parti och en från män inom samma parti. Det fanns under 1998 och 1999 inget exempel på interpellation el-ler motion över både köns- och partigränser samtidigt. Uppenbarligen var motioner och interpellationer i hög grad individuella initiativ. De enkönade flerpartimotionerna kan sägas avspegla mäns intresse för organisationsfrågor och kvinnornas intresse för jämställdhet.
Inom ramen för arbetet i nämnder och styrelser förekom samarbete mellan kvinnor i olika partier. En kvinna från vänsterpartiet sade exempelvis:
När jag satt i x-nämnden, då hade jag ju /kvinna från annat parti/ med mig . . hon och jag samarbetade ganska mycket . .
En kvinna från kristdemokraterna beskrev liknande samarbete i en annan nämnd:
. . jag och /kvinna från annat parti/ har inga problem alls och det känns jättebra.
13 Med blandade menas att initiativen kom från både kvinna/kvinnor och man/män.
Kvinnligt tvärpolitiskt nätverk
Ett kvinnligt tvärpolitiskt nätverk bildades 1996-97; initiativet kom från en folkpartikvinna och en socialdemokratisk kvinna14. De tyckte att något borde göras efter den förtroendekris som de förutsåg skulle drabba politiken efter skandalen 1996 med manliga politikers kontokortsaffärer m.m.
Föreningens målsättning är ”att utgöra ett forum för kvinnor i Gävle för dis-kussion av gemensamma angelägenheter, information och kunskapsinhämtning . .”. Kvinnor från alla partier i fullmäktige finns bland medlemmarna; avsikten är att alla partier ska ha en kvinna i styrelsen. Även politiskt intresserade kvin-nor utan partitillhörighet är välkomna som medlemmar. De allra flesta är emel-lertid medlemmar av något parti. Deltagandet från de olika partierna har ibland varit ojämnt. Nätverket har samverkat med andra kvinnoföreningar i kommunen och länet, t.ex. vid firande av internationella kvinnodagen.
Motionen ”Lyft jämställdhetsfrågan i Gävle kommun” (se ovan) tillkom efter förberedelsearbete och diskussioner i nätverket och ledde till skapandet av en jämställdhetsgrupp i kommunen. Nätverket har också besökt kommunala bolag för att informera sig om deras jämställdhetsplaner och -arbete. Föredrag och ut-bildning, t.ex. i konsten att uppträda för publik, möta journalister och skriva in-sändare har ordnats. En uppmärksammad kampanj mot pornografi och våld har genomförts, med en utställning som bl.a. visats för kommunfullmäktige.
Att döma av de möten som jag har bevistat, är stämningen god och det har knappast förekommit några konflikter. Inställningen är att hitta frågor som alla kan samlas kring och som anses viktiga. En av de kvinnor jag intervjuade, var mycket positiv till nätverket:
. . för det första tycker jag att nätverket är fantastiskt, att kvinnor kan ena sig om att jobba tillsammans med saker som man är överens om, att man inte måste sätta partifärg och skjuta på varann . .