LÄSNING A V LÄSNINGAR

För att få ett bredare perspektiv på min egen berättelse, och därmed få hjälp i mina för­

sök att inte läsa den ur diskursens ögon, har jag låtit ett antal personer läsa och kommen­

tera den precis som Du min läsare nu fått tillfälle att göra. Dessa personer representerar olika åldrar (från 24 till 80 år), olika kön (7 kvinnor och 5 män), olika utbildningsbak­

grund och yrke (5 med viss erfarenhet från eller kunskap om socialt arbete, varav 3 stu­

denter och två forskare), olika etniskt ursprung (2 födda i andra länder), samt med olika internationella erfarenheter.

Min tanke med urvalet har inte varit att söka något mönster i läsarnas reflexioner, ex­

empelvis utifrån skillnader i kvinnor och mäns kommentarer, eller unga och gamla. Något sådant mönster har heller inte gått att urskilja i dessa 12 kommentarer. I e tt enda avseen­

de skiljer de 3 studenterna i socialt arbete sig från övriga läsare, vilket jag kommenterar nedan.

För att undvika att här styra in läsaren på ett läsande med diskursens ögon, och för att inte i onödan bidra till att reproducera köns- eller åldersfixera de tänkesätt, kommer jag därför nedan att endast döpa mina läsare i nummerordning. För intresserade läsare redovisar jag i bilaga några karaktäristika för respektive läsare (bilaga 1).

Utifrån min egen läsart, och utifrån hur jag läser mina läsares korta tankar och reflexi­

oner kring berättelsen, har jag så kon struerat ett antal diskurser som jag kan se verka i berättelsen. Konstruktionen av dessa diskurser är min, benämningen av dem likaså.

Det paradoxala sociala arbetet med dess ångest, makt, maktlöshet och vanmakt Vilken hemsk berättelse - en mardrömshistoria /.../ Scenen som spelas upp; en vettskrämd 5-års pojke s om trots allt älskar sin mamma och pappa, en alkoholi­

serad mor, som älskar sitt enda barn. Hon är arg, rädd och förtvivlad. Fadern alkoholist, arg och tystlåten. Fyra personer från Överheten, även de frustrerade, på gränsen till desperation. Läsare 2.

Det fö rsta som slår mig är ångesten hos alla inblandade, socialarbetaren, mo­

dern, sonen. Obehag. Läsare 3.

Det första som slår mig är den oerhörda smärta som livet kan åsamka. Läsare 4.

Starka känslor av ångest, skuld, misär, rädsla. Läsare 5.

Ångesten hos alla de inblandade är så påtaglig i berättelsen, att läsarna har svårt att välja sig. Historien läses som en mardröm fylld av rädsla, förtvivlan, ilska, sk uld och smärta hos de inblandade; barnet, föräldrarna, myndighetspersonerna245. Ett smärtsamt ingrepp i liv redan fyllda av ångest och smärta. Läsarna beskriver det som ett drama med makt, vanmakt och maktlöshet som huvudpersoner246.

Mina reflexioner kring scenen är dess fullständiga "normalit et ", dvs. under dessa omständigheter är moderns beteende förståeligt och "n ormalt". Hade inte ni som var på plats tyckt att det var ännu märkligare om hon fogligt sam arbetat och sagt OK? Scenen är ett drama med makt och vanmakt som huvudpersoner. Myndig­

heterna har misslyckats i sitt (förebyggande) arbete och föräldrarna har misslyck­

ats i sin föräldraroll, men myndigheten har makten och ser ingen annan väg än att ta till tvång i föräldrars ställe. Ett språk som föräldrarna inte förmår argumentera emot. Läsare 6.

Jag tänker på pojkens maktlöshet i det hela, att inte kunna välja, som står där och

"tvingas " att leva ett annat liv än han levt. Läsare 7.

Läsarna reflekterar över hur lagstiftningen och socialarbetarnas professionella posi tioner som myndighetspersoner ger dem både laglig, formell makt och skyldighet att ingripa för att upprätthålla en samhällelig ordning. Ett upprätthållande av ordningen som också av läsarna u ppfattas som maktutövning - låt vara i största välmening. En skyldighet till maktutövning, som samtidigt hos den enskilde socialarbetaren kan skapa känslor av otill­

räcklighet och vanmakt och - paradoxalt nog - maktlöshet, därför att valmöjligheterna tycks helt obefintliga.

Maktutövande av myndighetspersonerna, oönskad makt. Positionen tvingar dem att utöva detta. Det övertygande talet om att det ska bli bra riktas kanske till dem själva i hög grad. Läsare 3.

.. en traumatisk upplevelse (förmodligen inte utlevd eller helt bearbetad) av otill­

räcklighet och maktlöshet. Läsare 8.

245 Några av mina läsare läser berättelsen utifrån familjens perspektiv, tänker främst på hur mamman, pojken, pappan upplever det. Andra läser den helt ur myndighetsperspektivet, funderar över hur det kan vara att arbeta med socialt arbete, hur krävande och svårt det måste vara, huruvida man lär sig det hela till slut osv. Några diskuterar båda perspektiven.

246 Makt, vanmakt, maktlöshet är alla begrepp som använts av mina läsare. Vad de har avsett med detta kan bara läsas ut ur sammanhanget och deras text. Jag går här inte närmare in på någon begreppsdefinition då jag tidigare i min text givit min syn på maktbegreppet, se del 1, detta arbete.

Hur uppenbart det kan vara att något är fel, samtidigt som tolkningsmöjligheterna är så oerhört försnävade att den som befinner sig i situationen inte ser några val­

möjligheter. Läsare 4.

Visserligen hade socialarbetaren i sin professionalitet och ovana /.../ svårt att hålla distansen till händelsen och därmed tog känslorna över, men det spelade ingen roll vad hon sa till familjen p.g.a. att hon ändå representerade makten och den bestämmelse som tar deras barn. Läsare 9.

Det paradoxala sociala arbetet med dess våld och omtänksamhet

Läsarna verkar vidare frapperas över hur våldsam interventionen som här sker framstår;

gester av nästan ofattbart våld eller övergrepp beskrivs.

Att efter två års arbete med en familj till sist bruk a våld mot modern för att om­

händerta en 5-årigpojke är väl ändå ett misslyckande? Läsare 2.

Övergrepp; moderns på sonens och socialbyråns på familjen. Läsare 5.

Förmynderi och myndighetsutövning - på gott och ont. Läsare 5.

Gester av övergrepp och våld kombineras dessutom i scenen med gester av omtänksam­

het och om-bryende och försök till stöd och hjälp, vilket gör bilden än mer paradoxal.

Tvång och våld, och dessutom tröst, skydd och hjälp. Förmynderi på gott och ont.

..socialarbetaren som å ena sidan kommer för att med lagens hjälp ta ett barn från sina föräldrar och som samtidigt ska trösta och (under kanske lång tid framöver) bistå familjen i deras ansträngningar att förändra situationen. Läsare 4.

..Ett samhälle s om utifrån allmänintresset försöker upprätthålla en viss ordning och tillförsäkra skydd för utsatta barn - ett samhälle som samtidigt, utifrån den enskilda och utsatta människans intresse, försöker tillgodose hjälp att lindra, för­

ändra, förbättra. Läsare 4.

Berättelsen gestaltar inte minst spänningsfältet mellan makt och hjälp, så typiskt för socialt arbete, därtill den ständigt närvarande lojalitetsproblematiken. Å ena sidan uppgiften att utreda och bedöma huruvida sådana förhållanden föreligger att insatser ska göras mot föräldrarnas vilja (formell makt), å andra sidan upp­

giften och skyldigheten (likaså påbjuden av lagen, men även av professionen) att göra allt vad som är möjligt för att hjälpa familjen att förändra sin situation (pro­

fessionell makt) Läsare 4.

"Brutalt " arbete. Rädda livet på en människa och fördärva för en annan. Läsare 3.

Jag som du undrar hur det gick för mamman? Läsare 7.

Ett brutalt men samtidigt, framför allt enligt studenter med viss erfarenhet från socialt arbete, ett nödvändigt agerande. För pojkens skull måste mardrömmen realiseras, menar de.

Berättelsen säger mig hur viktigt det är att ingripa för pojkens bästa. Ett barn ska inte behöva ha det så. /.../Det var enligt mig ett riktigt ingripande och ordföran­

dens beslut känns som ett starkt och modigt beslut. Situationen var i ett dödläge.

Läsare 10.

Nödvändigt agerande. Läsare 11.

.. utifrån det lilla jag har fått veta av denna berättelse var denna placering i foster­

hem det enda alternativ för pojkens välbefinnande just då... Läsare 7.

Paradoxerna lästa utifrån en normalitetsdiskurs och den goda viljans diskurs För att åskådliggöra dessa paradoxer i socialt arbete måste berättelsen läsas utifrån minst två samtidigt verksamma diskurser. Jag väljer att kalla dem en normalitetsdiskurs som via myndighetsutövning och social kontroll syftar till att skapa, upprätthålla eller åter­

skapa den socialt och kulturellt definierade normala ordningen, och den goda viljans diskurs som motiverar det hela med att detta görs för individernas eget bästa för att hjäl­

pa och rädda - även om det innebär med tvång.

Det jag själv har funderat mest över kring denna händelse är frågan; med vilken rätt?

Med vilken rätt kunde jag som socialarbetare gå in och styra och ställa och säga att så här ska man leva, att leva som ni gör är f el?247 Utifrån dessa två diskurser kan det ses som att det är den sociokulturella normalitetsdiskursen som här verkar och som tycks ge socialarbetaren den rätten. Det normalas makt verkar via socialt arbete och dess interven­

tion. I norma litetsdiskursen sätts gränserna för vad som samhälleligt kan accepteras ge­

nom att avvikelser definieras. Normalitetsdiskursen skapar på så sätt avvikelserna. Hur gränserna sätts kan sedan variera historiskt och kulturellt, men jag föreställer mig att där alltid konstrueras en normalitetsdiskurs. Socialarbetaren är i vår tid en av dem som satts att upprätthålla den diskursen, att normalisera. Givits den rätten - och skyldigheten.

I vår tid och i vårt samhälle visar berättelsen att det inte anses normalt att stänga in barn, att köpa sprit i stället för mat och a tt dricka sig berusad, att behandla en treårin g som en baby, att i sin ångest isolera sig och sitt barn socialt osv. Sådant beteende utdefi-nieras av normalitetsdiskursen, lyfts fram och beskrivs, konstrueras, som avvikande. Det normalas makt sällar sig så till andra makter och kan motivera en så här kraftfull inter­

vention i människors icke-normala liv.

Men utan den goda viljans diskurs skulle denna myndighetsutövning inte kunna tole­

reras. Den skulle riskera att framstå som "onormal". Den goda viljans diskurs säger at t interventionen görs i största välmening, för människornas eget bästa. För hennes eget bästa måste individen anp assas till en normal samhäll elig ordning. För pojkens bästa

247 En liknande tveksamhet har antagligen många olika socialarbetare känt. I Sund qvist (1994 s. 47) beskrivs hur prästerna i en tidskrift 1898 undrade vilken rätt de hade "att rädda barnen undan föräldrarnas dåliga uppfostran".

måste han räddas från en sådan onormal up pväxtmiljö248. Samtidigt är det naturligtvis också för samhällets bästa, för den normala ordningens skull.

Effekten tenderar att bli en individualisering. Eventuella strukturella eller samhälleliga orsaker till den svåra situa tionen döljs av dessa diskurser. Det framstår som att det är individen som bär problemet och avvikelsen, i det här fallet framförallt mamman, och samhället som i största välmening måste gå in och ställa allt till rätta för individen, hjäl­

pa, normalisera - i detta fall med tvång. Några av mina läsare har dock reflekterat över att där måste finnas samhälleliga förhållanden som nödvändiga villkor bakom berättelsen.

Ett samhällsklimat som lägger ansvaret och skulden hos den enskilde individen och kanske bortser från de socialpolitiska och samhällsekonomiska faktorernas påverkan på svaga grupper i samhället kan också bidra till den uppgivenhet som präglar din historia. Läsare 6.

Så jag frågar mig under hela min läsning varför sådana familjeförhållanden upp­

kommer, vilka faktorer (sociala, ekonomiska, politiska) som bidrar till att kvin­

nan och mannen dricker och inte kan sluta... Läsare 9.

Samhällets påverkan på familjens situation, mammans och pappans situation.

Ekonomi, förfall, utanförskap. Läsare 10.

Det är detta samhälleliga politiska, ekonomiska eller strukturella ansvar för det som defi­

nieras som sociala problem som tycks döljas av individuali seringen i normalitetsdiskur-sen i samverkan med den goda viljans diskurs.

Modersdiskursens ordnande av kön Var är pappan? Läsare 10.

Var står fadern i familjen - är han utanför hela händelsen? Läsare 12.

..det är mamman som framstår tydligast. Hennes gester är förtvivlans gester. Jag ser bottenlös förtvivlan som inte kräver några ord, endast behovet att v ia skriket få sätta sig i kontakt med omvärlden och få av börda sig en del av sin förtvivlan.

Läsare 4.

Hela min berättelsen har modern som fokus. Det tycks framförallt vara hennes brister som nödvändiggör att barnet flyttas till annat hem. Fadern har en mycket undanskymd plats. Han finns där bara som en skugga över berättelsen. Kan detta förstås utifrån att jag i detta berättande är diskursernas ögon? Socialt arbete i form av stöd och behandling har framförallt inriktats på mor-barn relationen. Mamman i berättelsen har därmed blivit mer medveten om vad som förväntas av henne - kanske också att hon inte förmår leva upp till detta. Berättelsen kan läsas utifrån en modern modersdiskurs. Den biologiska modern

248 Jämför den strukturalistdiskurs som diskuterades i D urkheimexemplet kap. 9, del III; där individen antogs behöva underordna sig samhället för att inte löpa amok - och exempelvis begå självmord.

förväntas vara den som "naturligt" ska klara av att också modra²⁴⁹ barnet, se och förstå dess behov o ch sätta dessa framfor sina egna. Detta förväntas av den normala kvin­

nan/modern250. Om'kvinnan inte klarar av att vara den goda, uppoffran de och omsorgs-givande mödraren i enlighet med den moderna modersdiskursen, exempelvis som här p.g.a. missbruk eller psykiska problem, riskerar hon att bedömas och fördömas och från­

tas modrandet.

Eftersom denna konstruktion av kvinnan/modern också bärs av kvinnan själv, har ris-tats in i hennes kropp, sliter i hennes kropp, framstår hennes egen förtvivlan när hennes barn tas ifrån henne som bottenlös - och kroppslig. Diskursen tar sig kroppsliga uttryck när språket sviker.

Jag undrar hur det gick för mamman? Hennes totala maktlöshet över sin son som hon gett livet, sin sociala situation, sin ångest över att inte k unna bemästra var­

dagliga situationer och raseriet över att någon kommer och tar över hennes liv och begränsar hennes tidigare valmöjligheter. /.../ Mamman kan inte pra ta utan skriker ut sina känslor om maktlöshet, sin "sjuka " kärlek till sin son. Hon vak­

nar plötsligt upp och upptäcker vad som händer. Hon kan inte i ord beskriva vad hon känner utan bara yla, hota och med dramatiska gester visa att hon menar all­

var med det hon känner - att ingen ska ta hennes son ifrån henne, den hon älskar över allt annat. Läsare 7.

Gester; Förtvivlan och valhänthet. Språk; Stumhet och tystnad. Läsare 8.

Det manus samtliga inbland ade i detta drama är bärare av, jag som socialarbetare, mo­

dern, fadern, ordföranden, övriga socialarbetare, har i långa stycket dikterats av moders­

diskursen. Min ångest som socialarbetare i denna situation kan också i stor utsträckning läsas utifrån detta manus. En ångest som tycks överföras på läsarna, och därmed ge ut­

tryck för hur också de är bärare av modersdiskursen.

Modersdiskursen kan ses som en del av en mera omfattande könsnormalitetsdiskurs, eller en könskonstituerande diskurs, och framstår därmed so m en diskurs som delvis överlappar eller ingår i normalitetsdiskursen. Det är "normalt" att konstitueras som ett av två kön, och det ställs "normalt" olika förväntningar på dessa två olika kön. Det som framställs som avvikande för ett kön måste inte vara det för det andra. Mannen - pappan förväntas i berättelsen inte ta ansvar för vårdnaden om barnet, inte lära om eller lära sig modrandets konst i enlighet med den normala uppfostringsmallen. På så sätt ger moders­

diskursen klara signaler också om vad som förväntas av den normale mannen och pap­

pan, eller snarare vad som inte förväntas. Den normale mannen förväntas inte kunna mo­

dra.

När modersdiskursen konstituerar kvinnan som moder och modrare, bidrar den också till att konstituera kvinnan/flickan som kön. Ty i enlighet med kultiverin gsdiskursen251

249 Holm (1993) gör i sin filosofiska avhandling en skillnad mellan att modra; att utföra modrararbetet, och moderskapet, att föda barn. Jag återkommer till detta i analys en.

250 Se diskussionen kring kultiveringsdiskursen i Durkh eimexemplet del III, kap. 9; kvinnan som inte kan skiljas från modern.

251 Se diskussionen om kultiveringsdiskursen i Durkheimexemplet del III, kap. 9.

kan en kvinna svårligen skiljas från en moder. De modersbilder hon tycks kunna anta enligt modersdiskursen är, förutom den självuppoffrande modern, jungfrun eller horan.

Socialt arbete bidrar i sin praktik till att upprätthålla könsnormaliserande diskurser, inte bara i sitt sätt att intervenera gentemot föräldrar, utan också i behandlingen och be­

skrivningen av barn och ungdomar, exempelvis när de omhändertas på grund av sitt eget beteende252. En könsteoretisk analys är därför viktig också inom detta falt.

Det paradoxala i denna berättelse är, att trots att modrandet framställs så knutet till modern, så framstår det ändå självklart att det går att byta modrare. En a nnan kvinna, en fostermor, kan ta över modrarrollen. På så sätt upprätthålls ändå den normala könsord­

ningen i modersdiskursen, samtidigt som normalitetsdiskursens makt tillåts verka och intervenera mot sociala avvikelser.

Det allra första som slår mig, ja riktigt ordentligt, är kommentaren /.../; "de kommer att få hälsa på grabben ". Det gjorde nästan ont att läsa - både med tanke på pojken och hans föräldrar. "Hälsa på" - för mig är innebörden långt ifrån den relation som de, trots allt, behöver med varandra. Pojkens uppväxt är traumatisk, men vad är det som säger att hans föräldrar ändå inte förmått ge honom någon form av kärlek? Därför reagerar jag på att de ska få "hälsa på" honom i stället för att få hjälp att upprätta en så optimal föräldra-barn-relation som möjligt, även om barnet är fosterhemsplacerat. /../Läsare 6.

Som det nu ser ut så gör socialtjänsten en paradoxal insats: å ena sidan räddar man pojken och å andra sidan tar man ifrån honom hans historia och familjeröt­

ter. Jag tänker här på barn som jag intervjuat och som har en liknande historia och hur de beskrivit det som "ett stort svart hål inom mig". Läsare 6.

Förutsägelser om framtiden enligt den linjära tidens diskurs

Socialt arbete kan vara ångestframkallande. Det är svårt att fatta beslut vars kon­

sekvenser man aldrig helt kan förutse. Man får aldrig veta om man gjorde rätt.

Läsare 11.

Att efter två års arbete med en familj till sist b ruka våld mot modern för att om­

händerta en 5-årigpojke är väl ändå ett misslyckande? Arret i själen finns säkert kvar hos pojken och föräldrarna. /.../ Var det ett rätt beslut myndigheten tog? Poj­

ken hade ju trots allt utvecklats bra de sista t vå åren, med nya vuxenkontakter på dagis, barnpsyk och barnhem. Läsare 2.

Ett barn som far mycket illa i en familj som lever i ett kaos trots att familjen får hjälp från olika håll. Man kan undra hur det går för ett s ådant barn senare i li­

vet. Övriga inblandades rädsla för vad som kommer att ske. Hur klarar sig mamman när allt är över? Läsare 12.

252 Se ex. Berglund (1998). Jag återkommer till detta i analysen.

Hur kommer pojken att uppleva myndigheter i sitt vuxna liv? De erfarenheter s om han redan trots sin späda ålder har med sig i bagaget kommer att prägla honom både positivt och negativt /.../ Jag känner jag blir ledsen p å alla de inblandades vägnar, när vet man att man handlar rätt? År det framtiden som ska utvisa det?

Jag tror att alla som arbetar inom socialt arbete arbetar mycket med sig själv, där tankarna om de handlade rätt utifrån de alternativ som fanns och de alternativ som kommer att dyka upp senare. Läsare 7.

En del av den ångest och förtvivlan berättelsen utstrålar och tycks överfora på läsarna handlar om en osäkerhetsångest, vad kommer att hända? Hur ser framtiden ut? Var detta rätt beslut? Det sociala arbetet sker i en tidsordning som underförstått förutsätter att förbättringar eller normaliseringar ska ske linjärt med/i tiden. Socialt arbete har ofta, som

En del av den ångest och förtvivlan berättelsen utstrålar och tycks överfora på läsarna handlar om en osäkerhetsångest, vad kommer att hända? Hur ser framtiden ut? Var detta rätt beslut? Det sociala arbetet sker i en tidsordning som underförstått förutsätter att förbättringar eller normaliseringar ska ske linjärt med/i tiden. Socialt arbete har ofta, som

In document Det sociala livets drama och dess manus: diskursanalys, kön och sociala avvikelser (Page 174-186)