Naturmiljö
Våtmarker av toppklass
Utredningsområdet för genvägen och området intill befintlig väg utgörs till stor del av stora våtmarksområden med höga och mycket höga naturvärden, se figur 2.8-1 och 2.8-2. De utmärker sig genom sin storlek och orördhet och hyser genom sin mång-formighet och jordmån höga botaniska och zoologiska värden.
Våtmarkerna har även av visst kulturhistoriskt intresse genom bevarade spår av tidigare slåtterhävd.
Delar av dessa stora våtmarkskomplex sammanfaller med riksintressen för naturvård, naturreservat och objekt i myr-skyddsplan för Sverige. Skillnaderna kan vara väldigt små mel-lan myrar av klass 1 i länsstyrelsens våtmarksinventering och
myrar i Myrskyddsplanen eller Natura 2000. Myrar som enbart är utpekade som klass 1 i våtmarksinventeringen kan exempel-vis vara mindre representativa, hålla ett lägre antal hotade arter eller bestå av fler vanliga habitat i jämförelse med myrar som ingår i Myrskyddsplanen.
För att kunna orientera sig i landskapet med olika namn och be-nämningar finns de viktigaste områden beskrivna i tabell, figur 2.8-3. I beskrivningen nedan används i första hand det namn på våtmarken som används i länsstyrelsens våtmarksinventering Mångformigheten i våtmarkerna innebär att det finns en mängd olika livsmiljöer och naturtyper som bidrar till ett värdefullt och rikt växt- och djurliv. Det gäller för samtliga stora våtmarks-komplex i området såsom exempelvis Akavuoma-Ainettivuoma, Siikkavuoma-Pellivuoma och Tervavuoma-Lompolovuoma som tillsammans bildar ett för landet unikt våtmarkskomplex genom sin storlek och orördhet. Desamma gäller för våtmarken Sal-lovuoma-Huhanvuoma som avgränsas i söder från Torneälven av en 100 m - 1 km bred fastmarksrygg. Området är flackt och representativiteten för större strängflarkkärr i regionen är god.
Våtmarken Tervavuoma-Lompolovuoma ligger strax öster om Torne och Lainio älv. Våtmarken utgör ett representativt exempel på flack, myrtäckt terräng med ett stort antal fast-marksholmar. Den del som är skyddad som reservat och utpekat som Natura 2000-område, Tervavuoma, har en av de största sammanhängande av strängflarkkärren i regionen. På många av holmarna finns värdefull skog. Området har geomorfologiskt intressanta former och mycket höga ornitologiska värden.
Förutom mångfalden av livsmiljöer bedöms områdets otillgäng-lighet vara av stor betydelse för fågellivet.
Våtmarken Peräjävuoma i områdets södra delar vid väg 395 är representativt för regionen och mosaikartad i sin karaktär. Stora områden domineras av strängflarkkärr och splittrade ytor av topogena kärr. I de mer kalkpåverkade delarna påträffas rika förekomster av orkidéer. På Peräjävuoma finns också fattiga områden med en av länets rikaste förekomster av den rödlistade växten finnmyrten. Myren är även av kulturhistoriskt intresse då den inhyser hölador samt rester efter hässjor och en slåtter-koja.
Även våtmarkerna Kokkovuoma och Viiksuvuoma är utpekade just för sin storlek, orördhet och mångformighet.
Kalkrika bergarter har gett förutsättningar för områden med rikkärr. Våtmarksområdet Salmivuoma-Ruotovuoma är ett variationsrikt och mångformigt skogs- och myrkomplex som består till stora delar av rikkärr. Rikkärren i det stora
Foto: Utblick mot bergen vid Sammakkovaara.
våtmarkslandskapet i den här delen av Norrbotten är unika för hela landet. Berget Jupukka med sin unika träd- och buskfria topp med gräsvegetation omges av rikkärr.
Muotkavuoma utgör ett, i det här sammanhanget, litet källpå-verkat extremrikkärr med flera exklusiva kalkberoende arter som tvåblad och svartknoppsmossa samt massförekomster av den sårbara myrbräckan. Objektets stora naturvärden ligger i den speciella miljön samt de därtill knutna rikkärrsarterna.
Kalkstenshällar och omgivande marker hyser en rik och sällsynt växt, moss- och lavflora.
Även Kokkuvuoma längst i norr innehåller ett mindre rikkärr-område med omgivande björkkärr i anslutning till det kalkfö-rande stråk.
De befintliga vägarna i området påverkar angränsande våtmar-ker. Avvattningen av väg 395 och väg 99 har medfört att marken intill vägområdet blivit torrare. En smal bård med skog finns oftast längs vägen även där den korsar våtmarker. I denna zon är naturvärdena lägre än i de opåverkade våtmarkerna.
Skogsmiljöer med höga värden
De högsta naturvärdena i skogsmiljöerna finns längs vatten-dragen. Vid höga vattenstånd översvämmas periodvis stora områden vilket skapar en tät vegetation som är gynnsam för fåglar och insekter. Värdefulla naturvärden såsom sumpskogar, nyckelbiotoper och naturvärden finns utspridda inom området.
Merparten av dessa är belägna inom de stora våtmarksområ-dena.
Naturreservatet och Natura 2000-området Tervajoki strax väs-ter om våtmarken Salmivuoma-Ruotovuoma, innehåller sump- och högörtskogar med rik kryptogam- och kärlväxtflora. Floran i området är delvis kalkpåverkad och omfattar många krävande kärlväxter t.ex. röd trolldruva, tibast och ormbär. Strutbräken förekommer rikligt och nornan har här en av sina nordligaste förekomster. Bland de vedsvampar som noterats kan nämnas rosenticka, lappticka och den sällsynta brandtickan. Rovfågel-tätheten i reservatet är stor, bland annat har häckning av lapp-uggla noterats. Urskogen utgör en oas omgiven av kalhyggen och har därför en viktig funktion för att bevara den biologiska mångfalden i området. Länsstyrelsen i Norrbottens län arbetar för närvarande med att utreda om områdena omedelbart öster och väster om Tervajoki naturreservat samt ett område norr om Tervajoki, vid Sammakovaara, ska uppnå status som naturreser-vat.
Skogliga värden i övrigt är i många fall knutna till fastmarkshol-mar i våtfastmarkshol-markerna. Ett exempel är naturreservatet Tervavuoma
inom våtmarken Terravuoma-Lomplovuoma där de utgör ett av områdets värden.
Sjöar och vattendrag
Torne- och Lainioälven har i sin helhet mycket höga naturvär-den. Torneälven med biflöden utgör nationalälv. Vattensystemet är en av de få stora oreglerade älvarna med ursprungliga, na-turligt reproducerande bestånd av östersjölax och havsöring.
Den stora variationen i flöde och den dramatiska islossningen ger förutsättningar för en speciell vegetation längs Torneälvens stränder. Is- och vårflodserosionen medför att träd- och busk-vegetation hålls tillbaka samtidigt som stränderna förblir öppna och domineras av örter, ris och gräs. Kring älven finns även strandslåttermarker.
I Junosuando förgrenar sig Torneälven i Tärendöälven som se-dermera rinner ut i Kalixälven. En sådan flodförgrening som för över vatten från en älv till en annan kallas för bifurkation. Bifur-kationen Tärendö älv, som för över cirka hälften av Torneälvens vatten till Kalixälven, är särskilt utpekad i riksintresset Torne-älven för att vara ett framstående exempel på en av världens största och längsta bifurkationer. Älven har rik vattenvegetation samt förekomster av sällsynta växtarter.
Majoriteten av vattendragen och sjöarna inom området ingår i Natura 2000-området Torne- och Kalixälvsystem. Flera arter och naturtyper som ska skyddas enligt Natura 2000-direktiven
finns representerade i vattensystemet. Av de utpekade arterna finns kända förekomster av lax, utter och grön flodtrollslända.
Enligt Artportalen har grön flodtrollslända observerats vid Tor-nefors och Autio, vilka är de nordligaste observationerna som gjorts. Inom Pajala kommun finns däremot inga kända lokaler av flodpärlmusslor.
Inom det aktuella området finns ett flertal olika vattenförekom-ster och vattendrag med fastställda miljökvalitetsnormer, se figur 2.8-4
Naturreservat
Naturreservat är den vanligaste formen för att skydda naturområden. Natur-reservat kan enligt 7 kap 4 § miljöbalken bildas för att vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, bevara biologisk mångfald, tillgodose behov för fri-luftslivet samt för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter. Naturreservat har särskilda bestäm-melser gällande skydd och skötsel. Varje naturreservat har egna föreskrifter för att bevara naturvärden. Naturreservat i området är Jupukka, Vännijänkkä, Tervajoki och Tervavuoma.
Sumpskog
Sumpskogar innefattar all trädbärande mark där träden i moget stadium har en medelhöjd på minst tre meter och trädens krontäckning är minst 30%.
Sådana trädbestånd räknas som sumpskogar även på fuktig mark då fukt-älskade arter täcker minst hälften av befintligt fält- eller bottenskikt. Inom området finns totalt 238 sumpskogar enligt Skogsstyrelsens underlag.
Nyckelbiotop
Med nyckelbiotop avses ett mindre mark- eller vattenområde som utgörs av en livsmiljö där man finner eller förväntas finna rödlistade arter. Undantagna är arter med utpräglat landskapsekologiska krav, till exempel många fåglar och större däggdjur. Både Skogsstyrelsen och skogsbolagen har redovisning-ar av nyckelbiotoper. 30 nyckelbiotoper finns inom området enligt Skogssty-relsens underlag.
Biotopskydd
Biotopskyddsområden upprättas för mindre områden med höga naturvärden, exempelvis nyckelbiotoper. Biotopskyddsområden regleras i 7 kap 11 § miljö-balken. Inom området finns 4 områden med biotopskydd.
Naturvärde
Utöver de generell betydelsen åsyftas med Naturvärde de inventeringar som Skogsstyrelsen utför. De är områden som inte uppnår till klassningen nyck-elbiotop men kan förväntas bli nycknyck-elbiotoper inom en inte alltför avlägsen framtid. Inom området finns 6 områden med naturvärden.
Ytvattenförekomster Ekologisk status Kemisk status (exklusive kvicksilver)
Torneälven God
Lainioälven God
Suksijoki Hög
Kaunisjoki God
Käymäjoki God
Pellijoki Hög
Siikajoki God
Ainettijoki God
Piipiönjoki God
Pussujoki God
Liviöjoki God
Kaunisjärvi Hög
Tuppijärvi Hög
Figur 2.8-4 Ytvatteförekomster med miljökvalitetsnormer, ekologisk och kemisk sta-tus.. Vattenförekomster där risk för god ekologisk status ej uppnås 2015 (enligt VISS) markeras med rött i tabellen.
Figur 2.8- 1 Skyddsvärda naturmiljöer. © Lantmäteriet MS 2009/09632
Junosuando
Lovikka
Pajala
Kaunisvaara
395
99 Sahavaara
Autio Huhtanen
Tornefors
Käymäjärvi Lainioälven
Antinrova
Anttis Peräjävaara Juhonpieti
Torneälven
Tuppijärvi
Käymäjärvi
Salmijärvet
Torneä lven
Torneälven Sammakkovaara Käymävaara
Toravaara
Lompolovaara Petäjävaara
Poitajavaara
Pellirova
Suksivaara
Laurikkavaara
Poitajarova
Vännijänkkäjupukka Piipiönsaari
Aihkivinsa Järvenvinsa
Käryvaara Ainettijoki
Käym äjoki Lompolo
joki
Suksijoki Kaun
isjoki Yli-Liekojärvi
Ainettijärvi
Kaunisjärvi Kangos
Pellijoki
Siikajärvi Pellijärvi Poikurijärvi Pussujärvi
Isojärvi
Puukkojärvi
Pahturijärvi Kaitajärvi Lompolojärvi
Kursujärvi
Sammakkojärvi
Tervajoki
884 884
885
983 886
395 395
887
Pellivuoma 869
869.01
394
Erkheikki
Siikavuoma-Pellivuoma
Saalovuoma-Huhanvuoma
Salmivuoma-Ruotovuoma Akavuoma-Ainettivuoma
Tervavuoma-Lomplovuoma
Ahenvuoma
Ruutivuoma
koijuvuoma
Nuolivuoma
Peräjävuoma
Kokkovuoma Erokanjänkkä
Viiksuvuoma
Jupukkavuoma
Kursuvuoma Tapulivuoma
Härkävuoma
Tären döälven
Skyddsvärda naturmiljöer Utredningsområde Myrskyddsplan Våtmark klass 1 Våtmark klass 2 Höga naturvärden Sumpskog Nyckelbiotop Naturvärden
Bevarandeprogram odlingslandskap Ängs- och hagmark
Artrika vägkanter
0 3 km
°
Myrskyddsplan Tervavuoma
Myrskyddsplan Vännijänkkä
Myrskyddsplan Peräjävuoma Myrskyddsplan
Kokkovuoma
Myrskyddsplan Muotkavuoma
Figur 2.8 - 2 Riksintressen och skyddade naturmiljöer. © Lantmäteriet MS 2009/09632
Junosuando
Lovikka
Pajala
Kaunisvaara
395
99 Sahavaara
Autio Huhtanen
Tornefors
Käymäjärvi Lainioälven
Antinrova
Anttis Peräjävaara Juhonpieti
Torneälven
Tuppijärvi
Käymäjärvi
Salmijärvet
Torneä lven
Torneälven Sammakkovaara Käymävaara
Toravaara
Lompolovaara Petäjävaara
Poitajavaara
Pellirova
Suksivaara
Laurikkavaara
Poitajarova
Vännijänkkäjupukka Piipiönsaari
Aihkivinsa Järvenvinsa
Käryvaara Ainettijoki
Käym äjoki Lompolo
joki
Suksijoki Kaun
isjoki Yli-Liekojärvi
Ainettijärvi
Kaunisjärvi Kangos
Pellijoki
Siikajärvi Pellijärvi Poikurijärvi Pussujärvi
Isojärvi
Puukkojärvi
Pahturijärvi Kaitajärvi Lompolojärvi
Kursujärvi
Sammakkojärvi
Tervajoki
884 884
885
983 886
395 395
887
Pellivuoma 869
869.01
394
Erkheikki Tären
döälven
Riksintressen och skyddade naturmiljöer Utredningsområde
Riksintresse naturvård Natura 2000 vatten Natura 2000 Naturreservat
Planerat naturreservat Biotopskydd
Fågelskyddsområde
0 3 km
°
Ainettivuoma
Jupukka-Tervajoki-Ahenvuoma Lainio
Torneälven
Torne- och Kalix älvsystem
Vännijänkkä
Jupukka Tervavuoma
Tervajoki
Figur 2.8-3. Tabellen visar de riksintressen för naturvård som finns inom utredningsområdet. Den visar också de våtmarker med höga och mycket högt naturvärden , myrskyddsplaner, naturreservat och de Natura 2000-områden som finns helt eller delvis inom dessa riksintressen. Även våtmarker med höga och mycket högt naturvärden som finns inom utredningsområdet men inte ligger inom ett riksintresse presenteras längst ned i tabellen..
Våtmarksinventering
Våtmarksinventeringen är en nationell inventering som i Norrbottens län utfördes under 1980- och 1990-talen. Naturvärdesklassningen är gjord på en fyrgradig skala där klass 1 definieras av att objektet har mycket höga naturvärden och är av ett internationellt eller nationellt bevarandevärde, vilka behöver bevaras för framtiden. Klass två utgör objekt som även de till stora delar är opåverkade men anses istället ha ett nationellt eller regionalt beva-randevärde. Totalt finns 46 inventerade våtmarker inom området. Av dessa utgör 11 objekt våtmarker av klass 1 och 7 objekt våtmarker av klass 2.
Myrskyddsplan för Sverige
Naturvårdsverket och Länsstyrelserna har tillsammans tagit fram en nationell myrskyddsplan där landets mest skyddsvärda myrområden finns redovisade.
De utvalda våtmarkerna utgörs i huvudsak av större orörda och represen-tativa myrkomplex. Syftet med myrskyddsplanen är att de mest värdefulla myrarna i Sverige ska få ett långsiktigt skydd. Myrarna Kokkovuoma, Vänni-jänkkä, Tervavuoma, Muotkamaa och Peräjävuoma ingår i myrskyddsplan för Sverige.
Riksintresse för naturvård ha Våtmarksområde med höga eller mycket högt naturvärde
ha Myrskyddsplan ha Naturreservat ha Natura 2000 ha
Jupukka-Tervjoki-Ahenvuoma BD 37 12000 Jupukkavuoma klass 1 669 Jupukka 83 Jupukka SE0820231 83
Salmivuoma-Ruotovuoma
klass 1 7068 Vännijänkkä objekt
1012045 9252 Vännijänkkä 5770 Vännijänkkä SE0820617 948
Kursuvuoma klass 1 3052 Tervajoki 77 Tervajoki SE0820333 77
Ahenvuoma klass 2 1462 planerat Sammakkovara
Aniettevuoma BD23 21200
Tervavuoma-Lompolovuo-ma klass 1 8394 Terravuoma objekt
1012046 8394 Tervavuoma 5770 Tervavuoma SE0820618 5770
Siikavuoma-Pellivuoma
klass 1 5415
Akavuoma-Ainettevuoma
klass 1 6996
Torneälven BD 15 Peräjävuoma klass 1 5378 Peräjävuoma objekt
1012047 5378
Siikavuoma-Pellivuoma
klass 1 5415
Viiksuvuoma klass 1 1811
Lainio BD 18 Siikavuoma-Pellivuoma
klass 1 5415
Akavuoma-Ainettevuoma
klass 1 6996
Muotkavuoma klass 1 19 Muotokavouma objekt
1012088 19
Kokkovuoma klass 1 4007 Kokkovuoma objekt
1012040 4008
Viiksuvuoma klass 1 1811 Koijunuoma klass 2 722 Saalovuoma-Huhanvouma
klass 1 6529
Rutivuooma klass 2 468
Djurliv och hotade arter
I de värdefulla naturmiljöerna förekommer rödlistade arter och arter som är utpekade i artskyddsförordningen. I övrigt är förekomsten till stor del outforskad.
I området och dess omgivande landskap finns förutsättningar för ett rikt fågelliv. De orörda våtmarksområdena är särskilt värdefulla för många fågelarter. Kunskapen om förekomst av fåglar inom området kan komma att fördjupas i samband med inventering i ett senare skede.
Inför miljöprövningen av Pellivuomagruvan gjordes en spårin-ventering av däggdjur och fåglar i anslutning till Pellivuoma samt omgivande vägar och skogsbilvägar. Vid inventeringen påträffades spår av hare, ekorre, rödräv, älg, skogsmård, mård-hund, hermelin, utter, dalripa, orre, järpe och tjäder. Vanligast förekommande var hare, ekorre och räv. I Länsstyrelsens spill-ningsinventering år 2010 anges att björnspillning har observe-rats i område.
Utifrån nuvarande kunskapsläge avseende förekomsten av vilt inom området antas det finnas en stark älgstam medan rådjur finns endast i mindre omfattning.
Vägen utgör en barriär för vilt. Trafiken går dygnet runt på vägen, vilket innebär en hög trafikintensitet på natten när djuren är mer aktiva. Påverkan är som störst vid viltstråk. Det förekommer ansamlingar av älg i närheten av väg 99 och väg 395 vintertid vilket tyder på att det föreligger ett vandringsbe-teende. Boende har uppgett att ett viltstråk går genom Lovikka och flera trafikolyckor med älg har rapporterats i Lovikka. Där det i dagsläget inte finns några vägar är kunskapen eventuella viltstråk bristfällig.
På utvalda ställen finns utterpassager som möjliggör för utter att passera vägarna på ett trafiksäkert sätt. Vägtrummor över vattendrag längs vägarna är anpassade för att vandrande fisk ska passera utan problem.
Trafiken orsakar en störningseffekt för fågelfaunan längs vägen, speciellt i naturreservaten och myrskyddsplaneområdena vilka utgör viktiga livsmiljöer för fågellivet.
Trafikbuller och fåglar
Bilden av hur fåglar påverkas av trafikbuller är inte entydig då flera studier inte kunnat påvisa någon effekt. Naturvårdsverket har dock pekat på att vissa fågelarter minskar i antal nära trafikerade vägar. Avståndet från vägen där effekten finns ökar med ökande trafik och hastighet och är även större i ett öppet landskap. Effekterna blir som störst vid kända häckningsområden eller viloplatser. Våtmarksfåglar som vadare, änder och gäss anges vara särskilt störningskänsliga, liksom fåglar i öppna eller strandnära miljöer.
TRIEKOL har studerat bullerstörning i naturmiljö och visat att biologisk mångfald, då särskilt fåglarna påverkas:
• 45 dBA ekvivalentnivå – ingen påvisbar effekt
• 50 dBA ekvivalentnivå – 20 % minskad populationstäthet
• 55 dBA ekvivalentnivå – 50 % minskad populationstäthet
I angränsande sträckor med likvärdiga trafikmängder längs sträckan Kaunsi-vaara-Svappavaara har översiktliga bullerberäkningar genomförts. Beräkning-arna har visat på att 45 dBA ekvivalent ljudnivå överskrids upp till ca 200 m från vägen och att 50 och 55 dBA överskrids upp till ca 100 resp. ca 50 meter från vägen.
Källa: Naturvårdsverkets rapport ”Effekter av störningar på fåglar, rapport 5351” samt Pilotstudie TRIEKOL–Ett forskningsprogram om transportinfra-struktur och ekologi” samt Miljökonsekvensbeskrivningar väg 99 Kaunisvaa-ra-Autio och väg 395 Lovikka-Palokorva.
Rödlistan
Rödlistan är en redovisning av arters relativa risk att dö ut från det område som rödlistan avser, i vårt fall Sverige. Även vanliga arter kan bli rödlistade om deras populationer befinner sig i kraftig minskning.
Den svenska rödlistan tas fram av Artdatabanken enligt internationella krite-rier och revideras regel-bundet.
Den senaste rödlistan publicerades 2010
Artskyddsförordningen
Artskyddsförordningens bestämmelser innebär fridlysning av ett antal arter och alla vilda fåglar, samt i vissa fall skydd av deras livsmiljöer.
Artskyddsförordningens regler gäller för följande djur och växter av de arter som finns upptagna på bilagorna till artskyddsförordningen, fåglar som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium samt djur och växter av de arter som finns upptagna på bilaga A-D till EU:s CITES-förordning (rådets förordning 338/97)
Länsstyrelsen kan i det enskilda fallet ge dispens från artskyddsförordningen när det inte finns någon annan lämplig lösning, om dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde.
Foto: Utblick Torneälven vid Juhonpieti.
Odlingslandskap och slåttermarker
I byarna Kaunisvaara, Sahavaara, Käymäjärvi, Juhonpieti-Erk-heikki, Lovikka och Junosuando finns områden som i början av 1990-talet pekades ut i länets program för bevarande av odlings-landskapets natur- och kulturvärden. Områdena i Juhonpieti-Erkheikki, Lovikka och Junosuando utgör bevarandeklass 1. I Lovikka samt Käymäjärvi finns utpekade ängs- och hagmarker av klass 3 respektive klass 2. Kring Torneälven finns strandslåt-termarker.
Det största hotet mot odlingslandskapen är att hävden upphör.
Odlingslandskapen i Junosuando, Lovikka och Juhonpieti-Erkheikki finns upptagna i Norrbottens kulturmiljöprogram 2010-2020. Där beskrivs att odlingslandskapen inom kultur-miljöprogrammet för Juhonpietie-Erkheikki är välhävdat och välbevarat, att det i Lovikka till stor del fortfarande hävdas och att det i Junosuando hävdas till viss del.
En mindre andel av Junosuando odlingslandskap ingår 2012 i stödansökningar för jordbrukarstöd och dessa delar kan därför antas vara hävdade. För övriga odlingslandskap och ängs- och hagmarker är det oklart hur hävden sett ut de senaste åren eller hur den kommer att se ut 2017.
Figur 2.8-5 Kulturmiljö och friluftsliv. © Lantmäteriet MS 2009/09632
Kulturmiljö
I figur 2.8-5 redovisas en karta över kulturmiljö. Omedelbart invid Torne älv och på den västra sidan om väg 395, ligger Palokorva järnbruk från mitten av 1700-talet. Palokorva är av riksintresse för kulturmiljö (K52) och ingår även i länets regio-nala kulturmiljöprogram. Strax uppströms älven ligger Torne-fors, även det ett järnbruk från samma tid och av riksintresse för kulturmiljö enligt 3 kap 6§ miljöbalken. Inom båda dessa områden finns ett flertal ruiner, slagghögar och andra lämningar efter järnbruksverksamheten vilka omfattas av andra kapitlet i lag om kulturminnen m.m. (1988:950).
Jordbruksmarken i Junosuando by omfattas av bevarandepro-gram för odlingslandskap. Området har bevarandeklass I och beskrivs som en för övre Tornedalen representativ natur- och kulturmiljö med ett välhävdat odlingslandskap (se avsnitt ovan, naturmiljö).
Sahavaara och Kaunisvaara är två områden av bevarandeklass 2 i länets program för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Byarna utgör representativa exempel på skogs- och jordbruksbyar i norra Norrbottens inland. (se avsnitt ovan, naturmiljö).
1992 utfördes inventering av fasta fornlämningar inom aktuella socknar i området. Omkring 100 objekt finns registrerade i fornlämningsregistret FMIS inom hela utredningsområdet.
Fasta fornlämningar skyddas enligt lagen om kulturminnen. Till
detta har mindre inventeringar utredningar och arkeologiska
detta har mindre inventeringar utredningar och arkeologiska