Livsmedelsproduktion och genteknik

Gentekniken har en stor potentiell betydelse inom jordbruk, skogsbruk, fiske och livsmedelsindustri. Dessa områden som är av central betydelse för människans

71

5.7 Livsmedel och landskap __________________________________________________________________________________________________________________________________________

____________

17 Stora delar av materialet är hämtat från ett betänkande från Bioteknikkommittén, SOU 2000:103, Att spränga gränser. Bioteknikens möjligheter och risker. För mer information om genteknik se bilaga 6.

hälsa och livskvalitet. Användningen av genteknik inom dessa områden känne- tecknas av svag konsumentacceptans, delvis på grund av mångas uppfattning att riskerna är okända. Det innebär att genteknik i samband med livsmedels- produktion innebär betydande affärsrisker, åtminstone i det kortare perspekti- vet. Behovet av utbildning, information och en bredare diskussion i samhället är stort. En utvecklingsväg för gentekniken är att utnyttja denna för att för- stärka användningen och effekterna av traditionell miljöbioteknik, som inte direkt är relaterad till livsmedelsproduktion.

Flera gentekniskt förändrade grödor har utvecklats av stora företag, som också tillverkar och säljer bekämpningsmedel. I vissa fall har grödorna gjorts toleranta mot företagets egna kemikalier. Det har befarats att detta kan leda till monopolsituationer, och ett ökat kemikalieberoende i jord- bruket.

Det har befarats att genetiskt modifierade organismer (GMO) skulle kunna sprida sig eller sina gener i naturen och orsaka skador på biologisk mångfald. När det gäller herbicidresistenta grödor befaras en ökad an- vändning av kemiska bekämpningsmedel och en fastlåsning vid denna typ av bekämpning. Andra farhågor kan gälla exempelvis påverkan på icke- skadeinsekter av grödor med inbyggd insektsresistens. För att hantera dessa problem, har regelverk och policies utvecklats. En sammanfattning av Naturvårdsverkets synsätt och GMO-policy återfinns i bilaga 6.

Att använda ett teknikområde som grund för tillväxt och en positiv miljöutveckling, kräver att tekniken sätts in i ett samhälleligt och ekono- miskt helhetsperspektiv. Då måste man också ta hänsyn till att tekniska möjligheter ger inte bara upphov till framtidstro och optimism, utan också till skepticism och oro. Den snabba utvecklingen inom gentekniken gör att det kan vara svårt att förstå vad som händer. Medborgarnas möjligheter till insyn och medinflytande är otillräckliga. Det är ett uppenbart demo- kratiproblem. Det måste finnas utrymme för diskussion och medinflytan- de när det gäller en teknik som i så hög grad berör varje medborgare, ja, som bokstavligt talat rör livets grundläggande beståndsdelar. Behovet av en dialog mellan forskare och andra experter, politiker och andra medbor- gare är mycket stort.

Användningen av genteknik kräver ofta etiska ställningstaganden. Det står helt klart att medborgarna anser att de etiska frågorna är betydel- sefulla. Det är ett stort ansvar för nuvarande generationer att ta tillvara teknikens möjligheter och att använda dem på ett ansvarsfullt sätt i sam- klang med grundläggande värderingar i samhället. För att gentekniken ska kunna infria de högt ställda förväntningarna, måste dess tillämpningar vara etiskt acceptabla samtidigt som de inte hindrar en hållbar utveckling från social, ekonomisk och miljömässig synpunkt.

Man måste också konstatera att genteknik i samband med livsme- delsproduktion innebär stora affärsrisker, sett från ett tillväxtperspektiv. Motståndet i Europa mot GMO-grödor, på grund bl.a. av att riskerna upp-

72

fattas som okända och att de produkter man hittills sett inte har ansetts medföra någon konsumentnytta, har i praktiken lett till ett moratorium för gentekniskt förändrade grödor inom EU. Sedan tillståndsreglerna trädde i kraft 1990 har (augusti 2001) endast 18 GMO-produkter inom livsmedels- sektorn godkänts inom EU.

Näringsdepartementets granskningsgrupp (Tillväxt i hela Sverige – Rapport om tillväxtavtalen, Ds 2000:7) gjorde bedömningen när de gäller de tillväxtavtal som beslutades år 2000 att den framtida användningen av genmodifierade organismer inom livsmedelsindustrin och miljöaspekterna på denna är osäkra. Miljölagstiftningens försiktighetsprincip bör råda i dessa sammanhang,

Bioteknikkommittén tar också upp många hinder för genteknikens användning inom livsmedelsproduktion, men beskriver också den nuva- rande miljöbiotekniken, som huvudsakligen baseras på traditionella bio- tekniska metoder. Om genteknik används, skulle det kunna innebära än- nu större möjligheter att åstadkomma en bättre miljö, enligt utredningen.

5.8 Turism

Turismen i Sverige har en stor tillväxtpotential och redan idag utgör turismen en viktig del av svenskt näringsliv. Baksidan med turismen är dess negativa miljöpåverkan främst i form av ett ökat resande med bl.a. ökade koldioxiduts- läpp till följd. Det är av stor vikt att den framtida turismen görs hållbar uti- från ekologiska, sociala, ekonomiska och kulturella aspekter, för att bl.a. und- vika slitage på natur- och kulturtillgångar.

Det industrisamhälle som utgjort kärnan i den svenska välfärden håller på att byta skepnad. Kunskaps-, informations-, tjänste- eller upplevelsesam- hället får en allt mer central roll för ekonomi, arbete och därmed utveck- ling. I globaliseringens kölvatten blir världen allt mindre och allt mer lätt- tillgänglig. Förändringstempot ökar och därmed också hot och möjligheter. Kapital, företag eller arbetsmarknad stannar inte upp vid kommun-, läns- eller nationsgränser. Det gör heller inte våra sociala relationer och vårt sökande efter information, upplevelser, kunskap eller affärskontakter.

Turism definieras som människors aktiviteter när de reser till eller vis- tas på platser utanför sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år, för fri- tid, affärer eller andra syften. Turism är flyttad konsumtion som genererar ekonomisk aktivitet regionalt och i stora delar av det svenska näringslivet.

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har stor betydelse i många regioner, inte minst i glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i arbetet med att stärka den regionala utvecklingen för att åstadkomma till- växt i hela landet. Turistnäringen är också en av de branscher som växer snabbast i Sverige idag och där potentialen för fortsatt tillväxt är god.

Den svenska rese- och turistindustrin, mätt i ett s.k. satellitkonto i 73

nationalräkenskaperna, utgör 2,8 procent av BNP. Turistnäringen i Sverige omsätter 125 miljarder kronor, varav affärsresandet beräknas uppgå till 50 miljarder kronor och fritidsresandet till ca 75 miljarder kronor. Sysselsätt- ningseffekten av detta kan beräknas motsvara 108 000 helårsverken (alla uppgifter avser 1998). Detta avser den direkta omsättningen i rese- och turistindustrin. Vidgas begreppet till turistekonomin, där investeringar och leveranser fram till industrin inräknas, ökar omfattningen avsevärt.

”I hela världen utvecklas turism med utgångspunkt från unika natur- och kulturtillgångar. Att detta också måste ske i Sverige är således inte unikt, men en förutsättning för turism över huvudtaget. Denna omständig- het belyser också på ett nödvändigt och tydligt sätt att långsiktig turismut- veckling måste innehålla ett fast och tydligt förhållningssätt för hållbarhet vad gäller miljö och naturvärden, kultur och kulturarv samt den sociala miljön.” (Framtidsprogrammet – strategier för tillväxt i den svenska rese- och turistindustrin, juni 2001.)

Enligt EU:s miljöbyrå EEA är turismen ett växande miljöproblem inom EU. Mellan 1980 och 1998 ökade t.ex. den genomsnittlige EU- medborgaren sitt resande med nästan 3 % varje år. En allt större andel av detta resande var just turistresandet (Miljön i Europeiska unionen vid sekelskiftet, EEA 1999).

Naturvårdsverket

• noterar turismens och fritidsaktiviteternas tillväxt, liksom de risker för naturen och kulturarvet som icke miljöanpassad turism kan innebära,

• framhåller att turistsektorn liksom alla andra samhällssektorer måste miljöanpassas om vi ska uppnå en hållbar utveckling,

• anser att turismen kan ses som ett medel att utveckla olika regioner ekologiskt, socialt och ekonomiskt,

• utgår från det nödvändiga i att basera turismens utveckling på landets natur- och kulturgivna förutsättningar,

• anser att natur- och kulturturism kan medverka till att besökarna blir medvetna om behovet av att skydda naturområden och kulturarvet för nuvarande och kommande generationer.

5.8.1 Ekoturism

”Ekoturism innebär ett ansvarsfullt resande som bidrar till skyddet av naturmiljöer och till lokalbefolkningens välbefinnande” (The Ecotourism Society, 1992).

I praktiken innebär detta att ekoturismen är varsam mot den natur och kultur som resenären kommit för att uppleva, bidrar till naturskydd och ekonomisk lönsamhet för lokalbefolkningen, nästan alltid är småskalig och ställer en rad krav både på resenärer och researrangörer samt ökar rese- närens förståelse för natur-, kultur-, miljö- och utvecklingsfrågor.

Turismen är idag en av världens största industrigrenar, särskilt räknat

74

i antalet anställda. Till skillnad från de flesta andra stora näringar omfattas turismen knappt alls av några miljöbestämmelser, trots att den ofta medför negativa effekter för både folk och miljö. Vid exploateringen av denna vik- tiga inkomstkälla har målet för besökarnas intresse – naturen, stränderna, den traditionella kulturen, lokala sedvänjor och ”annorlunda” miljöer – på flera håll börjat fördärvas. Enligt Agenda 21 ska varje näring ta sin del av ansvaret för miljön. Resebranschen själv måste alltså försäkra sig om att den bevarar de tillgångar av natur och kultur, som faktiskt utgör grunden för dess egen näring.

Ekoturismföreningen (http://www.ekoturism.org) menar att all turism måste miljöanpassas. Arbetet mot detta mål inleddes av förening- ens föregångare – WWFs Projekt Ekoturism. Nedan redovisas de ”bud- ord” för ekoturism som publicerade i WWFs policydokument.

1. Den ekologiska och sociala bärkraften ska vara styrande

2. Alla reseföretag bör utse en miljöansvarig och upprätta en miljöplan 3. Miljöåtagandena gäller även underleverantörerna på resmålet 4. Välj miljöanpassade hotellanläggningar

5. Verkligt kunniga guider är avgörande 6. Gynna den lokala ekonomin

7. Påverka resenärerna till en respektfull attityd

8. Köp inte deras liv! (inte köpa saker tillverkade av hotade djur eller växter)

9. Ekoturism kräver bra information till resenärerna (litteraturtips, utrustningsråd, lokala seder och bruk, reseföretagets miljöprogram) 10. Ekoturism ska bidra till naturskydd och lokal utveckling.

I tillväxtprogramarbetet är det viktigt att verka för att ekoturismen utvecklas i hela landet och att transporterna i samband med turismen sker miljöanpassat. Kulturturism är en växande näring som i likhet med ekoturism bör beaktas i arbetet med tillväxtprogrammen. Även här gäller det att utveckla näringen i hållbar riktning.

5.9 Livsmiljö

”Naturen och kulturarvet är ekonomiska faktorer som blivit allt viktigare för den regionala utvecklingen. Livskvaliteten i städerna, i deras omgivningar och i landsbygdsområdena får en allt större betydelse för företagen vid deras val av etableringsort. Naturliga och kulturella sevärdheter är också väsentliga för turismens utveckling.” (ESDP 9.1999)

75

5.9 Livsmiljö ___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

____________

Med en god livsmiljö menas såväl natur- och kulturmiljöer som av människan skapade arbets-, bostads- och fritidsmiljöer där överlev- nad, försörjning och välfärd klaras på ett hållbart sätt utifrån sociala, ekologiska, kulturella och ekonomiska aspekter.19

En snävare och mer naturvetenskaplig definition, som dock måste vara tillgodosedd inom ramen för den bredare definitionen ovan för att en god livsmiljö ska kunna infinna sig, lyder så här:

Inom biologin summan av de yttre omständigheter som krävs för att individer av en viss art ska kunna fortleva och eventuellt fortplanta sig på platsen; termen motsvarar ungefär biotop eller habitat men har allmännare betydelse.20

En god livsmiljö är en förutsättning för hållbar tillväxt. I den klassiska lokaliseringsteorin stod faktorer rörande kostnader för mark, transporter och arbetskraft i centrum. Agglomerationsfördelar - att företag med lik- nande inriktning drar nytta av varandra har också uppmärksammats och utvecklats inom ramen för bl.a. begreppet ”kluster”. Företag är dock inte enbart organisatoriska, tekniska och ekonomiska enheter som med auto- matik dras till vissa platser och till varandra. Företag består av individer som har olika bakgrund och erfarenheter. De kan också stå för skilda vär- deringar och drivkrafter. En aspekt som således också bör uppmärksam- mas när det gäller företags lokalisering är de drivande personernas önskan om och tillgång till olika boende- och livsmiljöer.