På samma sätt som enligt jordabalken utgår felansvaret enligt köplagen från avtalet i vid me-ning, 17 § st. 1 KöpL. Vad som förekommit vid köpet såsom säljarens garantier och säljarens beteende i övrigt har stor betydelse vid fastställandet av avtalsinnehållet.108 Avtalet utgör en norm för vad köparen kan förvänta sig av varan och avvikelser från denna norm utgör ett fel i köprättslig mening. Om det inte direkt av avtalet går att uttolka att varan är felaktig finns i 17 § st. 2 KöpL ett antal allmänna regler för hur den köpta varan skall vara beskaffad. Bland annat
(eller sådana förhållanden som köparen med lätthet kunnat upptäcka vid en undersökning). Frågan om tillämplig lag är dock fortfarande intressant rent principiellt.
108 Prop. 1988/89:76 s. 84.
skall varan vara ägnad för det ändamål för vilket varor av samma slag i allmänhet används.
Varan skall alltså vara ändamålsenlig i allmänhet. Varan skall också vara ägnad för det särskilda ändamål för vilket den var avsedd att användas om säljaren insett detta ändamål. Felansvaret sammanfattas i 17 § st. 3 KöpL där det framgår att fel föreligger om den i annat avseende än vad som föreskrivs i st. 1 och 2 avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. Enligt Håstad utgör st. 3 huvudregel för felbestämningen i KöpL.109 St. 1 och 2 är uttryck för vad köparen med fog kan förvänta sig av köpeobjektet men dessa utgör inte en uttömmande be-skrivning av vad köparen med fog kan förutsätta.110 Vad som förutom avtalet och explifiering-en i st. 2 skall anses utgöra säljarexplifiering-ens befogade förväntningar ankommer det explifiering-enligt lagstiftarexplifiering-en på rättstillämpningen att avgöra.111 Huvudregeln för felansvaret enligt KöpL är därmed att säljaren ansvarar för avvikelser från köparens befogade förväntningar medan köparen själv ansvarar för sina obefogade förväntningar.112 Konstruktionen av felansvaret sammanfaller därmed med vad som stadgas i 4:19 JB.
Vid bedömningen av vad köparen med fog kunnat förutsätta har uppgifter som säljaren lämnar om varan stor betydelse. Dessa kan om de är tillräckligt konkreta tolkas som garantier och därmed utgöra avtalsinnehåll. Andra uppgifter som inte kan anses utgöra garantier påver-kar också bedömningen av vad köparen med fog kan förutsätta under förutsättning att dessa kan antas ha inverkat på köpet. I köplagen är detta ansvar särreglerat i 18 § men stadgandet kan i stort ses som en precisering av vad köparen med fog kan förutsätta enligt 17 § st. 3.113
Om varan sålts i befintligt skick eller med annat liknande förbehåll stadgas i 19 § KöpL om att varan ändå kan vara behäftad med fel. Om säljaren lämnat en utfästelse om varan gäller denna oavsett friskrivning.114 Vidare är varan felaktig trots generell friskrivning om den med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter väsentligen avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. Säljaren har när varan säljs i befintligt skick en skyldighet att upplysa köparen om väsentliga förhållanden rörande varans egenskaper som denne måste antas ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om.
109 Håstad s. 79.
110 Prop. 1988/89:76 s. 87.
111 Prop 1988/89:76 s. 87.
112 Kihlman s. 55 f.
113 Prop. 1988/89:76 s. 87, Kihlman s. 147 f
114 Att så är fallet torde följa av principen lex specialis derogat legi generali. Ett generellt utformat villkor får vika för ett mer preciserat villkor, se Kihlman s. 162 f.
Enligt 20 § KöpL kan inte köparen såsom fel åberopa sådant som han måste antas ha känt till vid köpet. Det torde följa redan av 17 § st. 3 KöpL att så är fallet eftersom en köpare knappast med fog kan förutsätta att en vara är felfri i ett visst avseende om denne har vetskap om att varan just i det avseendet är behäftad med fel. Vidare följer av 20 § st. 2 KöpL att om köparen före köpet har undersökt varan eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säl-jarens uppmaning att undersöka den får denne inte såsom fel åberopa vad denne borde ha märkt vid undersökningen, om inte säljaren handlat i strid mot tro och heder. Uppmaningen till undersökning eller den frivilligt utförda undersökningen medför en förflyttning av risken för de förhållanden hos varan som är upptäckbara från säljaren till köparen.115 Till skillnad från vad som gäller enligt jordabalken är alltså inte köparens undersökning obligatorisk, utan måste ”aktiveras” av denne själv eller av säljaren. Omfattningen av undersökningsplikten är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Bedömningen får ske med utgångspunkt i den grad av omsorg som kan krävas av en person i köparens ställning.116 Vad som är vanligt i branschen och varans beskaffenhet får härvid stor betydelse.117 Vidare torde omfattningen av undersökningen begränsas av säljarens garantier och utfästelser.118 Om köparen vid sin under-sökning upptäcker förhållanden som denne med hänsyn till omständigheterna egentligen inte bort märka får detta till följd att denne förlorar rätten att åberopa även sådana fel eftersom denne då får anses vara i ond tro.119
I likhet med vad som gäller enligt JB har säljaren enligt köplagen ingen generell upplys-ningsplikt. Som tidigare nämnts stadgas dock om en sådan i 19 § KöpL när en vara säljs i be-fintligt skick. Enligt vissa författare i doktrinen gäller dock stadgandet som minimikrav även då friskrivning inte har skett.120 I praxis finns det dock fall som antyder att säljaren vid insikt om köparens obefogade förväntan torde ha en upplysningsplikt. Så var exempelvis fallet i NJA 1934 s. 533 där säljaren ansågs ha insett att den försålda varan (koppar) var olämplig för köpa-rens ändamål.121
115 Kihlman s. 180.
116 Prop. 1988/89:76 s. 94.
117 Ramberg & Herre s. 294.
118 Ramberg & Herre s. 295.
119 Kihlman s. 176 ff.
120 Håstad s. 79, Hultmark s. 105 f.
121 Praxis enligt KöpL och JB torde numera stämma överens efter HD:s avgörande i NJA 2007 s. 86.