Jag vill börja med en händelse. Året var 1997. Våren i antågande. Jag fick privilegiet att utmana samtliga sjutusen studenter vid universitetet i Örebro. Bästa beskrivning av Örebro år 2017 skulle premieras. Bara tre svar kom!
Vi lever alltmer i nuet. Historien är ibland ganska nära oss genom den tillgång vi har till information. Om framtidens verklighet vet vi ingenting. För en del människor är framtiden Star Trek. För andra är framtiden det barn som ska födas. För en tredje hur få födan att räcka till. För många människor är framtiden att gå ner i vikt. För de flesta av oss att uppnå harmoni och balans.
Historien. Gösta Ehrensvärd, Rachel Carson, Herman Kahn och George Orwell. Namn vi minns och som målat världen i olika scenarier. Från resursbilder - till hotbilder - för alla levande organismer på jorden. En jord som dessutom är sakta, men ofrånkomligt sönderfallande!?
Året är nu 2002. Gro Harlem Brundtland och hennes FN-kommission har nyligen målat vår, alla arters gemensamma framtid. Ett mål för vår, människans, insats i nuet är att säkra värden och öka resurserna för kommande, framtida generationer.
Året är 2002. Forskningen inom ekologisk ekonomi pågår. Där bryts frågan om en demokratisk styrd resurshushållning mot frågan om organisationens bidrag till tillväxt! I ekonomisk ekologi - där en tillväxt av resurser kan upplevas som en paradox.
Kan detta med tillväxt av resurser - eller avkastning från en resursbas - vara en paradox? Om inte - finns det skäl att tro på det som ett mål? För framtiden.
Varför vi är så osäkra - och varför så lite händer?
Om resurser, tillväxt och vår roll
Jag vill skriva detta för att själv få möjlighet att reflektera över rubrikens fråga. För att veta hur jag själv ska förhålla mig till begreppen resurser och tillväxt!
Jag har arbetat som "kulturarbetare", bokhandlare, och med den bransch som miljövännerna benämner som vårt värsta "gissel" - bilbranschen. Jag har pryat i samhällsplanering. Sedan 10 år har jag haft en ynnestfull arbetsuppgift; att, som rektor, senior rådgivare mm för människor i samband med utbildning, få studera hur vi kan växa. Inte bara på höjden. Inte bara på bredden. Inte bara på ytan. Inte bara på djupet. Egentligen inget av detta. Men ändå växa! Inåt i de komplexa system som vi är. Och utåt med vidgad medvetenhet om våra system.
Jag tänker i system. Jag vet inte heller om jag ens kan bekänna någon politisk eller akademisk hemvist. Och jag tror inte att det är så viktigt när jag reflekterar över den här frågan. Vem vet - jag får kanske inse hur och när, om det blir nödvändigt.
Året är 2002. Min livsuppgift startade för mer än 10 år sedan. Men just nu - nu vill fundera på jag frågan:
Tillväxt av jordens resurser. Är det en möjlighet eller paradox?
Var ska jag börja?
Ett uppslag när jag läser det jag skrivit är kanske att börja med vad jag tror växandet hos den mänskliga arten är. För att sedan reflektera över andra arter inom biologin.
Tyvärr räcker väl inte mina kunskaper till något annat än en rent mänsklig reflektion över arterna. Jag kan för lite om celler, atomer och gener. Jag kan för lite om fission och fusion. Om energi överhuvudtaget. Trots att det är min största fascination - energi!
Ska jag stå kvar i frågan?
Det är kanske mest bekvämt. Men jag vill ju ändå ha ett svar! Kanske är det just detta som är det som gör att jag växer.
Just nu, när jag sitter här. Har kastat loss från en trygg arbetsgivare. Satsar på ett livsprojekt som jag inte har någon aning om det finns en framtid för. Jag har nått 50+. Mina egna cellers avtagande växtkraft är dokumenterat. Inte cancer vad jag vet - utan bara vanligt åldrande. Och ändå - bara för ett år sedan - före en längre ledarutbildning - var min självbild en annan. Jag var mindre vuxen och mer ifrågasättande innan. Jag har fått fler insikter.
2015-04-01
Men samtidigt var jag också tidigare mindre barn och mer förstående! Men nu jag vill ha ett svar!
Det är naturligtvis förskräckligt om detta - just att vi vill svar på grund av att vi normalt upplever osäkerhet och begränsning - är det enda svaret på frågan varför människan upplever sig växa när svaret kommer!
Och att den sociala prägeln och kanske till och med åldrandet hämmar ett verkligt växande. Att vi egentligen skulle födas vuxna för att bli gradvis mindre.
Nej - det kan inte vara svaret! Varför skulle då nästa generation födas något "större" än den tidigare!
Är det sista påståendet en sanning - ja, det är min fasta övertygelse! Någonting tror jag tydligen på! Jag går vidare.
Jag går vidare i frågan! Men människan och miljön
Kanske räcker det med att veta att vår hjärna, mänsklighetens hjärna, inte har nått sitt kapacitetstak. Att vi som individer växer med den! Vi kanske inte behöver veta varför och hur. Vi kan veta att hjärnans konstruktion också innefattar något som vill skapa och kombinera. Reflektera och medvetandegöra. Växa! Och tyvärr ibland också krympa. Och tydligen förändra det genetiska om vi noterar vad vi vet om evolutionen.
Det verkar viktigt i vilken miljö hjärnan verkar. Jag ska fundera vidare på detta och återkomma längre ner. Men det är uppenbart att det finns miljöer som är stimulerande för energin och för växandet!
De andra arterna då? Och vad hände med energifrågan?
Det ena naturprogrammet på TV efter det andra avslöjar nya djup hos arterna i biologin. Rockan som föder levande ungar. Ungar som är färdiga rent funktionellt men helt vilsna i den nya världen. Och helt anpassade efter bara några dagar.
Arternas anpassning till det biologiska systemet. Skulle det vara det vi kallar utveckling eller evolution Till en jord i sönderfall. Vart skulle i så fall det leda? Denna fråga får stå kvar. Men jag tror inte på ett biologisk sönderfall som sker i paritet med att jorden gradvis faller sönder! Som den påstås göra i en kontinuerlig fissionsprocess - allt enligt partikelexperterna.
Energifrågan.
Jorden, som en del av fissionen i världsalltet. Den inre glöden som utstrålar och värmer vår jord inifrån. Visserligen i direkt reaktion mot solens energipartiklar sprungna ur en kollisionsenergi - en kontinuerlig
En krock - en energibalans som jag vet för lite om. Men nettoeffekten av denna energi räcker tydligen inte för våra system på jorden utan vi måste använda de resurser som tidigare lagrats upp i jordkärnan. Vid sidan av de andra, mer "naturliga" energiskaparkrafterna bakom vind- och vattendragen, rotation och gravitation.
Tillväxt av jordens resurser. Är det då en möjlighet eller en paradox? Jag står kvar i frågan. Den här frågan består av minst två, kanske fyra, faktorer som inte är entydiga. Som måste definieras innan de kan identifieras.
Faktor 1 Jordens resurser Faktor 2 Tillväxt
Faktor 3 Möjlighet Faktor 4 Paradox
Låt oss börja med det enklaste:
Paradox.
Jag vill påstå att om det inte existerar en målkonflikt, så är det inte en paradox! Och så länge vi arbetar i dimensionen tid, så kommer det alltid vara möjligt att välja medel för att nå målen. I en viss tids- eller rumsbunden situation kan det ändå uppstå en medelskonflikt och i denna uppstå en eller flera paradoxer. Ibland synbarligen men inte verkliga. Men ibland tyvärr sanna och verkliga. Kaos och sedan… …möjlighet.
Nu blir det riktigt svårt. Utan att snegla "filosofiskt" skulle jag vilja säga att det är en möjlighet i det som ser ut och tolkas som ett alternativ. Kort sagt en möjlig utväg. Den kan vara såväl negativ som positiv, destruktiv eller konstruktiv, bryta ner befintliga värden eller andra resurser eller skapa nya värden/resurser. Viktigast kanske är vad som händer totalt sett. Med helheten!
Ett exempel
Jag tror det är likadant som med ett flygplan. Destinationen och flygplanets kurs är given och det finns ett antal instrument - ett antal indikatorer - som visar vägen. Något instruments utslag kan tyckas vara en paradox i stunden i relation till de andra - målet och uppfattningen om helheten finns kvar. I verkligheten korrigerar vi - en alternativ utväg - om vi har medvetenheten och närvaron där.
Tillväxt.
Här blir det svårare. Jag vill mena att tillväxt är när Du kan mäta och värdera två eller flera situationer eller tillstånd och något av de senare tillstånden i tiden är relativt större (eller mindre vid negativ tillväxt) än
2015-04-01
det första. Och att det kan sättas i relation till det som växer. Och jag tror det är verkligheten vi mäter och värderar. Inte det som är förväntningar - oberoende om de är större eller mindre.
Resurser.
Jordens resurser. Jag har låtit frågan besvaras av en expert inom nukleär forskning: En resurs är generellt "..något som en person kan använda (och personen är medveten om det)". Jag har gjort en egen, något vidare definition: En resurs är "…något som någon kan använda och omvandla till en annan form av samma något (och han/hon är medveten om det)" Den kan alltid mätas i en mängd . Min definition innebär också att den omfattar någon form av energi.
Definitionen innebär också att det fordras en medvetenhet i situationen för att den ska betraktas som en resurs. En situation där någon värderar detta "något" i ett visst sammanhang. Om resurser värderas till 0, så vill jag inte kalla den resurs. Antimateria/ antiplasmaanhängare håller inte med mig gissar jag.
Vad är då Jordens resurser?
Den del av solens resurs som för lång tid sedan kastades ut i världsalltet och bromsats upp som vår jord, omvandlad till olika former av energi och som nu avgränsas med den yttre atmosfären. Till jordens resurser räknar jag inte den energimängd som nu varje sekund överförs till oss i energipartiklar, från energikällor utanför atmosfären. Denna definition innebär att jordens samlade energimängd är konstant utifrån begreppet jordens resurser. Detta förutsatt att den yttre atmosfären inte släpper igenom energi ut till tomheten. Men finns det något vi inte tagit med i bedömningen?
"Hårda" eller "mjuka".
Det engelska ordet "intangibles" betecknar det osynliga, det opåtagliga. Här i Sverige har vi inom miljöforskningen varit fokuserade på frågeställningen runt monetära/icke monetära, förnybara/ej förnybara resurser. Ibland talar vi om kompetens som resurser. Synlig/osynlig. Mer eller mindre påtaglig. Mer eller mindre "hårda" resurser. Men vad är då "mjuka"?
Försök görs nu inom forskningen med emergy-analyser att finna mätenheter och metoder som kan jämföra energimängder i olika resursslag. I ingressen nämnde jag också Gösta Ehrensvärd. Hans beskrivning och kvantifiering av jordens resurser, naturtillgångar och människokraft var banbrytande. En antydan till ett mer "mjukt" innehåll genom att han jämförde energimängder och olika effektivitetsförhållanden hos olika resursslag som exempelvis vattenmängd/vattenkraft med muskelmassa/muskelkraft.
Sanningen är väl att en resurs, definitionsmässigt går att identifiera och bestämma som en volym, mängd eller massa. Värdet av den må sedan
"hård" som "mjuk". Bunden energi i materia eller "fri" i någon annan typ av koncentration. Ett kluster.
Ett exempel
En kul jämförelse är Kevin Kellers beskrivning 13) av cyberspace där han ser kluster av digitala signaler som konstant byter innehåll och identitet. Och hur de plötsligt mer eller mindre materialiseras på en hemsida, på någon server någonstans. Innan den upplöses för att bilda nya kluster. Kanske denna jämförelse har värde när vi framgent söker förstå "intangibles".
13) Kevin Keller "Den nya ekonomin"
Men först - vad är då en "mjuk" resurs? En "intangible"?
Kan det finnas en "opåtaglig" mängd eller massa? Det fordrar i och för sig en definition av ordet ”påtaglig”. Men säg att det ordet handlar om att det är något för ögat/mikroskopet synligt . Men vad är då en "osynlig" resurs? Kanske ett knippe atomer eller andra ännu mindr4e mikropartiklar. Och när de "gestaltas" gör de det i form av en energiprocess.
Här stannar jag på grund av obefintlig kunskap inom fysikens värld! Det osynliga, opåtagliga kommer jag att manifestera i fortsättningen med en "mjuk" resurs. Per definition är den dock mätbar och framförallt representerar den en mängd energi. (Som kan användas medvetet, enligt definitionen)
Kommentar: ”Intangible assets” har de sista åren med framgång börjat värderas i företagens årsredovisningar. De ”ekonomiska” tillgångar som värderas här kommer att vara ”förebild” för värderingen av andra typer av ”intangibles”. I fortsättningen kommer vi dock att betrakta ”intangibles” som immateriella resurser till skillnad från materiella resurser. Enligt den senaste forskningen är ”immateriella resurser” i samband med företagsvärdering oftast avgränsade till ett antal områden som exempelvis FOU, marknadskompetens mm. Detta kommer att beskrivas i den tredje delen av till denna bok
2015-04-01