Modeller för samexistens

Migrationsmodellen bygger på att målet med RFID-implementationen är att ersätta det nuvarande streckkodsbaserade systemet. Genom detta fokuserar migrationsmodellen på övergången från streckkoder till RFID och de utmaningar som detta ställer på exempelvis en verksamhet eller ett flöde. I takt med att RFID-systemet tar över och ersätter de delar där streckkoder varit dominerande kommer infrastrukturen bakom streckkoder elimineras (Schmidt, Thoroe & Schumann 2013; Romero, Lefebvre & Marcellis-Warin 2013) .

Migrationsmodellen gör det möjligt för verksamheten att under tiden som

RFID-implementationen fortgår bibehålla kärnverksamheten genom att fortsätta använda sig av streckkoder. Genom att möjliggöra för dessa båda teknologier att initialt överlappa varandra kan den kompetens som krävs för att genomföra en gedigen och tillfredsställande RFID-implementation erhållas successivt samt i en hållbar takt. En annan central karakterisering av migrationsmodellen är att denna modell starkt förknippas med organisatoriskt lärande. Det organisatoriska lärandet tar här avstamp ur två plan: inom den egna organisationen samt med inblandning från andra aktörer i en organisations flöden. Inom den egna organisationen kan vara då exempelvis företagets interna medarbetare blir mer varse om det nya systemets positiva påverkan på medarbetarnas arbetsuppgifter. Inblandning från andra aktörer kan vara att exempelvis leverantörerna påverkar organisationen genom att stötta/tvinga fram en övergång från streckkoder till RFID (Romero, Lefebvre & Marcellis-Warin 2013).

Sammanstrålningsmodellen bygger på att RFID och streckkoder samexisterar på ett plan där målet inte är att den ena teknologin ska ersätta den andra. Sammanstrålningen bygger på att RFID och streckkoder ska konvergera till en nivå där de båda teknologierna tillsammans kan utveckla samt förbättra organisationens processer. Alternativt kan konvergensen bygga på att båda teknologierna behövs för att bibehålla kvaliteten i kärnverksamheten.

Sammanstrålningen mellan RFID och streckkoder kan främst beskrivas utifrån två situationer där den första situationen bygger på att relevanta objekt taggas med både RFID och

streckkoder, den andra situationen bygger på att olika objekt taggas med den databärare (RFID eller streckkod) som är mest lämplig för att på så vis effektivisera den berörda processen (Romero, Lefebvre & Marcellis-Warin 2013).

Hybridmodellen kan ses som en förlängning på den konvergens som

sammanstrålningsmodellen bygger på. Dock fokuserar hybridmodellen på integrationen mellan streckkoder och RFID som databärare, där fokuset med modellen bygger på att bejaka fördelarna med respektive databärare men även använda dessa som komplement när den andra databärarens svagheter tydliggörs. Ett exempel på hybridmodellen och dess grundmål kan vara att streckkoder används där dessa ur ett kostnadsperspektiv eller ett perspektiv baserat på teknologins mognad kan anses fördelaktiga i relation till RFID. Samtidigt som detta så används RFID där de logistiska fördelarna med RFID överväger kostnadsaspekterna av streckkoder. Således kan en hybridlösning skapas där de båda teknologiernas styrkor och svagheter tas i beaktning (Romero & Lefebvre 2015).

Ett centralt begrepp inom hybridmodeller är interoperabilitet och hur detta går att nås med hjälp av samexistensen mellan RFID och streckkoder. I fall där verksamheter har en väletablerad och välanvänd infrastruktur som är baserad på streckkoder ter sig dessa

verksamheter att utnyttja samexistensen som en form av väg mot interoperabilitet (Schmidt, Thoroe, Schumann 2013). Detta är någonting som kan kopplas till

sammanstrålningsmodellen men interoperabiliteten bygger på att system kommunicerar med varandra på ett sätt som mer kan ses som en hybridlösning mellan systemen (Romero &

Lefebvre 2015). För att tydliggöra hur en hybridlösning mellan RFID och streckkoder kan se ut så kan ett utgångsläge skapas där gränsytorna mellan systemen visualiseras. I figur 29 nedan illustreras dessa gränsytor.

Figur 29 Gränsytor RFID-streckkoder (Schmidt, Thoroe, Schumann 2013)

På objektnivån behandlas hur de logistiska objekten identifieras via RFID och/eller streckkoder. Ett alternativ är här att ett objekt kan identifieras både genom RFID och streckkod genom att en gemensam definition för objektet används. Standardisering är här

identifieras i vilken process. Ett annat alternativ är att använda streckkoder som en säkerhet vid en RFID-implementation. Hybridiseringen blir då att den väletablerade tekniken bakom streckkoder kan användas vid problem härledda ur RFIDs teknologiska mognadsgrad. Detta är i sin tur någonting som stärker interoperabiliteten i organisationens system. På enhetsnivån (Device) bejakar hybridmodeller läsare som besitter tekniken för att kunna läsa både RFID-taggar samt streckkoder (Schmidt, Thoroe & Schumann 2013).

Den operationella nivån refererar till de operationella områden där RFID och/eller

streckkoder används för att uppnå specifika operationella mål. Nivån tar även hänsyn till de processer som bygger en verksamhets logistiska flödeskedja och den centrala interoperabilitet som krävs för att använda en hybridmodell. Den operationella nivån får även ett ansvar när det kommer till vilka aktörer som blir berörda av hybridmodellen, där fokuset ligger på tillämpningsbarheten mellan RFID och streckkoder samt vilken teknik som är den bästa för den berörda processen (Schmidt, Thoroe & Schumann 2013). Målet med nivån är således att finna en harmoni i hybridlösningen där möjligheterna med RFID inom exempelvis en process ska väga upp för de nackdelar systemet för med sig (Schmidt, Thoroe & Schumann 2013;

Romero & Lefebvre 2015). Gränsytan informationsnivån grundar sig i huruvida

verksamhetens informationssystem kan förena inhämtad information från streckkoder med inhämtad information från RFID. Detta kan exempelvis genomföras via datalagringssystemet där avläst data från RFID och streckkoder kombineras för att mitigera risken för en

degenerering i verksamhetens interoperabilitet. Genom detta kan den berörda verksamheten på ett kontrollerat vis skapa förutsättningar till att hybridlösningen inte bidrar med redundans i informationsflödet (Schmidt, Thoroe & Schumann 2013).

Samexistensen mellan RFID och streckkoder ter sig naturligt då storskaliga RFID-implementationer kan ställa till med problem för en verksamhet. Mognadsgraden hos streckkodstekniken är någonting som kan fungera som en extra säkerhet för företag som väljer att implementera RFID i sina logistiska flöden. Samexistensen kan på så vis leda till att RFID-implementationerna kan få den tid som krävs för att nå ett gediget resultat. Det är dock av yttersta vikt att verksamheter av olika slag strategiskt angriper perioden där samexistensen är som mest framträdande, ett exempel på hur sådana strategier kan byggas är genom

hybridmodellen där styrkorna och svagheterna med RFID och streckkoder används och beaktas för att på så vis skapa en hybridlösning (Schmidt, Thoroe & Schumann 2013). Andra

strategier som också nämnts är migrationsmodellen och sammanstrålningsmodellen som också beaktar gränslandet mellan en full RFID-implementering och ett fullt

streckkodsanvändande (Romero, Lefebvre & Marcellis-Warin 2013).

6.2 Empiri

Empirin har samlats in genom intervjuer med personal på Kartongbruket AB. Hela Kapitlet handlar om åsikter och tankar som uppkommit hos personalen kring samexistensen mellan RFID och streckkodsavläsning. Detta för att ligga som en tillräcklig grund inför analysen då en jämförelse till befintlig teori görs.