Omprövning av samvetsklausulen

Det tog ett år innan den första kvinnan vigdes till präst. I samband med att det blev känt att kvinnor skulle prästvigas publicerades ett handlingsprogram för dem, präster och lekmän, som inte erkände de kvinnliga prästernas legitimitet. Det skickades ut till alla präster i Svenska kyrkan. Programmet har kallats ”de 17 punkterna”. Bland annat hävdades att det var emot Herrens bud att kvinnor vigs till präster och därför bör inte präster som insett detta assistera vid vigning av kvinnliga präster. Inte heller bör de eller lekmän närvara vid sådana prästvigningar. Man bör inte tjänstgöra vid samma gudstjänster och man bör vägra utföra varje form av prästerlig tjänst tillsammans med en kvinnlig präst. En kyrkoherde som fick en kvinnlig präst i församlingen skulle inte kunna tilldela henne prästerliga uppgifter och inte upplåta kyrkan för gudstjänst i vilken hon skulle utföra prästerliga uppgifter. Det ansågs tveksamt men eventuellt möjligt att kyrkobokföra kyrkliga handlingar som utförts av en kvinnlig präst, beroende på hur man rent principiellt uppfattade kyrkobokföringen. Prästen som var motståndare till kvinnors behörighet till prästtjänst uppmanades att behandla en biskop som vigde kvinnor till präster med den respekt som hans ämbete tillkommer, samtidigt som det fulla förtroendet och den djupare gemenskapen inte i någon egentlig mening kunde bestå.190

Under 1970-talet restes önskemål om att man skulle finna utvägar ur de allt mer låsta positionerna. Biskopsmötet tog initiativ till samtal med de viktigaste sammanslutningarna av motståndare. Biskopsmötet gjorde ett uttalande i januari 1978, efter att frågan debatterats offentligt en tid.

186Allmänna kyrkomötets protokoll nr. 4 1958, s. 21.

187Allmänna kyrkomötets protokoll nr. 4 1958, s. 21. Kyrkomötesprotokollets kursivering.

188Allmänna kyrkomötets protokoll nr. 4 1958, s. 153.

189Allmänna kyrkomötets protokoll nr. 4 1958, s. 1 och SFS 1958:514.

190Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 28 ff.

Biskoparna ville ha en samrådsgrupp för att fastställa regler för samarbete i kyrkan. Tills samrådsgruppen lämnat sin rapport skulle vissa regler tillämpas. Inga särvigningar fick förekomma. Kyrkorum skulle upplåtas för förrättning i Svenska kyrkans ordning oberoende av den tjänstgörande prästens kön. Vidare hävdades att de så kallade ”17 punkterna” skulle uppfattas som ett historiskt dokument, som inte var förenligt med Biskopsmötets riktlinjer. Efter biskopsmötets uttalande tillsatte ärkebiskopen omedelbart en samrådskommité, som i december 1978 överlämnade sitt förslag om regler för samarbetet inom svenska kyrkan.191 Regeringen önskade utreda frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i Svenska kyrkan. Den 1 juli 1979 förordnades statssekreteraren i kommundepartementet Elisabeth Palm som särskild utredare. Den 30 april 1981 överlämnade utredaren sitt betänkande Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan (SOU 1981:20),192 vilket 1982 års kyrkomöte hade att ta ställning till. Utredningen föreslog att 1958 års behörighetslag skulle upphöra att gälla från och med den 1 januari 1983, då skulle även samvetsklausulen upphöra att gälla eftersom den utgjorde motiv till lagen. För sitt ställningstagande har utredningen fyra utgångspunkter. Den första, som utredningen ser som en självklar utgångspunkt för sitt arbete, innebär att

Omprövningen av samvetsklausulen skall utgå från vad svenska kyrkan själv har fastställt i fråga om sin bekännelse: det är förenligt med kyrkans bekännelse att kvinna innehar prästämbete193

Den andra utgångspunkten innebär att

Även den tro och bibelsyn som hävdas av kvinnoprästmotståndarna har hemortsrätt i svenska kyrkan enligt kyrkans eget ställningstagande194

Utredningen fortsätter med att säga att kyrkomötet 1958 var enigt i sin vilja att inte splittra kyrkan. Kyrkomötets ställningstagande innebär ur kyrkorättslig synvinkel att de som inte kan bejaka reformen om kvinnas behörighet till prästämbetet och därmed avviker från kyrkans officiella ståndpunkt, vare sig avviker från kyrkans lära eller ställer sig utanför kyrkans gemenskap. De har alltså i denna mening hemortsrätt i svenska

191Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 32 ff.

192Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 3.

193Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 83. Jmf. s. 11.

194Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 84. Jmf. s. 12.

kyrkan, såvida man inte frångår den samstämmiga meningen vid 1958 års kyrkomöte.195

Enligt utredningen är det detta som skapar problem för Svenska kyrkan, att man 1958 både bejakade att det är förenligt med kyrkans lära att kvinnor vigs till präster och gav dem som anser att det är oförenligt med deras tro och bibelsyn hemortsrätt inom Svenska kyrkan. Utredningen fortsätter med att konstatera

Själva problemet ligger just i att svenska kyrkan godtar två uppfattningar som förenliga med bekännelsen i denna fråga.196

Men utredningen hade alltså två utgångspunkter till. Den tredje innebar att

Statsmakterna vill så långt som möjligt undvika att gripa in i svenska kyrkans inre liv men kan inte frånsäga sig ett ansvar för att gällande lag respekteras197

Det betonas att staten måste göra en avvägning mellan att upprätthålla respekten för rättsordningen, vilket innebär att gällande lag måste respekteras av alla,198 och svenska kyrkans rättmätiga krav på frihet i andliga frågor. Utredningen hävdar att statsmakterna så långt som möjligt vill undvika att blanda sig i kyrkans inre liv och att detta i synnerhet gäller i frågor som gäller kyrkans bekännelse.199

Den fjärde utgångspunkten lyder så

Statsmakterna kan inte undanta svenska kyrkan från de allmänna principer om jämställdhet mellan kvinnor och män som gäller i samhället200

Svenska kyrkan har kommit fram till att det inte finns några hinder i bekännelsen för kvinnor att inneha prästämbetet. Mot denna bakgrund var det, enligt utredningen, inte möjligt för staten att göra undantag för kyrkan från principen att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, särskilt

195Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 84.

196Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 82. Jmf. s. 11.

197Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 84. Jmf. s. 12.

198Att staten måste se till så att gällande lag respekteras av alla är ”… uttryck för en princip som är grundläggande och självklar inom varje rättssamhälle och inom varje organisation.”, Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 84.

199Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 84.

200Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 85. Jmf. s. 12.

inte eftersom det då gått tjugo år sedan reformen genomfördes och det då fanns cirka fyra hundra kvinnliga präster i Svenska kyrkan. Utredningen kommer fram till att det som ligger närmast till hands för staten är att upphäva 1958 års behörighetslag. Därmed upphör även samvetsklausulen att gälla, eftersom den utgör motiv för denna lag, och staten hänvisar då till allmän lagstiftning vilket bland annat innebär jämställdhetslagen.201 Utredningen betonar att det då överlåts åt

… svenska kyrkan att, inom ramen för allmänna regler, själv lösa de samarbetsproblem som följer av att kyrkan har accepterat två olika riktningar i fråga om tro och bibelsyn som förenliga med bekännelsen.202

Utredningen redogör för tre olika lagtekniska sätt att genomföra sina förslag på. Utredningen tar ställning för det första förslaget och det var också det som beslutades i kyrkomöte och riksdag.203 Därför redogörs det här enbart för detta. Förslaget går ut på att man upphäver 1958 års behörighetslag, utan att man stiftar någon ny behörighetslag. Då upphävs även samvetsklausulen som motiv till lagen. Det innebär att man i dessa frågor i stället får falla tillbaka på allmänna regler om jämställdhet i framför allt regeringsformen och jämställdhetslagen.204 Detta innebär att

… den som efter samvetsklausulens undanröjande inträder som präst i svenska kyrkan måste vara beredd på att det kan krävas av honom att han skall i alla tjänstefunktioner samarbeta med andra präster i kyrkan oavsett kön.205

Det bör dock vara möjligt för kvinnoprästmotståndare att även i framtiden tjänstgöra som präst i svenska kyrkan efter som

Även jämställdhetslagen ger utrymme för att ta hänsyn till olika trosuppfattningar.206

Olika övergångsfrågor aktualiserades i samband med att samvetsklausulen skulle upphävas. Utredningen menar att det bästa är att dessa övergångsfrågor behandlas i motiven till lagen, det behövs inga särskilda övergångsbestämmelser. Då riskerar man inte att skapa en ny form av samvetsklausul. I dessa motiv bör det preciseras ”… att det nya rättsläget inte bör slå igenom helt och fullt för dem som redan har tjänst i

201Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 85.

202Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 85.

203Se SFS 1982:376.

204Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 87.

205Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 89.

206Omprövning av samvetsklausulen. Män och kvinnor som präster i svenska kyrkan 1981, s. 89.

svenska kyrkan och som har en avvikande uppfattning i ämbetsfrågan.” Utredningen betonar att det inte ges någon ”rätt” att inte samarbeta fullt ut med kvinnliga präster. Det enda övergångsbestämmelserna innebär är att staten inte kommer att vidta några åtgärder mot dem som inte följer lagen i detta hänseende. Övergångsbestämmelserna bör gälla dem som prästvigts före den 1 juli 1983, enligt utredningen.207

Som skäl för att endast upphäva 1958 års lag och inte stifta någon ny behörighetslag framförs framför allt att

… det ger ett klart uttryck för statsmakternas obenägenhet att ingripa i svenska kyrkans inre liv. Det markerar också kyrkans både integritet och ansvar.208

Enligt utredningens bedömning är det detta förslag som bäst främjar läkningsprocessen inom kyrkan.

Den sista december 1982 upphörde lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst att gälla, allt i enlighet med Lag om upphävande av lagen (1958:514) om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst.209 Därmed upphörde även samvetsklausulen att gälla, eftersom den utgjorde motiv för denna lag.