Tillämpning av typologin och eget ställningstagande

I detta avsnitt ska typologin som utformades i förra avsnittet tillämpas på de samvetskonflikter som undersöktes i kapitel 2. Konflikterna gäller samvetsvägrarens relation till värnplikten, till obligatoriska utbildningsmoment, prästens vigselplikt och till samarbetet med kvinnliga präster. Fyra olika obligatoriska utbildningsmoment som förekommer i betänkandet Samvetsklausul inom högskoleutbildningen tas upp här; djurförsök under veterinärutbildningen, djurförsök under vissa kurser vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, blodtransfusion under vårdutbildningar och spiralinsättning under barnmorskeutbildningen.

Tillämpning av individtypen

Till den första samvetskonflikten hör att en myndig manlig svensk medborgare har en skyldighet att delta i värnpliktstjänstgöring. Under denna ingår det som ett övningsmoment att man lär sig bruka vapen och i en framtida händelse av krig att man är beredd att bruka vapen mot annan människa, om det är befogat. Samvetskonflikten består i att en medborgare är övertygad om att det är orätt att bruka vapen mot annan och åberopar sitt samvete för att slippa bruka vapen. Om vi tillämpar individtypen på denna konflikt leder det till följande utfall. Vi utgår ifrån att individen prima facie har rätt att följa sitt samvete och att en stat är en bättre stat om den gör undantag för samvetsvägraren. Vilket mål är det som staten vill uppnå genom allmän värnplikt? Framför allt är det att kunna försvara landet i händelse av krig. Är det möjligt att nå detta mål, även om man gör undantag för samvetsvägrare? Så länge det inte rör sig om mer än någon procent av de värnpliktiga som önskar göra vapenfri tjänst bör det gå att uppnå detta mål och samtidigt göra undantag för samvetsvägrare. Det kan tänkas att detta leder till en del extrakostnader, men det förutsätts i individtypen att detta kan bli aktuellt och att det inte får utgöra något hinder för undantag från gällande ordning. Enligt individtypen bör dessa skäl vara tillräckliga för att samvetsvägraren ska slippa värnplikt och slippa lära sig bruka vapen mot en annan människa. Nästa exempel gäller konflikten mellan högskolestuderandes samvetsövertygelse och vissa obligatoriska utbildningsmoment i deras utbildningar. Exempel på detta är obligatoriska djurförsök under utbildningen till veterinär. Bland annat lär man genom djurförsök ut metoder för att i den framtida yrkesverksamheten som veterinär kunna göra bedömningar om fosterskador på djur. Det bedöms av experter att man endast kan få den kunskapen genom att utföra de aktuella djurförsöken.34 Det innebär att målet med övningarna inte kan uppnås med andra medel. Detta får anses som ett tillräckligt skäl för att inte göra undantag för samvetsvägraren.

Ett exempel till på obligatoriska utbildningsmoment som lett till samvetskonflikter är djurförsök som görs under vissa kurser vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. I många fall är dessa enbart till för att bättre förstå djurens anatomi och fysiologi och man menar att detta mål går att uppnå genom andra pedagogiska hjälpmedel, till exempel att man ser en video där djurförsök utförs. Målet kan med andra ord uppnås genom andra medel, någon tredje part drabbas knappast och det förefaller rimligt att göra undantag för dem som åberopar sitt samvete för att slippa göra dessa djurförsök.

I en del vårdutbildningar, i sjuksköterskeutbildningar och i vissa fall i läkarutbildningar, ingår övning i färdigheten att göra blodtransfusion. Målet med dessa utbildningsmoment är att vårdpersonalen ska kunna

utföra blodtransfusion i sin yrkesverksamhet och i vissa fall kan det vara fara för patientens liv om personalen inte kan utföra transfusion. Att försöka lösa konflikten genom organisatoriska lösningar av typen att någon annan utför transfusionen leder till en risk att patienten drabbas. Man verkar inte kunna nå målet för detta utbildningsmoment med andra medel och det utgör en allvarlig risk för tredje part. Enligt individtypen är detta skäl nog för att inte göra undantag för den som inte vill utföra detta utbildningsmoment.

Under utbildningen till barnmorska finns ett moment som innebär att man övar sig i färdigheten att sätta in en kopparspiral på patient. Det som skapar en konflikt är att kopparspiralen förhindrar att det befruktade ägget fäster vid livmoderslemhinnan. Det finns de som menar att livet påbörjas vid konceptionen och det innebär i dessa fall att ett påbörjat mänskligt liv avbryts när spiralen hindrar ägget att fästa vid slemhinnan. Det är denna övertygelse som gör att de åberopar sitt samvete för att slippa utföra detta övningsmoment. Målet med utbildningsmomentet är att ge studenterna en färdighet som gör att de i den framtida yrkesverksamheten som barnmorska ska kunna sätta in spiral på de kvinnor som önskar använda detta preventivmedel. Kopparspiralen är ett godkänt preventivmedel och kvinnor som vill använda en sådan har rätt till detta. Om målet är att kvinnor ska få det preventivmedel de önskar och har rätt till, så är det möjligt att lösa detta problem praktiskt genom att en annan barnmorska sätter in spiral på den som så önskar. Det finns rimligen organisatoriska lösningar på detta. Det kan leda till vissa kostnader, förmodligen inte allt för stora eftersom det inte är särskilt många som önskat dispens från detta moment. Men eftersom det ingår som en förutsättning i individtypen att staten måste vara beredd på vissa kostnader i samband med samvetskonflikter så är det inget avgörande argument emot att göra undantag för studenten. Det går alltså förmodligen att nå samma mål med andra medel och kostnaderna för detta blir inte allt för höga. Hur är det då med tredje part, i detta fallet kvinnan som önskar få spiral insatt. Ofta går det nog till så att kvinnan har kontakt med en barnmorska, till exempel från graviditet och förlossning. Det innebär att om den barnmorskan inte vill sätta in spiral på kvinnans önskan, så kommer en hänvisning till en annan barnmorska att göra kvinnan, i vissa fall, medveten om att barnmorskan anser det orätt att använda spiral. Detta kan eventuellt leda till att kvinnan upplever sig moralisk bedömd och utsatt för moraliskt grundat klander. Det kan säkert orsaka en del obehag och även skuldkänslor och samvetskval. Trots detta innebär individtypen att man inte ska tvinga någon att handla mot sitt samvete, inte heller barnmorskan bör tvingas. Den samvetsvägrande barnmorskan och kvinnan som önskar använda spiral som preventivmedel betraktas som likvärdiga medborgare och problemet bör lösas genom att båda får vad de önskar. Barnmorskan slipper handla mot sitt samvete och kvinnan får en spiral insatt, förvisso av en annan barnmorska men dock.

Som betonats tidigare skiljer sig de exempel på samvetskonflikter som är hämtade från svenskkyrkligt sammanhang från de övriga. Svenska kyrkan har en bekännelse och tillämpar en viss ordning. Samvetskonflikterna som tagits upp har gällt präster verksamma i Svenska kyrkan. När prästkandidaten under högtidliga former vigs till präst i Svenska kyrkan lovar hon att följa Svenska kyrkans ordning och stå för dess lära och bekännelse. Detta måste tas med i bedömningen av prästens rätt att följa sin samvetsövertygelse.

När det gäller prästens vigselplikt, är målet med denna att ett par som önskar vigsel ska få denna förrättad enligt Svenska kyrkans ordning. Det är möjligt att nå detta mål genom att någon annan präst viger paret och det borde inte vara särskilt svårt att lösa detta organisatoriskt, inte heller alltför kostsamt. Oftast behöver nog inte detta komma till parets kännedom, eftersom de flesta inte uttrycker en önskan om en viss präst. Samtidigt kan man inte komma ifrån att det ändå kommer att hända relativt ofta att paret får veta detta. Så man får nog räkna med att det i vissa fall drabbar tredje part, i den meningen att det kan leda till ett visst obehag och en känsla av att vara utpekad och moraliskt kritiserad. Trots detta räknar individtypen med att det är så allvarligt att tvinga någon att handla mot sitt samvete att man inte heller bör göra det i detta fall. Och att prästen och vigselparet är likvärdiga medlemmar i Svenska kyrkan och att båda bör behandlas med respekt och att den bästa lösningen är om båda får det de önskar. I detta fall att prästen slipper utföra vigseln och att paret blir vigda av en annan präst enligt Svenska kyrkans ordning.

Detta gäller om Svenska kyrkan anser att prästens samvetsbetänkligheter ligger i linje med kyrkans bekännelse. Det råder i så fall en mångfald tolkningar av bekännelsen och en av dessa leder till att det är orätt att viga det aktuella paret. Om kyrkan enbart godkänner en tolkning av bekännelsen, eller åtminstone inte den prästen företräder, så är det ett argument som slår ut individens presumtion och leder till att prästen inte får vägra vigsel, utan måste följa kyrkans ordning.

Slutligen konflikten där en präst vägrar att, i vissa sammanhang, samarbeta med kvinnliga präster. Vilket mål är det kyrkan vill uppnå genom att viga präster? Målet är att människor ska få den tro som rättfärdiggör dem inför Gud. Det bör gå att lösa konflikten organisatoriskt på ett sådant sätt att motståndaren inte behöver samarbeta med kvinnlig präst på områden där han känner sig förhindrad av sin samvetsövertygelse. Det kan tänkas att detta för med sig en del extra kostnader men det är ju enligt individtypen inget tillräckligt skäl emot att göra undantag för individen. Det kan mycket väl tänkas att en del kvinnliga präster känner sig kränkta av att motståndaren anser att kvinnor inte bör vigas till präster och att det kan leda till att de känner sig moraliskt klandrade av motståndaren. Trots detta leder individtypen till att de båda uppfattas som likvärdiga medlemmar i Svenska kyrkan och att de bör behandlas med lika respekt. Idealet är att kunna lösa detta problem

genom att båda får det de önskar. Enligt Svenska kyrkan har en kvinna lika rätt att vigas till präst som en man, efter att ha prövats och kallats av kyrkan. Kvinnan bör därför inte hindras att utöva sin tjänst och man bör göra undantag för motståndaren så att han inte behöver handla mot sitt samvete.

Också i detta fall gäller det att resonemanget förutsätter att Svenska kyrkan anser det förenligt med dess bekännelse och ordning att vara motståndare till ordningen med kvinnliga präster. Det innebär att kyrkan godtar två uppfattningar som förenliga med bekännelsen, att det i denna fråga finns en enhet i mångfald. Om Svenska kyrkan ser det som oförenligt med sin bekännelse eller ordning att vara motståndare till ordningen med kvinnliga präster slås presumtionen för individen ut och gäller inte längre. Tillämpning av avvägningstypen

Avvägningstypen går ut på att det ska göras en avvägning mellan kollektivets intressen och individens moraliska och religiösa övertygelse, samt att man tar en särskild hänsyn till tredje parts intressen och samvetsvägrarens autonomi. När det gäller värnplikt och militärtjänst har kollektivet, i detta fall staten, som intresse att kunna försvara landet i händelse av krig och att totalförsvaret fungerar i en krigssituation. Detta innebär att det är möjligt att fylla en uppgift och tillvarata statens intressen, utan att lära sig bruka vapen mot annan människa och än mer utan att faktiskt bruka vapen. Statens intressen bör därför gå att ta till vara utan att någon tvingas att handla mot sitt samvete. Någon tredje part finns inte och individens autonomi är inte tillgodosedd eftersom det inte går att välja och handla på ett sätt som gör att man inte hamnar i konflikten. Allt detta sammantaget gör att det förefaller riktigt att göra undantag för samvetsvägraren.

Vilka konsekvenser får det att tillämpa avvägningstypen på konflikten med obligatoriska utbildningsmoment? Det första exemplet gäller djurförsök under veterinärutbildningen. Statens intressen i denna fråga är att upprätthålla en hög kvalitet på utbildningen och att göra de studerande skickade för den framtida yrkesverksamheten. En veterinär måste kunna göra bedömningar och ställa diagnoser bland annat vad gäller vissa fosterskador och för att kunna det är vissa djurförsök nödvändiga. Detta visar att det är ett tungt vägande skäl för staten att inte ge dispens för studenter som önskar slippa dessa djurförsök, hur de än motiverar sin önskan.

De djurförsök som görs under vissa kurser vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna görs av pedagogiska skäl för att studenten ska få vissa kunskaper i djurens anatomi och fysiologi. Statens intresse är att studenten ska kunna tillgodogöra sig dessa kunskaper och för detta är inte djurförsöken nödvändiga. Detta talar för att göra undantag för de studenter som önskar slippa utföra dessa djurförsök.

Statens intressen när det gäller blodtransfusion under vissa vårdutbildningar är att rusta studenten för den framtida yrkesverksamheten. Om man av samvetsskäl vägrar göra momentet under utbildningen är det knappast troligt att man är beredd att utföra transfusion i det framtida yrket. Det får anses nödvändigt att kunna utföra blodtransfusion inom de vårdyrken som det är fråga om och tredje part kan i nödsituationer riskera livet om till exempel en sköterska vägrar utföra eller inte har färdigheten att utföra en transfusion. Den presumtive studenten kan förutse att denna samvetskonflikt uppkommer om hon påbörjar utbildningen och det finns en möjlighet för henne att handla så att hon slipper hamna i konflikten, det vill säga genom att inte påbörja en utbildning som innehåller detta moment. Statens intressen väger i detta fall tyngre än individens intressen, tredje part utsätts för stor fara och individen är autonom i den meningen att hon kan välja att handla på ett sätt som gör att hon inte tvingas in i en samvetskonflikt. Därför bör samvetsvägraren inte få dispens från detta utbildningsmoment.

När det gäller utbildningsmomentet att sätta in spiral på patient under barnmorskeutbildningen är statens intresse att studenten tillägnar sig en färdighet att utföra ett moment som ingår i framtida yrkesuppgifter. Frågan är om staten kan tillvarata sina intressen fastän man gör undantag för de studenter som har samvetsbetänkligheter mot att sätta in spiral. Det går att lösa det organisatoriskt. Förmodligen leder det inte till alltför stora kostnader. Om det är statens intresse att de kvinnor som önskar använda spiral som preventivmedel ska få en sådan insatt av barnmorska går detta intresse att tillgodose genom att någon annan barnmorska sätter in spiralen. Tredje part kan drabbas på olika sätt sagts ovan. Samvetsvägraren är autonom i den här brukade meningen. Samvetsklausulutredningen hävdar i sitt betänkande 1994 att slutsatsen borde bli att studenten inte fick dispens från detta utbildningsmoment. Jag kan inte se att det nödvändigtvis leder till detta. Det blir en viss bedömning av hur sannolikt det är att tredje part drabbas och hur hårt. I många fall bör det gå att undvika att patienten får reda på något. I många andra fall kan barnmorskans sätt att bemöta patienten påverka reaktionen en hel del. Och man får väl också räkna med att en del av patienterna inte tar illa vid sig utan vet var de själva står och känner sig trygga i detta. Om staten kan ta tillvara sina intressen och man bedömer det som att ganska få patienter drabbas och enbart få av dessa tar illa vid sig i någon mer egentlig mening, så kan man tänka sig att slutsatsen blir att samvetsvägraren bör få dispens från detta utbildningsmoment.

Kollektivet i de följande två samvetskonflikterna är Svenska kyrkan. För att kunna bedöma vad som ligger i kyrkans intresse måste man ta i beaktande vad kyrkan uppfattar som förenligt eller oförenligt med sin bekännelse och ordning. I den första konflikten gäller det prästens vigselplikt. Om kyrkan anser att de betänkligheter som prästen har är motiverade på ett sätt som uttrycker kyrkans bekännelse och ordning eller

en tolkning av bekännelsen så bör det väga tungt till prästens fördel. Även om tredje part drabbas bör det i detta fall vara möjligt att ge prästen frihet, just därför att kyrkan faktiskt ser hans/hennes uppfattning som en tolkning av bekännelsen. Om å andra sidan prästens samvetsbetänkligheter inte är grundade på ett sätt som kyrkan bedömer som i linje med bekännelsen finns det inte någon anledning för kyrkan att ta hänsyn till prästens önskan att slippa viga paret.

Samma utgångspunkt och bedömning gäller konflikten där en präst vägrar att samarbeta med kvinnliga präster, i vissa sammanhang. Om Svenska kyrkan menar att det är förenligt med kyrkans bekännelse att vara motståndare till ordningen med kvinnliga präster, bör det även i detta fall vara möjligt att ge prästen frihet att följa sitt samvete. Om å andra sidan motståndet inte uppfattas som förenligt med Svenska kyrkans bekännelse bör man inte heller ta någon hänsyn till prästens önskan att slippa samarbeta med kvinnliga präster.

Tillämpning av kollektivtypen

Vilka konsekvenser får kollektivtypen om man tillämpar den på samvetskonflikten med värnplikt? För att kollektivets presumtion ska gälla och den enskilde vara skyldig att utföra det som staten kräver är det, enligt kollektivtypen, ett nödvändigt villkor att autonomiprincipen ska vara tillgodosedd. Det innebär att den enskilde måste kunna välja att inte hamna i en samvetskonflikt. Eftersom värnplikten är en ”allmän medborgerlig skyldighet” som gäller alla män mellan 18 och 47 år är det inte möjligt för den enskilde att undvika att hamna i en konflikt mellan statens krav och sitt eget samvetes krav. Det innebär att personen inte ges möjlighet att vara autonom och därmed slås principen om kollektivets presumtion ut av autonomiprincipen. Det bör därför finnas möjlighet för den enskilde att följa sitt samvete.

Så till samvetskonflikterna inom olika högskoleutbildningar. Det första exemplet gäller de obligatoriska djurförsök som är en del av veterinärutbildningen. Är autonomiprincipen tillgodosedd? Den som funderar på att bli veterinär har möjlighet att förutse konflikten. Om hon är övertygad om att det är orätt att göra djurförsök och att det skulle innebära en samvetskonflikt för henne att tvingas göra sådana, så är det möjligt för henne att undvika den genom att välja att inte studera till veterinär. Någon tredje part finns inte men däremot riskerar de djur som hon i en framtida yrkesverksamhet ska undersöka att drabbas. Eftersom autonomiprincipen är tillgodosedd, den presumtive studenten kan förutse konsekvenserna av att påbörja utbildningen och utbildningsmomentet är viktigt för den framtida yrkesutövningen bör studenten inte få dispens, enligt kollektivtypen.

Så exemplet med djurförsök under vissa kurser vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Som redan nämnts har dessa ett

pedagogiskt syfte. De är till för att studenten ska förstå djurens anatomi och fysiologi. Det finns andra möjligheter att tillgodogöra sig detta. Samvetsvägraren är i detta fall autonom och det är förutsebart om det förekommer moment i utbildningen som är obligatoriska och som skulle skapa en samvetskonflikt för henne om hon blev tvungen att utföra dem. Eftersom det inte finns någon tredje part och eftersom man kan tillgodogöra sig kunskapen utan att utföra djurförsök går det att förverkliga kollektivets intressen och därför bör det vara tillräckligt för att få dispens från detta utbildningsmoment.

Ännu ett exempel gäller övningen av blodtransfusion under vårdutbildningar. Den presumtive studenten kan förutse samvetskonflikten och har möjlighet att välja att inte gå en sådan utbildning och kan därmed undvika att hamna i en samvetskonflikt. Som nämnts tidigare riskerar tredje part att drabbas allvarligt i samvetsvägrarens framtida yrkesutövning om denne inte kan utföra en transfusion. Av dessa skäl bör hon inte få dispens från detta utbildningsmoment.

Det fjärde exemplet gäller utbildningsmomentet med spiralinsättning under barnmorskeutbildningen. Att tredje part riskerar att drabbas på olika sätt har framkommit tidigare. Det är ett tungt vägande skäl för att inte göra undantag för samvetsvägraren, enligt kollektivtypen. Eftersom den presumtive barnmorskestudenten kan förutse samvetskonflikten och