Organisatoriska förutsättningar

Organisatoriska förutsättningar i form av resurser, ledningens och ägarnas inställning till hållbarhet, bemanning, kompetens, tid och budget påverkar respondenternas förutsättningar att utföra sitt arbete. I intervjuerna framkommer det att de har olika resurser till sitt förfogande. Överlag ger flertalet respondenter uttryck för en avsaknad av resurser för hållbarhetsarbetet, både vad gäller personal, budget och kompetens. Dels är hållbarhetsavdelningen vanligtvis relativt liten vilket gör att hållbarhetsarbetet i stor uträckning behöver genomföras ute i verksamheten, dels saknas hållbarhetskompetens ute i organisationen. Aron förklarar att han på grund av detta känner sig ensam i rollen som hållbarhetschef, men att det finns fördelar med att arbetet är utspritt i organisationen, då tanken är att andra ska utföra det. Samtidigt innebär denna situation även nackdelar.

“Fördelarna är ju att folk tar ansvar för det de borde ta ansvar för. HR borde ta ansvar för personalfrågor, de ska inte säga att “nej, hållbarhetsfrågorna för personalen, det sköter de där borta i hållbarhetsstaben”. Det är ju konstigt, de ska ju själva ta ansvar. Men de har inte bakgrunden och de har ibland inte riktigt drivet heller för de ser inte på världen på det sättet riktigt. Så att nackdelen är att ibland är man för tunt bemannad, man har svårt att driva en full förändring när man är så pass ensam.” (Aron)

Aron fortsätter att förklara att det sällan kommer starka hållbarhetsinitiativ från organisationen, utan att det mest är han själv som driver arbetet och som bevakar hållbarhetsperspektivet. Samtidigt förväntar sig organisationen att hållbarhetsarbetet ska bli mer levande ute på fältet.

46 Respondenterna ger uttryck för att det finns en konsensus i organisationerna om att hållbarhet är viktigt på en övergripande nivå. Däremot har de svårt att få gehör när hållbarhetsarbetet väl ska bli konkret. Det en stor utmaning att få ihop arbetet som relativt ensam och ansvarig utan tillgång till en egen resursbas.

En organisatorisk utmaning som många respondenter ger uttryck för är avsaknaden av fokus på hållbarhetsfrågorna ute i verksamheten där arbetet ska realiseras. Kärnverksamheten kan

exempelvis handla om att sälja telefoner eller att operera patienter och hållbarhetschefen behöver anpassa sin strategi till de organisatoriska förutsättningarna. Gisela beskriver utmaningen att nå fram till verksamheter som inte har hållbarhet som primärt fokus.

“De flesta har ju en annan huvudprocess. Är du verksamhetschef på opererande onkologi så är ju din huvudprocess att operera, din huvudprocess kanske inte är att jobba med jämställdhet. Så att, hela tiden att använda rätt strategier så att hållbarhet blir

genomsyrande i organisationen. Det skulle jag nog säga, så att man kommer in rätt, det tycker jag är en utmaning.” (Gisela)

Organisationerna har höga förväntningar på vad hållbarhetscheferna ska åstadkomma vilket upplevs som utmanande med tanke på förutsättningarna. Frida berättar exempelvis att de är två personer som arbetar med hållbarhet centralt i organisationen, vilket gör att de försöker att inte ta på sig för mycket eftersom de inte hinner med. Frida försöker istället uppmuntra initiativ ute i verksamheten, men upplever att möjligheterna är begränsade även där.

“Vi har ju varit väldigt öppna med ”vill dom driva något kan dom göra det”. Och då blir det såhär ”men det är ju inte det vi jobbar med just nu”. Så att det är ju ingen som har resurser och tid att jobba med det precis här, just nu, bland allt som måste prioriteras.” (Frida)

I linje med detta beskriver Henry att det är svårt att ta ett strategiskt kliv framåt i hållbarhets- arbetet utan resurser. Han förklarar att det särskilt är mellancheferna som behöver bedriva hållbarhetsarbetet för att det ska bli levande i organisationen. Dessa har dock stort tryck på sig både uppifrån och nerifrån liksom brist på tid vilket gör att de inte får förutsättningar att kunna höja blicken och ta in ett hållbarhetsperspektiv. Hållbarhetsområdet behöver förstärkning både centralt och i verksamheten. Organisationens strategi är att integrera hållbarhet centralt, men för att företaget ska lyckas att bli mer hållbart är det viktigt att affärsenheterna stärker resurserna hos sig eftersom det är där det operativa arbetet äger rum.

Casper beskriver hur företaget ändrade de organisatoriska förutsättningarna för hållbarhetsarbetet i syfte att få ut frågan i den operativa verksamheten. Från att tidigare haft en hållbarhetsavdelning valde man att fördela ut dessa medarbetare i verksamheten. Förändringen grundade sig i att hållbarhetschefen upplevde att alla frågor som hade en koppling till hållbarhet, exempelvis inom inköp, klimat och hållbarhetsrapportering, hamnade hos den lilla hållbarhetsavdelningen istället

47 för på rätt ämnesavdelning. Omställningen har inneburit utmaningar på flera sätt. Medarbetarna som tidigare arbetade på hållbarhetsavdelningen kan känna sig ensamma med sitt perspektiv ute i organisationen och strategin att föra ut arbetet i verksamheten har stött på visst motstånd.

Casper berättar även om en andra organisatoriska förutsättningar som gjort att hållbarhetsfrågans ställning stärkts. Bland annat har hållbarhetschefen inflytande över dokument som styr

organisationens processer och vissa beslut kopplade till affären och hållbarhetsrisker behöver passera hållbarhetschefen för godkännande. Det gäller att hitta rätt balans i styrdokumentet för att rutinerna ska accepteras och kunna hanteras av organisationen. Casper liksom Frida nämner exempelvis avvägningen i hur långt tillbaka i värdekedjan som organisationen kan säkerställa hållbara leverantörsled.

Avslutningsvis berättar Elin att avsaknaden av resurser är en utmaning och att det verkar gälla för många andra i samma position. Hon förklarar att det vore önskvärt med mer personal som har hållbarhetskompetens. Det är en kostnadsfråga, men det finns behov av fler medarbetare på hållbarhetsfunktionen för stödet behövs. Elin berättar att andra hållbarhetschefer i hennes nätverk vittnar om liknande utmaningar med begränsade resurser.

“Jag tror att vi har ungefär samma utmaningar i hållbarhetsrollen som många andra företag har. (...) Det är liksom att ha tillräckligt mycket resurser, att ha tillräckligt mycket tid, att få in det i de ordinarie processerna så att säga. Det är en ständig förbättring som vi jobbar med.” (Elin)