Detta leder oss in på det andra forskningsfältet om sociala rörelser, närmare bestämt det normativa. Texter med rötter i medeltiden diskuterar legitimiteten av civil olydnad (Chenoweth 2021, 73 ff). I nutid har det normativa perspektivet av sociala rörelser fokuserat främst på legitimitet i ett demokratiskt perspektiv där sociala rörelser värderas utifrån hur de kan samspela med olika typer av demokratiteori. Att använda demokratiteori som en grund för legitimitet bygger på det kollektiva maktutövandet som sociala rörelser använder sig av. Genom att mobilisera kollektivet kan det som anses vara empiriskt legitimt eller illegitimt ifrågasättas, likaså den nuvarande uppfattningen om samhället och dess legitima ställning. Kopplingen
mellan sociala rörelsers legitimitet och demokrati grundar sig även i definitionen av demokratisk legitimitet. Filosoferna Sieyès och Rousseau menar båda att legitimitet enbart kan uppnås genom enhällighet. Detta blir dock problematiskt i ett samhälle med många invånare och många individuella viljor för att kunna fatta legitima politiska beslut. Därav anser man majoritetens vilja som en härledning av den enhälliga viljan för att kunna använda den demokratiska beslutsprocessen för att ta legitima politiska beslut (Manin 1987). Härledningen från enhällighet till majoritetens vilja för att ta demokratiskt legitima beslut är dock inte oproblematisk.
2.3.1 Legitimitetens grund
En av de teorier som används för att utvärdera legitima beslut är Rawls normativa rättviseteori vilken bygger på Sieyès och Rousseaus princip om att legitimitet kommer från enhällighet.
Rawls argumenterar för att individen skapar legitima beslut genom att väga de olika politiska val hon ställs inför för att sedan välja det alternativ som mest troligt blir genomfört samt uppfyller hennes önskemål (Rawls 1971/1999). Principen antar att individen vet vad hon vill samt är informerad om de val hon ställs inför. Manin (1987) kritiserar teorin genom argumentet att Rawls princip fungerar i teorin men inte i praktiken. Att tro att en ideal teori ska fungera i praktiken, som både arbetssätt och måttstock, är orealistiskt. Enligt Manin tas inte beslut individuellt för att sedan vägas ihop till en enhällighet utan genom en kollektiv diskussion för att informera alla om valen, samt deras konsekvenser, de står inför. En deliberativ process behövs för att vädra alla åsikter så preferenser kan få utvecklas fritt.
Deliberativ demokrati är en demokratiteori som bygger på denna tes (Gutmann och Thompson 2004). Deliberativ demokrati definieras som en variant av demokrati som fokuserar på en samtals och kompromissfokuserad lösningsprocess. Den normativa legitimiteten för de politiska besluten grundar sig i inkludering och respekt för alla deltagandes åsikter och moraliska ståndpunkter (Thompson 2008). De sociala rörelserna fungerar här som informationskällor för minoritetsåsikter, åsikter som annars blir överröstade av majoriteten.
Genom kampanjer lyfts frågorna på dagordningen och skapar en mer inkluderande beslutsprocess där fler åsikter får forma diskussionen (Garner 2019; Medearis 2005; Young 2001). Även då sociala rörelser ofta kräver absolut förändring, byggt på värderingar som inte kan kompromissas bort, är de ändå viktiga för att jämna ut maktbalansen. Utan en inkludering av åsikter utanför maktcentrum kommer makten koncentreras då narrativet styrs av de vid makten. För att en deliberativ process ska kunna ske på ett inkluderande och demokratiskt sätt
behövs yttre värderingar (Young 2001), speciellt för att motverka hegemoniska ideologiska diskurser (Garner 2019). Alltså en diskurs som är så pass etablerad och integrerad i samhället att den anses som självklar.
När begreppet legitimitet utvärderas, baserat på dess anpassningsbarhet till demokratiteori, görs det främst på teoretisk nivå utan att förankras med verkligheten. Syftet med den tidigare forskningen har varit att rättfärdiga och legitimera sociala rörelsers existens i sin helhet i ett normativt perspektiv. Men metoderna som de sociala rörelserna använder sig av har inte varit inkluderade i dessa analyser. I tidigare forskning argumenteras sociala rörelser vara normativt legitima, men det är enbart på en teoretisk nivå med en svag koppling till sociala rörelsers praktiska verklighet. Det påvisar att det empiriska och normativa forskningsfältet angående sociala rörelsers legitimitet är relativt frånkopplade från varandra.
Både den normativa och den empiriska förståelsen av hur vår värld bör vara påverkar vår världsbild. Därav borde de olika fältens förståelse av sociala rörelser påverka varandra. Utan att ta hänsyn till den ena bör man inte få hela bilden av den andra. Däremot hur de påverkar varandra är ännu obesvarat. Med det antagandet, kan en effektiv social rörelse som använder sig av destruktiva metoder för att lyckas ändå anses som normativt illegitim?
3 FORSKNINGSFRÅGA
Forskningen har hittills fokuserat på sociala rörelsers effektivitet och hur de kan lyckas nå sina uppsatta mål. Vilka metoder som är mest effektiva samt vilka gränser som inte ska korsas för att behålla effektiviteten. Dock går dessa slutsatser isär om de ska tillämpas praktiskt.
Destruktiva metoder behövs för effektivitetens skull men legitimitet krävs för att kunna massmobilisera. Sociala rörelsers normativa legitimitet rättfärdigas i teorin från ett demokratiskt perspektiv men det klargör ändå inte de empiriska resultaten som nedvärderar sociala rörelser. Därmed lämnar den tidigare forskningen frågetecken. De metoder som gör att de sociala rörelsernas budskap lyfts och inkluderas i debatten är de som anses vara illegitima.
Det gör att i ett demokratiskt perspektiv är sociala rörelser legitima medan i samhällets ögon är de inte det. Det väcker frågan: I ljuset av de empiriska slutsatserna, vilka av sociala rörelsers metoder, samt under vilka omständigheter, är normativt legitima?
Denna fråga ämnar uppsatsen att besvara genom att analysera sociala rörelsers legitimitet med hjälp av två normativa teorier. Valet att analysera sociala rörelsers legitimitet i ett normativt perspektiv grundar sig i en önskan att bredda den teoretiska förståelsen om sociala rörelsers plats i samhällsstrukturen. Den empiriska forskningen som presenterats ovan ger förståelse om situationens läge, men vad som anses vara socialt legitimt och varför, är inte kompatibelt med de effektivaste metoderna. Den normativa litteraturen ger en förståelse varför sociala rörelser ska ses som legitima men utan att tydligt kontextualisera hur. Därav genom att använda ett tankeexperiment som analyseras från två normativa teoretiska håll, kan en mer kontextbaserad men ändå övergripande förståelse av sociala rörelsers legitimitet bli nådd.
3.1.1 Frågans relevans
Den inomvetenskapliga relevansen för denna fråga bygger på den begränsade forskning som har undersökt sociala rörelsers legitimitet. Gällande metoder och samhällets syn på sociala rörelser är det enbart skillnaden på våld och icke-våld som har varit i fokus i forskningen. Att värdera de mest effektiva icke-våldsmetoderna från ett moraliskt perspektiv saknas i litteraturen.Utöver det är användande av empiriska slutsatser i normativa värderingar sällsynta inom politisk teori. Genom att inkludera vår empiriska vetskap om sociala rörelsers effektivitet kan den normativa och empiriska forskningen sammankopplas och komma närmare vår praktiska verklighet. Utöver en fördjupad förståelse av sociala rörelser, kan även de normativa teorierna utvärderas efter deras förmåga att utvärdera en komplex social situation, vilket utökar den kritiska granskningen av teoriernas tillämpningsbarhet. Den utomvetenskapliga relevansen inkluderar hela samhället. Att öka förståelsen för sociala rörelsers plats i samhället kan hjälpa både makthavare och aktivister att förhålla sig till varandra men även förstå hur utomstående medborgare förhåller sig till konflikten mellan makthavare och aktivister. En ökad förståelse kan även hjälpa de sociala rörelserna i att effektivisera sitt arbete med mobilisering då legitimitet anses vara en viktig faktor för att kunna nå ut till flera. Även för den utomvetenskapliga relevansen är de normativa teoriernas förmåga att kunna tillämpas på komplex sociala situationer viktig då den utvecklar vår allmänna förståelse för legitimitet inom samhällsapparaten. Så som hur våra ideal och värderingar påverkar vilket agerande som anses legitimt och hur olika typer av legitimitet samspelar med en fungerande statsapparat.
4 TEORI
Valet av de två normativa teorier som används för att analysera sociala rörelsers legitimitet bygger på att fånga upp ett samhällsperspektiv och ett individuellt perspektiv. Teorierna som användas är liberal neutralitet och Kants etik. Liberal neutralitet speglar samhällets strävan att bejaka mänskliga rättigheter och propagera för ett jämlikt och neutralt sätt att styra samhället.
Kants etik ger en förklaring till, och utvärdering av, etiskt agerande för både individ och samhälle.