Resultaten av inventeringen i mitten av 1970-talet och den nu genomförda visar, att det har tagits till vara och dokumenterats osmundar från 60 platser runt om i landet men med olika grad av noggrannhet. Från Styresholm i Ångermanland i norr till Fal-sterbohus i Skåne i söder och från Dragsmarks kloster i Bohuslän i väster till Visby/
Endre på Gotland i öster. En koncentration av platser finns i en zon från Västergötland över Östergötland och genom Mälardalen och södra Bergslagen. Noteras kan, att rela-tivt få platser med återfunna osmundar återfinns i de gamla dansk-norska landskapen.
Osmundar förekommer i stadssammanhang (20), främst i medeltida men även i efter-reformatoriska stadslager, i borgsammanhang (17), främst förvalt nings borgar (8) men även i kungaborgar (3), fasta hus (2) samt till exempel en biskopsborg, i klostersam-manhang (10), främst cistercienserkloster, i hytt- och masugns miljöer (6), såväl hög-medeltida som senhög-medeltida. Övriga emanerar främst från blästbruk- och smedjeloka-ler på landsbygden (5).
Antalet inventerade, vägda och mätta osmundar, uppgår till 428 stycken. Därtill kommer ett stort antal osmunds avfall (81) och osmundar som har en påbörjad bear-betning, oftast mot en barrformig ämnesform (46). Dessa har också oftast vägts och mätts men är inte med i viktsamman ställningen. 154 osmundar eller 36 % kommer från borgar av olika slag (flest från Alsnö hus, Husaby och Husberget), tätt följd av 147 osmundar eller 34 % från städer (flest från Gamla Lödöse och Uppsala). Från kloster-sammanhang kommer 73 av osmundarna eller 17 % (flest från Alvastra kloster). Från hytt- och masugnsplatser kommer 34 osmundar eller 8 % (flest från Lapphyttan) samt 20 osmundar eller 5 % från övriga platser.
Av de 17 befästningsanläggningarna är åtta förvaltnings- eller fogdeborgar (Styres-holm, Faxeborg, Grådö, Borganäs, Husberget, Eds(Styres-holm, Ekholm och Trollaborg) be-lägna inom respektive uppbördsområde i det dåtida Sverige.7 Alla har en datering till 1300- och 1400-talen. Varifrån och på vilket sätt kan osmundjärnet ha kommit till fog-deborgarna? En möjlig het är att det kommit in som skatt. En annan är att järnet kom-mit som handelsvara, antingen för att säljas vidare eller för att användas i den egna smi-desverksamheten.
I bergmästarberättelser omnämns Gästrikland som ett område med privilegier från 1300-talet. I en av de äldsta fogderäkenskaperna antyds att här måste ha funnits masug-nar under medeltiden. Vid Distinget i Uppsala 1531 tar fogden Nils Henriksson emot
7 Georg, O., Arkeologisk kursundersökning av det Medeltida fästet Styresholm, RAÄ 17 i Torsåkers socken.
Delrapport 4 inom projektet hotade kulturmiljöer längs Västernorrlands älvar. Murberget. Länsmuseet Västernorrland. Rapport 2010:20, Mogren, M., Faxeholm i maktens landskap. En historisk arkeologi.
Lund studies in medieval archaeology 24. Lund 2000, Folin, N., Grådö skans. En fyndstudie. Uppsats i Påbyggnadskurs i Arkeologi vid Stockholms universitet. Stockholm 1984, Mogren, M., Svensson, K., Bonde-plågarens borg. Om och kring undersökningen av fogdefästet Borganäs i Dalarna. Riksantikvarieämbetet/
UV. Stockholm 1988, Lidén, H.A., Projektet Husberget i Torshälla. Fornvännen 85. 1990, Pettersson, S.
& Svensson, E., Edsholm – en värmländsk fogdeborg. Värmlands museum 1997, Östlund, S., Rapport över undersökningar på Slottsön, Trollhättans stad, Västergötland 1964–65. ATA 1966, Stibeus, M., Trollaborg – mer än en borg. Voxtorps krönikebok 1989.
Figur 2. Osmundar på Grådö skans. Osmundjärnet har förvarats i en byggnad på den övre platån. Smi-det kan ha skett i en smedja/verkstadsbyggnad på någon av de andra platåerna. Källa: Plan ur Folin, N., 1984, bearbetad av Lena Berg Nilsson.
drygt 26 läster järn från detta landskap. Vad gäller området runt Grådö och Borganäs finns uppgifter, att Raven von Barnekow från midsommaren 1366 till april 1367 tog upp drygt 13 läster järnskatt för Albrekt av Mecklenburgs räkning från Dalarna, Nor-berg, SilvNor-berg, TunaNor-berg, VikaNor-berg, Söderbärke, Norrbärke och Grangärde samt Skinnskatteberg.8 Det kan vara sådant skattejärn som bland annat hamnade och förva-rades i fogdeborgen.
Av de tre kungaborgarna är den i det dansk-norska Bohuslän belägna Ragnhilds-holmen den äldsta med en kort användningstid på cirka 14 år, någon gång mellan 1257 och 1311.9 Den yngsta är Jönköpings slott från 1600-talet.10 Däremellan ligger Borg-holms slott med en datering på de anläggningar där osmundar påträffats i 1300- och 1400-talen respektive 1400- och 1500-talen.11 Två hus finns representerade i materia-let, dels det obefästa stenhuset Alsnö hus från slutet av 1200- till slutet av 1300-talen, dels Falsterbohus i det danska landskapet Skåne med en användningstid från cirka 1300–1544.12 Övriga befästningsanläggningar utgörs av en biskopsborg (Husaby) från slutet av medeltiden, en stormannaborg, också den i det danska Skåne (Lindholmen), som har en datering till mellan cirka 1350 och 1450, samt en befäst sätesgård (Bjärka-holm, Vists socken, Östergötland) från 1300-talets andra hälft och ett enkelt fäste av okänd härkomst (Kolnehus, Gölunda socken, Närke) från sen medeltid.13
Av de totalt 10 klosteranläggningarna med osmundfynd tillhör sex cistercienser-orden. Av dessa utgörs tre av munkkloster (Alvastra, Varnhem och Nydala) och tre av nunnekloster (Gudhem, Vreta och Riseberga). De kloster som utgrävts och doku-menterats på ett sådant sätt att en närmare datering gått att göra, har en datering i
8 Björkenstam, N., Västeuropeisk järnframställning under medeltiden. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie.
Nr 26. Stockholm 1990, s. 144.
9 Berg, W., ’Slottsruinen på Ragnhildsholmen’, i: Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia. Göteborg 1883.
10 Pettersson, C., muntlig uppgift.
11 Rapportsammanställning av Eva Rajala 2006, ATA. Stibeus, M., Arkeologi vid Borgholms slott – bebyggelse från järnålder och medeltid. UV Öst Rapport 2006:42.
12 Thordeman, B., Alsnö hus. Ett svenskt medeltidspalats i sitt konsthistoriska sammanhang. KVHAA 1920.
Blomquist, R., Falsterbohus. Kulturens årsbok. Lund 1950.
13 Pettersson, O., Biskopsborgen i Husaby. En medeltida anläggning på Kinnekulle. Institutionen för medeltids-arkeologi vid Lunds universitet 1986, Schnell, J.-B., Grävningsrapport 1966 från Husaby biskopsborg. ATA, Dahlén, J., Armborst på Lindholmen. En studie av ett medeltida vapenslag med utgångspunkt i fyndmaterialet från Lindholmens borg, Skåne. C-uppsats i medeltidsarkeologi, Lunds universitet 1993, Kockum, J., Mynten på Lindholmens borg. C-uppsats i medeltidsarkeologi, Lunds universitet 1993, Mogren, M. & Wienberg, J., (red.). Lindholmen. Medeltida riksborg i Skåne, i: Lund Studies in Medieval Archaeology 17. 1995, Lovén, C., Borgar och befästningar i det medeltida Sverige, KVHAA 1996, Thålin, L., Helgöundersökningen samt forskningsprojektet Struktur och förändring i det svenska samhället under det första årtusendet av vår tideräkning i Mellansverige. Årsrapport 1970.
senmedeltid.14 Två kloster tillhörde dominikanerorden, nämligen Sigtuna kloster utan närmare datering än från 1257 till början av 1500-talet och Strängnäs kloster med en osmund utan kontext i en undersökningsmiljö som genom myntfynd daterats till 1300–
1400-tal.15 Klostret i Vadstena tillhörde Birgittinerorden och har också en sen datering till 1400–1500-tal.16 Dragsmarks kloster i det norska Bohuslän tillhörde premostratens-orden och existerade troligen från 1200-talets första hälft till slutet av 1400-talet.17 Samt-liga cistercienserkloster är enligt ordensreglerna belägna på landet, men Nydala däremot på en plats som i det närmaste kan betraktas som ödemark. Övriga cistercien serkloster har placerats i centralbygder, ofta på initiativ av en kung eller biskop.
Även för klostren inställer sig frågan på vilket sätt och varifrån osmundjärnet kom?
Var det intäkter i form av avrad från gårdar runt klostret eller hade det köpts eller bytts till av klostret? Vad gäller klostrens engagemang i järnproduktionen konstaterar Anna Hult (Götlind) att vi säkert vet att Vadstena kloster under åren 1447–1502 uppbar räntan i form av järn från en del av sina landbor på gårdar som skänkts till klostren i Närke, Dalarna och Östergötland. I Närke betalade 33 av klostrets landbor vid någon tidpunkt sin avrad i järn och deras landbor på ”Stålberget” i Hammars socken produce-rade med stor sannolikhet själva det avradsjärn som levereproduce-rades till klostret.
I Forsvik, som var en viktig egendom för klostret i Vadstena, fanns flera vattendriv-na verksamheter som mjölkvarn och såg. I 1457 års jordebok omtalas en vattendriven
14 Regnér, E., Alvastra kloster under medeltiden. En studie av artefakter och arkitektur från Otto Frödins utgräv ning. Fornvännen 2005, Holmström, M., Tollin, C., ’Alvastra klosters äldre godsinnehav. Framväxt och rumslig struktur samt jämförelser med kontinentala förhållanden’, i: I heliga Birgittas trakter. Nitton uppsatser om medeltida samhälle och kultur i Östergötland Västanstång. Uppsala 1990, Karlsson, J.O.M.
och Sigsjö, R., Varnhems kloster. Kyrkan – ruinerna – museet. Skara 1987, Sigsjö, R., Vägen till Varnhem.
Kloster och klosterliv i det medeltida Skara stift. Skara 2007, Sigsjö, R., Monasterium Vetus – Varnhems kloster före Birger Jarl. Skara Stifthistoriska sällskap 2011, Swartling, I., Nydala Abbey. 1967, Tollin, C., Rågångar, Gränshallar och ägoområden. Rekonstruktion av fastighetsstrukturer och bebyggelse utveckling i mellersta Småland under äldre medeltid. Meddelande nr 101. Kulturgeografiska institutionen. Stockholms universitet 1999, Nordman, A.-M., På jakt efter medeltida trädgård. Forskningsundersökning vid fornlämning 17. Nydala kloster. Jönköpings läns museum. Arkeologisk rapport 2008:24. ATA dnr 1244/36 opublicerad rapport av Eva Bergman. ATA dnr 4033/27 opublicerad rapport av Karin Landergren. Karlsson, J.O.M., Gudhems kloster. Falköping 2000, Roth, S., Gudhems klosterruin. Grävningsberättelse avseende planform och murverk, altaren, stendekor och gravar. Acta regiae societas scientarium et litterarum Gothoburgensis, Humaniora 8.
1973, Tagesson, G., I Erik Lundbergs fotspår – klosterköket, parlatoriet, Stenkilska gravkoret och ett (o)möjligt baptisterium. Arkeologisk undersökning, murverksdokumentation och antikvarisk kontroll 2005–2007.
Rapport UV Öst 2007:60, Hamnström, K., Riseberga kloster och dess minnen. Till Hembygden. En julhäls-ning till församlingarna i Strängnäs stift. 1905, Mattsson Conradi, A., Riseberga kloster – förutsättjulhäls-ningar och framväxt. Birger Brosa – donatorn och Filipsönerna – sondöttersönerna. Vetenskapliga skrifter utgivna av Örebro läns museum 2. Örebro 1998.
15 ATA dnr 2251/73 rapportsammanställning av Boronius-Jörpeland, L., 2004.
16 Andersson, I., Vadstena gård och kloster. Del 1. Text del 2. Planscher KVHAA 1972, Götlind, A., Peder Månsson, Vadstena kloster och järnhanteringen. Polhem 1988:4.
17 Berg, W., ’Dragsmarks kloster I. Klostrets historia’, i: Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia. 6. Göteborg 1900.
Figur 3. Osmundar i Alvastra kloster. Flest osmundar har påträffats i och utanför Abbotens hus.
Källa: Plan ur Regnér, E., 2005, bearbetad av Lena Berg Nilsson.
ham marsmedja i Forsvik. A. Hult menar, att det är troligt att smedjan användes för att förädla det avradsjärn som klostret uppbar från Närke.18 Från Riseberga kloster finns uppgifter om klostrets intressen i bergs- och järnhanteringen i några bevarade historis-ka urkunder från Närke. Sålunda gav kung Magnus (Eriksson) år 1346 klostret ”hytto”
i Rönde, Amo och Skyoldaeborgh (brev nr 130), vilket senare i brev från drottning Margareta år 1390 stadfästes, att hyttorna vid Rönne, Åmme och Skyllberg i Lerbäcks socken fick behållas av kloster fruarna fritt och frälse till dess hon i öppet brev återkal-lade sitt medgivande (brev nr 179).
År 1388 utfärdade kung Albrekt ett frihetsbrev till abbedissan Margareta på Rise-berga för den ”hyttam” som hon börjat anlägga nära Amoqwaern ”in monte calibis” i
18 Hult, A., ’Järnproduktionen vid Vadstena klosters gårdar’, i: Historisk Tidskrift 1988:2, s. 213ff.
Närke till klostrets nytta och förkovran (brev nr 177). Åmme kvarns hytta fanns i klos-trets ägo fortfarande åren 1461 och 1468 (brev nr 239 och 244). Att klostret erhöll re-lativt stora mängder järn i form av panter, räntor eller gåvor visar flera brev från år 1420 till 1503, men även att klostret använt järn som lån (brev nr 180 och 182, år 1391 res-pektive år 1392) eller som betalning för en halv kvarnbäck (brev nr 230, år 1449).19 Att klostret även förfogade över järnmalmsbrytningen visar Karl Knutssons brev år 1440 till alla dem som bo och bygga på Noraberg och Skinnsaeckaberg och alla andra bergs-män som ligger under och till Norabergslag i Västerås biskopsdöme: ...”att ett berg som kallas Rijsberg, hvilket tillhör kyrkan enskildt och hvaruti jernmalm brytes, hvarföre hvar och en som bryter malm i förenämnde berg är skyldig gifva kyrkan och Biskopen 30 osmund…”.20
Nydala klosters roll inom järnhanteringen är omtvistad. Klostret placerades idealt längs ett vattendrag mellan två sjöar, Munksjön och sjön Rusken. Runt Rusken, som är malm förande, finns flera blästbrukslämningar liksom i angränsande socknar. I byn Jernboda, som i ett medeltida dokument är belagt som en grangiegård till Nydala klos-ter (Jarnbothö 1201–1215 i SD 119), finns också några blästbrukslämningar, men inga är undersökta eller daterade.
Lars-Olof Larsson har uppmärksammat ett tidigare förbisett jordeboks material från 1500-talets mitt från Sunnerbo härad i Kronobergs län. Av 13 gårdar som ägdes av Nydala kloster i häradet, hade fyra smedjor vid strömmande vatten vid denna tid-punkt.21 Vi vet inte hur länge klostret varit i besittning av dessa egendomar, men vi vet att biskop Gisle redan på 1200-talet överlät egendomar i häradet till klostret.22
Osmundfynd har gjorts i totalt 20 städer med bebyggelselämningar. I Arboga, Jön-köping, Gamla Lödöse, NorrJön-köping, Skara, SöderJön-köping, Uppsala och Örebro finns flest bebyggelse lämningar med osmundar från 1200–1300-talen. I Jönköping, Gamla Lödöse, Söderköping och Uppsala även från 1300–1400-talen. Från 1400–1500-talen även i Gamla Lödöse och Uppsala, liksom i Enköping, Gävle, Lidköping och Vadstena.
Från efterrefomatorisk tid och in i 1600-talet har osmundar påträffats i Nya Lödöse och Nyköping. Flertalet städer är belägna i Mälar dalen samt i ett stråk söder om Vä-nern, i norra Västergötland samt i norra delen av Öster götland. Flera städer med osmundfynd var under medeltiden viktiga lastageplatser för berg slags järnet (Arboga, Enköping, Strängnäs, Örebro men även Gävle). Andra betydelsefulla städer i handeln med järn saknar eller har få fynd av osmundar (Kalmar, Stockholm, Visby och Väster-ås).
19 Grandinson, K.G., Närkes medeltida urkunder I. Riseberga kloster Närke. Studier över landskapets natur och odling. Nr I. 1935, s. 54ff.
20 Björkenstam, N., 1990, s. 147.
21 Larsson, L.-O., ’Från blästbruk till bruksdöd. Studier kring järnhantering i södra Småland fram till det industriella genombrottet’, i: Småländsk järnhantering under 1000 år. Del II. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie. Nr 35. 2000, s. 29ff.
22 Tollin, C., Nydala kloster och den tidigmedeltida nyodlingen. Bebyggelsehistorisk Tidskrift. 13. 1987, s. 131.
Några städer förtjänar att presenteras lite utförligare. Arbogas stadsgrundande i slu-tet av 1200-talet hänger troligen helt ihop med utvecklingen inom bergsbruket. Få ar-keologiska undersökningar har gjorts i Arboga och järnslaggsmaterialet är litet.23 Ett intressant undantag utgör undersök ningarna i kvarteret Barnhuset, där spår efter osmundsmide från första hälften av 1300-talet kunde beläggas.24
De äldsta stadsspåren från Gamla Lödöse går tillbaka till senare delen av 1000-talet.
Under 1100–1200-talen växte Lödöse starkt och blev ett viktigt administrativt och po-litiskt centrum med myntningsrättigheter under 1100-talet. Lödöse var en viktig han-delsstad och i princip den enda hamnstaden för det medeltida Sverige mot väst. Lödöses politiska roll var som störst under 1200-talet och första hälften av 1300-talet. Lödöse förlorade sina stadsprivilegier första gången på 1520-talet och slutgiltigt andra gången 1646. När Nya Lödöse anlades förlorade det ursprungliga Lödöse sin internationella roll. Handel med och bearbetning av järn spelade en stor roll i Lödöse. Lödöse anses vara den medeltida stad som har den sammantaget största undersökta ytan (cirka 30 %).25
Hans Andersson har i sina studier av slaggförekomster från Lödöse identifierat tre områden med större mängder slagg och järn, vilka skiljer ut sig. Två av dem ligger norr om den norra åarmen av Ljudaån (område H-J, ME-MK i nordvästra delen samt MO och MP i den nordöstra delen). H. Andersson urskiljer olika verksamheter inom de oli-ka områdena. I norr primärsmide och oli-kanske också järnframställning i någon form.
Där har även skett manufak tur smide, gjutning och myntning. I sydöstra delen förekom bronstillverkning och kanske någon form av smide. Järnet till Lödöse kom sannolikt i form av blästjärn från Västergötland och Småland (Jönköpingstrakten) och under se-nare delen av medeltiden kanske även från Värmland.26
Jönköpings äldsta privilegier är från 1284 och 1288, utfärdade av kung Magnus La-dulås. Etablerandet av ett franciskanerkloster redan 1283 visar på stadens tidiga bety-delse. Ett omfattande arkeologiskt fyndmaterial har gett mycket intressanta och nya re-sultat vad gäller järnhantering och smide under högmedeltid i Jönköping. På Lund-ströms plats, i västra delen av det medeltida Jönköping, har tre områden med spår efter olika slag av järnsmide kunnat dokumenteras men även spår efter bronsbearbetning.
Dateringarna ligger i huvudsak från senare hälften av 1200-talet. På höjderna söder och sydväst om staden ligger ett stort område med ett drygt 100-tal lämningar från ett bläst bruk som, genom ett flertal undersökningar, visat sig ha en tyngdpunkt till unge-fär samma tid, det vill säga slutet av 900-talet till 1100–1200-talen.
Järnet framstår som en viktig del i urbaniseringsprocessen. Geoarkeologiska labora-toriet (GAL) har analyserat slagger från Jönköping och dess omgivningar och kommer
23 Andersson, H., ’Järn, stad och statsbildning’, i: Med Hammare och Fackla XLI. Kristianstad 2010, s. 76f.
24 ATA PM 2001:6 Arboga, Kvarteret Barnhuset. Svensson, K., Kvarteret Barnhuset – en pusselbit i utforskandet av Arbogas historia. Arboga Minne 1981.
25 Andersson, H., 2010, s. 93.
26 Ibid s. 95ff. Se även Grandin, L., Hjärthner-Holdar, E., Englund, M., Järnsmide i Visby och Lödöse. UV GAL Rapport 2012:12.
till slutsatsen att en del av den på Lund ströms plats återfunna slaggen härrör från bläst-järn.27 Linnea Kallerskog vill se norra Småland, södra Östergötland och östra Väster-götland som ett ”Järnbäraland” med en betydande järnhantering, vars betydelse mani-festeras i byggandet av den äldsta kungaborgen i Näs på södra Visingsö. Enligt L. Kal-lerskog kan mycket väl det blästjärn, som producerades utanför Jönköping och processades och förädlades på ”Smedjegatan” i stadens västra utkant, ha förvarats som en ekonomiskt viktig produkt i den ”skattkammare” som troligen funnits på Näs.28
Nyköping har en relativt utvecklad stadsbildning omkring 1200 att döma av det ar-keologiska materialet. Från slutet av 1400-talet finns uppgifter, bland annat från Dan-zig, om export av metaller från Nyköping. Nyköping har legat i direkt anslutning till en bergslag med anor från slutet av 1300-talet.29 Vid en förundersökning i kvarteret Kom-paniet påträffades vad som tolkats som lämningar efter en smedja från 1600-talet, i vil-ken det påträffades bland annat några osmundar och osmund avfall.30
Uppsala som stad växer fram under 1100-talet, där intressen i bergsbruket kan vara en orsak. Efter 1270 expanderar staden kraftigt tack vare domkyrkobygget. Denna pe-riod avteck nar sig tydligt i det på senare tid stora arkeologiska materialet. Slagg och smedjelämningar finns från kvarteret Kransen (1200–1400-tal), kvarteret Domen (1300–1350), kvarteret Rådhuset (1150–1200) samt kvarteret Sandbacken (efter 1450). Dessutom har stora slagg mängder från smidesverksamhet framkommit vid un-dersökningar i kvarteret Örtedalen, koncentrerade till en smedja i stadens västra utkant (början av 1300-talet). Även slagg i gropar daterade till 1200-talets slut har påträffats.
Ett stort slaggfynd har också gjorts i kvarteret Pantern (cirka 1220–1300 respektive cirka 1300–1380).31 Vid min inventering av de material från Uppsala som har varit till-gängliga, har osmundjärn påträffats i 11 kvarter varav fem med kontexter direkt kopp-lade till smide eller i eller i närheten av smedjemiljöer (kvarteren Domen 7, Kransen 3, Rådhuset 6–9, Rådstugan och Sandbacken). Flertalet av smides kvarteren är belägna längs med Fyrisån och i närheten av domkyrkan.32
27 Ibid., s.70ff.
28 Kallerskog, L., Jönköping och järnet. C-uppsats i arkeologi vid Lunds universitet. Lund 2009, s. 31ff.
29 Andersson, H., 2010, s. 87f.
30 ATA. SHM 32 191.
31 Andersson, H., 2010, s. 84ff.
32 Syse, B., Kvarterets första 300 år – om den arkeologiska undersökningen i kvarteret Rådstugan 1981.
Dragarbrunn. En Uppsalagatas historia och förnyelse. 1981, Ersgård, L. & Syse, B., 3-meters jord – 800 år.
Den arkeologiska undersökningen i kvarteret Domen 1981. Politiska knuten. Uppsala 1983, Gustafsson, J.H., Ehn, O., Kransen. Ett medeltida kvarter i Uppsala, 1984, Ersgård, L., Svedberg, V., Sten, S., Sandbacken.
Bebyggelse och hantverk i ett medeltida Uppsalakvarter. UV Rapport 1984:9, Ersgård, L., Expansion och förändring i Uppsalas medeltida bebyggelse. Från Östra Aros till Uppsala. En samling uppsatser kring det medeltida Uppsala. Uppsala stads historia VIII. 1986, Syse, B., 7000 år på 20 år. Arkeologiska undersök ningar i Mellansverige. RAÄ. 1987, Beronius-Jörpeland, L., Lindeblad. K., Lindh, M., Projekt Uppdrags arkeologi.
Vid Fyrisån – arkeologi i Östra Aros. RAÄ rapport nr 2000:1.
Örebros läge är från kommunikationssynpunkt mycket strategiskt. Här möts såväl land- som sjövägar från olika väderstreck. När staden grundades är omtvistad, men den började sannolikt anläggas i slutet av 1200-talet och urbaniseringskriterierna pekar en-tydigt på tidigt 1300-tal. Det är mycket som tyder på att det redan på 1260-talat fanns en kungsgård här, som ersattes av en borg vid mitten av 1300-talet. De omfattande un-dersökningarna i kvarteret Bromsgården visar, att det här funnits en myntverkstad dan på 1200-talet. Även ett antal osmundar, en halv lupp och osmundavfall och ett re-lativt stort antal ämnesjärn påträffades i bebyggelsefaser stratigrafiskt daterade till 1300-talet. Ett par av osmundarna och ett ämnesjärn låg intill en härdliknande anlägg-ning.33 Under 1500-talet var Örebro en viktig medelpunkt för bönder och köpmän från såväl Närke som från Västergötland, Östergötland och Småland i handeln med järn från Bergslagen i utbyte mot bland annat boskap. Om detta finns inga äldre belägg rörande förhållandena på medeltiden.34
Av de totalt sex hytt- och masugnslämningarna är tre miljöer högmedeltida, det vill
Av de totalt sex hytt- och masugnslämningarna är tre miljöer högmedeltida, det vill