3 Handlingsutrymme & självstän dighet – två sidor av samma
4.1 Platsbesök kontra annan form av tillsyn
Samtliga handläggare berättar att de lägger ner betydligt mer tid på skrivbordsarbe- te än på platsbesök. Vissa menar att det också är så det bör vara eftersom skriv- bordsarbetet är det viktigaste tillsynsinstrumentet, enligt deras mening. Andra har en motsatt uppfattning:
Nej, det här med miljörapporter är inget starkt tillsynsinstrument för mig. […]Det är det här med kontakter med företagen som är mycket viktigare. (VG8)
Det går att skönja en skillnad i uppfattning mellan de handläggare som under en längre period jobbat som miljöskyddshandläggare och dem med förhållandevis kort erfarenhet. De förra framhåller i högre grad platsbesökets betydelse medan de sena- re betonar rapportläsandet. Vad som går att konstatera är att de som har varit verk- samma i yrket en länge tid har lämnat ett arbetssätt med mycket kontakt med verk- samhetsutövarna till förmån för en ganska omfattande skrivbordstillsyn, vilket kan förklara de olika synsätten. Hos de flesta handläggarna finns en önskan om mer tid för platsbesök eftersom de menar att besök inte bara är viktiga för den direkta till- synen utan att de också skapar möjligheter till goda och förtroendefulla relationer med verksamhetsutövarna, vilket i sin tur underlättar tillsynsarbetet. De responden- ter som beskriver miljörapporterna som mycket betydelsefulla upplever att skriv- bordstillsyn är ett mycket tidskrävande arbete vilket anges som motiv till att få platsbesök genomförs. Platsbesöken kräver dessutom än mer tid av handläggarna än vad tillsyn genom rapportläsande gör. Till att börja med skall planering av besö- ket göras. Därefter skall besöket genomföras och slutligen skall handläggaren ef- terarbeta tillsynsbesöket på kontoret. Sammantaget kan detta innebära upp till två dagars arbetstid för ett tillsynsbesök. De handläggare som anser att skrivbordtillsyn är mest effektivt nedprioriterar därför platsbesök. De som framhåller att platsbesök är mycket viktiga prioriterar dem även om de tar tid.
Jag är en sådan där traditionalist för jag tycker att det är viktigt att man, jag tycker inte att det är någon tidstjuv när jag åker dit [till en anläggning] en halvdag, det är inte där som man ska spara tid om man ska effektivisera. Det är väl värt att jag är där, att man har en kontakt så att man vet vart man har varandra så att man känner varandra. (VG6)
De som föredrar skrivbordstillsyn menar emellertid att det inte bara handlar om att platsbesök tar mycket tid utan också om att det vanligtvis är svårt att bilda sig en uppfattning om hur verksamheten sköts genom rundvandringar på plats. Karaktä- ristiskt för de flesta handläggarna är att de framhåller vikten av en god relation med verksamhetsutövarna. Platsbesök, där man träffas ansikte mot ansikte, anges som ett bra sätt att skapa förutsättningar för detta:
Det är ett problem att vi inte har tid att åka ut därför att åka ut och visa sig skapar näs- tan alltid en bättre förutsättning för en relation, man har sett personen i fråga, det är inte bara de formellt skrivna raderna som ger en annan bild av länsstyrelsen som något långt borta. Så därför är det viktigt att komma ut att träffas då. (VG3)
Innan vi diskuterar olika inspektionsstilar, kommer vi kort att redovisa hur hand- läggarna inom respektive län ser på platsbesök som tillsynsinstrument. Vi börjar med Halland där platsbesök vanligtvis inte förekommer mer än en gång per år och verksamhet. Enstaka verksamheter kan ha tätare besök, upp till tre, fyra gånger om året. En handläggare svarar så här på frågan om hur ofta platsbesök genomförs:
Ja, det är skam till sägandes inte så ofta utan X [nämner en av sina anläggningar], som är mitt största tillsynsobjekt då, det är ju styrt av ett kontrollprogram som de har och då ska det vara periodisk besiktning en gång om året och det är två dagar och då är man
ju där och ibland händer det att det är det enda besöket, ibland blir det ytterligare något besök under året, vanligtvis händelsestyrt, det kan vara att det har hänt någonting, nå- got man måste titta på. (H1)
Samtliga handläggare i Halland menar att det inte finns tillräckligt med tid för att genomföra besök. Vissa menar dessutom att platsbesöken inte bör prioriteras fram- för andra arbetsuppgifter då det är svårt att få fram tillförlitlig information genom platsbesök, särskilt på större anläggningar:
Ja det, det kan vara svårt (att upptäcka oegentligheter) på de här stora industrierna, det är ju lättare när man är ute på små företag, nu har ju inte vi tillsyn på dem men är man ute inför prövningar och sådär så kan det ju vara lättare att bedöma om det är en lite anläggning för på de andra är det mera stora apparater och det här siffrorna och det kan vara svårt att bedöma. […] Om man har stora så åker man mest dit och pratar med dem och man får lita på deras ord, det är svårt att gå ut i verksamheten och verk- ligen kolla. (H3)
Det finns vidare en uppfattning om att i de fall ett tillsynsobjekt under en längre tid har hanterats av en handläggare finns det ingen anledning att åka ut alltför ofta. Det bedöms som mindre troligt att det i en sådan situation skulle dyka upp något nytt av värde.
Även i Västra Götaland varierar antalet platsbesök, det rör sig om allt från ett till sex besök per år och verksamhet. Handläggarna styr inte antalet besök helt fritt utan måste ta hänsyn till den centralt upprättade verksamhetsplanen där riktlinjer för anläggningars prioriteringsgrad finns.
Alltså på de större anläggningarna är det minst en gång om året och då kan det vara i samband med en besiktning eller genomgång av miljörapporten. Det är minst en gång per år, oftast är det mer än en gång, två eller tre, åtminstone på de stora anläggningar- na, vissa anläggningar ingen gång alls. Vi har väldigt många anläggningar som vi har tillsyn över. Många mindre anläggningar som vi gemensamt har bestämt att vi ska prio- ritera ner. (VG3)
Uppfattningar om huruvida platsbesök är effektiva eller inte varierar mellan hand- läggarna i Västra Götaland. Samtliga anser att besök är tidskrävande men vissa hävdar att det i alla fall är värt att genomföra sådana, medan andra menar att tidsåt- gången inte uppväger fördelarna.
I Värmland saknas rutiner för hur besök skall gå till, om de skall vara föran- mälda eller inte eller hur ofta besök skall förekomma. Av verksamhetsplanen fram- går att ett besök per år är önskvärt. En slutsats som kan dras utifrån intervjuerna är att besökfrekvensen samt brukandet av föranmälda kontra oanmälda besök är hand- läggarberoende. Det är upp till varje handläggare att lägga upp sin egen planering. Vissa handläggare gör ett besök per år medan andra genomför 15 till 20 under samma period. En av de intervjuade har ambitionen att besöka anläggningarna en till två gånger i veckan och känner sig besviken om denna täta besöksfrekvens inte kan upprätthållas.
Örebro skiljer sig från de övriga länen på grund av att de har separerat prövning och tillsyn, en faktor som, enligt intervjuerna, bidragit till att besöken ute i verk-
samheterna har tilldelats större prioritet. Såväl aviserade som icke aviserade besök förs in i handläggarnas planering, den tidigare beskrivna objektplanen. Besöksfre- kvensen baseras på aspekter som lagefterlevnad, miljöpåverkan, egenkontroll, hur tidigare tillsyn har fallit ut samt verksamhetens komplexitet. Vanligtvis besöker handläggarna verksamheterna en gång per år men det finns även verksamheter som får motta besök upp till sex gånger per år. Även detta läns handläggare tar upp tidsbrist som en begränsande omständighet avseende platsbesök.