3 Handlingsutrymme & självstän dighet – två sidor av samma
6.2 Utmärkande egenskaper
När vi frågat respondenterna om handläggarrollen har vissa egenskaper specifikt lyfts fram. Förmågan att kunna kommunicera och bemöta alla slags människor är egenskaper som återkommande lyfts fram av respondenterna. Att framföra sitt budskap på ett pedagogiskt och hållbart sätt, det vill säga att genom trovärdiga argument och motiveringar skapa förståelse hos verksamhetsutövarna är en annan förmåga som bedöms som en tillgång. Ytterligare egenskaper som värderas mycket högt är lyhördhet och beslutsamhet. Ett citat:
Dels så måste man ju vara väldigt noga, man måste ju kunna upptäcka de här småsa- kerna, man måste kunna se att saker saknas, det är mycket sådant där. Sen måsta man ju vara utåtriktad, ja man måste kunna prata med folk och samtidigt så måste man ju kunna vara bestämd och säga ifrån också, men även om man får en bra kontakt så måste man ju kunna säga ifrån om det behövs. (H3)
De intervjuade påpekar att det är mycket viktigt att vara tydlig gentemot verksam- hetsutövarna, bland annat för att undvika konflikter. Skulle en kärv situation uppstå finns det de respondenter som menar att handläggaren i alla lägen måste vara pro- fessionell, beslutsam och bibehålla sitt lugn. Det går också att identifiera en upp- fattning om att det i syfte att uppnå en hållbar och dräglig arbetssituation är frukt- samt att sträva efter ett gott samarbetsklimat. Det finns de handläggare som lyfter fram vikten av att verksamhetsutövarna inte ser handläggarna som kontrollanter utan som stöd. För att förverkliga detta anses ödmjukhet och medmänsklighet vara egenskaper av betydelse.
Vidare varierar de intervjuades upplevelser av hur verksamhetsutövarna uppfat- tar handläggarnas roll. Handläggarna tror att vissa verksamhetsutövare ser dem som en viktig part och ett gott stöd medan andra upplever dem som besvärande. Förklaringen till detta tror respondenterna bottnar i hur pass stor insikt och förståel- se som finns om varandras uppgifter. Samtliga respondenter berättar att de upple- ver sig respekterade av verksamhetsutövarna och att det finns en förståelse för varandras roller parterna emellan (miljöskyddshandläggare och verksamhetsutöva- re). En respondent svarar på frågan om hur relationen till verksamhetsutövarna ser ut:
Jag tycker att det är bra och att man vet de olika rollerna, det är undantagsfall om det skulle vara på annat vis. Och de har respekt för den kompetens jag har. (VG1)
Det går att urskilja ett par fall där handläggarna uppger att de upplever en avsaknad av respekt och förståelse hos verksamhetsutövarna gentemot det arbete som läns- styrelsen och de själva utför. Orsaken anges kunna vara att verksamhetsutövarna faktiskt inte förstår att de gjort den överträdelse som handläggaren påpekar eller att kostnaderna för åtgärden är alltför besvärande.
Erfarenhet är en annan faktor som av respondenterna tillmäts stor betydelse. Trots detta är det ingen av handläggarna med kort erfarenhet som upplevt att de blivit behandlade mindre respektfullt eller med mindre tillit än hur de uppfattar att de med längre erfarenhet bemöts. Det problematiska ligger i den egna rollen, för- klarar en respondent. Uppgiften kan ibland upplevas som särskilt tuff och skräm- mande då den trygghet som erfarenhet för med sig inte riktigt hunnit infinna sig. Det kan till exempel vara svårt ”att stå på sig när erfarenhet saknas och de sista argumenten är svåra att finna” (V6). Att låta sig övertalas och därmed rätta sig efter verksamhetsutövarens vilja är emellertid mycket främmande för handläggarna. När det gäller förtroende påpekar handläggarna att det är mycket viktigt med ett ömse- sidigt förtroende, ingen har angett att detta saknas. Samtidigt uttrycker vissa av handläggarna att de vet vilka de kan lita på och vilka som kräver lite extra upp- märksamhet och kontroll.
Så gott som alla intervjuade anser att tillsynsrollen är tuff och att den kräver stor själv- säkerhet, professionellitet och tydlighet.
Bred och djup kunskap är ytterligare en faktor som i handläggarnas resonemang går att identifiera som en källa för trovärdighetsskapande i kontakten med verk- samhetsutövarna. Många av respondenterna har akademisk utbildning och några har sen tidigare erfarenhet av liknande arbetsuppgifter. Detta till trots efterlyses mer kunskap och utbildning då den befintliga kompetensen i vissa situationer inte alltid anses vara adekvat. Det finns dock en föreställning om att det i princip är omöjligt för en och samma handläggare att behärska samtliga, ofta mycket kompli- cerade, ämnesområden som kan beröra en och samma anläggning. Så här beskriver en handläggare hur en sådan situation kan upplevas:
[D]et enda som man kan känna sig i underläge det är ju när det är en sådan där stor verksamhet så är det alltid de som sitter på kunskaperna. De kan rabbla sina alla tek- niska grejer som inte jag förstår eller liksom inte har den utbildningen för. Då är man ju i underläge men då får man ju försök att, ja, ställa andra frågor eller be att man får åter- komma. Att man återkommer det är ju vanligt att man säger det. (H3)
När det gäller möjligheterna till fortbildning berättar en av respondenterna i Örebro att behovet av kompetens diskuteras vid varje medarbetarsamtal. Där har även en kompetenskartläggning initierats. Det som handläggarna överlag i de fyra länen ser som en brist är att de själva måste vara initiativtagare till att söka fortbildning. Vissa handläggare framhåller dock att den kompetens de saknar kan de få från kollegor inom det egna huset, bland annat av länsstyrelsens egna jurister och/eller övriga kollegor. Ytterligare andra handläggare berättar att de är nöjda med den kompetens de har.