Inledningsvis diskuterades hur väl koden fungerar som en norm och i vilken utsträckning den uppfyller sitt syfte att skydda minoritetsägare samt att skapa ett förtroende för näringslivet. Att utvärdera hur koden fungerar som en norm har visat sig svårt då den tillämpas enligt principen följ eller förklara. Då samtliga bolag måste förhålla sig till koden kan tänkas att normen är att följa rekommendationerna eller ge en informativ förklaring till eventuella avvikelser. Med hänsyn till hur många avvikelser företagen gör från koden kan ifrågasättas om den verkligen uppfyller sitt normgivande syfte, men då inga förklaringar studerats i denna uppsats kan denna slutsats inte anses vara fullständig. Något som dock talar för att koden misslyckas med att uppfylla sitt syfte är att Kollegiet (2015) anger att flera bolag behöver utveckla den information som lämnas och att det finns utrymme för förbättringar gällande företagens tillämpning av koden. Ytterligare en aspekt som indikerar att koden inte fyller sitt normgivande syfte är att det finns en motsättning mellan dess rekommendationer och den svenska kontexten där starka ägare efterfrågas (Jansson, 2013). Baserat på resultaten i denna uppsats kan slutsatsen dras att normen kring engagerade ägare premieras framför kod- efterlevnaden.
Till en början implementerades koden med syfte att både skydda minoritetsägare samt skapa ett förtroende för det svenska näringslivet (Kollegiet för svensk bolagsstyrning, 2016b). I vilken utsträckning koden lyckas med detta kan analyseras med hjälp av resultaten i uppsatsen. Gällande att skydda minoritetsägare kan tänkas att koden inte uppfyller sitt syfte eftersom det är en stor andel företag som avviker från kodens andra avsnitt där de flesta rekommendationer kring minoritetsskydd finns. Dessa avvikelser förklaras ofta med att det finns stora ägare som är måna om att behålla kontrollen och därmed inte vill vidta åtgärder som minskar denna (Kollegiet för svensk bolagsstyrning, 2015), en aspekt som tyder på att majoritetsägare agerar i eget intresse på bekostnad av mindre ägare. Något som dock talar för att hänsyn tas till mindre ägare är att det i analyserna identifierades ett negativt samband mellan minoritetsägare och avvikelser från det andra avsnittet, vilket är det kapitel som innehåller de viktigaste rekommendationerna kring minoritetsskydd. Detta innebär att företag
155 med minoritetsägare följer avsnitt två i högre utsträckning, en aspekt som indikerar att rekommendationerna följs i de fall behovet av dem är som störst. Att minoritetsägare har en relation med det andra avsnittet men inget annat kapitel kan tänkas bero på att de anser att dessa rekommendationer är viktigast och att större ägare tar hänsyn till deras intressen. En annan möjlig förklaring till att de endast har en relation till det andra avsnittet kan vara att de har svårt att genomdriva sina önskemål och att de därför fokuserar på de mest betydande rekommendationerna. Med utgångspunkt i att rekommendationerna kring minoritetsskydd följs i de fall de har mest betydelse kan sammantaget antas att koden uppfyller sitt syfte att skydda dessa ägare.
Hur väl koden uppfyller sitt syfte att skapa förtroende för det svenska näringslivet kan även det analyseras utifrån det insamlade materialet. Med utgångspunkt i att det finns en mot- sättning mellan kodens rekommendationer och den svenska marknadens uppfattning om att det är önskvärt med en ansvarsfull ägare är det svårt att rätta sig efter båda normerna. Utifrån analysernas resultat, där kontrollerande ägare bidrar till fler avvikelser från koden, kan konstateras att det verkar viktigare för bolagen att förhålla sig till den svenska kontexten än att följa koden. Det kan därmed tänkas att det skapas förtroende för bolagen genom att det finns engagerade ägare som tar ansvar för verksamheten (Jansson, 2013) snarare än genom kod- efterlevnad. Detta argument indikerar att koden inte fullständigt uppnår syftet med att skapa förtroende för marknaden, en slutsats som även styrks av att resultaten visar att företag främst tillämpar koden i syfte att öka sin effektivitet.
Vidare gällande hur väl koden är anpassad efter den svenska kontexten kan som ovan nämnts antas att det finns motsättningar mellan kodens rekommendationer och förväntningarna på den svenska marknaden. Detta då det enligt Jansson (2013) anses önskvärt med större ägare som tar ansvar för verksamheten, något som motverkas av flera av kodens rekommendationer. Att avvikelser främst sker i de bolag där det finns större ägare som tar ansvar genom att vara engagerade i verksamheten, sitta som ledamöter i styrelsen eller arbeta som verkställande direktör indikerar att koden inte är helt anpassad efter den svenska kontexten. Med detta som bakgrund kan tänkas att flera av de avvikelser som görs från koden kan förklaras av att rekommendationerna krockar med förväntningarna på de svenska ägarna och att det anses viktigare att anpassa verksamheten efter den normen på den svenska marknaden än efter kodens rekommendationer.
156 En aspekt som diskuterades i uppsatsens inledande kapitel var hur väl kodens princip följ eller förklara fungerar. Där konstaterades att MacNiel och Xiao (2006) angav att följ eller prestera är ett bättre namn på förhållningssättet till koden jämfört med följ eller förklara eftersom att lönsamma bolag kommer undan med avvikelser tack vare att det är just lönsamma. Motsatt till detta resonemang kunde dock Goncharov et al. (2006) påvisa ett positivt samband mellan hög efterlevnad av koden och ett högt marknadsvärde. Detta är ett resultat som snarare indikerar att det finns ett tryck på företagen att följa marknadens normer om de vill vara framgångsrika. I motsättningen mellan dessa studier kan resultaten från denna uppsats styrka det senare då det identifierats en negativ relation mellan avvikelser från koden och lönsamhet. Dessa resultat indikerar att principen följ eller förklara fungerar på den svenska marknaden där även lönsamma bolag rättar sig efter kodens rekommendationer. En positiv aspekt med att lönsamma bolag gör färre avvikelser från koden är att det bör gynna efterlevnaden av koden ytterligare. Detta då målet med att driva företag generellt sett är att skapa lönsamhet, något som det negativa sambandet mellan lönsamhet och avvikelser från koden visar att kod- efterlevnad inte hämmar. I och med detta kan tänkas att fler företag kommer vara villiga att tillämpa kodens rekommendationer med vetskapen om att lönsamma bolag gör det.
I den avslutande delen av problemdiskussionen redogjordes för att resultaten från denna upp- sats bör vara användbara vid framtida utveckling av koden. Med utgångspunkt i resultatet att företag med familjeföretag och sfärer som ägare, en vd som äger andelar i bolaget, en vd som medverkar i styrelsen samt styrelseledamöter som suttit en längre tid på sina poster gör fler avvikelser från koden kan konstateras att anpassningen främst behöver ske mot dessa företag för att minska det totala antalet avvikelser. Då ett av kodens syften är att skydda aktieägarna kan dock tänkas att ägarkategorin familjeföretag och sfärer, vilka bidrar till fler avvikelser, inte är i behov av det skydd som koden syftar till att skapa. Anledningen till att dessa företag avviker från koden antas vara att de generellt sett har god insyn i bolaget och därigenom inte är i behov av den kontroll som koden innebär, något som talar för att en utveckling av koden inte skulle förändra deras syn på kodefterlevnad.
Samma resonemang antas gälla vd:ns ägande då ägarnas behov av koden som kontroll- mekanism minskar när vd:n äger andelar i bolaget, något som kan förklaras av att de litar på att vd:n i egenskap av ägare har samma intressen som dem och därmed kommer agera enligt ägarnas önskemål. Vidare gällande vd:ns medverkan i styrelsen skulle det ökande antalet avvikelser från koden kunna förklaras av att större ägare vanligtvis är engagerade i styrelsen
157 (Jonnergård & Larsson, 2007) och att de på så sätt kommit nära ledningen. Denna närhet gör att de själva kan utföra de kontroller koden syftar till att skapa och därmed inte är i behov av den garanti koden ger. Något som dock kan vara problematiskt med de positiva sambanden mellan dessa variabler och avvikelser är att både vd:ns ägande och medverkan i styrelsen är komponenter som bidrar till vd:ns makt. Då en ökad makt ger den verkställande direktören större möjlighet att agera i egenintresse kan den därigenom gynna sig själv framför ägarna. Detta bör dock inte vara ett stort problem då det i de svenska bolagen är vanligt med kontrollerande ägare med god insyn i bolaget (Jonnergård & Larsson, 2007) som är måna om sina egna intressen samt att de verkställande direktörerna förväntas disciplineras av arbetsmarknaden (Fama, 1980).
Att styrelseledamöternas ämbetstid leder till fler avvikelser från koden kan dock anses problematiskt då det inte är ägarna som tagit beslutet om huruvida de är i behov av den ökade kontrollen som koden ger eller inte. Detta är en variabel som kan konstateras ha stor inverkan då den utöver att leda till fler avvikelser från koden som helhet även har ett positivt samband med avvikelser från avsnitt två, fyra, sju och nio. Ett alternativ för att hantera denna problematik, och därmed minska avvikelser från koden, skulle kunna vara att införa en övre tidsgräns för hur länge en ledamot får inneha sin post. En aspekt som talar för att starka relationer kan vara problematiskt och att en tidsgräns kan vara positivt är de diskussioner som förts kring att det ska införas en tidsbegränsning på hur länge ett företag får anlita samma revisionsbyrå (Justitiedepartementet, 2016). Då både revisorer och styrelsen ses som kontroll- mekanismer för ägare (Jensen & Meckling, 1976) kan tänkas att samma diskussion kan gälla vid ledamöternas ämbetstid då övervakningen förväntas försämras ju starkare relation styrelsen skapar med ledningen (Westphal, 1999). Vidare kan det å andra sidan tänkas att förklaringen till att ledamöterna sitter länge i styrelsen är att de även är ägare i bolaget, något som är vanligt i den svenska kontexten (Jonnergård & Larsson, 2007). Därigenom kan det trots ovanstående resonemang vara ägarna som fattar beslut kring avvikelser vilket gör att den problematik som diskuterades inte finns i samma utsträckning. Med dessa diskussioner som bakgrund kan antas att de avvikelser som görs troligen inte kommer att minska genom en omarbetning av koden då de grundas på att företagen inte är i behov av den säkerhet koden syftar till att skapa.
158