I framstegstanken finns även en demokratisk idé, om att kunskapen ska kunna göras tillgänglig för alla och inte vara ett fåtal förunnad. Vem som helst ska kunna förstå, vem som helst skall kunna upprepa
exempelvis ett experiment. Inom den praktiska kunskapens domäner, däremot, spelar erfarenheten alltjämt en avgörande roll:
Båtbyggaren, snickaren och plåtslagaren utvecklar inte teoretiska modeller så som en fysiker, kemist eller ekonom gör. Det hantverksmässiga kunnandet har istället en analogisk karaktär. Ana logierna är inte abstrakta utan består av konkreta exempel, ana -logiskt förbundna med varandra i praktikerns repertoar av minnen. Kunskapen blir på detta sätt i hög grad personlig och ofta oformu-lerad. Räckorna av exempel kan behålla sin komplexitet. Vid varje ny konkret situation jämförs och relateras till tidigare konkreta situationer och räckorna får därför ett mer eller mindre
allmängil-tigtdrag utan att ha modellens anspråk på att vara generella.237) Detta beskriver ett yrkeskunnandeperspektiv, som bryter av mot ett tayloristiskt synsätt, att yrkeskunnande står för en kvalitet som är jäm-bördig de anspråk på allmängiltighet som finns inbyggda i vetenskap-liga teorier och modeller. Ett intressant bidrag till den diskussionen är statsvetaren James C. Scotts Seeing like a state (1998). Han urskiljer ett kunskapsideal, högmodernism (high-modernism), som tillägnat sig upplysningens framstegstanke, men som övergivit eller vantolkat före-ställningen om att kunskap bör leda till människans emancipation från olika former av maktpåverkan. Scott har studerat långsiktiga effekter av statens, eller rättare sagt olika staters, försök att förändra männi-skans villkor till det bättre – exempelvis i samband med kollektivise-ringen av jordbruket i före detta Sovjetunionen, urbanisekollektivise-ringen av Tanzania, eller planerandet av modernistiska städer som Brasilia och Chandigarh. En av anledningarna till att den här typen av storskaliga förändringsförsök ofta misslyckas är det författaren kallar ”den felade länken”, att man bortser från den platsbundna kunskap (mêtis) som baseras på nära observationer av – och en interaktion med – lokala 233. Habermas (1990): s 381-384.
234. Gadamer (1989): s 52, min kursivering. 235. A.a. s 45.
236. A.a. s 45.
miljöer, dess unika särdrag och förutsättningar. Inom Sovjetunionen försökte man till exempel, influerade av Taylors system, med förödan-de konsekvenser foga in en jordbruksnäring med vitt skilda förutsätt-ningar längs den väldiga subkontinenten i generella, vetenskapliga modeller som hade som mål att säkerställa största möjliga effektivi-tet.238)Även tillverkningsindustrin tillämpade Taylors principer:
The first All-Russian Congress for Initiatives in Scientific Managment was convened in 1921 [...] At least twenty institutes and as many journals were by then devoted to scientific manage-ment in the Sovjet Union. A command economy at the macrolevel and Taylorist principles of central coordination at the microlevel of the factory floor provided an attractive and symbiotic package for an authoritarian, high-modernist revolutionary like Lenin.239) Kunskap motsvarande mêtis har ingen plats eller status i den här typen av system. Taylors principer lämpade sig väl som förebild för det pro-duktionssystem som de sovjetiska ledarna hade som mål att förverkli-ga, eftersom de antydde att det kunde finnas ett rätt svar på varje frå-geställning, ett tillvägagångssätt för varje uppgift, allmängiltiga prin-ciper för produktion och administration.240)Tilltron till den här sor-tens ”förenkling” (simplification) bildar ett kunskapsideal med anhängare inom såväl tayloristisk standardisering som byråkratisk homogenisering. Dylika schematiseringar, som till exempel lantmäte-rikartan (cadastral map), kännetecknas av sin fattigdom (thinness), dess brist på (en mångfald av) detaljer. Detta är förenat med ett selek-tivt seende, genom vilket en komplex verklighet görs överskådlig och 238. Scott (1998): Seeing like a state, s 337-339.
239. A.a. s 101. 240. A.a. s 163. 241. A.a. s 44f.
242. A.a. s 79. Scott menar att: “This privileged vantage point is typical of all institutional set-tings where command and control of complex human activities is paramount. The monas-tery, the barracks, the factory floor, and the administrative bureaucracy (private or public) exercise many statelike functions and often mimic its information structure as well.” 243. A.a. s 11, min kursivering.
244. Bergendal (2006): s 61. 245. Taylor (2007): s 30-31.
”lättläst” (legible).241)Scott pekar ut ett ideal som genom motsvaran-de förenklingar syftar till styrning och kontroll, schematiska kategori-er och bkategori-eräkningar som döljkategori-er en riklighet av problematisk variation.242) Den moderna statens mål har varit att reducera en kaotisk, oordnad verklighet till något som bättre stämmer överens med dess eget blick-fång, som ”fastnar” i dess administrativa garn:
Certain forms of knowledge and control require a narrowing of vision. The great advantage of such tunnel vision is that it brings into sharp focus certain limited aspects of an otherwise far more complex and unwieldy reality. This very simplification, in turn, makes the phe-nomenon at the centre of the field of vision more legible and hence more susceptible to careful measurement and calculation. Combined with similar observations, an overall, aggregate, synop-tic view of a selective reality is achieved, making possible a high degree of schematic knowledge, control, and manipulation.243) Diskussionen rör sig utanför det sedvanliga statligt kontra privat, poli-tik kontra marknad. Den redogör istället för ett angreppssätt och en kunskap som används för att styra och kontrollera mänskliga aktivite-ter. Tillbakapressandet av lokala, praktiska kunskaper och deras infly-tande över en verksamhet är dess olycksbringande följeslagare.
Det ligger i sakens natur att makthavare behöver kunskap om det som ligger utanför deras erfarenhet och sakkunskap, och det ligger snubblande nära att överskatta den teoretiska kunskapens räckvidd, särskilt som den ofta framträder med ett universellt anspråk att vara den egentliga kunskapen. Medvetet eller omedvetet blir hävdandet av denna kunskaps överlägsenhet ett sätt att befästa makt.244) För Frederick W. Taylor var det ett dilemma att yrkesutövarens påhit-tighet och ”sinnrikhet” (ingenuity), massan av erfarenhetsbetonad kunskap, inte var i händerna på ledningen, som då i sin tur hade haft bättre förutsättningar att ta reda på vilket arbetssätt som är det mest effektiva.245)Även för Taylor var mångfald i den meningen något pro-blematiskt:
Under scientific managment the ”initiative” of the workmen (that is, their hard work, their good-will, and their ingenuity) is obtained with absolute uniformity and to a greater extent than is possible under the old system…246)
Taylor var övertygad om att exakta och detaljerade arbetsbeskrivning-ar, framtagna av en särskild avdelning av experter och specialister, var det bästa och mest effektiva sättet att bedriva verksamhet på. Dessa specialister skulle ägna största delen av sin tid åt planering och reste-rande tid åt att säkerställa att arbetet utförs på ett sätt som harmonie-rar med de skrivna instruktionerna. Men samtidigt skulle den teore-tiska specialisten, om så vore nödvändigt, inte bara kunna ge anvis-ningar, utan även inför praktikerna vara i stånd att utföra vederböran-des sysslor på bästa och mest effektiva sätt.247)
En annan paradox hos Taylor är att han placerar den systematisera-de kunskapen högt över systematisera-det praktiska kunnansystematisera-det. Och samtidigt, om någon i personalen skulle komma fram till ett arbetssätt eller en metod som – efter att ha testats i en serie av experiment – skulle visa sig ha fördelar som överträffar det dittills kända, bör istället detta lyftas fram som standard för hela verksamheten.248)Däremot verkar det inte ha fallit honom in att det kan finnas något liknande en tyst, erfarenhets-betonad kunskap, motsvarande mêtis, som omgärdar de formella strukturerna och ser till att verksamheten fungerar.