Med tillägnelse menar jag att tolkningen av en text fullbordas i ett subjekts tolkning av sig själv, på så sätt att subjektet från och med nu förstår sig själv bättre, förstår sig själv på ett annat sätt eller först nu börjar förstå sig själv.61)
P a u l R i c o e u r
Inom den hermeneutiska traditionen är det tolkningens verksamhet som står i centrum. Enligt detta betraktelsesätt är det i första hand textens sak som är det centrala, i motsats till exempelvis dess underlig-gande strukturer.62)En bärande idé inom hermeneutiken är växelver-kan mellan del och helhet; att det inte går att förstå en del utan att först skaffat sig en uppfattning om helheten och vice versa.63)Detta är exem-pel på en hermeneutisk cirkel, eller spiral som det även brukar kallas. Tanken är att man börjar i någon ände och sedan strävar efter att, genom att pendla mellan delar och helhet, låta dessa samspela och påverka varandra, för att på så sätt skapa fördjupade innebörder. En annan hermeneutisk spiral är den mellan förförståelse och förståelse. Då ”för-domen” även kan vara ett hinder för förståelse, så talar Hans-Georg Gadamer om vikten av så kallad horisontsammansmältning.64)Vi kan inte frigöra oss från vår förståelsehorisont – det är inte heller önsk-värt – men den kan jämkas samman med andras; genom att vi ”undan för undan reviderar och/eller berikar” vår egen horisont öppnas möj-ligheter att ”successivt förstå det främmande referenssystemet”.65)
61. Ur essän ”Vad är en text?”, i Ricoeur (1993): Från text till handling, s 54.
62. Ricoeur (2005): Minne, historia, glömska, s 35; Kristensson Uggla (1999): Kommunikation på
bristningsgränsen,s 63-65. Ricoeur har strävat efter att legitimera en syn på vetenskap inom vilken alla böckerna ligger öppna samtidigt och där kunskapsbildningen betraktas som en stän-digt pågående dialog mellan text och uttolkare, författare och läsare, en dialog som även äger rum över disciplingränserna. Det vill säga, en ”fundamental öppenhet mot kommuni-kationen”, ett perspektiv som har introducerats i Sverige av i första hand Bengt Kristensson Uggla.
63. Bergendal (2006): s 11. Ett klassiskt exempel är att man inte kan förstå delar i Bibeln om man inte först skapat sig en uppfattning om skriften som helhet och omvänt. Vad gäller för-förståelse eller för-dom så kan det vara avgörande för innebörden vem det är som tolkar tex-ten, t ex om Gamla Testamentet tolkas av en person av kristen eller judisk tro, etc.
Dialogseminariemetoden bygger på att deltagarna gör ett förbere-delsearbete. Syftet med detta är att lyfta nivån på samtalet, genom läs-ningen av texter som valts ut med hänsyn till var föregående semina-rium utmynnat. Det är en metodik som på så sätt strävar mot ett
sam-tal mellan jämlikar, där det är de många rösterna, den ständiga rörelsen och lyssnandet som håller dialogen levande.66)I detta har idéprotokol-let en viktig funktion, då protokollföraren genom detta kan hålla fast ett idé- och meningsutbyte vid ett visst tillfälle. Min egen erfarenhet av protokollskrivande är att man undersöker samtalet analogiskt. Dess innebörder framträder genom att olika exempel, reflektioner och ståndpunkter ömsom förstärker, ömsom nyanserar eller problemati-serar varandra. Protokollet läses i nästa led av deltagarna, i syfte att kvalificera detta och därtill även föra reflektionen vidare; nya aspekter kan upptäckas i vad som har sagts medan annat kan problematiseras och fördjupas.67)En återkoppling från deltagarna påbörjar nästa semi-narium och därmed drar man, så att säga, ett varv till på den herme-neutiska spiralen. I den mån konsensus eftersöks så är det inte i själva dialogen, utan kring tolkningen och kondensationen och då i syfte att stärka materialet. Den gestaltning som görs av dialogen ökar i bästa fall förståelsen både hos forskaren och hos informanterna för det dessa
inte visste att de visste, alternativt inte förmått artikulera.68)Ett tillväga-gångssätt som ligger i linje med den hermeneutiska metoden:
64. Alvesson & Sköldberg (2008): s 194-195. Tanken är att de olika cirklarna ”kan kombineras relativt fritt, t.ex. genom att alternera mellan dem och låta dem berika varandra” (s 213). Ricoeur (1993: 39f.) och (2005: 239f.) introducerar ytterligare en hermeneutisk spiral, den mellan förklaring och förståelse, mellan naturvetenskaplig och humanistisk metodologi, veten-skap och tolkning om man så vill. Ett förklarande tillvägagångssätt kan även innefatta exem-pelvis strukturanalys osv.
65. Alvesson & Sköldberg (2008): s 245. Jfr Gadamer (1997): s 130f. 66. Jfr Josephs (1993): Diderots dialog – språk och gest, s 112f.
67. Hammarén (1999): s 88-89, skriver att idéprotokollet ”fungerar såväl som precisering, prio-ritering och fasthållande i förhållande till vad som utspelat sig” under ett seminarium eller en seminarieserie och även fyller funktionen av att ”korrigera individuella föreställningar till användbara begrepp”.
Genom att (inlevelsen) kompletteras med uttolkarens vidare, eller i alla fall annorlunda, kunskapsmängd är det till yttermera visso möjligt – och detta är en annan av hermeneutikens huvudteser – för uttolkaren att förstå aktören bättreän vad han/hon själv gjort.69) Hermeneutisk, kvalitativ forskning bör baseras på ett omfångsrikt empiriskt material, för att undvika entydighet och förenkling, och kännetecknas i allmänhet av att den är poängrik. Det empiriska under -laget kan möjliggöra och driva fram en viss tolkning, utan att för den skull stå i entydig relation till denna; utifrån en mångtydig empiri och en ”breddad tolkningsrepertoar” skapas möjligheter för sådan poäng-rikedom. Detta är också något som jag har eftersträvat: Läsning, skrivande, dialog, protokoll, läsning, skrivande osv. ger i slutändan ett större material, som omfattar deltagarnas texter såväl som idéproto-kollen, där delar och helhet samspelar och påverkar varandra.70)Den hermeneutiska spiralen bygger i det här fallet på att ett mindre antal informanter upprepade gånger kvalificerar en problemställning utifrån egen erfarenhet och utgör på så sätt ett alternativ till ett induktivt till-vägagångssätt. Man kan även urskilja ett släktskap mellan studiet av yrkeskunnande och den reflexiva forskning som Alvesson och Sköldberg (2008) drar upp riktlinjerna för, bland annat i att det finns ett starkt inslag av ”interaktion med de studerade subjekten”.71)
God kvalitativ forskning är inget tekniskt projekt, utan ett intel-lektuellt sådant. Reflektion, ej procedurföljande, utmärker enligt vår mening vetenskaplighet i samhällsvetenskap. Skillnaden mot annan genomtänkt aktivitet, t.ex. utredningsverksamhet och undersökande journalistik, blir därmed påtaglig (även om gränsen inte alltid är helt skarp då det kan finnas gråzoner och överlapp-ningar i gränsområdet till dessa).72)
69. Alvesson & Sköldberg (2008): s 195. Kleberg (1996): ”Processoperatörna och språkets två poler”, Dialoger nr 36, s 70, skriver med hänvisning till Michail Bachtin, att ”utanförståendet inte är en belastning utan i själva verket en förutsättning för förståelse. Det är i friktionen mellan din egen bild och den andres bild, mellan dina ord och den andres ord som förståel-se uppstår – eller kan uppstå”.
70. Underlaget till denna studie uppgår till sammanlagt tretton idéprotokoll och ca 160 texter. Se vidare Appendix I.
Det analogiska tänkandet har alltid funnits inom vetenskapen när nya synsätt brutit fram. Darwins arbete är ett exempel på detta. Hans evolu -tionsteori bygger på en stor mängd exempel och på dennes förmåga att upprätta förbindelser mellan exempel. Det är i förmågan till anal-ogiskt tänkande som nyckeln till dennes epokgörande upptäckter lig-ger, vid sidan av uppfinnandet och bruket av metaforer till stöd för tänkandet, som av naturen utvald: att en individ som avviker från andra individer av samma art och som på något sätt kan dra nytta av denna avvikelse ökar sina möjligheter att överleva, att bli ”utvald”.73)Även
kampen för tillvaronkan, enligt Darwin, betraktas som en liknelse eller bildligt talesätt, vilka är ”för korthetens skull nödvändiga”.74) Pendlingen mellan olika nivåer – mellan enskilda individer, arter och varieteter, fram till hela evolutionsberättelsen – var en rörelse ”between reach and correction”.75)Nyckeln för Darwin var att erövra
ett språk: Över tid hade han samlat på sig ett stort antal observationer, men i avsaknad av ett verkningsfullt ”språk” och en terminologi att analysera dessa med, så hade han inte åstadkommit någon tolkning. Analogiskt tänkande innebär med andra ord att se likheter mellan något som på ytan ter sig ganska olikt. Detta förutsätter goda exempel och upprättandet av analogier kan göra att exemplen förstärker varandra.76)
72. A.a. s 554.
73. Darwin (1871): Om arternas uppkomst, s 3f.
74. A.a. s 67. För detta fick han värja sig från vetenskapsmän som inte ansåg det rimligt, eller ens möjligt, att ett djur eller ännu mindre en insekt eller växt har förmågan till att göra med-vetna val, att välja.
75. Beer (2000): Darwin s Plots, s xxvii. Enligt Gillian Beer, professor i engelsk litteratur i Cambridge, tog Darwin stort intryck av författare och poeter, som John Milton och George Eliot, vilka han kom att dela litterär stil med, något som innefattade såväl idéer som ”meta-forer, myter och narrativa mönster”. Och utbytet var ömsesidigt; ”trafiken gick åt båda hål-len” (A.a. s 5). Att det finns inslag av sådan ömsesidig befruktan gäller förmodligen för hur olika (vetenskapliga) sanningar växt fram i alla tider. Här, menar Beer, har det emellertid haft en avgörande betydelse, eftersom vetenskaplig argumentation och litterärt berättande i stor utsträckning ”delat metod”.
76. Darwin (1871): s 98. För att leda i bevis människans utveckling gör Darwin läsaren upp-märksammad på fenomenet biologisk återgång. Detta begrepp betecknar vad som händer när ett organ eller en kroppsdel ”hämmas” i utvecklingen, men ändå fortsätter att växa. Man har utifrån olika exempel på detta sett hur dessa organ kommit att likna motsvarande organ hos, i ett evolutionärt förlopp kallade, ”lägre stående” variationer.
Texten och berättelsen har en framträdande position inom herme-neutisk forskning, inte minst som modell för tolkning av andra källor. Utmärkande för studiet av yrkeskunnande är att forskningen tar avstamp i praktiken snarare än i teorin; föremålet för undersökning är i första hand mänsklig erfarenhet (experience) och inte den typ av erfa-renhet som iscensätts för att pröva en hypotes (experiment). En allt för teoristyrd forskning inom detta område riskerar istället att dölja för oss ”företeelser som kan vara centrala och uppenbara om de betraktas från en annan synvinkel”.77)Avsikten är inte att utesluta teoretiska per-spektiv, tvärtom. Dessa kastar många gånger välbehövligt sidoljus på ett specifikt tema eller en viss problematik, utan att de för den skull föregriper praktiken eller erfarenheten.