7.2.1 JAHAB-fallet – NJA 1998 s. 633 – JAHAB mot Lärarförbundet och Apple
Omständigheterna var följande. JAHAB bildades av en person som tidigare hade varit anställd hos Lärarförbundet. Verksamheten i bolaget syftade till en effektivare och ökad användning av datorer som pedagogiskt hjälpmedel i skolorna. I detta syfte tog bolaget kontakt med Lärarförbundet och Apple som fick del av en affärsplan som upprättats inom bolaget. Lärarförbundet beslöt senare att bilda ett eget bolag utan medverkan av JAHAB. Bolaget väckte talan mot bl.a. Lärarförbundet och Apple och yrkade skadestånd i första hand med 6 350 000 kr jämte ränta. Som grund anfördes att affärsplanen var en affärshem- lighet hos bolaget, att förbundet fick del av planen i samband med en affärsförbindelse, att planen fick användas endast för ett ställningstagande till om parterna ville genomföra planen, att förbundet obehörigen utnyttjat eller röjt informationen i planen genom att projektet genomfördes med förbigående av JAHAB samt att bolaget därigenom har lidit skada. Det yrkade skadeståndsbeloppet innefattade beräknad provision med 4 400 000, beräknat värde på aktier motsvarande 450 000 kr, konsultersättning och ersättning för upparbetningskostnader motsvarande 1 500 000 kr. I andra hand yrkade JAHAB ska- destånd med 2 173 785 kr motsvarande kostnader som JAHAB lagt ner på projektet. Lärar- förbundet bestred kravet.
Tingsrätten förpliktade Förbundet (talan mot Apple ogillades i alla instanser) att betala skadestånd med tre miljoner kronor, varav två miljoner utgjorde ersättning för bolagets beräknade förlust och resterande del allmänt skadestånd. Tingrätten anförde som skäl när det gäller allmänt skadestånd att bolagets verksamhet i enlighet med affärsplanen hade omintetgjorts, att bolaget hade ett synnerligen starkt intresse av att informationen i planen inte röjdes och att Lärarförbundet var en ekonomiskt överlägsen part som uppsåtligen utnyttjat sitt överläge i förhållande till bolaget.
Hovrätten ansåg att affärsplanen inte utgjorde någon företagshemlighet och ogillade JA- HABs talan.
HD ansåg liksom tingsrätten att Lärarförbundet obehörigen hade utnyttjat JAHABs före- tagshemlighet och var skadeståndsskyldigt enligt 6 § FHL. Domstolen hänvisade till lag- rummets förarbeten (prop. 1987/88:155 s. 49 f) och anförde att JAHABs beräkning av skadans storlek byggde på alltför många osäkra faktorer för att kunna läggas till grund för en beräkning av skadeståndet. Detta fick i stället enligt HD i första hand beräknas med ut- gångspunkt i de kostnader som bolaget lagt ned på projektet. I den mån lärarförbundet vid sitt utnyttjan-
de av affärsplanen har sparat in motsvarande kostnader fick de anses ersättningsgilla enligt FHL. Bola-
gets intresse av skydd mot obehörigt utnyttjande av affärsplanen kunde dock inte anses ha blivit tillgodosett fullt ut, om skadeståndet begränsades till ett belopp motsvarande de kostnader som kommit förbundet tillgodo. Bolaget borde därför, som tingsrätten funnit, tillerkännas ytterligare ett belopp i kompensation. Vid beaktande av samtliga omständighe- ter fann HD att bolaget hade rätt till skadestånd med 2 miljoner kronor. HD anförde vidare att den grund (culpa in contahendo) som JAHAB hade åberopat i andra hand inte kunde leda till ytterligare skadestånd. Två ledamöter var skiljaktiga beträffande motiveringen och ansåg med hänvisning till upphovsrättslagen och patentlagen att skadeståndet skulle be- stämmas till ett skäligt vederlag för utnyttjandet. Enligt dessa skulle skäligt vederlag för
utnyttjande motsvara de kostnader som JAHAB lagt ner på projektet och som kommit Lärarförbundet till nytta. Vederlaget skulle avrundas uppåt i preventivt syfte. Skadestånds- beloppet blev dock detsamma.
7.2.2 Lotsbåtfallet – RH 2002:11 Svea hovrätt – D-varvet mot B-varvet
Sjöfartsverket infordrade anbud på leverans av lotsbåtar från bl.a. D-varvet och B-varvet. Uppdraget gick till B-varvet som kom att bygga lotsbåtarna. D-varvet väckte därefter talan mot B-varvet och yrkade skadestånd med 1 850 000 kr jämte ränta. Enligt D-varvet omfat- tade det yrkade beloppet dels 350 000 kr uteblivna licensavgifter dels 1 500 000 kr i allmänt skadestånd för täckningsbidrag som D-varvet gått miste om. Som grund anfördes i första hand att B-varvet vid framställandet av båtarna olovligen efterbildat eller bearbetat anbuds- ritningar som de båda varven hade fått i samband med ett tidigare anbudsförfarande och som DC hade framställt och hade upphovsrätten till. D-varvet angav att det hade övertagit DC:s rätt till ersättning på de åberopade grunderna. I andra hand gjorde D-varvet gällande att B-varvet hade gjort intrång i DC:s upphovsrätt till båtens skrovform i det tidigare an- budsförfarandet. För det tredje påstods att B-varvet genom passivitet eller konkludent handlande blivit bundet av villkoret i de tidigare anbudshandlingarna att dessa skulle åter- lämnas till DC om kontraktet gick till en annan intressent och att B-varvet genom att bygga lotsbåtarna samt genom att överlämna helt eller delvis plagierade handlingar till Sjöfartsver- ket brutit mot dessa villkor och därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot DC. Slutligen hävdade D-varvet att B-varvets utnyttjande av ritningarna berättigade till ska- destånd på utomobligatorisk grund enligt 6 § FHL.
Tingsrätten ogillade käromålet och anförde bl.a. att D-varvet inte hade visat att B-varvet hade utnyttjat anbudsritningarna vid konstruktion eller byggande av lotsbåtarna.
Hovrätten ändrade tingsrättens dom och förpliktade B-varvet att till D-varvet betala 450 000 kr jämte ränta. Hovrätten ansåg det klarlagt att anbudsritningarna på något sätt måste ha använts i processen med att framställa de slutliga ritningarna till lotsbåten. Vidare anförde hovrätten angående tillämpningen av 6 § FHL följande. B-varvet borde ha förstått att anbudsritningen inte fick spridas eller utnyttjas i annat sammanhang än det, i vilket man fick del av den. B-varvet har trots detta kommersiellt utnyttja ritningen. Detta utnyttjande måste i vart fall anses ha skett av oaktsamhet av betydande grad. D-varvet, som alltså för- värvat DC:s rättigheter, är därför berättigat att enligt 6 § FHL få skadestånd av B-varvet. Vid beräkningen av skadeståndet anförde hovrätten, med hänvisning till uttalanden i förar- betena angående allmänt skadestånd, att det kan vara näst intill omöjligt att visa vilken faktisk skada man har lidit och att man i förevarande fall måste tillåta sig en friare bedöm- ning för att skadeståndet ska bli en effektiv sanktion. En sådan friare bedömning kan inne- bära att man bl.a. beaktar den vinst som skadevållaren uppnått genom sitt angrepp. Hovrät- ten anförde vidare följande. I förevarande fall kan DC inte sägas i vedertagen mening visat någon
till beloppet bestämd skada. Det är dock klarlagt att B-varvet genom att utnyttja företagshem-
ligheten har besparats vissa kostnader och därigenom gjort en större vinst vid försäljningen av de tre lotsbåtarna än man annars skulle ha gjort. Hänsyn måste också tas till att B-varvets utnyttjande måste hänföras till en betydande grad av oaktsamhet, vilket i sig är ägnat att påverka bedömningen av skadeståndets storlek. Ytterligare bör beaktas det allmänna intres- set av att företagshemligheter inte utnyttjas på ett sätt som skett i detta fall. Skadeståndsbe- stämmelsen har utformats i syfte att kunna utgöra en effektiv reglering såväl i reparativt som preventivt hänseende och skadestånd måste därför ligga på en sådan nivå att ett otill- börlig utnyttjande inte i något fall ter sig som ekonomiskt fördelaktigt. Såvitt framgår av
hovrättens motivering har domstolen inte uttryckligen beaktat uteblivna licensavgifter vid bestämmandet av skadeståndet.
7.2.3 Analys av rättsfallen
Till en början kan man konstatera att HD ansåg att JAHABs beräkning av skadans storlek byggde på alltför många osäkra faktorer för att kunna läggas till grund för en beräkning av skadeståndet. Även i Lotsbåtfallet kom hovrätten fram till att DC inte kunde sägas i vedertagen
mening visat någon till beloppet bestämd skada. Det är två ganska likartade motiveringar och båda
går ut på att någon till beloppet bestämd skada inte kunnat visas med tillräcklig säkerhet. Det är viktigt här att lägga märke till att domstolarna har konstaterat att det föreligger orsakssamband
mellan angreppet och skadan vilket är ett grundläggande krav för att ekonomiskt skadestånd ska
kunna dömas ut. Här är det fråga om att bedöma hur skadan ska värderas, eventuellt efter att först ha avgränsats med dit hörande problem (se avsnitt 7.1.3). Jag har i föregående nämnt att de ekonomiska modeller som används för att uppskatta en ekonomisk skada stöter på patrull i juridikens krav på att bevisningen ska nå upp till en viss nivå av säkerhet.
Nästa steg HD tar i JAHAB-fallet, efter att ha underkänt JAHABs egna beräkning av ska- dans storlek, är att övergå till bedömning av andra faktorer som inverkar på skadeståndsbe- loppet. I Lotsbåtfallet gör hovrätten något liknande genom att konstatera att man i föreva- rande fall måste tillåta sig en friare bedömning av skadans storlek. När tillräckligt säkert underlag för bedömning av den ekonomiska skadan inte presenterats från kärandenas sida, har domstolarna alltså gått över till att ta hänsyn till andra ekonomiska och icke ekonomis- ka faktorer såsom det anvisas i förarbetena till FHL.
Skadeståndsbeloppen har i både JAHAB och Lotsbåtfallet beräknats med utgångspunkt i den kostnad som företagen lagt ner i utvecklingen av den angripna företagshemligheten. I båda rättsfallen beaktas denna kostnad i den mån den motsvarats av inbesparade kostnader på angriparens sida. Till grund för beräkningen av skadeståndet i båda rättsfallen läggs alltså
den inbesparing som angriparen gjort genom att denne inte själv utvecklat företagshemligheten i fråga.
Denna beräkningsgrund finns inte nämnd i propositionen men den uppräkning som finns där har karaktären exemplifiering som inte är uttömmande.
Det som är intressant i sammanhanget är att denna beräkningsgrund är nämnd i proposi- tionen till patentlagen som exempel på hur beräkning av skäligt vederlag för utnyttjande av en uppfinning kan ske.148 Skäligt vederlag för utnyttjande ska enligt patentlagens förarbeten
motsvara den licensavgift som borde ha utgått om licens hade upplåtits. Som tidigare nämnts är det fråga om en minimiregel för beräkning av en presumerad ekonomisk skada vid patentintrång. Storleken av den licensavgift som borde ha utgått får enligt samma fö- rarbeten avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Som exempel på sådana omständigheter nämns i förarbetena möjligheten att utan patentintrång framställa likvärdiga produkter och den patentskyddade uppfinningens betydelse från kostnadsbespa- ringssynpunkt. Den fiktiva licensavgift ska alltså motsvara den inbesparing som en in- trångsgörare tillgodogör sig genom att inte själv utveckla en uppfinning. Denna beräk- ningsgrund är också den som använts för beräkning av skadans storlek i både JAHAB-fallet och Lotsbåtfallet.
148 Prop. 1985/86:86 s. 29
I både JAHAB och Lotsbåtfallet kan domstolarna sägas ha gjort en analog tillämpning av vad som uttalas i förarbetena till patentlagen. I JAHAB-fallet har minoriteten även grundat sin bedömning direkt på förarbetena till patentlagen. I båda rättsfallen nämns att domsto- larna tar hänsyn till andra icke ekonomiska faktorer. I varken JAHAB-fallet eller Lotsbåtfal- let anges vilket slags skadestånd det är som döms ut. Detta är beklagligt. Är det fråga om ekonomiskt skadestånd, allmänt skadestånd eller båda delarna? Man kan dock pga. de använda formuleringarna sluta sig till att den klumpsumma som utdöms består av både ekonomiskt och allmänt skadestånd. Någon specificering görs inte och det går därför inte att se hur stor del av de sammanlagda skadeståndsbeloppen som hänför sig till den ena eller den andra typen av skadestånd.