R ELATIONEN MELLAN I NTERNATIONELLA BROTTSMÅLSDOMSTOLEN OCH A FRIKANSKA

Afrikanska unionen grundades år 2002 och har 55 medlemmar, alla självständiga stater i Afrika.¹⁷³ Av dessa stater är 33 parter till Romstadgan.¹⁷⁴ Sydafrika spelade en viktig roll i samordnandet med att få afrikanska stater att skiva under Romstadgan.¹⁷⁵

ICC är den internationella domstol som har inlett flest fall mot statschefer, den har utfärdat arresteringsorder mot presidenten i Sudan, Omar Al-Bashir, mot Libyens statschef Muammar Gaddafi och mot Uhuru Kenyatta som precis skulle bli statschef i Kenya.

Försöken till att åtala dessa statschefer från ICC:s sida har lett till spänningar mellan ICC och AU. Varken Sudan eller Libyen är parter till Romstadgan och har inte godkänt ICC:s jurisdiktion.¹⁷⁶ Åtalen har väckt många frågor kring immunitet för statschefer till icke-stadgeparter. Som tidigare konstaterats har ICC jurisdiktion över stadgeparter, men det är också möjligt för FN:s säkerhetsråd att hänskjuta en situation till domstolen, vilket är grunden till jurisdiktion i dessa fall.¹⁷⁷

Akande förklarar frågorna som uppstod i dessa situationer som frågor på två olika nivåer.

Frågan om en sittande statschef åtnjuter immunitet från ICC, eftersom staten inte är part i

172 Artikel 39, FN-stadgan.

173 National encyklopedin, uppslagsord: Afrikanska unionen,

https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/afrikanska-unionen. Hämtad 2020-04-25.

174 Se avsnitt 3.2.1.

175 Chigara, Benedict Abrahamson & Nwankwo, Chidebe Matthew, ’To be or not to be?’ The African Union and its Member States Parties' Participation as High Contracting States Parties to the Rome Statute of the International Criminal Court (1998), Nordic Journal of Human Rights, 33:3, 2015 s. 243–268, s. 263.

176 Akande (2018), s. 172.

177 A. a, s. 172, se även avsnitt 3.2.3 och 3.4.2 om ICC:s jurisdiktion och säkerhetsrådet.

Romstadgan är den första och gäller en vertikal nivå, mellan ICC och staten i fråga. Den andra frågan handlar om relationen mellan två stater och huruvida de har skyldighet att arrestera och utlämna statschefen ifråga till ICC.¹⁷⁸ Som tidigare konstaterats i avsnitt 3.2.6 finns artikel 98 i Romstadgan som innebär att en part inte är skyldig att arrestera någon icke-stadgeparts statschef om det strider mot internationell sedvanerätt och den tredje staten inte har accepterat domstolens jurisdiktion.

I AU:s stadga framgår att straffrihet inte får förekomma. AU har även möjlighet enligt artikel 4(h) att lägga sig i staters hantering av allvarliga situationer, såsom internationella brott.¹⁷⁹

3.5.1 Arresteringsorder för Al-Bashir

I mars år 2005 agerade FN:s säkerhetsråd enligt kapitel VII i FN-stadgan och antog en resolution där säkerhetsrådet hänsköt situationen sedan 1 juli år 2002 i Sudan till ICC.¹⁸⁰ Första arresteringsordern mot Sudans dåvarande president utfärdades 4 mars år 2009 och den andra 12 juli år 2010.¹⁸¹ Anledningen till arresteringsordern var att ICC:s förundersökningskammare I hade anledning att anta att Al-Bashir var ansvarig för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott mot medlemmar av Fur, Masalit och Zaghawa grupperna i Darfur från mars år 2003 till juli år 2008.¹⁸² ICC har i fallet med Sudans dåvarande president, Al-Bashir, motiverat varför immuniteten inte gäller inför domstolen på flera olika sätt i beslut som de två förundersökningskamrarna har tagit.¹⁸³ AU har uppmanat sina medlemmar att inte samarbeta med ICC gällande arresteringsordern för Al-Bashir och samtidigt har länder som inte samarbetat med ICC utretts av förundersökningskamrarna angående non-cooperation enligt artikel 87 i Romstadgan.¹⁸⁴

178 A. a, s. 173.

179 Artikel 4 (h), Afrikanska Unionens stadga, Constitutive act of the African Union, adopted 07 november 2000 och Murungu, Chacha & Biegon, Japhet (red.), Prosecuting international crimes in Africa, Pretoria University Law Press, Pretoria, 2011, s. 53. Huruvida denna artikel är helt förenlig med non-interventionsprincipen i FN-stadgan kommer inte att diskuteras vidare inom ramen för denna uppsats.

180 Situation in Darfur, Sudan in the case of the Prosecutor v. Omar Hassan Ahmad Al-Bashir, Decision on the Prosecution's Application for a Warrant of Arrest against Omar Hassan Ahmad Al-Bashir, No: ICC-02/05-01/09, 2009-03-04, (Cit: Arresteringsorder mot Al-Bashir), s. 5, stycke 1 och Resolution 1593 (2005), Adopted by the Security Council at its 5158th meeting, on 31 March 2005.

181 ICC, The Prosecutor v. Omar Hassan Ahmad Al-Bashir, alleged crimes, https://www.icc-cpi.int/darfur/albashir/pages/alleged-crimes.aspx. Hämtad 2020-04-25.

182 Arresteringsorder mot Al-Bashir, s. 9, stycke 22.

183 Se kommande avsnitt 3.5.2 – 3.5.6 om Al-Bashirs besök i Malawi, Tchad, Demokratiska Republiken Kongo, Sydafrika och Jordanien.

184 Jalloh, s. 182 och Decision requesting observations about Omar Al-Bashir's recent visit to Malawi, Corrigendum to the Decision Pursuant to Article 87(7) of the Rome Statute on the Failure by the Republic of Malawi to Comply with the Cooperation Requests Issued by the Court with Respect to the Arrest and Surrender of Omar Hassan Ahmad Al-Bashir, No: ICC-02/05-01/09, 2011-10-19, (Cit: Pre-Trial Chamber I, Malawi och Bashir), s. 10.

I arresteringsordern konstaterades att domstolen hade jurisdiktion över brottet som sådant, att det föll inom tidsfristen för ICC:s jurisdiktion (efter 1 juli år 2002) och att situationen blivit hänskjuten av säkerhetsrådet.¹⁸⁵

40. Finally, in relation to the jurisdiction ratione personae, the Chamber considers that, insofar as the Darfur situation has been referred to the Court by the Security Council, acting pursuant to article 13(b) of the Statute, the present case falls within the jurisdiction of the Court despite the fact that it refers to the alleged criminal liability of a national of a State that is not party to the Statute, for crimes which have been allegedly committed in the territory of a State not party to the Statute.¹⁸⁶

Kammaren konstaterade att den hade jurisdiktion över en icke-stadgepart eftersom situationen blivit hänförd av säkerhetsrådet. Al-Bashirs roll som statschef över en icke-stadgestat påverkade inte domstolens jurisdiktion.¹⁸⁷ Motiveringen baserades på ingressen till Romstadgan och målet att stoppa straffrihet för förövarna av de mest allvarliga brotten och för att nå målet stadgar artikel 27 principer som ska följas. Romstadgan är applicerbar för alla, oavsett position, officiell position ska inte undanta en person från straffrättsligt ansvar och immunitet för denna person ska inte hindra ICC att utöva sin jurisdiktion.¹⁸⁸ Förundersökningskammaren konstaterade vidare att ingen rättsprocess mot Al-Bashir var inledd i Sudan.¹⁸⁹ Kammaren gick igenom om Al-Bashir kunde misstänkas vara ansvarig för brott mot mänskligheten, krigsbrott och folkmord och om det kan ligga till grund för arresteringsordern.¹⁹⁰ FN:s säkerhetsråd har ansvar för upprätthållande av internationell fred och säkerhet och alla FN:s medlemmar har accepterat säkerhetsrådets ansvar och ska agera utifrån dess resolutioner enligt artikel 24 och 25 i FN-stadgan.¹⁹¹ Kammaren kommenterade också artikel 103 i FN-stadgan om att stadgan har företräde vid eventuell konflikt med andra överenskommelser.¹⁹² Förundersökningskammaren beslutade att utfärda en arresterings-order mot Al-Bashir för krigsbrott och flera brott mot mänskligheten.¹⁹³ Skiljaktiga domaren Anita Ušacka höll med majoriteten om arresteringsbeslutet, men menade att det även fanns

185 Arresteringsorder mot Al-Bashir, s. 12 f, stycke 35 ff.

186 A. a, s. 14, stycke 40.

187 A. a, s. 15, stycke 41.

188 A. a, s. 15, stycke 42 f.

189 A. a, s. 18, stycke 49 f.

190 A. a, s. 18–84.

191 A. a, s. 90, stycke 245.

192 A. a, s. 90, stycke 246.

193 A. a, s. 92.

bevis för att Al-Bashir också kunde vara ansvarig för folkmord.¹⁹⁴ Ett år senare utfärdades en andra arresteringsorder mot Al-Bashir som även inkluderade brottet folkmord.¹⁹⁵

3.5.2 Malawi

ICC:s förundersökningskammare I började med att konstatera att FN:s säkerhetsråd har tagit fram en resolution där säkerhetsrådet hänskjuter situationen i Darfur till ICC och uppmanade alla stater och internationella organisationer att samarbeta med ICC. Kammaren konstaterade även att arresteringsorderna från år 2009 och år 2010 fortfarande gällde.¹⁹⁶ I oktober år 2011 besökte Al-Bashir Malawi, utan att Malawi arresterade honom.¹⁹⁷ Kammaren konstaterade att den hade varnat Malawi att om de inte samarbetar med ICC kan frågan om non-cooperation skickas vidare till säkerhetsrådet, enligt artikel 87 i Romstadgan.¹⁹⁸

Malawi förklarade i november år 2011 varför de inte arresterade Al-Bashir när han var på besök. Som sittande statschef åtnjöt Al-Bashir immunitet mot åtal och arrestering, vilket Malawi respekterade i enlighet med sedvanerätt. Malawi menade även att artikel 27 i Romstadgan inte är tillämplig på Al-Bashir, eftersom han var statschef för en icke-stadgepart.

Vidare förklarade Malawi att de höll med AU:s ståndpunkt om att immunitet för statschefer för stater som inte är parter till Romstadgan ska respekteras och Malawi kunde således inte arrestera Al-Bashir när han var på besök.¹⁹⁹ Kammaren bemötte Malawis argument genom att först utreda frågan om immuniteten bryts vis åtal inför internationella domstolar vid internationella brott. Efter första världskriget började idén om att immunitet för en statschef kunde brytas ta fart och efter andra världskriget upprättades två internationella domstolar för att pröva frågor om brott mot mänskligheten, Nürnbergdomstolen och Tokyodomstolen. I artikel 7 till stadgan för Nürnbergdomstolen konstateras att officiell ställning inte leder till straffrättslig ansvarsfrihet och stadgan till Tokyodomstolen innehåller en snarlik artikel.²⁰⁰ Samma regel återfinns i stadgan till Internationella domstomstolen för forna Jugoslavien och Internationella domstolen för Rwanda. Förundersökningskammaren hänvisade även till Arrest Warrant-fallet där ICJ konstaterade att en sittande eller före detta utrikesminister kan bli föremål för processer vid internationella domstolar som har jurisdiktion, men att

194 ICC, Separate and Partly Dissenting Opinion of Judge Anita Ušacka, No: ICC-02/05-01/09, 2009-03-04, s.

50.

195 The Minister of Justice and Constitutional Development v The Southern African LitigatioCentre (867/15) [2016] ZASCA 17 (15 March 2016) (Cit: Supreme Court South Africa, 2016), s. 7.

196 Pre-Trial Chamber I, Malawi och Bashir, s. 3 f.

197 A. a, s. 5.

198 A. a, s. 6.

199 A. a, s. 7 f.

200 A. a, s. 12 f.

immuniteten består inför nationella domstolar.²⁰¹ Förundersökningskammaren konstaterade att det finns en princip inom folkrätten som innebär att immunitet för statschefer inte kan åberopas för internationella domstolar. Principen är tillämplig på sittande och före detta statschefer, även för icke-stadgeparter om domstolen har jurisdiktion. I detta fall har domstolen jurisdiktion eftersom frågan hänsköts av säkerhetsrådet i enlighet med artikel 13 (b) i Romstadgan.²⁰²

43. For the above reasons and the jurisprudence cited earlier in this decision, the Chamber finds that customary international law creates an exception to Head of State immunity when international courts seek a Head of State's arrest for the commission of international crimes. There is no conflict between Malawi's obligations towards the Court and its obligations under customary international law; therefore, article 98(1) of the Statute does not apply.²⁰³

Förundersökningskammare I fann att Malawi hade misslyckats med att samarbeta med ICC enligt artikel 87 och skickade vidare frågan till säkerhetsrådet och generalförsamlingen.²⁰⁴ I detta beslut av förundersökningskammare I fastslogs att immuniteten för statschef inte kan åberopas inför internationell domstol enligt sedvanerätten på området. Eftersom det är en princip enligt sedvanerätten gäller principen för alla. Att principen härstammar från stadgor till internationella domstolar där samtliga parter gått med på att immuniteten försvinner och således frivilligt sagt upp en del av sin suveränitet kommenteras inte ytterligare.

3.5.3 Tchad

Bakgrunden till beslutet var samma som i fallet med Malawi, det grundade sig på arresteringsordern för Al-Bashir.²⁰⁵ Förundersökningskammare I konstaterade att Tchad hade låtit Al-Bashir vistas i landet i juli år 2010 utan att arrestera honom. Al-Bashir hade sedan återkommit till Tchad i augusti år 2011 för att besöka en invigningsceremoni för Tchads statschef. Kammaren konstaterade att Tchad hade misslyckats med sin plikt att samarbeta med ICC.²⁰⁶ Tchad förklarade att de inte arresterat Al-Bashir på grund av flertalet resolutioner från AU som har uppmanat sina medlemmar att inte samarbeta med ICC gällande arresteringsordern mot Al-Bashir. Förklaringen till AU:s position är tolkningen av

201 A. a, s. 13 ff.

202 A. a, s. 17 f.

203 A. a, s. 20.

204 A. a, s. 21.

205 Decision pursuant to article 87(7) of the Rome Statute on the refusal of the Republic of Chad to comply with the cooperation requests issued by the Court with respect to the arrest and surrender of Omar Hassan Ahmad Al-Bashir, No: ICC-02/05-01/09, 2011-12-13, (Cit: Pre-Trial Chamber I, Chad och Bashir), s. 3.

206 A. a, s. 5.

artikel 98 i Romstadgan.²⁰⁷ Kammaren refererade till beslutet gällande Malawi och argumentationen där och konstaterade att även Tchad har brutit mot artikel 87 om samarbete och frågan skickades till säkerhetsrådet och generalförsamlingen.²⁰⁸

I förundersökningskammaren I:s beslut gällande utlämnande av Al-Bashir från Malawi och Tchad menade kammaren att det finns en regel i sedvanerätten som stadgar att en officiell position inte fritar den anklagade från straffrättsligt ansvar. Motiveringen var enligt kammaren stadgor till andra internationella domstolar.²⁰⁹ Problematiken i argumentationen är att stadgorna endast är bindande för frivilliga parter till stadgorna och inte generellt tillämpliga.²¹⁰ Enligt Akande är det endast ett rättsfall som skulle kunna stötta denna tolkning, Charles Taylor-fallet där distinktionen mellan internationella domstolar och nationella domstolar spelade en avgörande roll för avlägsnandet av immuniteten.²¹¹ Kammaren anklagade både Malawi och Tchad för att ha misslyckats med att åtala ansvariga för internationella brott som har besökt deras territorium.²¹²

3.5.4 Demokratiska Republiken Kongo

I februari år 2014 fick förundersökningskammare II kännedom om att Al-Bashir planerade att besöka Demokratiska Republiken Kongo för att delta i ett toppmöte om en gemensam marknad för östra och södra Afrika. Kammaren beslutade samma dag om att be Demokratiska Republiken Kongo att arrestera Al-Bashir och lämna över honom till ICC.²¹³ Demokratiska Republiken Kongo arresterade inte Al-Bashir innan han lämnade landet, på grund av tidsbrist och juridiska hinder.²¹⁴ En annan aspekt var enligt Demokratiska Republiken Kongo att det var en regional organisation som bjöd in Al-Bashir och inte staten.

Demokratiska Republiken Kongo fick även listan på länder som skulle delta på toppmötet väldigt sent av den regionala organisationen.²¹⁵ Al-Bashirs närvaro i landet ledde till en komplicerad situation, eftersom Demokratiska Republiken Kongo är part till Romstadgan, men också är medlem i AU.²¹⁶ Kammaren tog hänsyn till Demokratiska Republiken Kongos argumentation, men fann den inte övertygande.

207 A. a, s. 6.

208 A. a, s. 8.

209 Akande (2018), s. 174.

210 A. a, s. 174.

211 Se mer om Charles Taylor i avsnitt 4.3.1.5.

212 Akande (2018), s. 174.

213 Decision on the Cooperation of the Democratic Republic of the Congo Regarding Omar Al-Bashir’s Arrest and Surrender to the Court, No: ICC-02/05-01/09, 2014-04-09, (Cit: Pre-Trial Chamber II, Demokratiska Republiken Kongo och Bashir), s. 4.

214 A. a, s. 5 f.

215 A. a, s. 6.

216 A. a, s. 6.

Demokratiska Republiken Kongo visste inte hur de skulle agera på grund av att de ansåg att arrestering av Al-Bashir skulle bryta mot andra internationella regler och överenskommelser, framförallt med hänsyn till att AU har yttrat sig om att statschefer åtnjuter immunitet även i förhållande till ICC.²¹⁷ Enligt VCLT kan multilaterala traktat endast gälla mellan de partslutande staterna och artikel 27 skulle således inte vara tillämplig på icke-partsstaten Sudan och Al-Bashir.²¹⁸ När arresteringsordern gäller en statschef i en icke-stadgestat kan frågor om immunitet för statschefen i staten bli aktuella och artikel 98 ska tillämpas. Kammaren menade att detta fall inte skulle strida mot artikel 98, eftersom Al-Bashirs immunitet lyftes redan i samband med resolutionen från säkerhetsrådet.²¹⁹ Eftersom resolutionen från säkerhetsrådet kräver att Sudan ska samarbeta helt med ICC, menade kammaren att immuniteten, som annars skulle vara ett processhinder och omöjliggör för Sudan att samarbeta med ICC inte längre gäller.²²⁰ Kammaren poängterade även att alla FN:s medlemmar har åtagit sig att följa alla resolutioner som säkerhetsrådet ger ut enligt artikel 25 i FN-stadgan och att FN-stadgan vid konflikt trumfar andra internationella överenskommelser.²²¹ Slutligen konstaterade kammaren att Demokratiska Republiken Kongo inte hade samarbetat enligt artikel 87 och hänförde frågan vidare till generalförsamlingen och säkerhetsrådet.²²²

3.5.5 Sydafrika

I maj år 2015 fick förundersökningskammare II reda på att Al-Bashir skulle resa till Sydafrika för att delta i AU:s toppmöte. ICC bad Sydafrika att samarbeta och arrestera Al-Bashir med anledning av hans kommande besök. Någon vecka senare bad Sydafrikanska ambassaden i Nederländerna om ett akut möte mellan ICC:s justitiesekreterare och Sydafrikas chefsjurist.²²³ På mötet som hölls den 12 juni poängterade ordföranden att frågorna som Sydafrika ville få svar på redan hade beslutats av kammaren och att Sydafrika var skyldiga att arrestera Al-Bashir. Dagen efter, 13 juni, anlände Al-Bashir till Sydafrika.²²⁴ Trots ICC:s begäran om omedelbar arrestering av Al-Bashir blev han inte arresterad under sin vistelse i Sydafrika.²²⁵

217 A. a, s. 13.

218 A. a, s. 12 f.

219 A. a, s. 13 f.

220 A. a, s. 11 ff.

221 A. a, s. 15.

222 A. a, s. 16.

223 Decision under article 87(7) of the Rome Statute on the non-compliance by South Africa with the request by the Court for the arrest and surrender of Omar Al-Bashir, No: ICC-02/05-01/09, 2017-07-06, (Cit: Pre-Trial Chamber II, Sydafrika och Bashir), s. 4 f.

224 A. a, s. 6.

225 A. a, s. 7.

Kammaren bad Sydafrika att inkomma med sin syn på situationen i juni år 2015 och varför de inte arresterade Al-Bashir.²²⁶

Sydafrikas syn på situationen var att Al-Bashir enligt sedvanerätten åtnjöt immunitet från straffrättsliga processer, inklusive arrestering och eftersom Sudan inte hade avstått immuniteten var Sydafrika inte skyldig att arrestera och överlämna Al-Bashir enligt artikel 98.²²⁷ Resolutionen från säkerhetsrådet kan inte enligt Sydafrika tolkas så att den innefattar ett avsägande av immunitet för Al-Bashir.²²⁸ Sydafrika kommenterade också att om kammaren skulle finna att Sydafrika inte har samarbetat skulle ett hänskjutande till säkerhetsrådet vara oberättigat eftersom det endast skulle försätta Sydafrika i dålig dager och minska incitament till samarbete.²²⁹ Åklagaren konstaterade att säkerhetsrådets resolution satte Sudan i en jämförbar position med en stadgepart. På grund av att Sudan kunde betraktas som i samma position som en stadgepart blev inte artikel 98 problematisk och det fanns inga motstridiga skyldigheter mellan Sydafrika och Sudan.²³⁰

68. The situation is different as far as customary international law is concerned. In this regard, the Chamber notes that customary international law prevents the exercise of criminal jurisdiction by States against Heads of State of other States. This immunity extends to any act of authority which would hinder the Head of State in the performance of his or her duties. The Chamber is unable to identify a rule in customary international law that would exclude immunity for Heads of State when their arrest is sought for international crimes by another State, even when the arrest is sought on behalf of an international court, including, specifically, this Court.²³¹

Kammaren argumenterar i citatet ovan att den inte kan hitta ett undantag för immuniteten inom sedvanerätten. Något som går direkt emot argumentationen i beslutet mot Malawi och Tchad.

87. Moreover, by deciding that Sudan shall cooperate fully with the Court, the Security Council, in addition to triggering the jurisdiction of the Court, has also imposed on Sudan – acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations – an obligation vis-à-vis the Court (to cooperate fully and provide any necessary assistance) which Sudan would not otherwise have as it has not ratified the Statute.²³²

Kammaren fortsatte med att förklara hur säkerhetsrådets resolution leder till att Sudans situation blir jämförbar med en stadgeparts situation och är medveten om att detta utvidgar stadgans tillämplighet, även över parter som inte frivilligt har accepterat Romstadgan och

226 A. a, s. 8.

227 A. a, s. 13.

228 A. a, s. 13.

229 A. a, s. 15.

230 A. a, s. 19.

231 A. a, s. 26.

232 A. a, s. 32.

dess skyldigheter. Majoriteten menade att det oavsett är stadgeenligt i förhållande till FN-stadgan och att säkerhetsrådet har ett mandat att tvinga på stater vissa skyldigheter.²³³ Sudan kan inte åberopa att Al-Bashir, i egenskap av statschef, har immunitet och är även skyldiga att arrestera honom och överlämna till ICC. Immuniteten gäller inte heller i förhållande till andra stater som har blivit ombedda att arrestera Al-Bashir. Artikel 98 är inte tillämplig på situationen eftersom Al-Bashir inte åtnjöt någon immunitet och stadgeparter, inklusive Sydafrika, var tvungna att arrestera honom och överlämna honom till ICC.²³⁴

Kammaren konstaterade att Sydafrika inte hade genomfört sina åtaganden enligt Romstadgan, men att det inte var nödvändigt att skicka situationen vidare till generalförsamlingen och säkerhetsrådet.²³⁵

3.5.6 Jordanien

I mars år 2017 skulle Al-Bashir resa till Jordanien för att delta i ett toppmöte i Amman. ICC hörde av sig till Jordanien och förnyade förfrågan om att samarbeta med domstolen och arrestera och överlämna Al-Bashir. Jordanien konstaterade att Al-Bashir skulle delta i mötet och bad om att få konsultera med ICC i enlighet med artikel 97 i Romstadgan. Jordanien gjorde även klart för ICC att president Al-Bashir åtnjöt immunitet i sin position av sittande statschef i enlighet med sedvanerätten och att denna immunitet inte hade blivit åsidosatt av varken Sudan eller säkerhetsrådets resolution.²³⁶ Al-Bashir reste till Jordanien och deltog i mötet i Amman och blev inte arresterad. Jordanien menade att Al-Bashir åtnjöt immunitet ratione personae i enlighet med internationell rätt och att en arrestering av honom skulle brutit

I mars år 2017 skulle Al-Bashir resa till Jordanien för att delta i ett toppmöte i Amman. ICC hörde av sig till Jordanien och förnyade förfrågan om att samarbeta med domstolen och arrestera och överlämna Al-Bashir. Jordanien konstaterade att Al-Bashir skulle delta i mötet och bad om att få konsultera med ICC i enlighet med artikel 97 i Romstadgan. Jordanien gjorde även klart för ICC att president Al-Bashir åtnjöt immunitet i sin position av sittande statschef i enlighet med sedvanerätten och att denna immunitet inte hade blivit åsidosatt av varken Sudan eller säkerhetsrådets resolution.²³⁶ Al-Bashir reste till Jordanien och deltog i mötet i Amman och blev inte arresterad. Jordanien menade att Al-Bashir åtnjöt immunitet ratione personae i enlighet med internationell rätt och att en arrestering av honom skulle brutit