Migrationsverket rapporterade 2009 till regeringen om sitt arbete med de nya regler-na. Verket framhöll att lagstiftningen inte ställde några krav på att Migrationsverket skulle kontrollera att arbetsgivaren skötte skatter, avgifter och andra skyldigheter.
Inte heller fanns det krav på att kontrollera att företaget hade tillräckliga ekono-miska resurser för att anställa ytterligare personal. Det var också oklart vilka sank-tionsmöjligheter Migrationsverket hade när oegentligheter upptäcktes. Verkets enda skyldighet var att undersöka att det inte handlade om skenanställningar (Rapportering 2009).
Det svenska regelverket utvärderades 2011 i en rapport från OECD.
Rapportförfattarna ansåg att Sverige efter 2008 hade det öppnaste systemet för arbetskraftsinvandring av samtliga OECD-länder, eftersom reglerna saknade kvali-fikationskrav och lönetrösklar och eftersom de heller inte innehöll några
begräns-ningar av antalet arbetstillstånd. Systemet i Sverige skilde sig från andra EU-regimer om arbetskraftsinvandring genom att det behandlade migranter av olika kategorier lika. Enligt OECD:s allmänna bedömning var det svenska systemet relativt enkelt, snabbt och billigt för arbetsgivaren (OECD 2011).
Organisationen rekommenderade dock Sverige att bevaka ansökningar om ar-betstillstånd till områden där det inte rådde någon brist och till lågkvalificerade yrken. Vidare rekommenderade OECD bevakning av antalet ansökningar till arbets-platser där kollektivavtal och facklig organisering saknades. Det var angeläget att kontrollera att anställningserbjudandet respekterades efter ankomsten och att in-hämta information om förändringar i anställningsvillkoren under de första två åren.
Bevakning av företagsinterna förflyttningar rekommenderades också, särskilt inom IT-sektorn, så att inte lägre löner utomlands gav företagen incitament att inte anställa inhemsk arbetskraft (OECD 2011).
Reformer
Kritiken mot regelverket ledde till åtgärder. I regleringsbrevet till Migrationsverket för 2011 betonade regeringen kravet på korta handläggningstider, men gav dess-utom verket i uppdrag att motverka skenanställningar och missbruk av reglerna (Regleringsbrev 2011, s. 4). Migrationsverket införde därefter särskilda regler, först för gruppen bärplockare (2011)21 och senare (2012) för vissa andra bran-scher – Städning, Hotell och restaurang, Byggnads-, Handel, Jord- och skogsbruk, Bilverkstad, Service och bemanning (med SNI-koder angivna) – samt för nystartade företag.
De särskilda reglerna innebär bland annat att en arbetsgivare ska bevisa sin för-måga att betala den utlovade lönen för minst tre månader. En arbetsgivare som tidigare anställt personer från länder utanför EU ska visa att den har betalat ut deras löner. Vidare krävs att utlandsbaserade företag som utstationerar arbetstagare till Sverige har en filial i landet (Migrationsverket).
Av statistiken ser det ut som att Migrationsverkets kontroll av branscher och nystar-tade företag fått effekt. År 2012 var andelen bifall av det totala antalet ansökningar 82 procent, men inom de kontrollerade sektorerna bara 56 procent. Eftersom den senare kategorin inte fanns 2011, går det inte att göra någon jämförelse mellan åren. Året innan, 2011, var andelen bifall 83 procent av samtliga ansökningar.
Tabell 1.7. Andel bifall bland alla ansökningar respek-tive inom de särskilt kontrollerade sektorerna, 2012
År 2012 Avgjorda Bifall %
Alla ansökningar 16 241 13 279 82 %
Kontrollerade sektorer 2 469 1 378 56 %
Källa: Migrationsverkets statistik.
I september 2013 lade regeringen tillsammans med Miljöpartiet fram ett förslag om åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring (prop. 2013/14:227).
Ändringar i utlänningslagen trädde i kraft 1 augusti 2014 – med bland annat nya bestämmelser om återkallelse, straffsanktionerad uppgiftsskyldighet för arbetsgi-vare och möjligheter för Migrationsverket att göra efterkontroller.
De nya bestämmelserna har gjort det lättare att återkalla uppehållstillstånd för arbete. Tillstånden ska nu återkallas om lön, försäkringsskydd och övriga an-ställningsvillkor inte når upp till gällande villkor enligt svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen (7 kap. 7e § 1 p. UtlL).
Migrationsverket har rätt att kontrollera om villkoren är uppfyllda och kan begära in uppgifter från arbetsgivaren. Arbetsgivare som inte lämnar ut sådana uppgifter riskerar straff. För att kunna behålla sitt uppehållstillstånd när Migrationsverket upptäckt att kraven för arbetstillstånd inte följts, måste arbetstagaren hitta ett nytt arbete inom fyra månader. Om villkoren inte stämmer med lagens krav, kan perso-nen förlora sitt uppehållstillstånd och sin rätt att vistas i Sverige.
I propositionen gavs Migrationsverket också i uppdrag att ta fram informationsma-terial om villkoren för arbetskraftsinvandring. Detta skulle bland annat bifogas alla beslut om beviljande av arbetstillstånd.
Näringslivet har länge riktat kritik mot de långa handläggningstiderna i ärenden om arbetstillstånd (jfr Kommerskollegium 2015). Från och med 1 oktober 2012 till-lämpar Migrationsverket ett certifieringssystem för vissa företag. Det innebär att Migrationsverket och arbetsgivarna kan komma överens om en enklare och snab-bare handläggning. Vid ansökningar om arbets- och uppehållstillstånd för arbete hos certifierade arbetsgivare fattar Migrationsverket beslut inom 20 dagar. En ar-betsgivare som vill komma i fråga för certifiering ska ha medverkat i minst 25 ansök-ningar om arbetstillstånd per år (Migrationsverkets handbok; Migrationsverkets hemsida).
Sommaren 2015 tillsatte regeringen en ny utredning som ska föreslå åtgärder för att stärka arbetskraftsmigranters ställning på arbetsmarknaden (dir. 2015:75).
Utredaren ska bland annat överväga krav på att anställningsavtal visas upp i sam-band med en ansökan om arbetstillstånd; begränsningar i arbetsgivarens möjlighe-ter att försämra anställningsvillkoren efmöjlighe-ter att tillståndet beviljats; utökade sanktio-ner mot arbetsgivare samt mer omfattande kontroller av arbetsgivare. Uppdraget ska redovisas den 1 september 2016.
Genomförandet av EU-regleringen på området innebär vidare att särreglering in-förts eller kommer att införas för vissa kategorier. I utlänningslagen har exempelvis ett nytt kapitel (6 a) om EU-blåkort införts. För att beviljas EU-blåkort i Sverige krävs att erbjudandet måste gälla minst ett års arbete. Månadslönen ska vara minst en och en halv gång den genomsnittliga svenska bruttolönen (44 700 kronor år 2014).
Innehavaren av ett blåkort har rätt att flytta till en annan medlemsstat tillsammans med sin familj efter 18 månaders anställning.
Under de tre gångna åren sedan reglerna infördes har bara elva ansökningar om EU-blåkort lämnats in. Sju av dessa har beviljats, varav tre gällde samma person som bytt arbetsgivare. Tre av de fem personerna var läkare från Australien, Irak respektive Pakistan. De övriga två var högre chefer inom näringslivet från USA och
Brasilien. En av ansökningarna gällde i själva verket en företagsintern förflyttning.
Att så få ansökningar har gjorts beror förmodligen på att blåkortet inte har särskilt stora fördelar jämfört med vanliga arbetstillstånd.
Särskilda EU-betingade regler finns också för forskare (lagen 2008:290 om god-kännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare). Ytterligare särregle-ring kommer när EU:s säsongsarbetardirektiv och EU-direktivet om företagsinterna förflyttningar genomförs senast hösten 2016. EU:s krav medför en återgång till olika behandling av olika kategorier av arbetskraftsmigranter.