Att få en bättre inkomst är den starkaste drivkraften för bärplockarna. Det är up-penbart att de svenska bärföretagarna kan använda sig av denna motivation, eller stress som en del uttrycker det, genom att låta dem arbeta många timmar. I svensk massmedia har dock bärplockare ofta skildrats som tungt skuldsatta. En avgöran-de fråga att ställa sig är därför om bärplockarna tjänar pengar, eller om avgöran-de hamnar i skuld.
Det är svårt att ge ett helt rättvisande svar på denna fråga. Det närmsta sanningen man kan nå är nog att det beror på vem man frågar. Enligt de lönelistor jag har fått från två bärföretag tjänade samtliga plockare pengar eftersom grundlön betalats ut enligt kollektivavtal om plockarna tjänat för lite pengar, ofta p.g.a. rejäla förkyl-ningar. I det ena företaget, som redovisar löner för 2012, tjänade samtliga plockare pengar och medelinkomsten efter avdrag för alla kostnader(resa, boende, mat,
etc.) var 52 000 kr (Tabell 4.1). I det andra företaget, vars löner gäller för 2011, var medelinkomsten 65 000 kr. Minimiinkomsten representerar det plockarna får ut som grundlön.
En helt annan, betydligt mer negativ bild, ges av den thailändska fackföreningen Migrant Workers Union. År 2009 förlorade, enligt dem, hela 80 procent av bärplock-arna pengar, räknat på de utgifter de haft för att resa till Sverige (NAT 2009). Det ska noteras att det förekom ovanligt många problem i branschen detta år (se förklaring vid Figur 4.3). Dessutom inträffade det före införandet av en kollektivavtalsenlig grundlön, som åtminstone i teorin ger alla plockare rätt till en inkomst som gör att de inte går i förlust.
Tabell 4.1. Inkomster (SEK) för bärplockare i två huvud-företag efter avdrag för kostnader i samband med resa, boende och mat, år 2012 resp. 2011. Arbetstiden är ca sju veckor
Företag A (2012) Företag B (2011)
Antal plockare 752 530
Medelinkomst 52 000 65 000
Max. inkomst 92 000 111 000
Min. inkomst 43 000 36 000
Källa: Lönelistor erhållna från bärföretag.
Mina studier i thailändska byar visar upp en varierad bild av framgång, som delvis be-ror på vilken by man besöker samt vilket tidsperspektiv man använder. Bärplockarna ser arbetet i Sverige som en sekvens av år, och är medvetna om att de kan få problem enskilda år, särskilt som nya plockare. Med erfarenheten räknar man emellertid med att tjäna bättre, eftersom man kan plocka större volymer bär på kortare tid. Detta beror på att man har större kännedom om hur och var bären växer, och man är också mer van vid arbetsförhållandena. Flera bärplockare berättar att de hamnade på en noll-förtjänst första året, men att det var värt investeringen eftersom de har tjänat
bättre de kommande åren. Man är också medveten om att kilopriset på bär varierar mellan åren, vilket vissa är mycket irriterade på och särskilt ber mig föra på tal, samt att det kan vara hög konkurrens från andra plockare. Det finns alltså ofta stor med-vetenhet om risker, men en tro på att det jämnar ut sig med tiden.
Dessutom finns geografiska skillnader. I Byn, som presenterades ovan, är många bärplockare framgångsrika. En man har åkt till Sverige hela 18 gånger, och säger att han varje år har tjänat pengar, i genomsnitt 120 000 bhat (23 000 kr) och som mest 250 000 bhat (48 000 kr), vilket är stora summor för en thailändsk risbonde.
Ett flertal andra plockare har varit i Sverige 10 gånger och anger ofta liknande ge-nomsnittssummor. För de män som plockat färre gånger är inkomsterna dock mer varierande och en del är besvikna efter att bara ha tjänat 50 000 bhat (9 600 kr).
Flera anger att de något år precis har tjänat in den avgift de betalat för att resa och två personer säger att de förlorat pengar något år. En kvinna berättar att hennes man har plockat bär i Sverige sex gånger, första året förlorade han pengar, men fö-retaget han åkte med täckte de skulder han hade för resan. Bärplockningen är dock inte det enda sättet för en familj att skuldsätta sig. Den här familjen har skulder från investeringar i jordbruket som inte betalar sig, och deras förhoppning är att bärplockningen ska hjälpa dem på grön kvist igen, något som kvinnan dock inte tror kan inträffa på ett bra tag.
I andra byar träffar jag fler utsatta personer. Bärplockare från en by, som med ögonmått mätt är relativt fattig, har negativa erfarenheter av bärplockning. De är besvikna på den låga inkomst de fått på bärplockning, en har kvar skulder till bemanningsföretaget, men planerar ändå att åka igen eftersom familjen vet hur mycket man kan tjäna. I en annan by träffar jag en kvinna som är bärplockare, och vars hushåll var högt skuldbelagt redan innan hon åkte till Sverige. Första året hon plockade bär förlorade hon pengar, men lyckades få lån för att åka en gång till, mot sin mans vilja, och har dessa år tjänat ca 100 000 bhat (19 000 kr) och varit tredje bästa plockare i sitt läger. Trots detta är hennes inkomster dock inte tillräckliga för att finansiera hennes höga lån för levnadsomkostnader i det dagliga livet i byn, exempelvis utbildning, bensin till moped och en bil som hennes man behöver för sitt arbete som försäljare.
I flera andra byar träffar vi personer som tjänat ca 100 000 bhat (19 000 kr), och i en by en "Nr. 1-plockare", dvs. en plockare som tjänat mest pengar i sitt läger; 300 000 bhat (57 000 kr). Att detta motsvarar en stor summa pengar för en thailändsk risbonde är lätt att peka på. Enligt FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) tjänade en bonde år 2007 cirka 3 600 dollar om året (29 500 SEK el-ler 120 000 bhat; FAO, 2008). Som bärplockare skulle man således på två månaders arbete ha möjlighet att tjäna en årsinkomst även efter avdrag för de olika kostnader som är förknippade med bärplockningen som resa, visum, boende och mat. Bilden vid en rundresa på den thailändska landsbygden är således att bärplockning har ett gott rykte, men att man är medveten om att man kan få låga inkomster, och även råka ut för skulder om man har otur. En del plockare väljer att vänta med att åka tills de kan finansiera resan med egna medel, men de flesta tar lån för att resa till Sverige. Som beskrevs ovan är skuldsättning vanligt förekommande på den thai-ländska landsbygden, även för att finansiera investeringar i jordbruket, och gör att steget inte är långt till att ta lån även för bärplockning (Kamoltip Källström 2011).
Trots medvetenheten om riskerna är bärplockning för de flesta något som lönar sig på sikt, sett ur ett längre perspektiv.
De intervjuade bärplockarna anger generellt sett lägre inkomster än vad bärföre-tagarnas lönelistor anger (Tabell 4.1). Det är svårt att veta vad detta beror på. Det skulle kunna bero på att jag helt enkelt har råkat träffa plockare som plockat mindre än genomsnittet hos företagen i Tabell 4.1. Detta är dock inte troligt, eftersom det många gånger rör sig om "Nr. 1-plockare" och plockare som rest ofta till Sverige.
Det kan också bero på att man har inkluderat olika saker i de olika summorna (med eller utan flygbiljett, matkostnader, med mera), trots att samtliga anger till mig att summan anger förtjänst efter samtliga kostnader.
Det skulle även kunna finnas ett intresse hos bärföretagare att ange högre löner än de faktiskt betalar ut, för att det ska se ut som att deras bärplockare arbetar under bra villkor. Det är däremot svårt att se att de intervjuade bärplockarna skulle ange lägre löner än de faktiskt har fått, eftersom de tenderar att vara stolta över sina inkomster och gärna berättar om dem på ett sätt som antyder att de har gjort en verkligt god förtjänst.
Svaret på frågan om bärplockarna tjänar pengar är således svårt att ge exakt. För att göra en generell uppskattning av hur stor andel av bärplockare som går med förlust skulle mer systematiska studier behöva genomföras.1 Bärplockarnas ojämna inkom-ster visar dock att de tar en risk genom att åka till Sverige som bärplockare, och hur beroende de är av att systemet med den kollektivavtalsenliga grundlönen fungerar.