Med tanke på de brister i arbetsförhållanden och ekonomisk säkerhet som belysts kan man undra hur bärplockning skulle kunna ses som en hållbar hushållsstrategi för thailändare. Det enkla svaret är att man inte kan se det som en hållbar strategi – åtminstone inte fullt ut. Däremot kan man sätta sig in i den situation som råder i byar på den thailändska landsbygden, som befinner sig i en period av omvälvande samhällsförändringar. Det utpräglade jordbrukssamhället håller på att luckras upp, till förmån för alternativa försörjningskällor. De flesta odlar ris för egen konsumtion samt socker för försäljning, men jordbruket, som redan hålls under armarna av om-fattande statliga subventioner, kan inte längre stå på egna ben. Den minskade lön-samheten kopplas också ihop med de förändrade konsumtionsvanor som uppstått på landsbygden, där fina hus, en motorcykel eller en bil står högt i kurs. Dessutom har en stark önskan uppstått hos många bönder att deras barn ska få möjligheten att leva ett annat liv än det slitsamma bondeliv som de själva har levt, genom att få ett välbetalt jobb i staden. En stor strävan är därför att finna ekonomiska resurser för att finansiera barnens högre utbildning.
För att möjliggöra förändrade konsumtionsmönster och högre utbildningsnivå är det vanligt för Thailands risbönder att arbeta utomlands (Aimimtham 2008). Där finns förväntningarna på stora inkomstklipp, som kan utgöra familjens möjlighet till förändring. I nordöstra Thailand finns därför en stark tradition att arbeta utom-lands, särskilt som kontraktarbetare i Taiwan, men också i andra asiatiska länder som Singapore och Sydkorea. Ofta är det fabriksarbete som utförs av män, men ibland åker kvinnor som hushållsarbetare, som lämnar sin familj i omkring två år eller mer. En alternativ strategi för att höja hushållens inkomster, som visat sig vara betydligt mer lukrativ, är att en hushållsmedlem (ofta kvinnor men ibland också män) gifter sig med en västerländsk partner och skickar hem pengar till familjen.
Den thailändska landsbygden har globaliserats, och många är också nyfikna på att se vad som finns på andra platser.
För bönderna i Kaeng Khro-regionen har bärplockning i Sverige och Finland fram-kommit som ett annat alternativ som har visat sig vara mer hållbart ur hushållens synvinkel. För det första är mannen (och i ett fåtal fall kvinnan) endast borta tre månader från familjen, istället för två år. Det blir därför möjligt att förena familjeliv med arbete utomlands. För det andra infaller bärsäsongen i Skandinavien med den årliga cykeln för det thailändska jordbruket. Hjortron, blåbär och lingon mognar i Sverige samtidigt som riset gror i Thailand och de svenska sommarmånaderna är därför en period av relativ sysslolöshet på den thailändska landsbygden. För det tredje anser de bärplockare som även arbetat som kontraktarbetare i asiatiska län-der att man har möjlighet till större inkomster genom bärplockning.
Bland mina informanter används bärpengarna framförallt till två ändamål: å ena sidan till daglig och extra konsumtion, och å andra sidan till utbildning. Den allra vanligaste användningen av pengarna är till att förbättra sina hus. Det pågår stän-digt byggnadsarbete i byarna, där husens kvalitet förbättras. Särskilt välputsade fasader tillhör de bärplockare som åkt många år till Sverige för att plocka bär, även fast de inte kan jämföra sig med de byggnader som uppförs av familjer med ingifta släktingar i västerländska länder. Andra användningsområden är exempelvis att köpa mer jordbruksmark, en traktor eller kanske en bil, eller helt enkelt att betala av på tidigare lån.
Bland de informanter som har barn i tonåren finns emellertid andra användnings-områden för pengarna. De flesta föräldrar har planer på att deras barn ska vidare-utbilda sig och sparar pengar från bärplockning till barnens skolgång. För en del av föräldrarna har planerna gått som de hoppats; en son arbetar på ett internatio-nellt företag i Bangkok och en dotter arbetar på kommunal nivå i en större stad i närheten. Borgmästaren i byn identifierar ett stort framtida problem för Byn, med alltför få ungdomar, eftersom de flesta utbildar sig och flyttar till staden. För andra föräldrar har det dock inte blivit som planerat. En dotter har gift sig och kommer inte att utnyttja den utbildningssatsning föräldrarna investerat i, och i en annan familj säger sonen att han hellre vill arbeta med jordbruk och tjäna pengar på bärplock-ning som sin far. I en annan familj väntar den 18-årige sonen på att fylla 20, då han vill följa med sin pappa och plocka bär, medan den 15-åriga dottern ännu inte har bestämt sig för om hon ska studera som föräldrarna vill.
Utbildning brukar inom forskning betraktas som en av de främsta faktorerna till att skapa lokal utveckling. Som exemplen ovan visar verkar det emellertid som att det goda rykte bärplockningen har i många byar, med ett förrädiskt löfte om snabba och stora pengar, gör att vissa barn hellre vill fortsätta arbeta som bönder och plocka bär än sätta sig i skolbänken. För byar där de unga utbildar sig finns även farhågan att endast de äldre ska finnas kvar på landsbygden.
Slutsatser
Det här kapitlet har behandlat thailändska bärplockare i deras rörelse mellan Thailand och Sverige – bakgrund, rekrytering, motiv, arbetsförhållanden, och in-komstutsikter. Kapitlet ger en bakgrund till den diskussion som pågått i Sverige om bärplockares förhållanden, genom att betrakta bärplockningen ur ett lokalt perspektiv, och så långt som möjligt ur arbetarnas synvinkel, i både Sverige och Thailand.
En av kapitlets viktigaste slutsatser är att konsekvenserna av bärplockningen beror på ur vilket perspektiv det betraktas. Den bild av bärplockare som ofta målas upp i
svensk massmedia och forskning, där de utnyttjas och återvänder hem tomhänta, inträffar ibland, men långt ifrån alltid. Bland många bärplockare är arbetet i Sverige en viktig kompletterande inkomstkälla till det traditionella jordbruket. Många bär-plockare får med thailändska mått en god inkomst från bärplockningen, som mot-svarar en årsinkomst för en thailändsk risbonde, och återvänder därför år efter år.
De tycker att arbetet är hårt men lönsamt, och till viss del finns en stolthet över att de klarar av det hårda arbetet. Idag ses bärplockning som ett maskulint yrke, som endast starka män klarar av.
För dem som får en god inkomst av bärplockningen blir således bärplockning en viktig alternativ inkomstkälla och en global hushållsstrategi. Eftersom den inträffar när jordbruket är i en lugn fas, och alternativet ofta hade varit fleråriga kontrakt-arbeten i andra länder, kan den ur detta perspektiv ses som en relativt hållbar hushållsstrategi. Det typiska är i dessa fall familjefäder som åker till Sverige för att återvända till familjen efter två månader med en summa pengar som kan användas till konsumtion eller barnens högre utbildning. På detta sätt kan de i många fall även hjälpa sina barn till ett annat liv än sitt eget, som jordbrukare.
Att plocka bär är dock även förenat med stora risker, och faran att hamna i skuld finns alltid runt hörnet. Detta verkar bärplockarna ofta vara medvetna om, men de väljer ändå att försöka. Hushållet kan exempelvis redan vara starkt belånat i Thailand, och bärplockningen blir ett försök att få ordning på hushållsekonomin.
Sedan 2010 är bärplockare formellt sett skyddade från att gå med förlust, eftersom de från den svenska sidan har rätt till grundlön och oftast till kollektivavtal. Det finns dock flera sätt för bärplockare att gå miste om denna rättighet, exempelvis kan de avtala bort den genom att skriva på dubbla avtal, ett i Sverige och ett i Thailand. Att strejka eller bli anklagad för att lura sin arbetsgivare kan också göra att arbetaren hamnar i skuld.
Trots att bärplockare ibland accepterar den hårda arbetssituationen innebär det inte heller att den är godtagbar. Arbetstiden, med arbete sju dagar i veckan, bryter mot kollektivavtalet. Bärplockarna har rätt till 40 timmars arbetsvecka, något som fackförbundet Kommunal har valt att se genom fingrarna med. Man kan säga att
bär-plockarna är tvingade att acceptera sådana villkor eftersom de befinner sig nederst i hierarkin på en global arbetsmarknad utan möjligheter att ställa krav på godtagbara villkor. Andra texter diskuterar detta mer utförligt än vad denna text har möjlighet till, och kommer fram till att bärplockarna är utsatta för exploatering på arbetsmarkna-den (Woolfson et al. 2012; Wingborg, 2011a; Vogiazides & Hedberg 2013).
Man kan också diskutera om arbetet kommer att vara långsiktigt hållbart för ett hushåll. Den geografiska hemvisten för bärplockare har växlat över tiden och en grossist gav uttryck för att eventuellt byta ut thailändska plockare mot europeiska plockare som inte är skyddade av samma regelverk eftersom de reser inom EU. Att som thailändskt hushåll bygga upp sin ekonomi på inkomster från bärplockning skulle således inte vara stabilt.
Bärplockning är således en komplex företeelse i Thailand. Det utsätter arbetarna för risker och hårt arbete, som inte skulle accepteras av inhemsk arbetskraft på svensk arbetsmarknad, men som kan accepteras på en global arbetsmarknad mel-lan två länder med olika ekonomisk standard. Samtidigt är det många hushåll som går stärkta ur arbetet i Sverige, satsar pengarna på utbildning, och där bärplock-ning ses som en relativt hållbar global hushållsstrategi. Ur policysynpunkt bör man dock inte acceptera att bärplockarna är nöjda, utan istället sträva mot rättvisa vill-kor där arbetare inte riskerar att utnyttjas och hamna i skuld. För att komma tillrätta med detta måste man arbeta transnationellt, dvs. i en kontinuerlig dialog mellan myndigheter i Sverige och Thailand på såväl lokal som nationell nivå. Man måste ta på allvar den situation bärplockarna befinner sig i lokalt, och den kunskapsnivå de har om sina rättigheter på svensk arbetsmarknad. En nolltolerans mot att bär-plockare skulle hamna i skuld efter sin resa, oavsett vad som händer, skulle vara ett steg i rätt riktning. Istället för att acceptera att det kan förekomma att bärplockare hamnar i skuld på grund av förhållanden i ett annat land, i detta fall Thailand, skulle detta göra att myndigheter tvingas arbeta på ett gränsöverskridande sätt när det handlar om gränsöverskridande arbetskraft.