av ett styrmedel för hushållning med mark
och vatten
NV Rapport 5309
Publiceringsår: 2003 (augusti)
Styrmedel
Miljömål
”Stora pengar”
Annat
Ansvarig myndighet: Naturvårdsverket
Utvärderare: NV Konsult Samverkan
Hu
Syfte: Ge underlag för förändring/förbättring i bestämmelser eller tillämpning och
för att bedöma det meningsfulla i att peka ut nya områden enligt MB 3 kap. 6 § eller revidera det befintliga beståndet av sådana områden
Målgrupp: Naturvårdsverkets generaldirektör, som beställt utvärderingen, planera-
re, naturvårdare och jurister i länsstyrelser och kommuner, miljöprövningsdelega- tioner och miljödomstolar samt centrala myndigheter som berörs av riksintressen för naturvård och/eller själva enligt MB har ansvar för att peka ut områden av riks- intresse inom sina verksamhetsområden.
Avgränsning: Utvärderingens huvudinriktning är områden av riksintresse (RI) för
naturvård enligt 3 kap. 6 § MB. Eftersom skillnad i praktiken ofta inte görs mellan olika typer av riksintressen, särskilt RI för naturvård enligt 3 resp. 4 kap, och till- lämpningen av 4 kap.-RI ser ut att påverka även uppfattningen om 3 kap.-RI, be- handlas även dessa RI i begränsad utsträckning. Utvärderingen begränsas till pro- cessen – hur RI används och beaktas av myndigheter och allmänhet – däremot inte effekten i miljön av att områden pekas ut som RI. Tyngdpunkten i utvärderingen ligger på omvandlingssteg 2 och 3, se nedan under Metod.
Metod: Kvalitativ med kvantitativt inslag. Datafångst: dokument (bl.a. översikts-
planer och miljödomar), länsstyrelsers och kommuners webbplatser, intervjuer med tjänstemän och politiker vid länsstyrelser och kommuner samt en enkät till motsva- rande personer vid ytterligare ett antal länsstyrelser och kommuner. Analys: pro- cessutvärdering utifrån en programteori med styrmedlet som insats, och utpekande, översiktsplanering och förvaltning (juridiskt bindande beslut bl.a.) som tre delar i omvandlingen samt en hypotes om framgångsfaktorer och hinder för gott utfall i de tre omvandlingsstegen. Hypotesen prövad i en förstudie samt under utvärderingens gång.
Struktur: Bakgrund (riksintressenas historia och syfte), syfte och metoder, (bl.a.
redovisning av programteori och underlag), beskrivning och analys av omvand- lingen steg för steg (programteorin för resp. steg – beskrivning av ”verkligheten” utifrån insamlade data – bedömning mot programteorin), slutsatser och förslag.
1. Huvudsakliga iakttagelser:
1.1 Generella iakttagelser på systemnivå: Riksintresse för naturvård enligt 3
kap. 6 § MB är ett fungerande styrmedel. Det medverkar till att kunskap om natur- värden som i ett nationellt perspektiv är värda att bevara kommer in i regional och lokal planering och beaktas i bindande beslut om användning av mark- och vatten- områden
1.2 Mer detaljerade iakttagelser: RI är ett stöd i bevarandet av naturvärden,
framför allt i attraktiva områden med hårt exploateringstryck.
Det är möjligt att peka ut ytterligare områden av riksintresse om det tydligt framgår att det handlar om nya naturtyper och ny kunskap. Acceptansen för nya områden skulle öka med en revidering av nuvarande bestånd.
RI stärker ofta andra förordnanden, t.ex. strandskydd.
1.2.1 Styrning och administration: RI innebär en styrning i flera steg, som vart
och ett är beroende av berörda myndigheters och politikers kunskaper, inställning och värderingar. Därför är det stora variationer över landet och över tiden i hur väl instrumentet fungerar. RI styr främst i den fysiska planeringen, och där till stor del i det förberedande samrådet inför översiktsplaneringen. Även i bygglovs- och andra tillståndsfrågor är den informella styrningen på ett förberedande stadium viktig.
Reglerna om riksintresse är delvis svårtillgängliga. Tillämpningen kräver ett ut- förligt kunskapsunderlag med tydliga beskrivningar av områdenas värden och vad som kan skada dessa värden. Värdebeskrivningarna för RI bedöms ofta som brist- fälliga. Uppfattningen bland planerare, naturvårdare, politiker och allmänhet om innebörden av riksintressemarkering varierar inom ganska vida gränser.
Bedömningen av det centrala kriteriet ”påtaglig skada” är svår att göra.
1.2.2 Samverkan med andra aktörer – inom och utanför offentlig sektor: 1.2.3 Sakområdesnära iakttagelser: Med ändringen av plan- och bygglagen och
tillkomsten av miljöbalken har intresset för att peka ut RI även för nyttjandeintres- sen ökat. På eget initiativ eller efter uppmaning från Boverket har de flesta centrala myndigheter med ansvar att peka ut RI nyligen genomför eller inlett arbete med att
1.2.4. Övriga iakttagelser:
2. Förslag:
2.1 Övergripande – riktade uttryckligen eller underförstått till regeringen: 2.2 Nationell nivå – inom NV:s eller andra centrala myndigheters kompetens- område: En viktig slutsats är behovet av stöd i hanteringen av RI, framför allt när
det gäller att bedöma påtaglig skada av naturmiljön. Det finns också behov av en samlad redovisning av bakgrunden till de nuvarande bestämmelserna för att sätta in dem i deras sammanhang och öka förståelsen för dem.
2.3 Förslag riktade uttryckligen eller underförstått till länsstyrelser: Vissa
länsstyrelser behöver komplettera och förbättra beskrivningarna av redan utpekade riksintresseområden. Ett sådant arbete kan också utgöra en del i en framtida över- syn av beståndet av riksintressen. Mer omgående finns det skäl för vissa länsstyrel- ser och kommuner att se över beskrivningarna av styrmedlet riksintresse på sina webbplatser.
2.4 Övriga väsentliga förslag: