• No results found

Från surhål och mygghelvete till myllrande våtmarker – utvärdering av arbetet mot ett

miljökvalitetsmål

NV Rapport 5146

Publiceringsår: 2001 (juni)

Styrmedel

Miljömål

”Stora pengar”

Annat

Ansvarig myndighet: Naturvårdsverket

Utvärderare: NV Konsult Samverkan

Hu

Syfte: Främjande: Att bidra med kunskap för arbetet med att bevara och återskapa

våtmarker och att ge erfarenheter och impulser för uppföljning och utvärdering av övriga miljökvalitetsmål.

Målgrupp: Personer som arbetar med våtmarksfrågor vid centrala och regionala

myndigheter, i kommuner, i regeringskansliet och i verksamheter som kan påverka våtmarker.

Avgränsning: Naturmiljöaspekterna av målet Myllrande våtmarker. Arbetet i

samhället mot miljömålet, men inte effekter i miljön.

Metod: Kvalitativ med mindre, kvantitativa inslag. Datafångst: statistik, doku-

mentstudier och intervjuer. Analys: i viss mån reflexiv – utvecklingen före och efter väsentliga förändringar av styrmedel m.m. har studerats. Huvudsakligen pro- cessutvärdering (ungefär DPSIR).

Struktur: Bakgrund (beskrivning av utvärderingsobjektet), syfte och metoder,

befintliga styrmedel och deras utveckling, genomgång av betydelsefulla samhälls- sektorer (enligt schemat: drivkrafter och påverkan, mål och målkonflikter, styrme- del, aktörer och åtgärder samt slutsatser och förslag), sammanfattande slutsatser och förslag.

1. Huvudsakliga iakttagelser:

1.1 Generella iakttagelser på systemnivå: Arbetet mot miljökvalitetsmålet Myll-

ning kvarstår och medverkar till fortsatt torrläggning. Ännu torrläggs mer våtmark än som restaureras eller nyanläggs.

Delmålen är nödvändiga men knappast tillräckliga förutsättningar för att nå det övergripande målet. Att uppnå delmålen handlar huvudsakligen om pengar och teknik. Vissa av dem bedöms komma att nås, men bl.a. restaureringsmålet ser ut att vara avlägset.

1.2 Mer detaljerade iakttagelser: Flera av de drivkrafter som tidigare ledde till att

våtmarker utplånades har förändrats åt rätt håll.

1.2.1 Styrning och administration: Ändrade och nya styrmedel har haft stor bety-

delse för att begränsa fortsatt påverkan på våtmarkerna. Produktionsfrämjande styrmedel har i stor utsträckning ersatts av styrmedel med bevarande- och restaure- ringssyfte.

1.2.2 Samverkan med andra aktörer – inom och utanför offentlig sektor: I

många avseenden har de berörda myndigheternas och näringarnas arbete varit framgångsrikt under den studerande perioden. De ideella organisationerna har gjort och gör viktiga insatser i fråga om våtmarkerna, dels genom information, dels ge- nom engagemang i bevarande- och restaureringsprojekt. Såväl länsstyrelser som miljöorganisationer vittnar om ett förhållandevis stort intresse hos allmänheten för våtmarker (ett antal projekt för att bevara och sprida grodor och stork samt några omfattande restaureringar av fågelsjöar och våtmarker anses ha bidragit starkt till intresset).

1.2.3 Sakområdesnära iakttagelser: Det är svårt att följa upp vad som händer

med våtmarkerna, särskilt i fråga om den natur som inte direkt skyddas genom någon form av områdesskydd.

Från någon skogsvårdsstyrelse hittades exempel på bra rutiner för hantering av ärenden om skogsbilvägar.

Yngre jordbrukar- och skogsbrukargenerationer är förmodligen till gagn för våtmarkerna. För äldre generationer har dikning varit närmast en ”plikt”, och ”bra” diken har oftast inneburit ganska radikala ingrepp i naturen.

Bävrarnas återkomst skapar nya och nygamla våtmarker.

1.2.4. Övriga iakttagelser: Intervjuerna ledde i några fall till att sammanföra

handläggare av våtmarksfrågor från olika utgångspunkter, som tidigare inte tänkt på eller tagit sig tid till diskussioner. Det väckte tankar på fortsatta kontakter.

2. Förslag:

2.1 Övergripande – riktade uttryckligen eller underförstått till regeringen:

Se 2.2 angående planering per avrinningsområde av restaurering och anläggning av våtmarker.

2.2 Nationell nivå – inom NV:s eller andra centrala myndigheters kompetens- område: Det är angeläget att indikatorer för uppföljning av ingrepp i och skydd av

våtmarker utvecklas.

Gemensamma kriterier mellan skogsbruket och naturvården för när en (skogs- bil)väg innebär markavvattning skulle underlätta handläggningen av samrådsären- den. En samsyn behövs mellan skogsbruket och naturvården angående vägarnas effekter på våtmarker. Det bör prövas om en generell samrådsplikt för skogsbilvä- gar bör införas.

Angående informationskampanj till markavvattningsföretag, se nedan. Planeringsprocessen för vägar behöver klargöras ytterligare.

Vissa delar av våtmarksinventeringen behöver uppdateras.

Regionala och lokala problem med olämplig torvutvinning skulle kunna motverkas av en plan för torvutvinning.

2.3 Förslag riktade uttryckligen eller underförstått till länsstyrelser eller kommuner och – i detta fall – till skogsvårdsstyrelser: Rutinerna för hantering-

en av ärenden om skogsbilvägar mellan skogsvårdsstyrelse och länsstyrelse skulle behöva ses över på en del håll – goda exempel finns.

En riktad informationskampanj till torrläggningsföretag som inte längre be- hövs, liksom om varsam rensning av alltjämt nödvändiga diken. Över huvud taget är det angeläget att informera maskinförare och -ägare om våtmarkernas värden och vad dikning kan ställa till med. Viktig är också utbildning om hänsynsfull grävning och rensning av diken.

Se ovan ang. uppdatering av våtmarksinventeringen.

En fortsatt utveckling och samordning av Kotten och liknande informationssy- stem på ett sätt så att den information som finns på länsstyrelser, i kommuner och hos övriga myndigheter kan läggas samman och bli tillgänglig för alla som arbetar med markanvändning och miljö.

De olika ekonomiska bidragen till restaurering och anläggning av våtmarker skulle kunna användas effektivare genom någon form av planering per avrinnings- område.

2.4 Övriga väsentliga förslag:

3. Spridning:

Utvärderingen överlämnad till N, som höll ett seminarium med bl.a. några av intressenterna (berörda myndigheter). Till följd av utvärderingen inbjöds utvärderarna till ett antal våtmarkskonferenser och liknande, där utvärde- ringens resultat kunde föras ut. Utlämnad i samband med intervjuer och enkäter för

4. Användning:

Rapporten utgjorde, med viss bearbetning, verkets under- lagsmaterial avseende våtmarker till Miljömålsrådets fördjupade utvärdering. Ut- värderingen citeras i SMILE, dvs. Skogsstyrelsens (SKS) och Naturvårdsverkets (NV) (gemensamma) utvärdering av skogspolitikens effekter på den biologiska mångfalden.

Kommentarer:

Torvutvinningsplan har senare föreslagits av torvutredningen – dock knappast som en följd av utvärderingen.

Effekter enligt Naturresursavdelningen (N): Flera av utvärderingens förslag har

genomförts: Ett samarbete mellan skogsstyrelsen och NV har startats angående skogsbilvägars effekter på våtmarker. Vägverket arbetar fortfarande på ett bra sätt med att få in natur- och kulturhänsyn i planeringen av vägkorridorer. Uppdatering av våtmarksinventeringarna pågår på NV.

Från N har också följande framhållits som tydliga framgångsfaktorer (som lett till att rapporten fått stort genomslag): God förankring av rapportens resultat och bra koll på vilka målgrupper man vände sig till. Efter det att rapporten var klar anordnade man ett seminarium där berörda myndigheter fick diskutera rapportens innehåll. Detta gjorde att alla inblandade myndigheter fick en gemensam problem-

bild som har varit till stor hjälp i det fortsatta arbetet. Gott samarbete mellan N och handläggarna på Hu.

Tillståndsprövning och teknisk utveckling.