Samhällskunskapslärarnas uppfattning om deras förhållningssätt som påverkansfaktor

Majoriteten av samhällskunskapslärarna menar att deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik påverkar deras samhällskunskapsundervisning. Det är emellertid anmärkningsvärt att flera samhällskunskapslärare menar samtidigt att deras förhållningssätt till normkritisk pedagogisk har liten effekt för val av ämnesinnehåll och undervisningsmetoder. Den tematiska analysen visar att 13 samhällskunskapslärare menar att deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik inte påverkar deras val av ämnesinnehåll. Flera samhällskunskapslärare menar istället att styrdokumentens centrala innehåll är avgörande för deras val av ämnesinnehåll. En samhällskunskapslärare menar dessutom att den aktuella elevgruppen är avgörande för val av ämnesinnehåll. Karlefjärds studie (2011, s. 77) visade att flera faktorer påverkar samhällskunskapslärarnas val av ämnesinnehåll varav två faktorer var deras förståelse av styrdokumenten och elevgruppen. Detta innebär att Karlefjärds resultat (2011) delvis återfinns i denna studie avseende vilka faktorer som påverkar samhällskunskapslärares val av ämnesinnehåll.

Tio samhällskunskapslärare menar att deras val av undervisningsmetoder inte påverkas av deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik. Tre samhällskunskapslärare menar istället att den aktuella elevgruppen har stor betydelse för val av undervisningsmetoder, vilket är ett resultat som återfinns i Karlefjärds studie (2011, s. 77). Ett intressant resultat är att ingen samhällskunskapslärare menar att deras val av undervisningsmetoder påverkas av styrdokumenten till skillnad från ämnesvalet, vilket är ett resultat som även Karlefjärd (2011, s. 77) fann i sin studie. Karlefjärd (2011, s. 106) menar därför att samhällskunskapslärare har ett större friutrymme i metodvalet i jämförelse med val av ämnesinnehåll.

Den tematiska analysen visar därmed att andra faktorer har större betydelse för samhällskunskapslärarnas val av ämnesinnehåll och undervisningsmetoder än deras personliga förhållningssätt till normkritisk pedagogik för majoriteten av samhällskunskapslärarna. Dessa faktorer är det centrala innehållet och/eller den aktuella elevgruppen. Detta innebär att den styrande dimensionen som Öberg (2016, 2019) fann i sina studier påverkar val av ämnesinnehåll och den konkreta samhällskunskapsundervisningen i större utsträckning än samhällskunskapslärares personliga förhållningssätt till normkritisk pedagogik. Den styrande dimensionen verkar emellertid inte påverka samhällskunskapslärares förhållningssätt till normkritisk pedagogik. Det är dock möjligt att sociala fakta som utgörs av styrdokumenten, lagar och institutioner kan påverka samhällskunskapslärarnas förhållningssätt till normkritisk pedagogik utan deras medvetenhet (Giddens & Sutton, 2014, s. 34, 57).

Det är tydligt att sociala fakta som utgörs av styrdokumenten, lagar och institutioner reglerar och påverkar samhällskunskapslärarnas förhållningssätt till normkritisk pedagogik och arbete med normkritisk pedagogik. Flera samhällskunskapslärare menar exempelvis att de arbetar med och anser att det är viktigt att arbeta med normkritisk pedagogik eftersom de vill

förändra förtryckande normer och maktstrukturer i samhället för att motverka diskriminering och kränkande behandling. Dessa samhällskunskapslärare uppfattar därför normkritik och normkritisk pedagogik som en strategi mot diskriminering och kränkande behandling. Dessa resonemang återfinns i diskrimineringslagen som menar att skolan ska arbeta mot diskriminering och kränkande behandling. Diskrimineringslagen betonar särskilt normkritiska perspektiv som en strategi som kan motverka diskriminering och kränkande behandling (Bengtsson & Sotevik, 2019, s. 76-77). Det är emellertid viktigt att notera att ingen samhällskunskapslärare resonerar uttryckligen om diskrimineringslagen som en påverkansfaktor för deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik. Flera samhällskunskapslärares inställning och förhållningssätt till normkritisk pedagogik överensstämmer däremot med skrivningarna i diskrimineringslagen. Det verkar därför som att diskrimineringslagen som en social fakta har en indirekt påverkan på samhällskunskapslärarnas uppfattning av begreppen normkritik och normkritisk pedagogik samt deras förhållningssätt till och arbete med normkritisk pedagogik.

Skolverket (2009, 2012, 2013) menar dessutom att utgångspunkten för arbetet mot kränkande behandling och diskriminering är att kritiskt analysera normer (refererad till i Bengtsson &

Sotevik, 2019, s. 77). Flera samhällskunskapslärare menar även att normkritisk pedagogik rekommenderas av Skolverket. Detta innebär att Skolverket som institution är en social fakta som påverkar samhällskunskapslärarnas förhållningssätt till och arbete med normkritisk pedagogik i samhällskunskapsundervisningen. Flera samhällskunskapslärare menar även att normkritisk pedagogik omnämns i styrdokumenten. Flera samhällskunskapslärare menar dessutom att styrdokumenten påverkar deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik och samhällskunskapsundervisning. Det verkar därför som att flera sociala fakta som styrdokumenten, diskrimineringslagen och Skolverket reglerar och påverkar samhällskunskapslärarnas uppfattning av begreppen normkritik och normkritisk pedagogik samt deras förhållningssätt till och arbete med normkritisk pedagogik.

Studien visar emellertid även att majoriteten av samhällskunskapslärarna menar att deras personliga bakgrund har påverkat deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik, vilket i sin tur påverkar den konkreta samhällskunskapsundervisningen. Sociala fakta som styrdokumenten, diskrimineringslagen och Skolverket som institution fungerar därmed som ramar som påverkar och reglerar samhällskunskapslärares förhållningssätt till normkritisk pedagogik och deras samhällskunskapsundervisning. Till exempel så visar studien att styrdokumentens centrala innehåll som sociala fakta påverkar samhällskunskapslärarnas val av ämnesinnehåll samtidigt som studien visar att andra faktorer påverkar den konkreta samhällskunskapsundervisningen och arbetet med normkritisk pedagogik. Faktorer som samhällskunskapslärarna menar har betydelse för deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik är deras personliga bakgrund, didaktiska reflektioner, samhället och eleverna.

Skolor har därmed fått i uppdrag av sociala fakta som utgörs av styrdokumenten, diskrimineringslagen och Skolverket att motverka diskriminering och kränkande behandling där normkritisk pedagogik lyfts fram som en strategi i detta arbete (Bengtsson & Sotevik, 2019, s. 76-77). Studien visar att dessa sociala fakta påverkar samhällskunskapslärarnas

uppfattning av och förhållningssätt till normkritik och normkritisk pedagogik, vilket påverkar deras arbete med normkritisk pedagogik. Samhällskunskapslärarnas personliga förhållningssätt till normkritisk pedagogik och personliga uppfattningar av begreppen normkritik och normkritisk pedagogik påverkar emellertid om och hur arbetet med normkritisk pedagogik bedrivs i samhällskunskapsundervisningen. En samhällskunskapslärare menar exempelvis att hen inte arbetar med normkritisk pedagogik med anledning av en personlig negativ uppfattning av begreppen normkritik och normkritisk pedagogik. Detta innebär att samhällskunskapslärare har subjektiva tankar och uppfattningar av normkritik och normkritisk pedagogik som påverkar deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik och deras samhällskunskapsundervisning samtidigt som de formas av sociala fakta som utgörs av styrdokumenten, diskrimineringslagen och Skolverket. Detta innebär att sociala fakta på makronivån möter den enskilda samhällskunskapsläraren på mikronivån, vilket formar den konkreta samhällskunskapsundervisningen på mesonivå.