Forskning visar att det i stor utsträckning saknas utbildnings koncept för den som arbetar med personer med intellektuella funktions- nedsättningar (Grevieo et al, 2006; Schaafsma, 2013). Personal inom omsorgen saknar dessutom ofta ett tydligt mandat i form av riktlinjer eller policydokument att arbeta med sex- och samlevnadsunder- visning (Abbott & Howart, 2006).
Forskning som specifikt undersöker särskolepersonalens erfarenheter av eller attityder till sex- och samlevnadsundervisning i en svensk kontext, är begränsad. Hjerén (2010) konstaterar att svensk sär- skolepersonal uppfattar sex- och samlevnadsundervisningen som ett viktigt ämne men att det råder en ambivalens i relation till ämnet. Elevernas spontana frågor uppfattas här både som en tillgång och som en osäkerhetsfaktor och de injagar känslor av tvehågsenhet hos personalen. Vidare uppfattar personalen krav på ett kritiskt förhåll- ningssätt gentemot heteronormativa och könsstereotypa bilder av sexualitet som en konträr hållning i relation till en strävan efter att de unga socialiseras in i ett majoritetssamhälle (ibid.). Även Hållö (2010) visar på känslor av ambivalens hos personalen som arbetar med sex- och samlevnadsundervisning inom särskolan. Svenska lärare i allmänhet, det vill säga inte enbart personal inom sär- skoleverksamheten, saknar utbildning och erfarenhet av att bedriva sex- och samlevnadsundervisning (Myndigheten för skolutveckling, 2005). Hållös (2010) och Hjeréns (2010) studier pekar på att även personal inom svensk särskola saknar grundläggande utbildning i att bedriva undervisningen.
Internationell forskning visar att personalen som arbetar med per- soner med intellektuella funktionsnedsättningar intar en ambivalent hållning avseende sex- och samlevnadsundervisning (Rohleder, 2010). Samtidigt pekar flera internationella studier på att atti tyderna gentemot sexualitet hos personer med intellektuella funktions- nedsättningar är mer positiva idag jämfört med tidigare (Christian et al., 2001; Lafferty et al., 2012; Rohleder & Swartz, 2009). Men det finns även forskning som konstaterar att unga med intellektuella funktionsnedsättningar erhåller undervisning i sex- och samlevnad
i lägre grad än unga i allmänhet (McCabe et al., 1999; Murphy & O’Callaghan, 2004).
Personal som i sitt arbete möter personer med intellektuella funktions- nedsättningar, det vill säga inte enbart personal inom skolans värld, är ofta positivt inställd till att målgruppen uttrycker sin sexualitet (Gilmore & Chambers, 2010). Meaney-Tavares & Gavidia-Payne (2012) visar att personalens ålder kan spela en roll avseende attityder i och med att yngre tenderar att vara mer positivt inställda än äldre medarbetare. Det kan även förhålla sig tvärtom (Schaafsma, 2013). Men generellt sett finner personalen ofta svårigheter i att närma sig frågor runt sexualitet eller upplever en ambivalens (Lafferty et al, 2012; Schaafsma, 2013). Reaktionerna som följer handlar om ett överbeskyddande beteende och anses bottna i en avsaknad av utbild- ning, praktik och resurser (Lafferty et al, 2012; Meaney-Tavares & Gavidia-Payne, 2012). Även personliga värderingar, religion och andra kulturella faktorer kan spela en roll (Lafferty et al, 2012). Samtidigt visar studier att praktik och träning i att möta sexuella frågeställningar kan bidra till ökat positiva attityder till sexualitet hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar hos den per- sonal som bedriver arbetet (Meaney-Tavares & Gavidia-Payne, 2012; Schaafsma, 2013). Enligt Schaafsma (2013) tillhandahåller knappt fyra av tio anställda inom omsorgen om personer med intellektuella funktionsnedsättningar någon form av sex- och samlevnadsunder- visning. Resultaten visar att personalen intar en reaktiv position och formulerar behoven av sex- och samlevnadsundervisning mot bak- grund av uppfattningen om olämpligt sexuellt beteende, snarare än att man aktivt integrerar sexualitet i undervisningen (ibid.).
Löfgren-Mårtenson (2009a) hävdar att reflektion över och med- vetenhetsskapande avseende värderingar och attityder bör vara en väsentlig del av metodiken i att förmedla kunskaper om sexualitet och relationer till unga med intellektuella funktionsnedsättningar. På liknande sätt lyfter McCarthy & Thompson (2010) in den personliga aspekten hos yrkespersonen. Författarna betonar att personalen ofta fyller en förebildsfunktion och ses i det perspektivet som såväl starka som framgångsrika individer, med tillträde till det som den unge åtrår. Hit räknas bland annat relationer till andra, äktenskap eller barn.
Förebildsfunktionen leder på så sätt till en tendens att den som lever med en intellektuell funktionsnedsättning betraktar personalens uttryck som sanna och riktiga. McCarthy & Thompson menar även att det förutom en medvetenhet om åsikter även fordras en klarhet över personalens potential att påverka den som lever med intellek- tuell funktionsnedsättning (ibid.). I de fall en person med intellektuell funktionsnedsättning exempelvis uttrycker annan sexuell läggning än heterosexuell eller i övrigt åtrår någon av samma kön ställs det krav såväl på personal och verksamheter som på samhället att arbeta för ett inkluderande perspektiv med förebilder och valmöjligheter (Noonan & Gomez, 2011). McCarthy och Thompson (2010) menar att ett fungerande sätt att arbeta med sex- och samlevnadsunder- visning gentemot personer med intellektuella funktionsnedsättningar även kräver stöd från ledning och kollegor, vilket ligger i linje med Kirby et al (2007). Att personalen tillåts att arbeta på eget mandat och isolerat från den övriga verksamheten kan skapa en grund för tillämpningen av bristfällig metodik, vilseledande idéer eller oreflek- terade personliga värderingar. I värsta kan olika former av sexuella övergrepp förekomma, utan att verksamheten i övrigt får kännedom om dessa (McCarthy & Thompson, 2010). Simpson (2010) visar att stöd till personal bidrar till ett reflexivt förhållningssätt till över egna attityder samt stärker självförtroendet och förmågan hos personalen att arbeta med ämnet. Det ligger i linje med Schaafsma (2013), som visar på ett positivt samband mellan praktik och attityder till sexuali- tet i relation till personer med intellektuella funktionsnedsättningar.