6.1 Återkoppling till forskningsfrågan
Vi ville med vår forskningsfråga se om undersökningsenheterna hade en vilja att ingå i
drivmedelsförsörjningskedjan. Dessutom ville vi undersöka vilka förutsättningar som de facto finns hos enheterna för att möjliggöra drivmedelsförsörjning. Med det ville vi således
identifiera de eventuella skillnaderna mellan både olika viljor och olika förutsättningar. Med hjälp av vår analys har vi kunnat identifiera skillnader i viljor men också konstaterat att det trots deras olikheter, inte behöver hindra en minsta gemensamma nämnare. Att finna ett gemensamt intresse av att vara en del i drivmedelförsörjningskedjan kan bero på såväl ekonomiska avkastningar som uppgiften att skydda samhället och medborgarna.
Samtidigt så har vi funnit både möjligheter och hinder inom förutsättningarna. Bristande mandat, otydlig styrning och svårigheter att kommunicera föreligger som försvårande omständigheter. Däremot så utgör relationer mellan undersökningsenheterna och den personliga motivation möjliggörande förutsättningar.
6.2 Slutsatser
En sammanhållande part bör utses som äger rätt att prioritera mellan myndigheter för att omhänderta totalförsvarsbehovet.
Det kommer alltid finnas divergerande intressen vilket riskerar att skapa en ohållbar situation när olika områden ställs gentemot varandra eller när beslut om liv och död ska tas. Varken förberedelser eller den skarpa verksamheten kommer vara genomförbar om inte någon på en nivå mellan myndigheter och regering får rätt att prioritera mellan de olika områdena
myndigheterna representerar.
Staten måste fatta beslut om tvingande åtgärder gentemot näringslivet om de ska kunna vara en del i totalförsvarsförmågan.
Så länge delaktigheten baseras på frivillighet kommer näringslivet alltid sträva efter att inte binda sig i avtal som kan blir kostsamma om det inte finns incitament för det. Lagstiftning och reglering handlar om utövandet av makt. Ska ett sådant maktutövande accepteras, måste hänsyn tas till alla aktörers intressen då deras drivkraft är sprungna ur olika officiella mål. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att om regering och riksdag vidtar reella åtgärder och fattar nödvändiga beslut avseende reglering och ekonomi, så finns det goda förutsättningar för att säkerställa drivmedelsförsörjningen till det militära försvaret i händelse av väpnat angrepp.
Undersökningsenheternas delaktighet i utformandet av framtida regleringar är avgörande för mottagandet.
Skapandet av ett näringslivsråd är avgörande för relationerna och utgör ett första steg som bör utvecklas ytterligare i fler samverkansområden.
Vi har sett hur olika relationer uppstår mellan våra aktörer både inom ramen för de mandat och för de uppgifter som finns, men också som en följd av den osäkerhet som råder. Relationerna är värdefulla då de påvisar enheternas drivkraft och vilja men de bidrar
framförallt till att arbetet kan fortskrida trots brister i mandat eller styrning. Dessutom kan den informella strukturen nyttjas innan mandat och styrning reglerats, om det skulle uppstå en skarp situation.
Den måste ske handfasta åtgärder inom totalförsvarsfrågorna om den personliga motivationen ska bibehållas.
Hela totalförsvarsområdet är relativt nytt och vi har funnit en personlig motivation som påverkar undersökningsenheternas drivkraft positivt då den är knuten till inneboende faktorer såsom exempelvis hängivenhet, social tillvaro eller möjligheten att påverka. Om resultatet av personligt engagemang uteblir på grund av externa påverkansfaktorer, kan enskilda
medarbetare söka motivation i utifrånkommande belöningar vilket riskerar att påverka drivkraften negativt. Det är viktigt att det personliga engagemanget bekräftas från beslutsfattande nivå genom handfasta åtgärder i totalförsvarsfrågorna.
Undersökningsenheternas olika förhållningssätt till byråkratiseringsprocessen skapar olika förutsättningar som måste nyttjas till försörjningsfrågans fördel.
Byråkratiseringsprocessen vi identifierat påverkar våra statliga undersökningsenheter till hög grad. För de statliga aktörerna leder struktureringen till beslutscentralisering varför
totalförsvarsfrågan behöver finnas som en naturlig del inom respektive organisation oavsett eventuell nivå. För näringslivet måste incitament skapas med en balans mellan möjligheten att generera vinst och reglerande lagstiftning, så att företag tillåts genomföra naturliga
anpassningar mot marknadens behov och krav.
6.3 Rekommendationer
Utifrån vår analys och våra slutsatser lämnar vi ett antal rekommendationer som kan bejakas av, såväl de i studien ingående undersökningsenheterna, som andra aktörer. Eftersom vår frågeställning innefattar flertalet aktörer på olika nivåer och att totalförsvarsfrågan dessutom är en samhällsgemensam fråga, är de flesta rekommendationerna generella.
Planerings- och förberedelsearbetet lider av att det saknas mandat, styrningar och regleringar. I händelse av ett väpnat angrepp kommer betydelsen bli än viktigare när prioriteringar måste göras.
Ansvarsförhållanden och mandat mellan olika alla aktörer behöver förtydligas. Det bör dessutom kopplas samman med vem som äger rätt att prioritera beroende på om det är fred eller krig.
Även om ett koncept motsvarande det gamla totalförsvarets k-företag återupptas, så bör principer som liknar normala offentliga upphandlingar finnas. På det viset ökar möjligheterna till ett rättvist val av leverantörer utifrån en kravspecifikation. Både om det handlar om att skapa ett system med strategiska partners eller mindre specifika leverantörer.
Totalförsvarsplaneringen är i dagens kontext en ny företeelse, den lider i vissa avseenden av att den ur ett perspektiv hanteras som en egen företeelse parallellt med annan verksamhet. Om arbetet ingick som en naturlig del när all verksamhet planerades, skulle troligen högre effekt nås och det tidigare nämnda säkerhetsgapet skulle reduceras.
För Försvarsmakten borde flera militära utbildningar omhänderta totalförsvarsfrågor för att skapa en lägsta kunskap hos samtliga officerare.
Det borde ställas högre och tydliga krav på kontinuitetsplanering för näringslivet. Det skulle vara till nytta för deras egen verksamhet, krisberedskapen och
totalförsvarsförmågan.
Vi har sett hur frånvaron av tydliga mandat och styrningar gett en positiv bieffekt i form av upprättade informella relationer. Om det uppstår en kris eller ett väpnat angrepp kan det mycket väl vara personliga kontakter som löser ut friktioner inom exempelvis
försörjningskedjan.
Möjligheten att utnyttja ytterligare forum för att skapa gemensam samsyn bör övervägas. Inom drivmedelsförsörjningen kan exempelvis gemensamma
branschorganisationer vara lämpliga paraplyorganisationer att samverka med för statliga aktörer.
Osäkerhet och otydlighet uppstår många gånger enbart för att information inte delas mellan olika aktörer. Ibland beror detta enbart på att förutsättningarna för att dela informationen inte finns.
De mest centrala myndigheterna inom totalförsvarsarbetet bör ensas kring ett gemensamt system för informationsdelning, samt en metod för delning till näringslivet.
Enkla åtgärder som möjliggör förvaring av hemlig information bör vara det mest grundläggande och initiala åtgärderna olika aktörer vidtar.