Utifrån den höga grad av organisatorisk komplexitet som präglar Försvarsmakten väljer vi inledningsvis att försöka definiera organisationens grundläggande modell. Detta gör vi med utgångspunkt i de ”typ-organisationer” Mintzberg beskriver i sin bok Structure in Fives.37
Dessa fem ”typ-organisationer” är (författarnas översättning och tolkning):
Koordinerings-mekanism
Nyckeldel Designparametrar Situation/ kontext Den enkla
strukturen
Direkt ledning Strategiska ledningen Centralisering,
organisk struktur Unga, små, låg tekniknivå, enkelhet Maskin-byråkratin Standardisering av metoder Teknokratin Formaliserade arbetsmoment, specialiserat arbete, vertikal centralisering, kontrollbehov
Gamla, stora, enkla branscher, stabila
Professions-byråkratin
Standardisering av kunskap
Operativa kärnan Utbildning, experter,
vertikal decentralisering Komplexa, stabila Divisions-organisationen Standardisering av leveranser Mellanchefer Produktorienterad struktur, Kvalitetsstyrning Gamla, stora, breda verksamheter Adhockratin Samordning Stödstrukturen eller
den operativa kärnan
Samverkansfunktioner, organisk struktur, utbildning, experter Komplex, dynamisk, hög tekniknivå Tabell 1 - Sammanställning och kort beskrivning av Mintzbergs fem Typ-organisationer (Egen bearbetning)
Mintzberg tar i sin bok utgångspunkt i sitt Organigram som beskriver en organisation som uppbyggd av fem delar;
Figur 6 - Mintzbergs organigram med författarnas översättningar till svenska (Egen bearbetning)
Utöver dessa rent organisationsbeskrivande delar så ger oss Mintzberg även teoretisk grund för analys av hur ett arbetes (en befattnings) innehåll kan förändras i olika dimensioner och vilken förväntad påverkan det kan ge. Mintzberg kallar detta för ”job-specialization” respektive ”job-enlargement”. Utöver att använda detta för att studera hur individernas progression kan utformas ger det oss även ledtrådar till att förstå hur olika delar av Försvarsmakten leds utifrån olika grundläggande principer – något som återkommande framförts som besvärande av våra respondenter.
I sin enklaste form kan vi beskriva Försvarsmakten utifrån Mintzbergs terminologi:
Genom att utgå från Försvarsmaktens Vision38 fastställer vi att den ”Operativa kärnan” utgörs av de krigsförband som skall kunna lösa den övergripande uppgiften – Bedriva väpnad strid/ Möta väpnat angrepp. De respondenter som ligger till grund för vår egen empiri arbetar huvudsakligen i den ”Operativa kärnan” men även till del i ”Teknokratin”39.
Över denna operativa kärna finns en stabs- och ledningsstruktur - ”Mellancheferna”40. Dessa utgörs av ledningsnivåer inom respektive stridskraft41 och även vissa funktionsledningsorgan. I gränslandet mellan dessa och den ”Strategiska ledningen”42 finns den högsta operativa ledningsnivån – Insatsstaben.
Den strategiska ledningen utgörs av Överbefälhavaren och dennes stab.
Allt som då inte ryms inom denna direkta kommandostruktur skulle alltså tillhöra antingen ”Teknokratin” eller ”Stödstrukturen”43.
38 Försvarsmakten, Vision.
39 Mintzberg 1993, s. 16-19.
40 Ibid., s. 14.
41 Armén, Flygvapnet, Marinen
42 Mintzberg 1993, s. 13.
Sammantaget anser vi att det som beskrivs ovan är att betrakta som en
”Professionsbyråkrati”44 då tyngdpunkten för organisationen utgörs av den operativa kärnan och då det finns en tydlig standardisering av utbildningar och kunskapsnivåer. Det vi beskrivit kallas ”Insatsorganisationen”.
Det som dock kraftfullt förenklats i denna beskrivning är den roll övriga delar av Försvarsmakten spelar.
Det finns flera avvägningar att göra när Försvarsmakten analyseras utifrån dessa modeller. För det första – flera funktioner som i ett traditionellt tillverkningsföretag hade klassats som del av ”Stödstrukturen” anser vi istället tillhör ”Teknokratin”.
Orsaken till detta är exempelvis att personal inte är en förutsättning för produktion i Försvarsmakten, det är en del av produkten.
Lägg här till att organisationen upplever en konstant resursbrist, grundad i tilldelad ekonomi men manifesterad i exempelvis brist på materiel.
Hela den här ”produktionen” (utbildning, upphandling, materielfördelning, etc.) av
krigsförband och resurstilldelning till förbanden hanteras av en parallellstruktur – i dagligt tal kallad ”Produktionsorganisationen”.
För att beskriva Produktionsorganisationen anser vi inte att Mintzbergs ”professionsbyråkrati” är korrekt.
Vi väljer istället att beskriva den som en ”maskinbyråkrati”45.
Detta trots att den operativa kärnan ofta är att betrakta som högutbildad och arbetsuppgifterna inte monotona eller okvalificerade så standardiseras dess genomförande46. Inte minst genom införande av ett datorbaserat verksamhetsstyrningssystem med långtgående centraliserade parametrar47 (den enskildes möjligheter att påverka parametrar som kan tyckas avgörande för situationen på lokal nivå är begränsade och regleras centralt).
Denna standardisering av genomförande påvisar även det stora behovet av kontroll. Även detta ett, enligt Mintzberg, centralt fenomen i en maskinbyråkrati.48
Produktionsorganisationen delar till stor del den Operativ kärnan med Insatsorganisationen. De officerare och för den delen de civilanställda som ingår i krigsförbanden används även till att producera dem.
Det finns dock en skillnad mellan militärerna och de civila – de civilanställda tvingas oftare till en rörlighet mellan den Operativa kärnan och Teknokratin medan militärerna till huvuddel kan hålla sig i den Operativa kärnan och bara se Teknokratin som ett problem som står för ”förvaltningsträsket”.
Vidare centraliseras styrningen av vissa funktioner såsom personalavdelningarna (HR), både genom det tidigare införandet av Försvarsmaktens HR-Centrum på central nivå och genom att HR-personal samlas till gemensamma resurser på verksamhetsorter (snarare än att finnas i respektive krigsförband). I Försvarsmakten anser vi personalfunktionen snarast vara en del av Teknokratin än Stödstrukturen. Vi ser detta som ett resultat av de tidigare strömningarna att implementera modeller av New Public Management i Försvarsmakten49
44 Mintzberg 1993, s. 189.
45 Ibid., s.163.
46 Ibid., s.165.
47 Ett exempel på detta är hur personalstrukturen styrs centralt och inte utifrån de behov som finns vid en enskild arbetsplats.
48 Mintzberg 1993, s. 167.
Det vi beskriver är alltså en organisation som består av två delar vilka inte delar samma mål men resurser;
Den ena skall samordna människor och vapensystem i tid och rum för att hindra en fiende från att hota vår nation.
Den andra skall kostnadseffektivt, produktionseffektivt och förvaltningsmässigt korrekt (lagar, regler, etc.) leda en myndighet.
Sättet på vilket delarna leds internt skiljer sig också diametralt;
Insatsorganisationen förespråkar att individen skall ”agera i chefens anda”50 för att nå det övergripande målet, ingående delar övas till att skapa gemensam effekt (gärna synergi) och kreativa lösningar uppmuntras. Utifrån Mintzberg närmast att betrakta som en
Professionsbyråkrati.
Å andra sidan finns Produktionsorganisationens behov av likformighet inom hela
organisationen för att i detalj upprätthålla de krav som ställs på myndigheten, funktioner leds från centralt placerade funktionsföreträdare och den konstanta resursbristen begränsar
utrymmet för kreativa lösningar på lägre organisatorisk nivå. Enligt resonemanget ovan en Maskinbyråkrati, enligt Mintzbergs modeller.
Värderingen av dessa båda delar skiljer sig också åt. Insatsorganisationen är skapad för just insats och när inte insats pågår så ser organisationen det inte alltid nödvändigt att resurssätta organisationen, materiellt och personellt, istället styrs dessa resurser ofta till den del som är under nyttjande, d.v.s. Produktionsorganisationen.
Det är även på det sättet systemet är dimensionerat – det finns inte tillräckligt med personal och materiel för att resurssätta båda delar parallellt. Detta ser man i uttryck såsom
”papperstiger”, kaderorganisering, beredskapsnivåer mm.
Produktionsorganisationen påverkar också Insatsorganisationen genom att samma verksamhetsledningssystem och formella krav på administrativa funktioner influerar
Insatsorganisationen. Detta underlättar till del för medarbetare att byta del av organisationen genom likformighet dock till priset av att Insatsorganisationen blir byråkratiserad och att fokus upplevs förskjutas från huvuduppgifterna.
50 Ett uttryck inom Försvarsmakten syftande till att underställda chefer skall kunna agera utan detaljerade instruktioner, mot det övergripande målet.
Försöker vi samla hela Försvarsmakten i Mintzbergs grundmodell51 kommer vi fram till följande:
Figur 7 - Utifrån Mintzbergs grundläggande organisationsmodell kan Försvarsmakten beskrivas enligt detta. Beskrivningen ger dock en väldigt förenklad bild av en komplex organisation. (Egen bearbetning)
Notera att vi i Figur 7 väljer att benämna delarna ”Insats-” och ”Produktionsledning” istället för ”-organisation”. Orsaken till detta är att den operativa kärnan till stor del är gemensam. Det är ledningsstrukturerna som är delade. Beskrivningen omhändertar dock inte de interna friktioner som uppstår av organisationens struktur. Figuren gör inte heller rättvisa åt hur organisationen inom krigsförbanden fungerar – där våra respondenter verkar.
51 Mintzberg 1993, s. 11.