Hösten 2003 står den nya tekniken högt på dagordningen inom SVT, så även i Örebro. Ny teknik var en stor fråga på SVT i Örebro även innan behovet av att snabba upp övergången till digitalteknik blev uppenbart. Här hade man sedan länge legat i framkant vad gäller tekniska innovatio- ner och i samband med rationaliseringarna hösten 2003 testades till exem- pel de första versionerna av redigeringsprogrammet Easy cut. Vidare skulle
flytten till nya lokaler också innebära en övergång till i stora delar ny stu- dioteknik för nyheterna.
Vanan vid teknisk förnyelse i kombination med att tv-huset i Örebro är mindre och avstånden mellan chefer och medarbetare kortare borde teore- tiskt sett underlätta för medarbetare på alla nivåer att skapa mening i ny teknik och i pratet om digitalisering. Så förhåller det sig emellertid inte. Intervjuerna visar att medarbetarnas sätt att skapa mening i de här föränd- ringarna överensstämmer med några viktiga undantag med hur det ser ut i Malmö. En slutsats av detta är att en organisations storlek och kommuni- kationens praktiska förutsättningar spelar mindre roll för hur individer ska- par mening kring ny teknik och förändrade arbetsvillkor. De likartade tolk- ningarna beror snarare på förekomsten av generella fenomen som normer och professionella värden. I det följande behandlas först meningsskapande i relation till nya tekniska produktionsmedel. Därefter analyseras vad de förändrade kraven på flexibla yrkesroller betyder för medarbetarna samt hur den interna kommunikationen har sett ut kring dessa båda om- ställningar.
Erfarna medarbetare och ny teknik
I Malmö visade det sig att teknik såsom kameror, mikrofoner och andra verktyg inte hotade vare sig professionella värden eller yrkesidentiteter. Det här gäller även för medarbetarna i Örebro. En medarbetare på tekniksidan uppfattar till exempel den nya redigeringstekniken som nedan:
Jag har inget emot om kameran är digital eller om redigeringen är digital. Det är ju en miljon gånger bättre än den gamla filmredigeringen som vi också har haft. Man kan ändra och snabbt kasta om, det är fantastiskt.
Många medarbetare menar att ny teknik, när den väl fungerar, kan under- lätta och förbättra både hantverket och slutprodukterna. Varför välkomnas då inte digitaliseringsprojektet? Hur kan det komma sig att medarbetarna i Örebro inte bara har svårare att förstå tanken med hela digitaliseringen utan dessutom är mer skeptiska till omställningen än vad kollegorna i Malmö är? Den kraftfullaste förklaringen är att medarbetarna i Örebro har en större erfarenhet av och kunskap om digital teknik än andra inom SVT. Digitaltekniken är inte bara en självklar del i det dagliga arbetet. Den råkar dessutom vara det sedan mycket länge. En medarbetare på nyhetssidan be- rättar till exempel att:
För oss är det avveckling i sändningsögonblicket som är helt nytt. Annars har vi pysslat med digital-tv hela tiden. I kameror, i redigering, allt. I snart tio år har vi gjort det.
De väl utvecklade referensramarna medför vidare att medarbetarna uppfat- tar cheferna som mer okunniga och deras förtjusta prat om teknikens för- delar som mer befängt. En medarbetare inom nyheterna berättar från ett informationsmöte från hösten 2003:
VD var här och sa att: ”Vi måste digitalisera överallt och det kan vi inte göra på alla orter.” Och då var det någon som frågade: ”Men varför lägger du ner Örebro eftersom vi redan är digitaliserade?” ”Nej, men det är ni inte”, säger hon då. Och då blir man ju helt mörkrädd. Hon har ju ingen aning om att vi är ju digitaliserade. Alltså, jag jobbar digitalt, jag har bara jobbat digitalt, jag kan inte det andra ens en gång.
Medarbetarnas vana vid den digitala tekniken resulterar också i att bud- skapen om digitaliseringen verkar än mer inkonsekventa. Många försöker att få ihop resonemangen om att den digitala tekniken kommer att lösgöra resurser men få lyckas. ”Var spar man någonstans? Nej, vi har inte lyckats få någon klarhet i hur det här går ihop.”, säger en medarbetare. En medar- betare på tekniksidan beskriver sina försök att förstå argumentationen på följande vis:
Vi säger att: ”Om en kamera är digital eller analog, det spelar egentligen inte så stor roll, för den måste ändå befinna sig i någon sort verklighet. Den måste stoppas i en bil, man måste åka någonstans, man måste tanka bilen, ibland måste man bo på hotell.” Det är en massa kostnader som finns ändå. Även om kameran är digital eller inte.
Kunnandet bidrar dessutom till en rädsla för de effekter som förändringar- na kan komma att få för organisationen. Det är en utbredd mening att de beslut som fattas i digitaliseringens hetta kan vara skadliga för SVT. En vanlig beskrivning är att cheferna inte har någon insikt i hur journalister producerar och hur program kommer till. En annan medarbetare uttrycker sina farhågor så här:
Och då kändes det som om: ”Dom vet inte”. Alltså, det är det som är den jobbiga känslan, att dom har inte kunskapen att fatta de här besluten. Och dom är fattade på felaktiga grunder.
Utöver utvecklade referensramar är tidpunkten en starkt bidragande orsak till att tolkningarna kring den digitala tekniken är förhållandevis skeptiska. Övergången till digital teknik intensifieras i samband med att SVT står i begrepp att spara och säga upp personal. Uppsägningar blir mer påtagliga i en mindre organisation även om de procentuellt sett är lika stora som till exempel i Malmö. Sammankopplingen mellan digitaliseringen och rationa- liseringarna bidrar emellertid till att tekniken uppfattas som anledning till att säga upp personal. Sist men inte minst bidrar otydligheten som omger digitaliseringen till osäkerhet och därmed till medarbetarnas avvaktande