Medieorganisationer och deras personal har en central roll i ett demokra- tiskt samhälle och journalistens yrkesroll är väl utforskad (Melin, 1991). Få studier beskriver emellertid den sociala världen inom medieorganisatio- ner på ett mer heltäckande sätt (Graffman, 2002). Detta är anmärknings- värt eftersom journalister enbart utgör en minoritet av de som arbetar inom medieorganisationer. Den här studien omfattar inte enbart journalister utan en mängd yrkesgrupper på SVT. Trots detta kan befintlig forskning om journalistiska ideal och yrkesroller fungera som en bakgrund till hur med-
arbetare på SVT i Örebro och Malmö skapar mening i strategisk föränd- ring.
Gällande journalisters etik och arbete är det väsentligt att göra en åtskill- nad mellan å ena sidan yrkesidealen och å andra sidan hur dessa ideal kom- mer till uttryck i praktiken. Skillnaderna mellan idealen och praktiken är nämligen inte försumbara. Yrkesetiska ideal finns nedtecknade i olika yrkes- kodex. I Spelregler för press, radio och TV kan man utläsa att korrekthet och allsidighet är två övergripande ideal som nyhetsjournalistiken gör an- språk på att följa (Ekström & Nohrstedt, 1996). De här idealen kommer till viss del fram i den omfattande undersökningen Svenska journalister. I denna undersökning konstaterar Melin (1991) att journalister vill se sig som en granskare av makthavare samt som en som enkelt förklarar händel- ser. Minst anser journalisterna att de bör spegla den allmänna opinionen och fungera som lokala språkrör. När journalister uppskattar hur de själva och andra journalister faktiskt är framträder två huvudtyper: en orädd, kunnig, skeptisk kritiker och en medkännande idealist. Majoriteten av svenska journalister anser att den typiske nyhetsjournalisten är kritisk, kun- nig och skeptisk. Ideal och värderingar varierar mellan olika medier. Inte desto mindre sluter sig Melin till att den svenska journalistkåren är en syn- nerligen homogen grupp.
Samstämmighet präglar även motiven till varför man väljer att arbeta som journalist. Medieforskaren Lennart Weibull (1991a) konstaterar från samma undersökning att intresset för att uttrycka sig och att ha ett fritt yrke är de två främsta motiven för yrkesvalet. Motiven till yrkesvalet har med andra ord att göra med dels innehållet i arbetet – att uttrycka sig, dels med arbetets karaktär – fritt och spännande. Hultén (1993) menar att sva- ren belyser yrkets två mest framträdande sidor; plikten att informera och lusten att berätta. Att informera och berätta är två sidor av den mång- bottnade journalistiska yrkesrollen. Genom att framhäva dessa två uppgif- ter markeras även en vilja till oberoende. Oberoende och frihet är nyckel- ord för förståelsen både av journalisten och journalistiken, menar Weibull (1991b). Relaterat till ideal som oberoende och frihet finns även den indivi- dualism som journalistrollen präglas av (Ekström & Nohrstedt, 1996).
Medieorganisationer, i synnerhet de som tillverkar tv-nyheter, präglas ofta av en kultur som har normaliserat konflikt som rutin (Bantz, 1999). Bantz (1999) beskriver medieorganisationer ur ett kulturellt perspektiv och menar att i dessa organisationer anses schismer mellan medarbetarna inte bara höra till vardagen. Konflikter betraktas dessutom som både nödvän- diga och värdefulla. Tidspress är också ett utmärkande drag för nyhetstill- verkning och annat journalistiskt arbete (Hultén, 1993). Schlesinger (1978)
anser att denna tidvis överdrivna fixering vid stoppuret är en fetischism som journalister förknippar med professionalitet.
Sammanfattningsvis omges det journalistiska arbetet av ett stort antal ideal. Hit hör att granska, tolka, informera, kritisera, förklara, spegla, upp- lysa samt att arbeta individuellt och under tidspress. Det är vanskligt att generalisera förekomsten av dessa ideal inom SVT. Inom ramen för varje organisation finns det mindre grupperingar där kulturella och sociala möns- ter bildar lokala traditioner som sitter i väggarna (Hultén, 1993). De lokala kontexterna och handlingarna är mer föränderliga än de övergripande strukturerna. Detta innebär att det kan finnas stora variationer mellan olika organisationer och avdelningar då professionella ideal översätts till en lokal praktik (Empson, 2004). Vår kunskap om värden och ideal i medie- organisationer är begränsad till den journalistiska yrkeskåren. Trots det är det inte osannolikt att dessa värden fungerar som tolkningsramar även när andra medarbetare skapar mening i förändringar. För denna undersökning är ideal i medieorganisationer relevanta av en ytterligare anledning: utpräg- lad individualism, viljan att granska och tendensen till konflikt är bara några av de karaktärsdrag som kan göra det mer komplicerat att förändra medie- organisationer än andra verksamheter.
kommunikationen
Föregående kapitel behandlade några av de tolkningsramar som medlem- mar i en organisation använder för att skapa mening i olika skeenden. Hur människor formar meningsfulla förklaringar har emellertid också att göra med mer konkreta aspekter av kommunikationsprocessen. De sätt som in- formation och kommunikation utformas på skapar till exempel olika för- utsättningar för deltagarna att se sammanhang och komma fram till god- tagbara tolkningar. Syftet med detta kapitel är bland annat att kommentera några av de mer gripbara sidorna av kommunikation och meningsskapan- de. Här behandlas även mindre uppenbara aktiviteter såsom informell och symbolisk kommunikation. Vare sig de formella eller de informella aspek- terna av kommunikation vid förändringar har belysts vetenskapligt i större omfattning.
Förändringskommunikation i termer av sändare, budskap och mål- grupper är däremot ett omtyckt tema i praktikerlitteraturen. I den genren framställs förändring och förståelse emellertid som ett informationsproblem, ett problem som kan kontrolleras och lösas genom rätt information på rätt tid och plats. Synsättet är problematiskt inte minst för att information och kommunikation likställs. Dessutom förbises att meningsskapande i formella och informella sammanhang svårligen kan kontrolleras av VD eller andra chefer. I detta kapitel anförs också viss kritik mot rådande uppfattningar om intern kommunikation och meningsskapande vid förändringar.