Triadmodellen

Didaktiska triader är ett vanligt sätt att se på undervisning och de omständigheter som påverkar densamma. I min analys utgår jag från en teoretisk-analytisk modell, som har utvecklats i det danska forskningsprojektet Faglighed og skriftlighed (Christensen et al. 2014) triadmodellen. En flerårig etnografisk studie, om elevers skrivande och skrivutveckling i grundskola och gymnasium, har resulterat i teoriutveckling och flera teoretisk-analytiska modeller, varav triadmodellen (Christensen et al. 2014) eller skoleskrive- modellen, som den benämns i den sista rapporten (Krogh 2016, s. 35), är en.15 _{Triadmodellen kan, enligt Krogh med flera (2016)}

fungera som en ram för att förstå skolskrivande (s. 52), vilket de menar är nära förbundet med olika sätt att se på kunskap och lärande och undervisning om skrivande. I triadmodellen är skriv- händelse ett centralt begrepp som i min analys utgör både analysobjekt och används som analytiskt begrepp.

15 _{Projektet har bedrivits under ledning av Ellen Krogh och har involverat en grupp på tio}

danska forskare under perioden 2010-2015. Studien presenteras i tre delrapporter, Skrivekulturer i folkskolens niende klasse (Christensen et al. 2014), Elevskrivere i gymnasiefag (Krogh, Christensen & Jakobsen 2015) och Skriverudviklinger i gymnasiet, (Krogh 2016). I projektet ingår även, Torben Spanget Christensen, Niels Bonderup Dohn, Nikolaj Frydensbjerg Elf, Peter Hobel, Steffen M. Iversen, Karen Sonne Jakobsen, Lena Linden Skov, Anke Piekut och Ole Togeby. Finansieringen kommer från Forskningsrådet for Kultur og Kommunikation (FKK) 2010-2016.

79

4.5.1.1 Skrivhändelser

Skrivhändelser är socialt situerade händelser som någon deltar i, i ett visst sammanhang. En skrivhändelse innehåller olika skrivhandlingar som till exempel att eleverna skriver svar på frågor i sina skrivhäften samtidigt som de stryker under fakta i en text eller skriver för att logga in på sina Ipadplattor. Att utgå från skrivhändelser kan bidra till förståelsen av de skrivpraktiker som redan existerar och hur de utvecklas och vad som formar dem.

Figur 2: Triadmodellen (Christensen et al. 2014).

Skrivhändelser är placerade i triadens mitt för att åskådliggöra att det är i dem som eleverna, läraren och ämnet möts. Genom att skrivhändelserna upprepas framträder ett mönster ur vilket ett antal skrivpraktiker kan synliggöras. Modellens dubbelriktade pilar visar

80

hur skrivhändelser, skrivpraktiker och skrivkulturer står i ett dialektiskt förhållande till varandra. Utgångspunkt för modellen är, liksom inom NLS, att litteracitet är socialt och kulturellt situerat, att skrivande ses som yttranden som kommunicerar innehåll och att skrivande både formar och formas av sociala aktiviteter som får sin funktion i ett specifikt sammanhang. Genom att vara delaktiga i skrivhändelser blir eleverna medvetna om de rådande skrivkulturer och skrivpraktiker som de formas av allt eftersom. Samtidigt är de själva medskapare av dem genom sitt deltagande.

Elevers sätt att skriva kan förändras på kort tid, till exempel om nya redskap erbjuds, medan processer som förändrar praktiker och kulturer verkar betydligt långsammare. I varje konkret skriv- händelse möts och förhandlas skolans, ämneslärarens och elevernas kulturer och praktiker. Över tid formas skrivpraktiker som påverkas av vilken kultur som får störst genomslag, motstånd eller acceptans, i de för skrivhändelserna specifika situationen eller sammanhanget. Denna förhandling kan liknas vid en kamp mellan olika kulturer och praktiker. Att, som i min undersökning, utgå från skrivhändelser bidrar till att synliggöra och förstå de skrivpraktiker som utvecklas och vad som formar dem.

4.5.1.2 Skrivpraktiker

I det mönster som skrivhändelserna formar framträder skriv- praktiker. Christensen et al. (2014) skriver att:

Skrivpraktikker kan ikke direkte observeres eftersom de også involverer normer, værdier, holdninger og sociale relationer, men de kan beskrives analytisk ved at finde genkommende mønstre i skrive- og skrifthændelser. (s. 35)

Utgångspunkt är Barton och Hamiltons (2000) definition, som ser skrivpraktiker som de sociala och kulturella mönster och strukturer som skrivhändelser ingår i och som ger mening. De ser alltså skrivpraktiker som förhandlade och anpassade till olika hänsyn, som tas i en viss situation, till exempel undervisningssituationen i ett specifikt ämne. Skrivpraktiker formas enligt Christensen et al (2014) av skrivhändelser, hur de genomförs och planeras utifrån gällande

81 föreställningar i det aktuella sammanhanget och situationen. På det sättet är de en blandning mellan sociala och psykologiska möjligheter och begränsningar. De formas och omformas i lärares och elevers möte med SO-ämnesinnehållet och under inflytande av normer, värderingar, attityder, sociala relationer och sociala, kulturella och fysiska ramar. Att tala om en specifik skrivpraktik, eller att beskriva skrivpraktiker som isolerade öar eller som statiska verksamheter är därför enbart en teoretisk konstruktion för att kunna beskriva hur skriftspråklig litteracitet manifesteras i en specifik ämnespraktik.

Skrivpraktikerna formas också av den makt skolan som institution utövar genom sitt uppdrag att bedöma och sätta betyg och de förväntningar på eleverna som det skapar och som blir synligt i skol-, ämneslärar- och elevskrivpraktiker. Skrivpraktiker överförs från en situation till en annan, till exempel får skrivandet utanför skolan konsekvenser för skrivandet i skolan och vice versa. Det kan beskrivas som att skrivpraktiker är i ständig rörelse i relation till de sociala och kulturella mönster och strukturer som framträder i de konkreta skrivhändelserna. I triadmodellen representeras dessa sociala och kulturella mönster av skolskrivkultur, ämneslärar- skrivkultur och elevskrivkultur.

4.5.1.3 Skrivkulturer

Skrivkulturer16 _{förstår jag som den etablerade bilden av hur}

skrivande i en viss kontext förväntas se ut. En skola kan till exempel

16 _{För att förstå vad som menas med skrivkultur kan det vara klargörande att ställa det}

mot andra discipliners definitioner av kulturbegreppet. Jan Thavenius (1999) omtalar kulturbegreppet som flertydigt, och att det kan förstås genom att skilja mellan begreppets ideologiska betydelse (kultur) och dess empiriska betydelse (kulturer) (s. 98 ff.). I denna sistnämnda mening används kulturbegreppet i antropologisk betydelse, det vill säga som definition på socialt överförda levnadsmönster. Magnus Persson (2007) omnämner kulturbegreppet som ”hyperkomplext” (s. 22) och att det måste förstås beroende på om det används som ett teoretiskt verktyg eller om det utgör ett studieobjekt. Magnus Öhlander och Jenny Gunnarsson Payne (2017) definierar, utifrån en kulturteoretisk utgångspunkt, kultur som ”människors kollektivt kommunicerade, utövade och föränderliga livsformer, normer, värden, kunskaper, meningsgivande” (s. 17). Öhlander (2017), i sin tur, utgår från Blumers och Barths syn på kultur utifrån ett interaktionistiskt perspektiv, där kultur ses som ett resultat av kontinuerlig mänsklig interaktion, som ska studeras i det sociala sammanhanget, genom de normer, värden och meningar som genereras (s. 78). Billy Ehn (1981), som är etnolog menar att med ordet kultur avses ”begrepp, normer och värden som förenar människor, varav individen tillägnar sig

82

arbeta utifrån övertygelsen om att skriva i alla ämnen är viktigt, vilket får betydelse för den lokala skolans, lärarens och elevernas skrivkulturer. Det i sin tur får konsekvenser för de skrivpraktiker som formas utifrån de skrivhändelser och skrivhandlingar som lärare och elever deltar i när de arbetar med innehållet i olika ämnen.

Skrivkulturer är situationellt och kontextuellt beroende. De etableras i en viss kontext utifrån de normer, traditioner, och det språk som värderas och erkänns inom olika (ämnes-)diskurser. Det finns alltså olika kulturer för olika grupper som existerar sida vid sida, till exempel skolkulturer med sina traditioner och normer, ämneskulturersom syns i vilken kunskap som värderas i ett ämne, lärarkulturer som blir synligt i val av innehåll och arbetsformer, elevkulturer som kan ses i elevers attityder till skolarbete och slutligen skrivkulturer som ett uttryck för ett visst sätt att se på och använda skrivande. Smidt (2010) ser skrivkultur som en social praktik. Han beskriver att vad, hur och varför det skrivs bestäms av oskrivna regler, ritualer, genrer och arbetssätt som byggs in i en kultur över tid och som hela tiden förändras. Skrivkultur utgör, menar han, den etablerade bilden av hur skrivande i en viss kontext förväntas se ut, till exempel i en viss skola och i ett visst ämne där den kultur som tillhör skolan som institution, den lokala skolans kultur såväl som ämnets kulturella konventioner och lärarens och elevernas kulturer får konsekvenser för innehåll, form och sociala handlingar. Kulturen blir, enligt Smidt (2010), en ram både för vad som förväntas ske och hur det ska ske för att accepteras.

Inom projektet Faglighed og skriftlighed studeras skrivkulturer, som beskrivs:

[…] som etablerede mønstre af skrivepraktikker som vi fx kan finde dem i et givet skolefag, […] et mere overordnet begreb […] at indkredse de overordnede forventninger og antagelser eleverne søger at afbalancere i deres skrivning. (Christensen et al. 2014, s. 35)

brottstycken” (s. 84). Gemensamt för dessa olika definitioner är att de har en konstruktivistisk utgångspunkt, i det att kultur skapas i människors sociala samspel, under en längre tid och i en viss kontext. Kulturer ska alltså förstås som något övergripande, något föränderligt som skapas och utvecklas i samspel mellan människor och deras omgivning.

83 Kulturerna ska alltså förstås som överordnade i förhållande till skrivpraktiker och skrivhändelser eftersom de sätter normerna för vad som är förväntat och accepterat avseende vilka resultat eleverna ska nå och hur de ska gå tillväga för att nå dit.

I triadmodellen representeras kulturerna av triadens sidor. Ämneslärarskrivkultur som formas av hur läraren planerar sin undervisning utifrån ämnet, kursplanernas syften och mål och i förhållande till de elever som ska undervisas. Skolskrivkulturen beskrivs som formad av rådande normer på både nationell och lokal nivå, till exempel om skolan arbetar utifrån en viss pedagogik eller, har speciella regler för prov och läxor i ett ämne. Elevskrivkulturen formas av balansgången mellan skolans normer och förväntningar och elevernas fritid. Christensen et al. (2014) beskriver elev- skrivkulturen som mer dynamisk i förhållande till skolans mer stabila kultur. Hur stort inflytande dessa tre kulturer får förhandlas i de skrivhändelser som eleverna deltar i, och som varierar med situation, sammanhang och skrivuppgift. Det här sättet att förstå skrivkulturer representerar, enligt (Krogh 2015), en triadisk syn på skrivande i ämnesundervisningen, som hela tiden anpassas utifrån innehåll (ämne), form (arbetssätt) och syfte (kursplan).

I triadmodellen synliggörs skrivandet i relation till tre aspekter: ämne, skola och ungdom. De är i modellen placerade utanför triangeln för att åskådliggöra att de ska förstås som kultur- sociologiska dimensioner, med betydelse för hur skrivpraktiker och skrivkulturer formas och omformas över tid. De skrivkulturer som utvecklas i spänningsfältet mellan de tre aspekterna, ämne, skola, ungdom, som alltså inte ska uppfattas som konkreta aktörer utan sociologiska kategorier, formar skrivhändelser som i sin tur, utifrån etablerade mönster, formar skrivpraktiker. Krogh (2015) förtydligar:

Ungdom, fag og skole er sociohistoriske makrokategorier der opererer på en anden tidsskala end skrivehændelsen. Mens skrivning foregår inden for en tidsskala af minutter og timer, foregår forandringer af ungdomsliv, skolens fagkonstruktioner og skolens organisation på en tidsskala der rækker over tiårsperioder og langre. (s. 60)

84

För att konkretisera hur de olika aspekterna i triadmodellen verkar på en övergripande nivå tas, det faktum att eleverna i min undersökning får tillgång till var sin Ipad, som exempel på hur det kan relateras till aspekterna i modellen. Skola handlar då om vilka fysiska och institutionella förutsättningar som råder, medan ämne handlar om vilken funktion det digitala redskapet får i undervisningen av ämnesinnehållet och vilka nya möjligheter eller begränsningar som det innebär att undervisa om samhällskunskap, eller att kommunicera och representera ett ämnesinnehåll med tillgång till ytterligare redskap. Aspekten ungdom rymmer elevernas användning och erfarenhet av digitala redskap och medier utanför skolan, och vilken betydelse den har för skrivhändelser och skrivhandlingar och hur de omförhandlas genom tillgången till redskapet och vad det i sin tur betyder för skrivpraktikerna.

I mitt avhandlingsarbete undersöker jag skrivpraktiker. Skrivkulturer uppfattar jag alltså som överordnade i betydelsen att de är erkända etablerade och betraktas som eftersträvansvärda i det aktuella institutionella sammanhanget. De får olika stort inflytande på skrivhändelser, skrivhandlingar och skrivpraktiker, beroende på vilka av aspekterna ämne, skola, ungdom som dominerar i samman- hang, situation och i olika uppgifter.