Friluftsliv och naturturism är areella näringar som i stor utsträckning är ett nytt och outvecklat område för professionell verksamhet i termer av t.ex. längre utbildningar, särskilda tjänstemannapositioner på lokal, regional och nationell nivå, särskilda myndigheter, forskning, statistikinsamling,
konflikthanteringssystem etc. Alltså sådant som räknas som självklart för mer traditionella näringar typ jord- och skogsbruk. Även det här området kommer rimligen att professionaliseras och uppmärksammas alltmer vartefter som dess betydelse ökar men bl.a. utifrån allemansrättens perspektiv kan det finnas all anledning att påskynda denna process. Jag tar här hjälp av en sammanställning som Ylva Gustavsson118 vid Hushållningssällskapet i Värmland ställt samman av sina intryck från Skottlands sätt att hantera allmänsrättsfrågor och jämfört med Sverige. Hon nämner t.ex.:
Det finns många tjänstemän (och budget) för att hantera eventuella konflikter. Här i Sverige saknas personer som har i uppgift att hantera "friluftsliv", företagande inom naturturism och därmed förknippade konflikter.
De skotska "Core paths" får en status som i Sverige skulle motsvara ett naturreservat för vandringsled. Planeringsprocessen för att ta fram vilka leder som skall vara "Core paths" är dock mer demokratisk, med
underifrån-perspektiv, än när länsstyrelsen skapar naturreservat i Sverige. Skottarna har gett utrymme för lantbrukare m.fl. att t.ex. spärra av hagar
under lamningsperioden. Leder kan stängas av en kortare period om det finns en hänvisning. Hillphone är en telefonsvarartjänst med information om aktuella inskränkningar/ avstängningar, pågående hjortjakt mm. Denna service hjälper både markägare, turistföretagare och turister samt förhindrar konflikter.
Eftersom mycket av den privata marken utnyttjas för djurhållning verkar det finnas flera regler för att inte störa denna. Hundar skall vara
kopplade, fårägaren kan t.ex. skjuta lösspringande hundar som jagar får mm.
Med en inte alltför tillspetsad jämförelse så kan vi konstatera att i en
professionell servicenäring som t.ex. hotell eller reseverksamhet så måste den osäkre snabbt och självklart få professionell hjälp och handledning. Om vi accepterar att naturturismen är en viktig del av Sveriges servicenäringar och möjligheter till friluftsliv är en viktig del i samhällets infrastruktur för folkhälsa, livskvalitet och pedagogik så kräver förstås också det en hög och professionell privat och offentlig bemanning.
Avslutningsvis är det viktigt att här komma ihåg de många
kommunikationsmöjligheter som börjar öppna sig i och med att internebaserad information i allt större utsträckning både är GIS-relaterad (Geografiska Informations System; där olika objekt har lägeskoordinater) och kan vara tillgängliga ute i landskapet via handburna enheter. Robert Åström vid företaget Cybercom berättar om ett sätt för organiserade grupper och företag att göra rätt för sig till markägare när man går utöver allemansrätten. Det kan då ske i form av en geografisk webbutik där ett landområden kan kopplas till en summa, t.ex. vid köp av fiskekort eller ett skoterledskort och där det även finns möjlighet att anmäla att man beträder ett eller flera landområden mot en fastställd frivillig summa som markägaren får tillgodo, liksom att det även kan finnas möjlighet för markägare att avlysa ett område under en begränsad tid.119
Att en forskare efterlyser mer forskning är ju inget ovanligt men jag anser att motiven är ovanligt starka för ökade forskningsinsatser – och aktiv och systematisk kunskapsvård – inom detta område. Allt tyder på att
upplevelselandskapen kommer att bli allt viktigare både på individ- och
samhällsnivå i framtiden och behovet av goda kunskaper lyftes även fram i den Sveriges första friluftspolitiska proposition som riksdagen beslutade om 2010.120
Allemansrätten: som ett frihetsprismas avgränsningar och försvar
Ett sätt att försöka illustrera vad ett sådant här utvecklings- och
preciseringsarbete som diskuterats ovan ("Några mer specifika förslag...") sammantaget skulle kunna resultera i ges i följande två figurer: ett
ansvarsprismas avgränsningar (Fig. 5.4) och ett frihetsprismas försvar (Fig. 5.5). I den första figuren (Fig. 5.4) kan vi då först notera de sedan tidigare
identifierade avgränsningarna av allemansrättens frirum i form av ekonomisk skada, hemfrid och landskapets bruk (jfr Fig. 2.1). Vi kan så notera hur "naturskydd" har ändrats till naturens skydd för att markera behovet av att minimera inskränkningar av allemansrätten motiverade av naturskydd enligt ovan. Till detta har så, utifrån motiveringarna ovan, även lagts en markering mot
119 Personlig skriftlig kommunikation 11-06-20. 120 Se även Sandell, Fredman & Stenseke (2011).
omfattande kommersiellt organiserat bruk av allemansrätten, motoriserat bruk samt mot naturalster till avsalu.
Figur 5.4. Allemansrätten som ett ansvarsprismas avgränsningar, se vidare i texten.
Denna figur (Fig. 5.4) innebär ju ett antal principiella insnävningar av allemansrättens frirum och även om det mesta går väl i linje med vad som tidigare kallades den grundläggande allemansrätten så är det trots allt en insnävning jämfört med nuvarande praxis (jfr. t.ex. storskalig kommersiell bärplockning som idag bedrivs på allemansrättens grund). Och eftersom samtidigt allemansrätten i mycket bygger på lokal anpassning, sedvana och tolkning, om vi då bara nöjer oss med att göra denna typ av insnävningar, t.ex. i lagstiftning och myndighetsrådgivning så har allemansrätten totalt sett snävats in. För att då samtidigt förstärka och precisera allemansrätten och balansera föregående figurs insnävande preciseringar så har i nästa figur (Fig. 5.5) förslag på försvar av allemansrätten summerats som nämnts tidigare i detta kapitel. I denna figur ser vi då de åtgärder till allemansrättens försvar som tidigare diskuterades i form av: (i) att precisera allemansrättens kärna i lag; (ii) att inrätta en allemansrättens ombudsman; (iii) att villkora landskapsstöden till tillgänglighetsplaner; (iv) att markägarna görs kollektivt nåbara och
förhandlingsbara; och (v) en förstärkning av reglerna för stängselgenombrott utifrån allemansrättens perspektiv. Till detta kommer tankarna om "läshjälp" för landskapstolkningen och uppgradering av allemansrättskompetensen på olika nivåer som diskuterades ovan, liksom möjligheten av en skadefond, liksom riktlinjer för vad som är en anläggning som utsläcker allemansrätten.
Figur 5.5. Allemansrätten som ett frihetsprismas försvar, se vidare i texten.
Ett viktigt observandum här är att i och med att allemansrättens kärna och avgränsningar tydligare preciseras så överger man i viss utsträckning det som tidigare har beskrivits som allemansrätten som ett friutrymme ("frirum") inramat av annan lagstiftning (jfr Fig. 2.1). Alltså den princip som i sin förlängning skulle kunna tolkas som att det som inte är förbjudet är tillåtet. Exempel på diskussioner som ett sådant förhållningssätt har lett till är i vad utsträckning som snöskoterkörning och det fria handredskapsfisket längs kusterna och i de fem största sjöarna skall anses vara en del av allemansrätten (vilket det alltså utifrån mina förslag inte anses vara). Och det är bl.a. utifrån detta som behovet har kommit att tala om "den grundläggande allemansrätten" (Westerlund, 1995). Det som nu här i form av figurerna 5.4 och 5.5 lyfts fram ligger i linje med att på detta sätt tydligare utgå ifrån en sådan "grundläggande allemansrätt" – och det är därför som jag här, som en markering, bytt vokabulär från allemansrätten som ett "frirum" till att tala om allemansrättens "prisma". Men det är förstås viktigt att observera att bara för att något inte anses ingå i allemansrätten så behöver det för den skull inte bli förbjudet. Eller mer konkret, naturligtvis kan det vara tillåtet att t.ex. åka motorbåt i skärgården, köra snöskoter i fjällen, eller fiska med kastspö i Östersjön, även om det inte sker med stöd i allemansrätten. Fördelen med en strategi nära "den grundläggande allemansrätten" är att inte allemansrätten behöver klä skott eller vara ett hinder om man t.ex. anser det nödvändigt med förändringar i t.ex. var man får fara med motorfordon eller inser fördelen med stora fiskevårdsområden med fiskekort i stället för fritt
handredskapsfiske. Ett sådant förhållningssätt nära "den grundläggande allemansrätten" innebär också större möjligheter att vid behov införa begränsningar av t.ex. motorfordons hastigheter, buller eller utsläpp utan att hindras av att allemansrätten åberopas som ett hinder för detta. Och med risk att bli övertydlig om att allemansrätten är relationell i förhållande till
naturturism är just att vi inte vet vilka aktiviteter, motiv eller grupper som då kommer att föranleda konflikter – på samma sätt som bärplockningsföretag och avgifter för preparerade skidspår har blivit konfliktorsaker idag. Man kan t.ex. spekulera över vad det skulle innebära om vi får en "luftskoter", alltså en motsvarighet till snö- och vattenskoter i form av ett överkomligt billigt fordon för att med motor kunna färdas i luften; dagens ultralätta flygplan, med sina många kvadratkilometer stora bullermattor, är kanske bara en föraning om vad som komma kan? Överhuvudtaget finns det stor anledning att framledes
uppmärksamma ljudlandskapen, utveckla analys- och beskrivningsmetoder samt strategier.121 Eller vad händer den dag då den ekonomiska integrationen i Europa kommit så långt att det kommer krav på att naturturismen har identiska regelverk i alla länder när det gäller t.ex. landskapets tillgänglighet och markägares
möjligheter att utestänga?
I figur 5.6 över allemansrättens "frihets- och ansvarsprisma" har jag försökt ge en samlad bild av hur den strategi skulle kunna se ut som för mig växt fram under arbetet med denna utredning om allemansrättens framtid. Vi kan då sammanfattningsvis notera:
en mer insnävad avgränsning runt allemansrättens frirum till förmån för ett "prisma" där de traditionella markeringarna mot ekonomisk skada, hemfrid, naturens skydd och landskapets pågående bruk kompletterats med markeringar mot omfattande kommersiellt organiserad verksamhet, motoriserat bruk och tagande av naturalster till avsalu;
en offentlig talerätt i allemansrättsfrågor i form av en allemansrättens ombudsman för att minska gråzonernas bredd (både när det gäller prismats yttre avgränsningar men också t.ex. gränslinjen mellan
kommersiell och icke kommersiell verksamhet) och därigenom minska osäkerheten om vad som gäller och inte gäller utifrån allemansrätten; en allemansrättens kärna formulerad för att hindra att allemansrättens
relativitet i förhållande till olika samhällsförändringar riskerar att innebära att dess grundläggande värden försvinner, en formulering som samtidigt blir den principiella basen för ombudsmannens verksamhet; särskilda hänsynskrav för organiserad verksamhet som sker på
allemansrättens grund i linje av dagens bestämmelser i miljöbalken om kunskaper, platsval, hänsyn och möjlighet för myndighet att kräva anmälningsplikt och utifrån detta kunna styra och även avstyra; men där dessa hänsynskrav skall gälla i förhållande till omfattning, frekvens
och påverkan men inkluderande både natur- och kulturlandskap, m.a.o. inte bara i förhållande till naturmiljön utan också i förhållande till boende, markägare och andra friluftsutövare; och där det
för kommersiellt organiserad verksamhet gäller särskilt strikta krav, även i tillämpliga stycken för sådan kommersiell verksamhet som gäller ett visst område men inte organiseras just där (t.ex. uthyrningsverksamhet), utifrån hur omfattande, frekvent och påverkande som verksamheten är som anses kunna bedrivas på allemansrättens grund; samtidigt som markägarna görs kollektivt nåbara och förhandlingsbara särskilt för
kommersiellt organiserad verksamhet men också i tillämpliga fall för annan organiserad verksamhet;
man etablerar också på så sätt en lokal och regional diskussionsplattform med markägare, organisatörer och myndigheter för hur lämpligen
friluftsliv och naturturism organiseras, kanaliseras och nyttiggörs i respektive geografiska område.
Att allt detta kommer att kräva kunskap på alla fronter är förstås uppenbart – ett behov av forskning, utbildning och kunskapsförvaltning som dock, som jag ser det, lätt kan motiveras med de mycket stora värden av både mer konkret och mer djupgående karaktär som en väl fungerande allemansrätt innebär.
Figur 5.6. Allemansrätten som ett frihets- och ansvarsprisma, se vidare i texten.
Sammantaget innebär detta förhoppningsvis ett starkare skydd av
ytterområden minskat något då den föreslagna kombinationen av avgränsningar och vaktslående av allemansrätten bör minska gråzonernas bredd mellan vad som är tillåtet, tillbörligt och förbjudet. Det finns också anledning att tro att den här strategin innebär en uppdatering av allemansrättens grundläggande innehåll till vår samtid präglad av bl.a. en globaliserad arbetsmarknad och stark tillväxt av servicenäringarna. Detta samtidigt som strategin slår vakt om den enormt viktiga roll som allemansrättens grundläggande landskapsperspektiv spelar för allt från folkhälsa, pedagogik och miljöperspektiv, till identitet, demokrati och stadsbors förståelse av landsbygdens villkor.
Sammantaget innebär dessa preciseringar av ett allemansrättens frihets- och ansvarsprisma förhoppningsvis en fokusering och en uppdatering av