Som delvis redan har nämnts står i centrum för koncernbildningen en strävan att integrera olika verksamheter för att på olika sätt etablera en samverkan som i slutändan leder till effektivitetsvinster i form av bl.a. synergieffekter, stordriftsfördelar, rationaliseringsvinster och expansionsförutsättningar.123
Under kontroll av moderbolaget syftar också driften av de olika koncernbo-lagen till att gemensamt uppnå ett så fördelaktigt resultat för koncernen som helhet. Minoritetsägare förutan likställs ofta koncernens fördelaktigaste re-sultat med moderbolagets rere-sultat. Som Borgström anför utgör också detta det huvudsakliga syftet med koncernbildning, att genom effektivitetsvinster
121 Stattin, SvJT 1999, s. 874.
122 Dotevall, 2015, s. 116.
123 Se bl.a. Borgström, 1970, s. 17, Krüger Andersen, 1997, s. 204 f., Dotevall, 2015, s. 116 & Witting, 2017, s. 24 ff.
göra den verksamheten mer lönsam.124 Vidare anför Borgström att koncern-bildning ofta är en nödvändig komponent för att dessa effektivitetsvinster ska kunna uppstå. Den därpå följande samhällsekonomiska vinsten ligger i att uppkomna rationaliseringsvinster sedan kan användas på annat håll eller återinvesteras på olika sätt.125
Förutom att organisera näringsverksamhet i en koncern kan sammanslut-ning av företag även ske via avtal, s.k. avtalssamverkan.126 En sådan samver-kan samver-kan syfta till att åstadkomma en gemensam prissättning och strategi för eliminering av konkurrens med målet att åstadkomma dominans på en viss marknad. Sådan samverkan brukar i det närmaste beskrivas som kartellbild-ning och är ett exempel på samverkan som aktivt motarbetas av lagstiftkartellbild-ning på konkurrensrättens område.127 Den ekonomiska likheten mellan kartell- och koncernbildning har nämnts ovan128 och en klart drivande faktor till att koncernbildning är att föredra framför kartellbildning är att det förstnämnda som huvudregel är en tillåten form av företagssamverkan.
Sett från ett företagsekonomiskt perspektiv framstår därför koncernbild-ning som en samverkansform med klara fördelar. De närmare motiven till att en viss given verksamhet organiseras i en koncern kan dock variera och ut-göra flera i kombination och dess bakomliggande ekonomiska teorier kan diskuteras ingående men en tydlig indikation för koncernbildningens popu-laritet står att finns i den ökade utbredning av antalet koncerner i näringslivet som skett det senaste århundradet.129 Den exakta siffran på antal aktiebolag i Sverige som ingår i koncerner idag är dock okänd men år 1997 uppskattades den siffran till en femtedel.130 Samtidigt står det också klart att en stor andel av världens totala näringsverksamhet bedrivs genom verksamheter tillhö-rande en koncern. Det finns därför all anledning att hävda att koncernstruk-turer och koncernbildning generellt sett kan medföra sådana företagsekono-miska vinster som nämnts ovan.
Förutom ekonomiska skäl bakom koncernbildning talas också om juri-diska och administrativa motiv. Eftersom koncerner är ett juridiskt instru-ment för företagsbildningar utgör förvärv av aktiebolag och inordnandet av
124 Borgström, 1970, s. 24.
125 Borgström, 1970, s. 26.
126 För en ingående redogörelse för olika juridiska former av företagssamverkan se Muchlinski, 2007, s. 51 ff. Se även Hopt, 2018, s. 1 f.
127 Se bl.a. Borgström, 1970, s. 18 & 22 & Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 2018, s. 346.
128 Se ovan avsnitt 3.2.
129 Se för en liknande uppfattning bl.a. Moberg, 1998, s. 13, Borgström, 1970, s. 17, Friis Han-sen, 1996, s. 43 ff. & Skogs uttalande vid Förhandlingarna vid det 34:e nordiska juristmötet i
Stock-holm, 21-23 augusti 1996. Del 1, s. 74.
dessa under gemensamma styrningsinstrument ett sätt för en koncern att ex-pandera och växa snabbt.131 Särskilt bland s.k. private equity-bolag är detta ett vanligt förekommande fenomen eftersom hela affärsidén går ut på att för-värva, förädla och slutligen försälja olika verksamheter förlagda i olika intres-sentbolag. Att ägandet av särskild riskfylld verksamhet kan förläggas till ett från moderbolaget skilt dotterbolag utgör också ett starkt juridiskt riskmini-merande incitament till koncernbildning med hänsyn till det begränsade an-svaret. Dock kan också en uppdelning av en verksamhet i flera dotterbolag även medföra juridiska hinder eller svårigheter. Ett sådant hinder utgörs av det faktum att det inom ett och samma aktiebolag är tillåtet att fritt flytta runt egendom och tillgångar. Vid samma procedur mellan olika aktiebolag inom en koncern måste reglerna om värdeöverföringar i ABL beaktas och respek-teras. I praktiken kan dessa regler utgöra hinder för en önskvärd omstruktu-rering inom en koncern.132
De administrativa fördelarna består i att moderbolagets ledning tillåts fo-kusera på övergripande och långsiktiga frågor i verksamheten genom exem-pelvis övergripande policies, finansiell målsättning och stabsfunktioner eme-dan dotterbolagets ledning kan sköta den operativa verksamheten för respek-tive dotterbolag.133
Mot bakgrund av de ovan redogjorda motiven och fördelarna med kon-cernbildning uppenbaras en bild av koncernen som förutom ett juridiskt fe-nomen även kan betraktas som ett ekonomiskt. Det finns därför också an-ledning för lagstiftaren att ta hänsyn till de faktorer som har betydelse för ändamålen med näringslivets intresse av koncernbildning. Eftersom rational-iseringsvinsten kommer utav att koncernen tillåts styra, samordna och effek-tivisera driften av de olika koncernbolagen till förmån för den gemensamma verksamheten bör ett av lagstiftarens ändamål med en koncernreglering inte vara att motverka ett sådant förfarande. Själva grundtanken med koncerner är att det introducerar en organisationsmodell i syfte att åstadkomma ekono-miska fördelar. Det framstår därför också naturligt att moderbolaget tillåts styra koncernbolagen oavsett om de betraktas som juridiskt separerade eller inte.134 Givet att en rimlig avvägning mellan makt och ansvar kan uppnås på ett ändamålsenligt sätt bör ett av lagstiftarens primära fokus på koncernrät-tens område vara att underlätta för moderbolagets möjligheter att styra kon-cernen.
131 Dotevall, 2015, s. 116 & Stattin, 2008, s. 293.
132 Skog, 2020, s. 266.
133 Dotevall, 2015, s. 116 & Stattin, 2008, s. 293.