Utbildningsutvärderingar, educational evaluation, liknar på många sätt de ut-värderingar som sker i andra delar av samhällets socialt inriktade verksamhet-er, t.ex. sjukvård, socialtjänst och rättsväsende (Ryan & Cousins, 2009). Men de är också unika i och med att de är integrerade i och delar av utbildningen, undervisningen och lärandet. En följd av detta intima samspel, enligt Ryan &
Cousins, är att det finns en lång tradition av psykometriska tester som saknar motstycke inom andra delar av samhällets sociala verksamheter.
I ett försök att definiera begreppet utbildningsutvärdering, konstaterar Schwandt (2006) att det omfattar ett brett spektrum av företeelser, t.ex. utvär-deringar av lärarnas kvalifikationer i undervisningen, elevernas studieresultat, elevernas uppförande, olika administratörsprestationer, enskilda skolors och skolsystems prestanda, skolreformer, läroplaner och kursplaner, enskilda skol-projekt, program för att förbättra någon del av skolsystemet, etc. Vart och ett av dessa områden har sin egen litteratur och sina egna speciella problem. Men utbildningsutvärderingar är också mångfasetterade eftersom de kan före-komma i en mängd olika institutionella sammanhang, t.ex. i offentliga eller fristående grund- och gymnasieskolor, högskolor och universitet, vuxenut-bildningen, utbildningsprogram inom privat sektorn samt inom statliga myn-digheter. Dessutom finns det olika och motstridiga uppfattningar om hur man gör utbildningsutvärderingar. Enligt Schwandt går det att tala om fyra skolor.
Den första, och kanske den mest dominanta, sammankopplar utbildningsut-värdering med bedömning, mätning, testning och kvantifiering av pedagogiska prestationer av olika slag och jämförelser av sådana prestanda med hjälp av indikatorer, t.ex. mellan skolor och skolsystem. Till denna skola hör t.ex. PISA och TIMSS. En annan skola, som uppstod i opposition till inflytandet från pedagogisk psykologi och därav fokuseringen på utvärdering som mätning, använder sig av fallstudier eller vad som ibland kallas ’case and context tradit-ion’. En tredje skola utgår från ett systemperspektiv och syftar till att ge en analytisk och rationell grund för beslutsfattande baserat på en cykel av plane-ring, struktureplane-ring, genomförande, granskning och revidering av beslut. En fjärde skola grundar sig på tillämpad socialpsykologi och sociologi och som,
enligt Schwandt, har upplevt något av en renässans på senare år i USA. Sam-mantaget är det, med hänsyn till detta varierade och skiftande landskap, rimligt att hävda att det inte går att göra en heltäckande definition av begreppet ut-bildningsutvärdering, menar Schwandt.
Globalisering och utvärderingsbehov
En övergripande omständighet som kan tänkas ligga bakom behovet av inter-nationella och inter-nationella program för utvärdering, bedömning och testning är den pågående globaliseringen (Ryan & Cousins, 2009). Inom den kunskapsba-serade ekonomin är intellektuella resurser och kunskaper, i förhållande till na-turresurser och industriell arbetskraft, viktigare tillgångar för fortsatt ekono-misk tillväxt. Utvärderingar av utbildningen likväl som olika former av peda-gogiska bedömningar spelar en betydelsefull roll i denna övergång till ett kun-skapsbaserat samhälle som kräver att eleverna utbildas för att förbli konkur-renskraftiga i en global ekonomi, anser Ryan & Cousins.
Globaliseringen kan antas vara en bakgrund till framväxten av New Public Management (NPM) som det dominerande samhällsstyrningsparadigmet för den offentliga sektorn, med nyliberalismen som övergripande politisk teori (Levin-Rozalis & Rosenstein & Cousins, 2006). NPM innehåller ideal som decentraliserat beslutsfattande, öppenhet, effektivitet, mer fokus på resultat och utfall än på aktiviteter och processer samt en stark betoning på individu-ellt ansvar. NPM som styrningsfilosofi har för utbildningens vidkommande inneburit ett ökat fokus på påvisbara förbättring av elevernas lärande, enligt författarna.
Ett av de centrala värdena i NPM är effektivitet. I skolsystem som ger möj-ligheter till val av skola ses olika former av rangordnande mätningar som en grund för att ”konsumenterna” skall kunna göra mer medvetna val. Informat-ionen ger alltså familjerna möjlighet att välja bättre istället för sämre skolor.
Medborgarens roll i denna modell blir snarare att som konsumenter få in-formation om skolans prestanda för att göra bättre val (Mark, 2006).
Medan globaliseringen uppmuntrar värden som effektivitet, entreprenör-skap, marknadsbaserade reformer, rationell förvaltning och resultatbaserad ansvarighet innebär nyliberalismen att statens roll är att skapa inte bara en fungerande marknad utan också företagsamma och entreprenöriella individer (Ryan & Cousins, 2009). I och med tyngdpunktsförskjutningen från industriell produktion till tjänsteproduktion, har informationsteknologin fått mer
upp-märksamhet. Ekonomin har blivit kunskapsbaserad och fortsatt ekonomisk tillväxt kräver mer intellektuella resurser och kunskaper än naturresurser och industriell arbetskraft, relativt sett. Utbildningsutvärderingar av skilda slag spe-lar en viktig roll i denna övergång till ett kunskapsbaserat samhälle som kräver att de uppväxande generationerna utbildas för det nya samhället och för att bli konkurrenskraftiga i den globala ekonomin, menar författarna. Som en konse-kvens av detta ökar intresset för utbildningssystemen och för dess resultat i form av kunskaper och förmågor. Oron över kvaliteten i utbildningssystemet, men också över de resurser som systemet kräver, ökar kraven på information om elevernas skolprestationer. Dessa krav möts med (a) genomförande av prestationsmätningssystem och pedagogiska tester samt (b) utveckling av ve-tenskapligt baserad forskning och evidensbaserad politik som syftar till att skilja ut vad som fungerar från sådant som inte fungerar, menar Ryan &
Cousins. Möjligen är det i detta perspektiv som man kan se det i Sverige ökade intresset för internationella jämförelser som PISA21 och TIMMS22 där de svenska resultaten också verkar stimulera diskussioner om hur effektivt det svenska utbildningssystemet är och vilka insatser som kan leda till förbättring-ar.
Det har också vuxit fram en sorts nationella och internationella mäklarby-råer med syftet att ta fram en evidensbaserad utbildningspolitik. Bymäklarby-råerna fast-ställer kriterier för att genomföra och utvärdera vetenskapligt baserad pedago-gisk forskning och upprättar databaser för ”vad som fungerar”. Som exempel på sådana mäklarbyråer kan nämnas Evidence for Policy and Practice Inform-ation and Coordinating Centre i Storbritannien23, Iterativ Best Evidence Synt-hesis Programme i Nya Zeeland24, What Works Clearinghouse i USA25 och
21 PISA, Programme for International Student Assessment, är ett OECD-projekt. I undersökningen ställs frågan om hur 15-åringar på ett konstruktivt sätt klarar att analysera, resonera och föra fram sina tankar och idéer inom tre kunskapsområden: matematik, naturvetenskap och läsförståelse.
Studien genomförs var tredje år. I PISA deltar både OECD-länder och icke OECD-länder (www.skolverket.se, tillgänglig 140624).
22 TIMSS, Trends in International Mathematics and Science Study, är en internationell studie som organiseras av IEA, International Energy Agency, som är ett fristående organ inom OECD. Studien undersöker elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap i årskurs 4 och årskurs 8. I TIMSS deltar länder från hela världen och studien genomförs vart fjärde år. Syftet med TIMSS är att besk-riva och jämföra elevprestationer och att redovisa elevers erfarenheter av och attityder till matema-tik och NO, både nationellt och internationellt. Utöver det mäter och jämför studien också skillna-der mellan olika länskillna-ders skolsystem för att ge stöd för förbättringar i matematik och NO (www.skolverket.se, tillgänglig 140624).
23 http://eppi.ioe.ac.uk
24 www.minedu.govt.nz
Campbell Collaboration26 som är en internationell ideell organisation. Strävan efter att använda evidensbaserad utbildningspolitik ställer onekligen nya krav på vilken typ av forskning som har betydelse för att fastställa olika utbildning-ars effektivitet (ibid.). Men att använda principer för evidensbaserad praktik inom utbildningssektorn har också kritiserats, framför allt därför att den anses bygga på positivistiska antaganden (Levinsson, 2013). Debatten i denna del kan, enligt Levinsson, ses som problematisk eftersom den tenderat att öka klyftorna mellan kvantitativa och kvalitativa forskningsparadigm. En till detta närliggande fråga är om läraren skall möta kraven på evidensbaserad praktik
”som tjänsteman, och därmed underordna sig den politiska viljan, eller som professionell med ett självständigt och kritiskt förhållningssätt” (ibid. s. 17-18).