Utställningen i Lund 1912

Bild 13. Föreningen Svenska Konstnärinnors utställning på Lunds universitets konstmuseum. Hvar 8 Dag, ”Föreningen Svenska Konstnärinnors utställning i Lund”, 7 april 1912.

Året därpå, vid föreningens andra utställning på Lund universitets konstmuseum, som pågick den 9 mars till 9 april 1912, medverkade Märta Rudbeck återigen.²⁵⁸ Denna gång ställde hon ut två blomstermålningar och två porträtt, varav ett

självporträtt. Blomstermålningarna benämns som Clematis och Narcisser. Möjligen är valet av blommor kopplat till säsong, då utställningen pågick under tidig vår.

Porträttet, vars katalognummer är 190, har tyvärr inte namngivits och förblir därmed anonymt. Självporträttet som föreställer Märta Rudbeck i sin roll som konstnärinna, med målarrock och penslar i handen, väcker till skillnad från hennes övriga utställningsalster en hel del uppmärksamhet i pressen.²⁵⁹ I både avhandlingen Vägen till parnassen. En sociologisk studie av kvinnligt konstnärskap i Sverige 1864–1939 och utställningskatalogen ”Härtill är vi tvungna”: föreningen Svenska Konstnärinnor 1910–2010 hänvisas till August Hahrs (1868–1947) recension av Märta Rudbecks självporträtt, där han anser målningen värdig ett särskiljande från övriga utställda verk. I ett utdrag ur August Hahrs recension i tidskriften Konst bredvid en reproduktion av målningen står:

258 Katalog öfver Svenska konstnärinnors utställning: Lunds universitets konstmuseum 9 mars – 9 april 1912.

259 Se nr. 70 i bilaga 2.

Bilden saknas i den elektroniska utgåvan av upphovsrättsliga skäl.

Eljest äro de rikligt förekommande porträtten af högst varierande värde.

En af publiken ganska senterad poäng är serien af en tjugo utställarinnors självfporträtt. Voro alla så förträffliga som Märta Rudbecks – där den ljusblå målarrocken behärskar det fint sammanställda ackordet – skulle de ej obetydligt förhöja det hela, men månget har nu blott ett rent porträtt intresse, ja, t.o.m. karikatyren har sin pikanta representant.²⁶⁰

I Iréne Winell-Garvéns avhandling som metodiskt räknar antalet uppmärksammade konstnärinnor för att skapa en uppfattning om bland annat konsekrering är Märta Rudbeck ett av 14 namn bland de 100-tals medverkande konstnärinnor som August Hahr nämner i sin recension.²⁶¹ August Hahr var enligt Iréne Winell-Garvén en person med en ”säker position på konstfältet”.²⁶² Han hade i sin roll som konstvetare, och så småningom konstprofessor, det kapital som behövdes för att tas på allvar inom konstkritiken. Enligt Iréne Winell-Garvén använde han sig även av samma metod för att recensera samlingsutställningar, vare sig det gällde män eller

kvinnor.²⁶³ Detta stärker därför Märta Rudbecks placering på fältet, eftersom August Hahr framstår som kunnig och rättvis i sin roll som recensent.

I en annan recension av utställningen i Lunds Dagblad, återigen signerad August Hahr, upprepar han sin uppskattning av Märta Rudbecks självporträtt. Han beskriver hur han anser att hennes självporträtt är det bästa i utställningen:

Det bästa i anmälarens ögon är Märta Rudbecks, utmärkt af verkliga måleriska kvaliteter. Den ljusblå målarrocken dominerar det fint sammanställda färgackordet. Ej minst måleriskt återgifvet är det ljusa håret. Både luft och ljus finnas i denna vackra atelierbild.²⁶⁴

I samma recension omnämner August Hahr Märta Rudbecks blomstermåleri i fortsatt positiva ordalag.²⁶⁵ Att hon blev omnämnd av August Hahr i flertalet

recensioner kan anses som en stor framgång för konstnärinnan. Det bidrog även till att skjuta fram hennes position på konstfältet.

Enligt källor ställde Märta Rudbeck ut målningar med bland andra Mattis Grunden, född Hahr, på Farres konsthall i Västerås 1919.²⁶⁶ Mattis Grunden var August Hahrs syster och en eventuell personlig koppling emellan de båda konstnärinnorna redan 1912 kan möjligen ha etablerat en positiv inställning hos

260 Konst, ”Föreningen ’Svenska konstnärinnor’ utställning i Wien”, N:o 9, 15 mars 1912, s. 82f.

261 Winell-Garvén 2005, s. 301.

262 Ibid.

263 Ibid.

264 Nationalmuseums enskilda arkiv. Biograficasamlingen Nationalmuseum. Serie R. Märta Rudbeck.

265 Ibid.

266 Ibid.

konstrecensenten gällande Märta Rudbeck och hennes konstverk. Det är i så fall deras relation, i form av socialt kapital, som bidragit till Märta Rudbecks möjligheter att nå ut med sin konst.

I en recension i Sydsvenska Dagbladet Snällposten framställs Märta Rudbecks självporträtt återigen som lyckat, men signaturen C.N. konstaterar att det är

blomstermålningar som ligger henne närmast om hjärtat.²⁶⁷

I Föreningen Svenska Konstnärinnors arkiv återfinns bland pressklippen en artikel från Sydsvenska aftonbladet med rubriken ”Svenska Konstnärinnors utställning” av signaturen R. R. där Märta Rudbeck omnämns som figurmålare tillsammans med bland andra Mina Carlsson (1857–1953), Fanny Brate och Anna Ödman.²⁶⁸ I pressklippet med rubriken ”’Svenska Konstnärinnors’ utställning i Lund”

av signaturen En lekman, beskrivs Märta Rudbecks självporträtt som hedervärd bredvid framstående porträttkonstnärinnor som Mina Carlsson och Gerda Tirén.²⁶⁹ En annan artikel med samma rubrik, signerad August Hahr, menar att:

Stillebenet, särskildt blomstermotiven, har naturligtvis sina hängifna odlarinnor. Här må blott nämnas Märta Rudbecks ”Narcisser” och

’’Clematis” och Elin Molins två delikata fruktstycken […]²⁷⁰

I ett annat pressklipp med rubriken ”Svenska Konstnärinnors utställning i Lund”

framkommer att: ”Märta Rudbecks själfporträtt har både karaktär och hållning och det är flott måladt.”²⁷¹ I ytterligare ett pressklipp med samma rubrik och signaturen

—g. står det att ”porträttkonsten har fortfarande en skara utöfvarinnor, bland de gedignare Emilia Lönnblad, Märtha [sic!] Rudbeck […]”.²⁷²

Signaturen Observator i kvinnotidskriften Dagny menar att ”färgstämningen är fin och ypperlig i Märta Rudbecks själfporträtt och en stor del övriga

porträttbilder”.²⁷³

En kvinnotidskrift som också lyfter Märta Rudbecks medverkan i utställningen är Idun. På tidskriftens förstasida under rubriken ’”Svenska Konstnärinnor i Lund”

synliggörs fem av utställningens medverkande konstnärinnor med reproduktioner av deras självporträtt. Märta Rudbecks porträtt återfinns centrerat på förstasidan, dock

267 Ibid.

268 RA, Föreningen Svenska Konstnärinnor, Tidningsklipp 1912–1961 (F3:1).

269 Ibid.

270 Ibid.

271 Ibid.

272 Ibid.

273 Dagny, ”’Svenska Konstnärinnor’”, N:r 14, 4 april 1912, s. 163.

under namnet Märta Rydbeck [sic!].²⁷⁴ Tidningen framhåller på samma sida att den samlade konsten är:

[…] mångsidig och framför allt präglad af mognad, af hög konstnärlig halt.

Figurframställningen dominerar, och ett godt grepp vid den nu pågående utställningen var framvisandet af en rad själfporträtt, de mest betydande här återgifna.²⁷⁵

Ett av de andra självporträtten på förstasidan är det föreställande Mina Carlsson-Bredberg, som numera återfinns på Prins Eugens Waldemarsudde.

Tidskriften Idun har jämfört med August Hahr en mer förlåtande inställning till utställningens generella mångfald, men framhåller just Märta Rudbecks självporträtt som framställs i både text och bild med en central placering på framsidan. Både hennes självporträtt och blomstermålningar uppmärksammas vid detta

utställningstillfälle. I jämförelse med hennes medverkan på föreningens första utställning har Märta Rudbecks position på konstfältet stärkts genom de positiva recensioner som hennes konstverk, inte minst självporträttet, genererat.