I NTU tillfrågas de personer som uppgett att de utsatts för brott om de anmält brottet till polisen. Utifrån dessa uppgifter, tycks inte anmälningsbenägenheten för hot och våld i nära relationer ha förändrats på något avgörande sätt under den period som anmälningarna om grov kvinnofridskränkning först ökade och sedan minskade. Andelen som uppger att de polisanmält minst en av de partnerrelaterade brottshändelser de utsatts för under referensåret visar ingen tydlig utvecklingstrend under perioden 2005–2016 (se fgur 6). Andelen varierar dock relativt kraftigt mellan enskilda år, vilket hänger samman med att det särskilt i gruppen upprepat partnerutsatta är få respondenter (237 respon
denter under de 12 undersökningsåren).32
Figur 6. Andelen som i NTU uppgett att de polisanmält minst en partnerrela-terad hot- eller våldshändelse under referensåret. Bland kvinnor som utsatts för hot eller våld av en partner eller före detta partner minst en gång under referensåret (partnerutsatta), respektive upprepat partnerutsatta kvinnor.
Referensåren 2005–2016.
Procent 80
60
40
20
0
Upprepat partnerutsatta Partnerutsatta
2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
Källa: NTU.
32 Andelen som uppger att de polisanmält händelsen bland dem som utsatts för minst en hot- och våldshändelse av en partner, varierar mellan 11 och 39 procent. Bland dem som är upprepat partnerutsatta uppger mellan 25 och 58 procent att de polisanmält minst en av dessa hot- eller våldshändelser som de utsatts för under referensåret.
Det skattade antalet upprepat utsatta kvinnor i befolkningen, som enligt NTU uppgett att de polisanmält minst en av dessa partnerrelaterade händelser, följer inte heller utvecklingen av sta
tistiken över anmälda brott avseende grov kvinnofridskränkning (se fgur 7). Det skattade antalet upprepat partnerutsatta kvinnor som uppger att de gjort minst en sådan anmälan varierar de festa åren mellan omkring 5 000 och 11 000, men är högre de sista två mätåren (då också andelen som uppger att de är upprepat partnerutsatta ökar i befolkningen, se fgur 5). Det skattade anta
let kvinnor som utsatts för minst en partnerrelaterad hot eller våldshändelse och som polisanmält denna, varierar mellan drygt 4 50033 och drygt 19 000.
Figur 7. Skattat antal kvinnor i befolkningen som har uppgett att de polisan-mält minst en partnerrelaterad hot- eller våldshändelse under referensåret.
Bland kvinnor som utsatts för hot eller våld av en partner eller före detta part-ner minst en gång under referensåret (partpart-nerutsatta), respektive upprepat partnerutsatta kvinnor. Referensåren 2005–2016.
Antal 25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
0
2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Upprepat partnerutsatta Partnerutsatta
Källa: NTU.
Om man vidare ser till andelen partnerrelaterade brottshändel
ser i NTU som uppges vara polisanmälda, har även denna andel legat relativt stabilt under perioden, även om andelen varierar mellan olika år (se fgur 8). Bland de kvinnor som utsatts för minst en hot eller våldshändelse av en partner, varierar andelen polisanmälda händelser mellan 17 och 39 procent. Motsvarande
33 Som tidigare nämnts skiljer sig urvalsstorleken och datainsamlingsperioden för referensåret 2005 från de övriga åren, vilket innebär att skattningarna för det året är behäftade med en större osäkerhet.
andel bland upprepat partnerutsatta har varierat mellan 8 och 50 procent.34
Figur 8. Andel av de partnerrelaterade hot- och våldshändelserna som upp-getts vara polisanmälda enligt uppgifterna i NTU. Bland kvinnor som utsatts för hot eller våld av en partner eller före detta partner minst en gång under referensåret (partnerutsatta), respektive upprepat partnerutsatta kvinnor.
Referensåren 2005–2016.
Procent 100
80
60
40
20
0
2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Upprepat partnerutsatta Partnerutsatta
Källa: NTU.
Svårigheter med att mäta anmälningsbenägenhet bland upprepat utsatta
Utifrån uppgifterna i NTU och den defnition av upprepat partnerutsatta som satts upp här, tycks alltså inte anmälningsbe
nägenheten för våld i nära relationer ha minskat under perioden efter 2008. Några påpekanden bör dock göras.
Andelen som polisanmält minst en partnerrelaterad händelse, bland såväl de som utsatts för minst en partnerrelaterad hot eller våldshändelse som bland de upprepat partnerutsatta, är som redovisats ovan väsentligt högre än vad en del andra studier visat (se avsnittet Få utsatta polisanmäler samt bilaga 1). Brås senaste mer omfattande studie om brott i nära relationer (Brå 2014a)
34 Eftersom respondenterna i NTU endast får besvara uppföljningsfrågor om maximalt tre brottshändelser av dem man utsatts för under ett år (se bilaga 2), är det inte meningsfullt att beskriva utvecklingen av det skattade antalet polisanmälda brottshändelser med en partner som gärningsperson. Eftersom det är ett litet antal respondenter i gruppen upprepat partnerutsatta, och man inte har uppgift om polisanmälan för en stor del av de händelser de har utsatts för, blir en sådan skattning av antal polisanmälda händelser över tid alltför osäker. Däremot redovisas här hur stor andel av de händelser man uppgett varit partnerrelaterade i uppföljningsformuläret, som man också uppgett polisanmälts.
Maximalt tre händelser kan ingå. Ett antagande görs om att andelen bland dessa som polisanmälts är representativ för de brottshändelser som personen inte fått uppföljningsfrågor om, men utsatts för under året. Det är dock inte givet att de är representativa, utifrån att anmälningsbenägenheten kan tänkas se olika ut för olika brottshändelser, särskilt ju fer man utsatts för under ett år.
visade att knappt 5 procent av de som hade utsatts för brott i nära relationer hade gjort en polisanmälan. Den särskilda fråge
modul kring brott i nära relationer som användes i Brå 2014 var dock konstruerad för att fånga upp både ett bredare spektrum av händelser och fer utsatta personer, än reguljära NTU. I modu
len ställs frågor om utsattheten på ett annat sätt, vilket innebar att man där bland annat i högre grad fångade upp händelser av mindre allvarlig karaktär och som i större utsträckning befnner sig i en gråzon kring vad som juridiskt sett skulle kunna utgöra brott. Sådana mindre allvarliga händelser polisanmäls också i lägre grad. Utifrån skillnaderna i hur frågorna ställts i reguljära NTU respektive den särskilda modulen, är sannolikt de som faktiskt besvarar frågor om utsatthet i nära relationer i reguljära NTU sådana personer som redan är mer benägna att berätta om och anmäla denna utsatthet. Modulen i sin tur fångar genom en annan frågekonstruktion in andra grupper att berätta om sin utsatthet, grupper som i lägre grad polisanmält dessa händelser.
Den lilla grupp som här defnierats som upprepat partnerutsatta är också en starkt selekterad grupp bland de respondenter som besvarat undersökningen i reguljära NTU, vilket också sannolikt bidrar till skillnaden. Det som i första hand är intressant i det sammanhang som studeras här, är dock inte nivån på anmäl
ningsbenägenheten, utan utvecklingen.
Tidigare studier över upprepad utsatthet visar att kvinnor som vid ett tillfälle har polisanmält misshandel eller hot av en bekant gärningsperson löper en 50 gånger högre risk att anmäla ytterli
gare ett sådant brott under det följande året jämfört med kvin
nor som inte har anmält något sådant brott (Brå 2001).35 En masteruppsats om polisanmält våld i nära relationer visar att sannolikheten att utsatta kvinnor kontaktar polis igen ökar för varje anmälan som görs, och att ökningen är störst upp till fem polisanmälningar men fortsätter ända upp till tio anmälningar (Dagenbrink 2017). Anmälningsbenägenheten för hot och våldshändelser bland partnerutsatta i NTU tycks, som kon
staterats, inte ha förändrats i någon avgörande riktning. Det som varit möjligt att mäta i det avseendet är dock om personen anmält minst en partnerrelaterad händelse, samt andelen hän
delser som polisanmälts bland de maximalt tre partnerrelaterade händelser man fått uppföljningsfrågor om i NTU (se bilaga 2 om frågekonstruktionen i NTU). Utifrån de tidigare studierna kring upprepad utsatthet och anmälan, är det dock rimligt att tänka sig att tröskeln för att ta en första poliskontakt är hög, men att benägenheten att polisanmäla ytterligare händelser kan vara annorlunda. Det är utifrån uppgifterna i NTU svårt att dra några
35 Kvinnor som anmält två brott av en bekant person löper en 80 gånger högre risk att anmäla ytterligare ett brott, jämfört med kvinnor som inte anmält något brott.
slutsatser kring ett eventuellt förändrat anmälningsbeteende för händelser som överskrider de maximalt tre brottshändelser som undersökningen frågar om. Vid just upprepad utsatthet i en nära relation, utsätts kvinnor sannolikt för många fer än tre händelser under ett år med våld, hot eller andra kränkningar, och det är sannolikt många händelser man alltså inte har uppgift om utifrån NTU när det gäller om de polisanmälts eller inte. Även en mindre förändring i anmälningsbeteendet i denna grupp, exempelvis att de börjar avstå från att kontakta polis vid något fer av de brottshändelser som de utsätts för, torde kunna få en viss effekt på anmälningsstatistiken på grov kvinnofridskränkning.
Som redovisats ovan är det skattade antalet kvinnor som i NTU uppgett att de polisanmält minst en partnerrelaterad brotts
händelse mycket större än antalet faktiskt anmälda brott avse
ende grov kvinnofridskränkning. Någon direkt relation mellan uppgifterna i NTU och kriminalstatistiken över anmälda brott gällande grov kvinnofridskränkning fnns alltså inte. En ytterli
gare aspekt av relationen mellan uppgifterna om polisanmälan i NTU och kriminalstatistiken, är att brottshändelser som skulle kunna utgöra grov kvinnofridskränkning också kan anmälas som enskilda underbrott eller närliggande brott. Det går inte att utifrån de data som varit tillgängliga här veta i vilken mån brotts
händelser som uppges vara polisanmälda i NTU verkligen är det, och om de i så fall anmälts som grov kvinnofridskränkning eller som till exempel misshandel, olaga hot, ofredande, olaga förföl
jelse etc. Man skulle kunna tänka sig att anmälningsbenägenhe
ten bland de partnerutsatta utifrån NTU varierar på en mängd sätt utan att detta skulle få genomslag för de faktiska anmäl
ningarna om grov kvinnofridskränkning. Man bör därför tolka relationen mellan anmälningsbenägenheten utifrån NTU och de anmälda brotten med grov kvinnofridskränkning i kriminalstatis
tiken med försiktighet.