SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

ELSA SJOHOLM

Nagra arvsrattsliga problem i

de

svenska

medeltidslagarna

På

senare tid har det skrivits mycket litet om den äldre svenska familjerätten. Ake Holmbäcks tolkning av arvsreglerna 1. över- sättningen av de svenska landskapslagarna, vilken

a

sin tur går tillbaka på hans »Atten och arvet enligt Sveriges medeltidsla- garn, står på det hela taget oemotsagd. Samma sak galler tesen om den lika arvsrätten i Varend, vilken på senare tid framförts av b1.a. Gerhard Hafström. Med enstaka undantag har den ve- tenskapliga debatten när det gäller övrig familjerätt dominerats av långvariga polemiker i speciella frågor.

Så

har Lizzie Carls- son och Ragnar Hemmer diskuterat om bilägret varit en rätts- akt redan under förkristen tid eller ej. Hafström och Holmbäck har också gjort inlägg i den främst av tyska forskare förda de- batten om ))köpäktenskapet)).

I

det följande ska diskuteras dotters arvsrätt enligt de svens- ka medeltidslagarna. Detta fordrar en undersökning av regler- na för övriga descendenters arvsrätt eftersom dessa använts vid tolkningen av dotters arvsrätt. Det är också nödvändigt att re- dogöra för det utvecklingshistoriska sammanhang, som varit ut- gångspunkten för den ZIclre tolkningen, och därmed beröra någ- ra metodiska problem inom rättshistorisk forskning.'

En mer genomförd analys av rättshistorisk metod hoppas förf. kunna fram- lagga vid ett senare tillfälle.

Några arvsrattsliga problem i de svenska inedeltidslagarna _{r %}

Det ar er1 påfallande skillnad i metod mellan rättshistorisk och annan historisk forskning nar det galler användandet av medel- tidslagarna som historiska källor. Detta beror tydligen på att den nordiska rättshistorien ar en avläggare av den tyska histo- riska rättsskolan, som grundades av jurister och språkman, och

på att den har fortsatt att utvecklas som en juridisk disciplin, i mycket främmande för den debatt som sedan länge pågått inom humanistiska vetenskaper.

Huvudsyftet för den tyska historiska rättsskolan var som be- kant att söka klarlägga den rent germanska rattskulturen. Man utgick från idén om en gemensam germansk ur-rätt, som var oberörd av främmande inflytelser och som fanns son1 en kgrna i de olika folkratterna. Från denim gemensamma rot hade de olika stammarnas lagar utvecklats enligt ett bestämt mönster. Nar denna forngermanska ratt kom i kontakt med kristna och romerskrattsliga idéer skedde en avgörande vändning i utveck- ling och de nya principerna kom att väsentligt omgestalta ratts- ordningen. Men den gamla urrätten fanns kvar i lagarna och kunde särskiljas från senare rattsbildningar genom den annor- lunda rättsuppfattning som den antogs vara uttryck för.

Av betydelse för utformningen av dessa idéer Ilar tidigast varit utvecklingsteorierna inom språkvetenskapen. Det racker att erinra om den grundläggande insats som gjordes av Jakob Grimm, språkforskare och rattshistoriker, lärjunge i juridik till von Savigny. Ramen var därmed given: ett gemensamt ursprålc

- en gemensam rattskultur. Det blev också naturligt för en del forskare att tala om en ursprunglig indoeuropeisk ratt eller att sarskilja olika typer av germansk ratt, såsom nord- eller östger- mansk ratt. Det avgörande inflytandet, särskilt för den ratts- historiska metodiken, har dock säkerligen de evolutionistiska idéerna haft, har liksom ifråga om de flesta andra vetenskaper under senare hälften av 1800-talet. Det rättshistoriska schemat ar evolutionistiskt, utvecklingen går från »lägre)), ))primitivare stadier, där människor saknar förmåga till annat an ett konkret

I

66

Elsa Sjöholm

framställningssätt, till »högre» med en mer utvecklad abstrak- tionsgrad. Vissa termer och uttryck ar ocltså direkt hämtade från biologin: man talar om »organiska» sammanhang, att en lag ar ngenetiskt)) betingad osv. Rattshistorikerna har emeller- tid haft en speciell svårighet jämfört med t.ex. etnologer och konsthistoriker, som haft ett överflödande rikt material att ar- beta med. De har i stor utstrackning varit tvungna att själva skapa sina data utifrån ofta bristfälliga och svårtolkade kallor. Deras schema saknar också den fasthet och enhetlighet som fanns i andra vetenskaper, och kriterierna på vad som ska till- höra primitiva, ålderdomliga stadier, ar ofta motsägande. Så an- tar den österrikiske rattshistorikern Julius Picker, som agnar hela sex band åt den östgermanska arvsrätten, att kvinnans till- bakasatta ställning vid arv inte ar något ~ r s ~ r u n g l i g t , ~ en upp- fattning som ar rakt motsatt Holmbacks. Hemmer anser det oförenligt med ))primitiv rättsuppfattning)) att ett rattsarende avgjordes i flera etapper,3 medan en forskare som Paul Koscba- ker framhåller att det utmärkande för detta stadium just är att exempelvis äganderätten inträdde gradvis och att hel och full aganderatt således förelåg först efter flera r a t t ~ a k t e r . ~ Koscha- ker anser också att man i äldre ratt inte kunde föreställa sig nå- got så abstrakt som att den blivande akta mannen köpte sig för- myndarratten över hustrun, detta i kritik mot en av 1800-talets mest kända tyska rattshistoriker, Rudolf Sohm, som hävdat motsat~en.~

Kritik mot de evolutionistiska idéerna framträdde som bekant tidigt utomlands och upptogs så småningom aven i Sverige. Man insåg att utvecklingsschemat grundade sig på en förutfattad me-

' J. FICKER, Untersuchungen zur Erbenfolge der ostgermanischen Rechte. VI,

I Innsbruck 1954, s. 137-38.

" R. HEMMER, Tidskrift, utg. av Juridiska Föreningen i Finland 1955, s. 454. P. KOSCHAKER, Deutsche Landesreferate zum II. Internationalen Kongress fur Rechtsvergleichung im Haag 1937, s. 95 f .

KOSCHAKER, S. 84.

Nigra arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna

₁₆₇

ning om hur förändringarna skett i verkligheten och att man valt ut de data som skulle stödja teorin just med ledning av samma teori. Likaså påvisades att hypotesen att det existerade en särskild ))primitiv mentalitet)) var ohållbar. Det anmärk- ningsvärda är nu att det inom rättsl-iistorien i motsats till alla andra veteilskaper inte uppträtt någon reaktion emot dessa idé- er. Kritik har naturligtvis förekommit men på ett annat plan.

Så har man reagera t mot sättet att argumentera med belagg frail olika lagar utan att ta hänsyn till det sammanl-iang vari dessa lagstallen står. Det har ju också varit ett utmärkande drag i den evolutionistiska metoden att sammanföra data från skilda tider och folk för att exemplifiera utvecklingsschemat. Men någon grundläggande metodkritik har inte förekommit. De data som rattshistorikerila framtolkat ur lagarna är inte heller ägnade att korrigera de bakomliggande teorierna. När konsthistorikerna på sin tid byggt upp ett utvecklingsschema, dar den realistiskt avbildande konsten utgjorde det första stadiet och de geo- metriska mönstren det sista, så kunde denna teori rent empi- riskt motbevisas av att man fann lerkärl med geometriska m6ns- ter, som med andra metoder kunde dateras till mycket gammal tid.

I

rättshistorien saknas alla korrektiv till hypoteserna om den förkristna germanska ratten. Det stöd man ansett sig ha i de språkhistoriska konstruktionerna är lika bräckligt som de egna hypoteserna. Det betyder att dessa hypoteser ar vetenskapligt ointressanta, eftersom de inte kan verifieras eller falsifieras.

Men inom den juridiska rättshistorien har man inte dragit någon sådan slutsats. Mail tycks leva kvar i tron att rättsordningen ut- vecklas efter egna, inneboende principer och att man därför kan deducera fram en äldre ratt ur de bevarade texterna. Härvid har den juridiska terminologin och systematiken spelat en viktig roll, så som den utbildades under 1800-talets filosofiska speku- lation i Tyskland, och som delvis kom att röra sig med meta- fysiska begrepp. Den har säkert verkat avskräckande på histo- rikerila och bidragit till att rättshistorien kommit att betraktas

I

68

Elsa sjöholm

som en specifikt juridisk angelägenhet.

Så

lever den evolutionis- tiska historiesynen kvar i vår tids vetenskap, i den klassiska tre- stegsrnodellen hos exempelvis Gaedeken, Wallen och ~ e m m e r . '

De källkritiska problemen ar inte heller tillnärmelsevis så be- aktade i rättshistorisk som i övrig historisk forskning. Det är så- ledes inte ovanligt att finna att landskapslagar och isländska sa- gor behandlas som likvärdiga kallor.

Vid

tolkningen av Cuta- lagen har man utan vidare jämställt de båda gutniska handskrif- terna och den tyska och danska Översättningen, utan att alls undersöka i vilket beroendeförhallande de står

till

varandra och hur pass tillförlitliga översättningarna ar. Som framgår av föl- jande utredning anses det också på sina hå11 möjligt att ur en uppgift från 1600-talet, att en sedvänja är ))urminnes)), dra slut- satsen attdenna sedvänja varit gällande lag 40s-soo år tidigare.

Det ar mot den här skisserade bakgrunden man har att förstå den gängse tolkningen av kvinnans arvsrätt i de svenska medel- tidslagarna. För att närmare klargöra denna behövs dessutom en översikt över hur utvecklingsschemat tar sig ut i detta sam- manhang.

I

den svenska arvsrättens utveckling kan tre stadier urskil- jas.'

I

det äldsta, som representeras av Gutalagen, finns ännu »den ursprungliga arvskretsen)) 1 stort sett kvar i sin ursprungli- ga form. Denna arvskrets består av män, släkt med den döde genom män. Det egentliga ursprunget till arvsordningen tänks

P. GAEDEKEN, Retsbrudet og Reaktionen derimod i gammeldansk og ger- mansk Ret, Köpenhamn 1934, se ex. inledningen och s. 105 f f . P.-E. WALLEN, Die Klage gegen den Toten im nordgermanischen Recht, Lund 1958, ex. s. 211 ff. R. HEMMER, Tidskrift, utg. av Juridiska Föreningen i Finland 1958, s. 128 f f . Helt präglad av ett föråldrat tänkesätt är också den sammanfattande framställning av äktenskaps ingående i äldre ratt, som Carlsson numera utgivit under titeln ))Jag giver dig min dotter)), Lund 1965.

Denna översikt är ett sammandrag av utvecklingsteorierna i AKE HOLMBACK, Ätten och arvet enligt Sveriges medeltidslagar, Uppsala 1919.

Några arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna

_I%

vara en lika uppdelning av den dödes egendom mellan dessa ar- vingar. Gränsen ar dragen vid fjärde led, och i yttersta led kom- mer alltså att stå farfarsfar, sonsonsson, farbror och brorson

till

den döde.

I

Gutalagen har utvecklingen hunnit fram till att bryta ut sönerna ur denna arvskrets, så att dessa bildar en egen arvsklass.

På

detta stadium av utvecklingen ar det olika arvs- ordningar vid arv efter man och arv efter kvinna, och vid arv efter man tas arvet alltså i första hand av äkta söner, i andra av resten av »den ursprungliga arvskretsen)).

Vid arv efter kvinna, som på detta stadium sker enligt tre olika arvsgångar, beroende på vilket slags egendom som ärvs, har också döttrar och andra kvinnor arvsrätt. Denna yngre arvs- ordning kommer under utvecklingens gång att påverka den äldre, som gäller vid arv efter man, så att kvinnor får arvsrätt aven

dar.

Detta sker på så satt att kvinnor i olika led successivt tas in i den ursprungliga arvskretsen och far ärva i samarv med dar befintliga manliga släktingar. Därefter sker en likaledes suc- cessiv utbrytning ur sarnarvskretsen, varvid kvinnorna antingen bildar egna arvsklasser eller ärver med i lika led stående man- liga arvingar. Samtidigt sker också en förändring i arvsordning- en vid arv efter kvinna till en ökad Jämlikhet mellan manliga och kvinnliga arvingar, och som den yngre av arvsordningarna ar denna alltid ett steg före i utvecklingen.

Det andra stadiet representeras av götaratt och har ar son- dersprangningen av den ursprungliga arvskretsen fullbordad. Spår av denna kan vi dock finna i danska lagar. Arvsgångarna vid arv efter kvinna har sammansmält till två och vid detta arv arver dotter lika med sin helbror.

På

detta stadium marks också andra yttringar av den allmanna utvecklingen mot lika arv för man och kvinna. Mödernefranderna får ärva, om än ett steg ef- ter fädernefränderna.

I

Västgötalagen, Dalalagen och Vastman- nalagen ar också sondotter jämställd med sonson och dotterdot- ter med dotterson samt likaså brors- och systerbarnen inbördes. Det tredje stadiet representeras av svearätten. Har har de

1

70

Elsa Sjöholm

olika arvsordningarna sammansmält till en, och i Upplandslagen och Södermannalagen har son och dotter haft lika arvsrätt, in- nan Birger Jarls arvslag infördes. Också i andra led ar kvinna fullt jamstalld med man.

Som belägg för ))den ursprungliga arvskretsen)) åberopas Guta- lagen 19: 38 och 20: 12 samt Skånelagen 35 och Skånska stads- ratten 34.2 Gutalagen 19:

38

hs A lyder: ))har sum gangs j garhi ha liautin njhiar hafuh lut sum a fiarha mann

. .

.)), och i

Schlyters översattning: ))Om /någon dör, och/ söner ej finnas i gården 1d.a. efter den döde/, då arfve slagtingarne /hvar/ sin arfslott anda till fjerde led. Av andra regler i Gutalagen fram- går, att »gangs j garhi)) sannolikt betyder att manliga descen- denter över huvud saknas. Uttrycket piiminner också om det »ganguarf», »gångarv)), varom stadgas i skånelagarna. Det va- sentliga har ar emellertid att konstatera, att man naturligtvis inte har ratt att utan vidare tolka »nibiarna» som innefattande sonson, sonsonsson, far, farfar, farfarsfar, bror, farbror och brorson till den döde, vilka således skulle utgöra ))den ursprung- liga arvskretsen)). Lika litet kan man finna denna arvskrets i

2 0 : 12, som i Översättning lyder: ))Blir det flera söner efter en

man och ökas slakten av dem alla men dör någon utan söner Icann gangas eptir nequaral, då vare de alla lika nara till arv intill fjärde led.» Exakt hur arvsdelningen skulle ske framgår inte klart, däremot kan man inte förutsatta att några andra ar- vingar skulle få ärva an de nämnda, alltså bröderna och deras avkomlingar.

Skånelagen 36 lyder i Översättning: ))Dör en man och har

HOLMBACK, S. 22 ff., 56.

Hänvisning till lagrum i original sker efter C. J. SCHLYTER, Samling af Swe- riges gamla lagar, Stockholm-Lund 1827-77. översättning sker efter HOLMBACK- W E S S ~ N , Svenska landskapslagar, tolkade och förklarade för nutidens svenskar, Uppsala 1933-46, samt för GL aven efter SCHLYTER.

Nigra arvsratts!iga problem i de svenska medeltidslagarila _I7'I

han ej barn och ej barnbarn eller andra framarvingar, ej fader ocla ej moder, ej broder och ej syster, dä ar farfader och farmo- der, morfader och mormoder, farbroder och faster, morbroder och moster, brorson och brorsdotter, systerson och systerdotter alla lika nara att taga arv efter den döde, kvinnor lika mycket som min, ty det ar gångarv

. .

.n Vid detta arv ar det alltsi fra- ga om en fördelning mellan olika ätter och attgrenar, varvid samarv med likadelning ofta förekommer. Samarvet som så- dant ar således inget belägg för ))den ursprungliga arvskretsela)).

Nu ar det inte utan vidare klart, villta arvingar som verkligen är samarvingar enligt detta lagrum. Avgörande ar emellertid att ))den ursprungliga arvskretsen)) har skulle innefatta aven kvin- nor, släkt med den döde genom kvinna, och darrned befinner sig samtliga släktingar inom ett visst led inom denna arvskrets, med undantag för de arvingar som skulle ha brutits ut. Med ett så förändrat begrepp kan man naturligtvis inte bevisa något oin en påstådd äldre form.

Skånska stadsratten 34 stadgar: ))Dör man eller hustru och finnes ej barn eller barnbarn eller barnbarnsbarn, då skall nar- maste fränder taga arv, och det kallas gångarv. En man skall ta- ga lika mycket som en kvinna och en kvinna som en man.))

):Narmaste fränder)), mestae nythaen, i detta lagruin samman- ställes med Gutalagens ))nibiar». »Att under näste 'nythae' be- tecknas fränder anda till det led, i vilket stodo farbror och bror- son till den döde, kan icke dragas i tvivel.))5 Något annat argu- ment .!in detta anföres inte.

Detta försök att framkonstruera ett ursprungligt stadium i arvsrätten visar också vilka svårigheter och motsägelser som föl- jer. Skånska stadsratten 34 Överensstämmer mycket nara med Bjarköaratten 25, en likhet som förstärks av att den i vissa hand- skrifter har nfrendae », ))frender )) istället för »nythaex :

))Nu

172 Elsa Sjöholm

närmaste fränder efter dem.

.

.N Detta lagrum skulle alltså lika-

väl kunnat anföras som belägg för »den ursprungliga arvskret- sen)). Men fortsättningen har lyder: »Och dotter ärver lika mycket som son.» Enligt den gängse tolkningen innebar det att helsyskon ärvde lika, vilket enligt schemat visar ett sent utveck- lingsstadium. Samma lagrum skulle alltså visa ett mycket gam- malt och ett mycket sent utvecklingsstadium. Liknande galler för Skånska stadsrätten. Denna lag karakteriseras som den näst gutaratten mest konservativa rättsordningen i Norden vad gäl- ler arv.6 Men just denna lag låter descendenterna ärva före alla andra arvingar, något som i ett annat sammanhang påståtts va- ra ett mycket omfattande Ingrepp i fäderneärvda åskådningar.

På

detta utvecklingsstadium skulle endast de ))modernaste» svealagarna stå.'

Har ska denna motsattnii~g endast påpekas; för övertygade evolutionister har sådana invändningar heller ingen betydelse. Avgörande ar att det inte på minsta satt har kunnat göras san- nolikt att ))den ursprungliga arvskretsen)) någonsin existerat. Därmed faller hela utvecklingsschemat. Man kan således inte använda detta begrepp vid någon argumentation i arvsrattsliga frågor, så som har skett.

Som belägg för påståendet att sonbarn, dotterbarn, brorsbarn och systerbarn inbördes ärvt lika, anförs Äldre Vastgötalagens Arvdabalk I : n.

. .

Finnes ej syster, då äro sonbarn. Finnes ej sonbarn,

då

äro dotterbarn. Finnes ej dotterbarn,

då

äro bro- derbarn. Finnes ej broderbarn, då äro systerbarn

. .

. ) ) * Beviset för den lika arvsrätten skulle ligga i den omständigl-ieten att la- gen använder ordet ))barn» utan att göra skillnad på kön. Sam- ma argument framföres ifråga om Dalalagen, Giftermålsbalken

I I och Vastmannalagen, Arvdabalken I I

.'

HOLMBACK, s. 56.

HOLMBACK, S. 139.

* HOLMBACK, S. 78. HOLMBACK-WESS~N, del V, s. 83.

Nigra arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna _"3

Någon sådail slutsats är man emellertid självfallet inte berat- tigad att dra. Det arvsrättsliga förhållandet mellan syskonen var

i lagen fastslaget nar det gällde arv efter föräldrar, och det fanns lika litet anledning att upprepa detta kända faktum när man angav var i arvsordningen de olika arvsklasserna stod, som det finns anledning att i en modern lagtext överallt poängtera, att bror och syster är samarva. Att sonbarn osv. ärver, måste såle- des innebära att sonson ärver först i de lagar som inte infört Birger Jarls arvslag, dvs. just i Äldre Västgötallagen. Denna tolk- ning motsägs dessutom helt av jämnarvsreglerna i Äldre VGt- götalagens Ärvdabalk 3: pr: N.

.

.

Dotterson och sondotter, de

äro jämnarva. Systerson och brorsdotter, de äro jamnarva.)) Det är ju tydligt att dessa regler kompletterar dem i Ärvdabalken I. För att få det att stämma med tesen att det istället är sonson och sondotter som är samarva, förklaras de vara yngre än reg- lerna i Arvdabalken r . Bevisningen för detta Sr helt spekulativ och utgår från hypotesen om »den ursprungliga arvskretsen)>" Det är emellertid troligt att användandet av ordet ))barn)) i des- sa sammanhang också kan förklaras på annat sätt. Den adekva- taste Översättningen torde nämligen vara ))avkomlingarn. Detta skulle innebära att barnbarnsbarnen ärvde efter barnbarnen.

Enligt den tidigare uppfattningen har barnbarnsbarnens arvs- rätt nast efter barnbarnen tillkommit på ett mycket sent sta- dium.

H

götaratten har de eventuellt inte ens hört till den ur- sprungliga arvskretsen."

I

Dalalagen och Vastmannalagen har parentelprincipen slagit igenom endast för barnbarnen." Först

i Upplandslagen och Hälsingelagen går barn, barnbarn och barnbarnsbarn före alla andra arvingar.13 Att barnbarnsbarnens arvsrätt nast efter barnbarnen varit en tillfällig seger skulle

=

34

Elsa Sjöholm

framgå av att landslagarna awisar tanken på att ställa alla bröst- arvingar före släktingar bakåt eller åt sidorna i ätten, vilket vi- sas av Magnus Erikssons landslag, Ärvdabalken 3 och Kristoffers landslag, Ärvdabalken 4. Orsaken till detta skulle vara att gam- la föreställningar från tiden efter det att den ursprungliga arvs- kretsen upplöstes gjort sig gällande, nämligen att arvsordningen borde formas efter gradualsystemet och inte efter andra regler. Den som härvid skulle ha varit bestämmande var västgöta lag- man. Landslagarnas regler kom nämligen att helt forma sig efter föreskrifter i Skarastadgan av år 1335, alltså efter västgötarätt.14

Denna hypotes tar ingen hänsyn till att det finns varianter av Magnus Erikssons landslag, den s.k. mellersta lagen, som intill femte man utsträcker istadarätten, dvs. den ratt som avliden arvinges avkomlingar har att träda i dennes ställe vid arv.'' Den- na skillnad i handskrifterna är däremot noterad i kommentaren till Översättningen av lagen. Något klargörande av hur man ska tolka descendenternas arvsrätt i denna och övriga lagar ges däremot inte. Det är också en för den äldre framställningen grundläggande idé som kan vara svår att frångå, att parentel- systemet, dvs. den arvsordning vi bar i vår nuvarande arvsrätt, dar en person eller ett föräldrapar och dettas avkomlingar bil- dar en arvsklass, är en alltför modern företeelse för att kunna förekomma annat an undantagsvis i våra ålderdomliga lagar. Det utmärkande för den äldre rätten anses gradualsystemet va- ra, dvs. beräkning av arvsrätt efter närhet i led. Så antages ju att utbrytningen av särskilda arvingar ur »den ursprungliga arvskretsen)) skett enligt denna princip.

Som belägg för att barnbarnsbarnen inte ägt arvsrätt direkt efter barnbarnen i &/lagnus Erikssons landslag anföres Arvda- balken 3, som stadgar: ))Tvista bröstarv och bakarv, båda lika närskylda, då skall bröstarv gå till och bakarv ifrån. Det kallas bröstarv, som har kommit ut från mannen, och bakarv går till-

'' HOLMBACK, s. 179 f .

Några arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna

_I75

baka i ätten.)) Ärvdabalken 4 i Kristoffers Landslag är P stort sett likalydande. Denna regel återgår delvis ordagrant på Ost- götalagens Arvdabalk 3: 2.

I

Ostgötalagen, som har ett genom- fört gradualsystem, hör den också hemma, men den går inte att kombinera med landslagarnas arvsordningar. Dessa räknar upp alla arvingar t.o.m. kusiner utan att barnbarnsbarnen omnäm- nes. :)Dör bonde eller husfru och leva barn efter dem, son och dotter, då arve son två lotter och dotter tredjedelen. Och tage sons barn lika mycket av arvet som son, och dotters barn lika mycket som dotter, även om någon lever av syskonen)) stadgar Ärvdabalken I i Magnus Erikssons landslag.

I

andra hand ärver föräldrarna och i tredje syskonen och deras barn. Därefter går arvet till far- och morföräldrarna och deras avkomlingar. Vid

kusiner sker en uppdelning av arvet på fäderne- och möderne- ätten, och så långt tillbaka i arvsordningen kan barnbarnsbar- nen inte ärva enligt gradualprincipen, vilket beräkningssätt man för övrigt an använder.

Med den tidigare tolkningen blir det också en mycket stor skillnad mellan »mellersta lagen)) och övriga handskrifter. Skill- naden skulle i så fall inte bara bestå i en mer eller mindre ge- nomförd istadarätt utan i en väsentlig olikhet i själva arvsord- ningen. Ingenting i senare praxis tyder heller på att man skulle ha tolkat lagen på detta satt.16 Det förefaller tydligt att landsla- garna i stort sett tillämpat parentelgrundsatsen, även om istada- rätten inte är helt genomförd.

Magnus Erikssons landslag har flera lagrum som inte passar in i det övriga sammanhanget.

I

Ärvdabalken 2 uttalas sålunda inbördes motstridiga regler angående far- och morföräldrars arv. 2 :pr har i det fallet ingen motsvarigl-iet i någon svensk land- skapslag och ar i Kristoffers landslag ändrad till overensstam- melse med 2 : I . Ärvdabalken ro: I syftar på skiftesbestam-

melser som finns i Ostgötalagen men inte här och har därför

' O J. E. ALMQUIST, Strödda bidrag till civilrättens historia, Stockholm 1953,

I

76

Elsa Sjöholm

ingen uppgift att fylla.'' Det är sannolikt att Ärvdabalken 3

också tillkommit genom ett redaktionsfel.

Också i övriga fastlandslagar med undantag för Ostgötalagen torde barnbarnsbarnen ha arvt efter barnbarnen. Samma argu- ment gäller har som för landslagarna. Uppräkningen av arvingar i Äldre och Yngre Vastgötalagen, Dala- och Västmannalagen samt Södermannalagenla går t.0.m. kusiner till arvlåtaren, där

P

alla lagar en uppdelning av arvet sker på fäderne- och möderne- atten. Denna uppräkning ar inte förenlig med att barnbarnsbar- nen skulle ha arvt enligt gradualprincipen. De har sannolikt, liksom övriga descendenter, innefattats i lagarnas ))sonbarn)), »dotterbarn)) och »barnbarn». Den enda skillnaden mellan des- sa lagar och Upplands- och Halsingelagen ligger då i att de se- nare också infört istadarätt till femte man.lg

Påståendet att Skarastadgan återger vastgötaratt ar inte rik- tigt.

I

vastgötaratt liksom i östgötaratt ärver barnbarnen först efter föräldrar och syskon till den döde.

1

Skarastadgan däremot bestäms att barnbarnen ärver med

ist ad ara^.'^

I

Yngre Vastgö- talagens Arvdabalk 3 finns jämnarvsreglerna kvar, vilka mot- säger vad som stadgas i samma balks första kapitel om delning enligt Birger Jarls arvslag. Om vastgöta lagman medverkat vid tillkomsten av stadgan," bör hans insats ha varit att införa pa- rentelgrundsatsen med istadarätt efter den nya delningsnormen

i Vastergötlands rätt. Bet ar endast i den formen som vastgöta- ratten Överensstämmer med landslagen.

Den väsentliga skillnaden mellan svea- och götaratt ifråga om descendenternas arvsrätt ligger i det nyss nämnda förhållan- det, att barnbarnen i götaratt ärver först efter föräldrar och

HOLMBACK-WESSEN, Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning, Lund 1962, S . 69, n. 26.

l8 VgL I A I , 4, VgL II A I, 3, DL G I I , VmL A I I , SdmL A I . lo UL A I I , HL A I I .

'

O DS 3106.

" G. HASSELBERG, Den s.k. Skarastadgan och träldomens upphörande i Sve- rige. Vastergötlands Fornminnesförenings årsskrift 1949, s. 80.

Några arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna _I77

syskon till den döde. Att närmare gå in på orsakerna till denna skillnad ligger utom ramen för denna uppsats. Det ar antagligt att barnens bättre ratt i götalagarna till del av boet vid sina gif- ten har spelat en roll för arvsordningen, såsom också har påpe- kats. Men ett upphävande av denna rätt bör i så fall förändra barnbarnsbarnens arvsrätt likaväl som barnbarnens. En under- sökning av dessa förhållanden kan dock inte baseras på en fram- konstruerad äldre rätt i svealagarna utan på en jämförelse mel- lan götalagarna och landslagen.

I

den senare saknas utskift- ningsbestarnrnelser och den har också i det stora hela genom- fört parentelgrundsatsen.

Som äldsta belägg för sons och dotters lika arvsrätt anges Ost- götalagen, Giftermålsbalken 23.22 Lagrummet har följande ly-

delse: ))Nu gifter sig en kvinna och får barn med sin man; nu dör han; sedan gifter hon sig med en annan och far barn också med honom; sedan dör hon och lämnar två kullar efter sig. Då tager ena kullen lika mycket som andra kullen av hemföljden, en dotter lika mycket som åtta söner, av bohag såväl som av jord; lösöre skifte syskonen mellan sig och tage alla lika mye- ket.)) Detta lagrum tolkas så att det dels ar fråga om arv av kvinnas hemgift, dels om arv av annan hennes egendom, vilken innefattas i ordet ))lösöre». Vid arv av hemgiften ärver kull som

kull,

vilket alltså kan innebära att en dotter ärver lika mycket som ätta söner. Lösören ska däremot skiftas efter mantal och det ar detta som föranleder slutsatsen, att syster ärver även med helbror och lika lott med honom. Nägon annan motivering än den att man inte kan »hysa minsta tvivel, att icke lagen har av- ser att stalla dotter i jamnbredd med bror till arvet med rätt atr av detta få s a m a lott som han» ges

För att denna tolkning ska bli möjlig måste två saker förut- sattas. Den ena är att det är fråga om två slags egendom som arvs enligt olika arvsgångar. Den andra är att lagstiftaren ge-

?' HOLMBACK, S . 91. '" HOLMBACK, S . 91.

1-8

Elsa Sjöholm

nom att anvanda ordet »syskonen»

-

utan att göra skillnad p5 kön - har avsett att bror och syster ska vara samarva.

På

sam- ma sätt som ifråga om sonbarns och dotterbarns arv i Västgö- talagen förutsätts alltså det som skulle bevisas.

Tolkningen av ordet »Iösöre)) som innefattande all annan egendom än hemgiften kan inte vara riktig. Vilken egendom av- ses?

I

Giftermålsbalken 16:pr stadgas: ».

. .

Al1 jord, som hon kan komma att äga eller ärva, den skall gå till hemföljden, utom köpt jord; men om hon gifter sig för andra gången och medför den i boet, då går sådan jord till hemföljden.)) Härav framgår klart, att hemgift och ärvd egendom samt ocksa just i ett sådant fall som i Giftermålsbalken sg även förvarvad egendom i arvs- hänseende räknades som en enhet. Det är alltså den samlade egendom kvinnan för med sig i boet vid sitt andra gifte, som be- nämns hemföljd i detta lagrum. Av denna ska jord och gårdsin- ventarier skiftas efter kullar, övrlg egendom efter huvudtal.

Ebbe Kock har framlagt en annan tolkning av })syskonen» och 24 antar att det ursprungligen skulle ha betytt ))manliga syskon)). Han antar nämligen att denna bestämmelse av misstag fått stå kvar från den tid d i hatt gick till och huva ifrån. Eftersom vi ju inte vet hur gammal denria bestämmelse är, förefaller det onö- digt att göra ett sådant antagande. L a g r u m e t handlar ju om halvsyskons arv, och om man laser »syskon» som ))halvsyskon)) blir meningen fullt klar: endast den fasta egendomen delas ef- ter kullar, i övrigt delar halvsyskonen som helsyskon.

Aven för Vastgötalagens del antas som sannolikt, att son och dotter varit likställda vid arv efter kvinna. Det huvudsakliga ar- gumentet ar att västgötaratten i så gott som alla avseenden är modernare an ö~t~ötariitten.'~ En ändrad uppfattning kommer emellertid i detta fall till synes i kommentaren

till

översättning- en av lagen.26

"

EE. KOCK, Om hemföljd i svensk ratt t.0.m. 1734 års lag, Lund 1926, s. 53.

2 5 HOLMBACK, s. 92 f .

Några arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna _{I 79}

Något belägg för att syster ärvde lika med helbror finns inte i götarätt och inte heller för att det fanns en särskild arvsgång vid arv efter kvinna. Stadgandena om arv av kvinnlig egendom rör dels skifte mellan olika barnkullar, dels hur hemgiften. skul- le ärvas, om hon dog barnlös. De förra reglerna måste samman- hänga med reglerna för utskiftning av aIdre barnkull vid om- gifte, vilka kunde vara olika för föräldrarna. Någon annan olik- het vid arv efter dem finns inte med undantag för arv till utom- äktenskapliga barn.

Beviset för att en fullständigt genomför$, lika arvsrätt f8r son och dotter funnits i Upplandslagen och Södermannalagen, in- nan Birger Jarls arvslag infördes, säges vara »fullständigt bin- dande)). Utgångspunkten är stadgandet om barnbarns arv 1 Upplandslagens Arvdabalk I I :pr: n.

. .

Huru många syskon

det än ar, tager syster alltid hälften så mycket som broder; och systers barn lika mycket som syster. Så arves ända till femte led, dar den ene ar född av den andre, så länge en av syskonen lever.

Så

snart alla syskonen äro döda, tager systers barn

lika

mycket som broders barn.)) Bevisningen är i korthet följande." Stadgandet att barnbarnen ska ta huvudlotter av arvet måste vara äldre an istadarätten och Birger Jarls arvslag.

Om

istada- rätten hunnit införas ar det nämligen omöjligt att den gamla, primitiva regeln om arvets fördelning i huvudlotter skulle ha kunnat vinna ytterligare segrar. Eftersom Upplandslagen stallt dotterbarn i samarv med sonbarn redan innan Birger Jarls arvs- lag, måste den också så ha ställt dotter och son i samarv. D e m a slutsats måste i varje fall gälla i ett rättssystem, som senare än vid upplösningen av den ursprungliga arvskretsen koordinerar sonbarn med dotterbarn. Man kan nämligen inte förutsatta att rättsordningen skulle intressera sig för att låta dotters avkorn- lingar ärva samman med sons, innan dotter sjalv ärvde samman

27

HOLMBACK, S. 133, n. L

I 80 Elsa Sjöholm

med son. Och eftersom den äldre ratten endast kände delning i lika lotter har dotter arvt lika med son.

Detta resonemang bygger helt på felaktiga premisser. Något godtagbart belägg för ))den ursprungliga arvskretsen)) liar aldrig framlagts, som ovan visats, och man kan darför inte använda detta begrepp for några som helst slutsatser om arvsrattens ut- veckling. Påståendet att dotters avkomlingar inte kan ärva sam- man med sons, innan dotter sjalv arver samman med son, ar f.ö. fel.

I

äldre Vastgötalagen ärver som nyss visats dotter efter son, men dotterson ar enligt jamnarvsreglerna samarva med sondotter. Påståendet att delning efter huvudlotter inte kan komma till användning på nytt, sedan man Infört istadaratt, ar helt i enlighet med den evolutionistiska synen. Dar har princl- perna sin tid som levande organismer och aldras och dör som dessa. Denna ))gamla, primitiva)) regel har dock visat sig vara mycket livaktig. Så sent som under lagkommissionens arbete på den blivande 1734 års %ag föreslogs att barnbarn skulle dela ef- ter huvudlott, om inga barn fanns, i enlighet med just Upp- landslagens Arvdabalk I I :pr. Detta förslag antogs inte men val det som galide för syskonbarns arv." Fördelning efter huvilidlott är f.6. ingen speciellt germansk princip, den aterfinns i justi- niansk rättaz9

Bestämmelsen att brors barn ska arva som bror och systers barn som syster visar, att Birger Jarls arvslag iiiförts och att syster ärver halften mot bror. För att kringgå detta förklaras, att det ar fråga om den kvalitativa skillnaden mellan syskonens lotter: sonen tog nämligen, enligt Amdabalken 12, i första hand

sin loet i bolbyn. Samtidigt skulle dessa uttryck åsyfta kvotde- larna enligt Birger Jarls arvslag. En sådan dubbelbetydelse är emellertid sjalvmotsagande. Enligt samma lagrum tar namligen syster sin lott i bolbyn om det finns fler bolbyar an bröder. Hon

WINROTI-I, Svensk civilrätt V, Norrköping 1909, s . 5 2 , " WINROTH, S. 52.

Några arvsrättsliga problem i de svenska medeltidslagarna a

8

I

skulle då ta en broders lott enligt definitionen ovan och en sys- ters lott enligt Birger Jarls arvslag.

Det torde alltså vara fullt klart att något hållbart belägg inte givits för att helsyskon ärvt samman, Innan Birger Jarls arvslag infördes.

3

Inom rättshistorisk forskning har man allrnant antagit, att lika arvs- och giftorätt funnits i Varend sedan mycket läng tid

till-

baka, i varje fall före landslagens tid. Schlyter, som endast kän- de fall av likadelning från Varend och Blekinge, antog att sed- viii~jai~ måste ha uppkommit innan Tiohärads lagsaga bildades och aven innan Blekinge skildes från Sverige. Senare har lika- delning påvisats även i häradena utanför Värend, och det har darför ansetts ovisst hur stor omfattning denna sedvänja ur- sprungligen haft. ))Därom torde i varje

f

all full enighet rada, att den varendska arvsrätten representerar en rattstradition, som ar äldre än landslagen)), heter det i Översättningen till land- skapslagarna. >)Den har utall tvivel tilll~ört de förlorade delar- na av SmL. ))' (SmL = Srnålandsiagen.]

Många förklaringar

till

likadelningen har under åren fram- ställts. På 1600-talet, da förhållandet mellan den varendska sed- vanerätten och rikslagen diskuterades, uppkom den s.k. Blanda- sagnen, som sedan fortlevde i mänga former, fast den tidigt av- visats som historisk källa. Senare lanserade Peter Wieselgren Idén, att det skulle vara till Varend som de av den sengrekiske historieskrivaren Prokopios omnämnda herulerna flyttade, nar de omkring 500 e.Kr. seglade över oceanen och bosatte sig på ön Thule. Denna teori byggdes hit av b h . Otto v. Friesen och Nat. Beckman med förklaringen att dessa heruler övertagit den lika arvsrätten från vastgoterna, eller direkt påverkats av den romerska rattens lika arvsrätt, samt infört den i Varend. Annu år ag64 anser sig en forskare behöva bemöta denna teori.'

HOLMBACIC-WESS~N, del V, s. LXXXIV.

I 8 2 Elsa Sjöholm

Enligt det utvecklingshistoriska schema som tidigare diskeite- rats, utgjorde den lika arvsratteii i Varends rätt och Bjärköarät- ten det stadium, som Upplandslagen och Södermannalagen uppnått, innan Birger Jarls arvslag omintetgjorde de vunna re- sultaten.

I

Värend kunde pa grund av lagsagans isolerade läge den folkliga rätten bevaras intakt.

Till

Blekinge skulle den Pika arvsrätten ha införts från Skåne, dar den tidigare skulle ha fun- n i t ~ . ~

Att förlägga uppkomsten av den lika arvsrätten i Värend till tiden strax före Birger Jarls arvslag anser dock Hafström felak- tigt. ))Denna hypotes ar emellertid osannolik därför, att den va- rendska sedvaneratten ju, som framgår av domböckerna från

4

1600-talet, praglas av sin åIderdomlighet.)) Hur gamnial va- rendsratten ar utsägs inte, men Hafström måste förutsätta att den går betydligt längre tillbaka än till 1200-talet, kanske till förkristen tid.

Hafströms förklaring

till

uppkomsten av den lika arvsrätten är att Värend hade lika giftoratt och ))DA gifto- och arvsrätts- kvoterna som regel aro lika stora, föranledde lika giftoriitt en lika a r v ~ r ä t t ) ) . ~

Till

stöd för denna förklaring anföres att Skåne- lagen hade lika gifto- och a r ~ s r a t t . ~ Både premisser och slutsat- ser ar emellertid ohållbara, varom mera nedan.

Denna diskussion ror alltså frågan om hur uppkomsten av lika- delningen P Viirend ska förklaras. Att det funnits en lika arvs- och giftorätt i Tiohäradslagen betvivlas inte. Vilka är

då

de fak- ta som ska stödja denna hypotes?

Belaggen ar dels några diplom, det äldsta från ar 1350 röran- de ett arvskifte mellan Eringlsle Petersson Bondes barn, dels

"OLMBACK, s. 196.

G. HAFSTROM, Tioharadslagen och Varendsratten. Separattryck ur Hylt6n- Cavalliusföreningens årsbok 1965, s. 72.

"AFSTROM, s. 82. HAFSTROM~ S. 7 2 ff.

Några arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna _'83

rättsfall ur domböcker fråla 1600-talet, dar sedvänjan omtalas som »urminnes N. Lars-Olof Larssoi~ har framlagt ytterligare be-

lagg, närmast för att visa att likadelningen inte varit inskränkt till Varend. Dessa ar huvudsakligen från senare medeltid sch rör arvskiften av gods belägna i Småland, Ostergötland och aven

a

svealandskapen.' Samtidigt kan enligt Larsson en rad belägg anföras

för

att likadelningsprincipen inte tillämpats, nar det

gal-

ler det senmedeltida varendsfralset.

Det äldsta och för den tidigare forskningen tydligen avg6ran- de belägget har varit diplomet från 1350 Enligt detta kung6r Peter, Ragnvald och Filip Eringislasson tillsammans med Niklas Uddson, att de med faderns och moderns vilja och frändernas r i d har skiftat ))wort faedrene oc wort mödrene i fiura brohur- lyti, fore hy het wi hafum gifit ware systor Hnggeborghe Aerin- gisladotur fullan brohurlut oc jamnan wihar os)).* Arvet har alát- så skiftats i fyra brorslotter och bröderna har givit systerii full brorslott och jämnt skifte med dem.

Hur man av detta kan dra slutsatsen, att lika arvsratt varit gällande lag i Varend är svårförståeligt. Att bröderna under- stryker att systern fått ))fullan brohurlut)) tyder snarare på mot-

t at sen.^

Aven om man skulle vilja se brevet som en försakran mot att arvskiftet senare skulle kunna andras i enlighet med landslagen, är det omöjligt att av dessa ord utläsa en lika arvs- rätt i Tioharadslagen.

Bland utställarna finns också systerns fästman eller man,"

LARSSON, S. 13, n. 12.

R DS 4554.

Y Den enda jag funnit som uttalat tvivel om att det ovannanmda brevet duger

soni belägg för den lika arvsrätten i Tioharadslagen ar J. E. ALMQUIST, a.a., s. 35,

n. I, vilkens arbete för äldre tid C.Ö. helt återgår på Holmbacks frainstalliiing. Han fullfoljer emellertid inte denna tankegång utan accepterar helt såväl tesen om den lika arvsrätten i Tioharadslagen som den om herulernas märkliga insats i vår rättshistoria. Dessa måste ha aiilänt till Vareild via åarna i Blekinge, vilket förklarar den lika arvsrätten i detta landskap, a.a., s. 36.

184 Elsa Sjöholm

och brevet är tydligen en överenskommelse mellan honom och bröderna om systerns blivande lott. Den part som vill andra av- talet åläggs att utge böter med qo mark till dem som vill hålla avtalet. Det måste anses mycket tveksamt om man från dylhka interna uppgörelser i arvsfrågor över huvud taget kan sluta till vad som varit gallande rätt. Man torde inte ha behövt stöd

i lag för att göra dotters lott jamngod med sons, t.ex. för att möjliggora ett ~ b g l i g t gifte, om övriga arvingar var ense om detta. En analys av detta brev och de inblandade parternas för- hållanden skulle kanske ge upplysningar om hur denna upggo- relse kommit till stånd. Brevet företer vissa egendomligheter, b1.a. ar det oltPart vem som egentligen ar utställare, brhjderna och svågern eller fadern. Det troliga är dock att materialet ar för tunt för att medge några saltra sl~~tsatser.

Likaså vore det naturligtvis av stort intresse att närmare un- dersöka de fall av likadelning och annan arvsdelning, som på- träffars inom och utom Varend. Blekinge uppvisar t.ex. för iiya tiden intressanta variationer." l e n sådana data måste ses

a

ett större sammanhang, mot bakgrund av den sociala strukturen

i olika områden, med förbindelser utåt som t.ex. för Varend med kalmarområdet osv. Av en sådan genomgång av det till- gängliga materialet skulle man dock säkerligen inte kunna dra några slutsatser om vad som stått i den förlorade Tioharadsla- gen.

Aterstår att sedvänjan i 1600-talets don~bocker betecknas som »urminnes». Att ta detta som belägg för att denna sedvan- ja varit gällande lag omkring ett halvt årtusende tidigare får dock betecknas som i överkant fantasifullt.

Något hållbart belägg för att TiohEradslagen stadgat lika arvsrätt har sålunda inte anförts. Det är darför överflödigt att diskutera hypoteserna om varför denna likadelning uppstått. Har ska endast göras några kommentarer till Hafströn~s argu- ment ovan.

II

Några arvsrattsliga problem i de svenska inedeltidslagarna

₁₈₅

Den påstådda lika giftorätten i Tiol-iaradslagei-i ar lika litet belagd som den lika arvsratten. Uppgifterna ar hämtade från boeippteckningar på I 700-talet. Bestämmelser i Skånelagen kan inte bevisa nggot om Varends ratt. När det gäller den lika gif- torätten har Hafström dessutom endast anfört de lagrum som rör barniösa makar. Om makarna hade barn inträdde helt andra regler, narnligei-i att boet delades mellan den efterlevande ma- ken och barnen efter mantal, enligt Skånelagen 21 och 22.

I

vissa fall berodde giftorätten av om godset lagts i bolag eller ej. För den påstådda lika arvsratten i Skånelagen stöder sig Haf- ström på kap. 33 [i översattningen), vari han intolkar ett äldre stadium, då bror och syster skulle ha arvt lika. Denna tolkning ar dock synnerligen diskutabel. P&Gendet att gifto- och arvs- rattskvoterna ))som regel)) är lika stora ar felaktigt. Det gallde t.ex. inte for Skånelagen och Skånska stadsratten eller för övri- ga danska landskapslagar. Meil aven om så hade varit fallet, kan mari naturligtvis inte sluta från det ena tiP1 det andra, som om dar förelåge ett nödvändigt samband.

Också nar det galler Bjarköaratten ar man enig om att den stad- gar lika arvsrätt för helsyskon. Nagon analys av stadgandet har tydligen inte förekommit, utan man har tagit saken för given. Vilka ar då beläggen för denna lika arvsrätt?

Bjarköarattei-~ ar ytterst kortfattad om arv. De huvudsakliga bestamelserna finns i kap. 25: ))Nu skiljas akta makar fran varandra utan barn;

då

arve de som äro närmast fränder efter dem. Och dotter arver Inka mycket som son. Blir en man gift två gånger och får han barn med båda hustrurna, då tage den ena kullen lika mycket som den andra, både efter fader och moder. »

Det ar tydligt att meningen ))Och dotter ärver lika mycket som son)) ar felplacerad; den hör ju inte till förutsättningen ))Nu skiljas akta makar från varandra utan barn)). Däremot hör den till den andra förutsattningen, ))Blir en man gift tv; gånger

.

.

. x Stadgandet får en logisk uppbyggnad med en omvänd me-

I

S6

Elsa Sjöholm

ningsföljd, och lagrummets senare del skulle då lyda:

»Blir

en man gift två gånger och får han barn med båda hustrurna,

då

tage den ena kullen lika mycket som den andra, både efter fa- der och moder, och dotter ärver lika mycket som son.

Detta lagrum har motsvarigheter i landskapslagarna.

I

den tidigare behandlade Giftermålsbalken a3 i Ostgötalagen stadgas om kvinna, som gifter sig och Bamar

två

kullar efter sig: n.

.

.

Då

tager ena kullen lika mycket som andra kullen av hemfölj- den, en dotter lika mycket som åtta söner

. .

.n If Dalalagen,

Gif-.

termålsba&en I 1 : I stadgas: D.

. .

Finnas sedan halvsyskon, i

endera kullen tre ogifta systrar eller så många de an

ara,

de

få

icke mera an en broders Bott)), och i Vastmannalagen, Arvdabal- ken I I :pr: H.

. .

Finnas olika kullar, i den ena kullen ar broder,

i den andra ar syster,

då

skall syster taga broders lott, ty har står ungmö i mans stalle, då hon tager arv efter sin fader eller sin moder, men icke annars.)) Sarskilt mellan det sistnämnda lagrummet och Bjarköarattens kap. s5 föreligger en ganska god överensstarmelse, och möjligheten finns att Bjarköaratten upp- tagit denna bestamelse ur Bandskapsratten. Ar denna tolkning riktig, tyder regeln snarast på att den 'lika arvsratten inte hade generell giltighet. Liksom i VastmannaIagen skulle stadgandet understryka, att vid kullskifte ärvde son och dotter lika men inte annars.

Bjarköaratten innehåller ytterst få stadganden av familjeratts-

lig karaktär. Kap. 24 stadgar lika giftorätty men av detta kan man naturligtvis inte sluta att arvsrätten varit lika for helsys- kon. Som jamförande exempel kan namnas att Skånska stads- ratten har Pika giftoratt men halv arvslott för dotter." Några andra stadganden som kunde ge ledning vid bedömningen av denna fråga finns inte. Det måste också påpekas, att det faktum att Magnus Erikssons stadslag senare genomförde den lika arvs- ratten för helsyskon inte ar något bevis för att den måste ha forelegat redan i Bjarköaratten.

Några arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna

₁₈₇

Inga hållbara belägg har således framlagts för att helsyskon ärvt lika i landskapslagarna eller Bjkköaratten. Detta galler vare sig arvingarna var barn eller barnbarn tB11 arvlåtaren. Den jam- ställdhet som finns mellan man och kvinna vid arv föreligger, då de representerar olika ätter eller attgrenar, men detta kan inte bevisa att de varit jämställda också som individer av s a m a att eller attgren. Det films heller inga belägg för en sarskild arvsordning vid arv efter kvinna. De sarstadganden som finns för detta arv rör delning mellan olika barnkullar och regler om återgång av hemgift.

Barnbarnsbarnen har sannolikt ärvt efter barnbarnen i

alla

lagar utom Ostgötalagen. Andrade utskiftningsbestärnm.eiser har antagligen medfört ändrade bestämmelser för descendeaiter- nas arvsiratt. Det ar mot bakgrund av detta som övergången till den s.k. Birger Jarls arvslag får ses.13 Anlednhgeai till att den nya lagen infördes var säkerligen inte att man i största allman- het ville förbättra kvinnornas stallning. Abstralcta riittvisekrav utan någon makt bakom torde aldrig ha åstadkommit några fisr- ändringar i samhället. Dessutom är det inte utan vidare givet att den väsentliga skillnaden på denna tid fanns just mellan manlig och kvinnlig arvsrätt. En gift dotter, utskiftad med en kanske betydande hemgift, kan ha varit bättre tillgodosedd an en yngre son. Det är sannolikare att det ar ojämnheten a fördel- ningen mellan äldre och yngre barn med därav åtföljande pro- cesser med krav om jämkning, som framtvungit en övergång till ett definitivt arvskifte. Om denna syskonrivalitet finns många vittnesbörd 1 lagarna.

Det väsentliga är alltså själva övergången till ett definitivt arvskifte, att det gamla systemet med utskiftande av barnen vid deras giften blivit omöjligt att upprätthålla. Tendensen att g6ra '" Uppgiften att Birger Jarl införde arvsrätt med halv lott för dotter finns en- dast i Erikskrönikan. Det ar anmarkningsvart att den endast namns som »den nya lagen» i OgL, trots att denna lag i andra fall nämner Birger Jarl som lag- stiftare.

I

88

Elsa Sjöholm

hemgiften villkorlig är också genomgående i Bagarna. Hur kvot- delarna sedan bestamdes är en sekrindär fråga. Det torde dock vara rimligare att anta, att den halva lotten för dotter någorlun- da motsvarade praxis för vad som gavs i hemgift, an att den nya lagen innebar en radikal förändring av arvsrätten. Någon anled- ning till en sådan är svår att finna.

Ett definitivt skifte med bestämda kvotdelar av arvet har sa- kert varit av en oerh0rt stor praktisk betydelse. Det var nod- vändigt vid giftermålsavtalen att veta hur stor egendom vardera parten kunde påräkna från sin slakt, och inte minst för de sto- ra, förmögna ätterna, som snabbt tillväxte under 1200-talet och agde egendomar 1 flera landskap, var det av betydelse med en enhetlig lagstiftning. Ur processuell synpunkt måste det ha in- neburit en säkerligen nödvändig förenkling och avlastning av arvsrättsliga mål. En maktig intressent i denna strid om en ratt- vis fördelning av arvet måste också kyrkan ha varit. Genom sons och. dotters hemgift fördes jet stora delar av arvegodset från generation till generation utan att kyrkan hade m6jlighet att genom testamente få del därav. Genomförandet av principen nviventis hereditas non est)) eller med Upplandslagens formu- lering >)aerzgii~ ma annaen quikkaen aerfwae)), [ingen

må

ärva en annan medan denne lever], måste ha varit en grundlaggande förutsattning

för

kyrkans framgångar på testamentsrattens om- råde.

Enligt den teori som diskuterats ovan representerar allesii Guta- lagen det äldsta stadiet i arvsrättens utveckling. Denna hypotes samt den som Knut Olivecrona framlagt om giftorattens upp- komst har bidragit till den i ddre rättshistorisk forskning van- Piga uppfattningen att Gutalagen ar mycket »ålderdomlig)). Det- ta betyder således enligt den evolutionistiska historiesynei~ att denna lag kvarlever på ett stadium som redan passerats av andra

Några arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna _{I %}

lagar. Gutalagen skiljer sig ju också ifråga om familjerätten helt från fastlandslagarna, och det har man tidigare förklarat så, att gotlänningarna p i grund av öns isolerade läge kunnat bevara den gamla rätten intakt.

Gutalagens arvsordning bar också ansetts besvärlig att tolka, idels därför att så mycket förutsatts vara självklart och därför inte är reglerat i lagen, och dels därför att bestaanmelserna om döttrars och slaktingars arv tycks stå i motsattning tig varand- ra. Det mesta av krångligheten försvinner enlellertid, om man utgår från två fakta som ar klart uttryckta i lageii, namligen att det var praktiskt taget omöjligt för en man att aga jord, så lange hans far levde, och att man sltilde mellan arv av fast och arv av lös egendorn.'

Kap. 28: 8 stadgar: ))Ingen gotläiidsk mans son far skiftat av sin fader, aven om han beder därom, utom i det fall att hans fader vill eller att han gifter sig

med

sin faders vilja.

Oin

han vill skifta, då tage hail sin huvudlott av lösören efter räkning, men fadern skall hava sin gård oskiftad, och Iian give sonen jordlega därav och hans huvudlott

.

.

.u Att köpa jord på Got- land var enligt lagen i det närmaste omöjligt. Ingen fick salja sin fädernejord annat än i yttersta trångmål och då i första laand till slaktiiigar. Straffen för olaga jordförsäljning var utornor- deiltligt hårda: förlust av den gotländska mansboten och till och med d ~ d s s t r a f f . ~ Om sonen dog medan fadern levde, fanns alltså endast lösöre att arva. Detta måste vara förklaringen till att inga bestämmelser finns om arv bakåt i ätten.

Att man skilde mellan arv av jord och arv av lösöre visas av 20: 14 och 20 : 6. 20: 14 stadgar: n.

. .

Får gotländsk man o&a

barn med gotländsk kvinna och finnas icke söner efter hoiiom /oc gangs eptlr hann/ och Iamnar han efter sig oakta barn, söner

' Följande ar ett sammandrag av en detaljerad analys av GL:s arvsordiliilg, som förf. hoppas kunna publicera i ett annat sammanhang.

z8:pr. h o : 13, 63: 2.

I 90 Elsa Sjöholm

och döttrar, då skifte de fädernes IQsore efter huvudtal med äkta döttrar, om sådana finnas. Finnas de ej, då skifte de sins emellan fädernes lösöre efter huvudtal

.

.

.» Ordalagen utesju- ter andra arvingar. Lösöret arvs alltså endast av barnen, dvs. om oakta barn saknas, ärver de akta döttrarna ensamma. Just detta stadgande, att döttrarna ärver lösöret, ger anledning anta att andra bestämmelser finns för den fasta egendomen. När det alltså i andra lagrum stadgas, att släktingarna, mihiarna)), arver, om en man saknar manliga avkomlingar, ar det med stijrsta san- nolikhet jorden som avses. Dessa arvingar kan som ovan visats inte vara bakarvingar utan ar - som också framgår av ao: I 2 -

bröderna till den döde och deras manliga avkomlingar.

Den verkliga svarigheten fös den äldre forskningen tycks ha varit att kombinera de olika versionernas något skiljaktiga upp- gifter om döttrarnas och släktingarnas arvsrätt. Det anmärk- ningsvärda är att man utan vidare ansett att de bagge oversätt- ningarna och de gutniska handskrifterna ar likvärdiga kallor. När darfor den tyska översättningen bar en bestämmelse, som säger att döttrarna och släktingarna delar både löst och fastT4 så har man utan vidare godtagit detta. Att denna uppgift inte kan vara riktig, framgår redan av s a Pags 22: 4, som är en direkt

motsvarighet

till

den gutniska lagens stadgande om döttrars och oakta barns arv av lösöre. Bägge översattningarna ar också be- haftade med en mangd felaktigheterJ5 och en språkforskare an- ser på utförligt redovisade grunder, att Översättaren av den tys- ka texten inte tillfredsstallande behärskat vare sig tyska eller gotländska och att han sannolikt varit svensk6 Något självstän- digt värde torde därför inte kunna tillmätas denna källa.

Aven om mycket kan diskuteras ifråga om detaljerna är det tydligt att Gutalagen inte har någon så särpräglad arvsordning

GL II 21: 5.

SCHLYTER, del VII, s. XV f , XVIII.

S. EKELUND, Studien uber eine mitteldeutsche Uebersetzuilg des altgutnischeii Rechtes, Lund 1906, s. I I ff., 32.

Några arvsrättsliga problem i de svenska medeltidslagarna _{H g =}

som man förestaut sig. Att döttrarna stod efter de närmaste manliga släktingarna vid arv av jord ar inte »ålderdomligxe» an motsvarande förhållanden i vissa tyska områden, särskilt

Liv-

Band, dar adelsdöttrarna mot erhållande av hemgift avstod fran anspråk på familjegodsen, sa lange bröder eller deras avkorn- Iingar fanns, ett system som senare upptogs aven i ~verlge.? Och att en gutnisk kvinnas hemgift kunde vara stor framgår av maximeringen till två guldmark, vilket kan jämföras med mans- boten för gotlänning, tre guldmark.

Lilcsom många lagar p i kontinenten saknar Gutalagen egen- domsgemenskap mellan makar. Hustrun tar ut sin egendom ograverad och erhåller utom ~hogsl oc &D, som kan

ha

varit en

motsvarighet till fastlandslagarnas morgongåva, ett ankeunder- stöd i pengar och naturaförmåner, vilket förefaller att innebära en relativt tryggad stallning. 11 ZIdre svensk rättshistoria är det emellertid vanligt att anse brist på egendomsgemenskap som ))ålderdomligt)), en åsikt som tydligen harrör fraln Olivecrona och hans bekanta arbete om giftorätten och som tidigare uttalats av Sohm. Enligt Olivecrona ar det forst med den ))kristna-ger- maniska bildningen som kvinnan tillerkänts giftorätt, och detta som ett uttryck för den kristna jalikhetstanken, en tes som nyligen återupplivats av H e m e r och Stig Jagerskold.8 Har

är

det alltså inte fråga om någon motsättning mellan fomger- manskt och kristet, vilket annars ar det vanliga i rättshistorisk utvecklingsteori och då särskilt på straffrättens område. Det ))kristna-germaniska)) utgör har i stallet ett senare

och

därmed

KOCK, S. 173 ff., 180 f.

S OLIVECRONA, Om makars giftorätt i bo, Upsala 1882, s. I I ff.

HEMMER, Tidskrift, utg. av Juridiska Föreningen i Finland, 1955, s. 437. JAGER-

SKOLD, Landskapslagarna. Den svenska historien, del I, s. 258. Jägersköld tycks inena, att såväl giftorätten som kvinnans arvsrätt uppkommit genom inflytande av kristendomen. Det är vanligt inom juridisk rättshistorisk forskning att på detta satt ))förklara» åtskilliga förändringar i lagarna, som uppfattas som positiva.

=

92 Elsa Sjöholm

mer högtstående sedljgt stadium an i orientalisk och romersk rätt, där ingen egendomsgemenskap fanns.

Iden att giftoratten skulle vara en förmån speciellt for kvin- nan får ses mot bakgrund av syftet med O1ivecronas arbete.

I

kapitlet Slutbetraktelser beskriver han de följder för samhället som måste inträffa, om hustrun blev rättsligt och ekoi~omiskt oberoende av mannen, s5 som vissa grupper hade krävt sedan upplysningstiden. Enligt Olivecrona hade i de s.k. fria aktenska- pen i romersk ratt rått egendornsåtskillnad med ratt för hustrun att själv förvalta sin egendom. Detta hade lett till att aktenska- pen på ett enkelt satt hade kunnat upplösas och - enligt en kand tankegång

-

till sedernas fördärvande och Roms fall.'' Olive- cronas bok om giftoratten ar ett direkt inlagg i den diskussion som fördes på I 870-talet sch senare angående i-iksdagsmotioner om en ändring av Giftermållsballcen i x734

års

lag för att söka förkittra den ekonomiska tryggheten

f&

de gifta kvinnorna.

I

likhet med andra konservativa jurister såg Olivecrona i en minskning av mannens dispositionsratt över hustruns enskilda och den gemensamma egendomen ett hot mot dennes auktoritet, som efter det klassiska mönstret också kunde

bli

ett hot mot samhällets bestånd.

Också HoPmbacks arbete får ses mot bakgrund av de diskus- sioner och strider, som ledde fram till nya Giftermålsbalken av 1920, dar mannens målsmaiiskap aver hustrun avskaffades. Holmbacks avsikt var också till en början att på historisk vag söka belysa målsmannaskapet, aven om arbetet sedan fick en större omfattning.'' Den tendens han tycker sig se i utveckliilg- en ar bestämd av hans liberala grundsyn: kvinnan har en galag

varit fullt jamställd med mannen vid arv, och hon Ilar i vissa lagar som ogift varit fullmyndig att förvalta sin egendom.12 Det- ta var resultatet av den svenska, folkliga rättens utveckling, vii-

Några arvsrattsliga problem i de svenska medeltidslagarna ₁₉₃

ken avbröts genom kungliga dekret hämtade från främmande ratt. Gutalagen får representera det äldsta stadiet i denna ut- veckling nied en antageil bättre arvsriitt för dotter vid arv efter kvinna. Genom sådana föreställningar hos en äldre rättshisto- risk forskning, uppbyggda i stort efter evolutionismens idéer och därtill formade efter den politiska och sociala situation som dessa forskare befann sig i och som de ville påverka, har upp- fattilingen om Gutalagen som en ålderdoinlig och sarpraglad Iag utkristalliserat sig. Särpräglad är den endast ur snavt nor-

disk

synvinkel, under tvinget att se gotlänningarnas lag som del av en urnordisk rätt. Den har istället tydliga beröringspunkter med tysk rätt i vissa områden, särskilt den som gällde

f&

adeln. Den äldre rattshistoriens forskningsobjekt har främst varit rättsordningen själv, dess ursprung och utveckling. Denna in- riktning av forskningen ar grundad i evolutionismens veten- skapssyn o& står och faller med denna. Några hållbara belagg på en »rent germansk)) ratt, oberörd av f r a m a i i d e inflytelser, har inte givits och torde heller aldrig kunna ges. Aven om en yngre forskning inte har samma optimism som en äldre om att kunna klarlägga denna gerinanska ur-rätt, kvarstår tendensen att till varje pris söka få fram en utvecklingslinje, aven dar' un- derlag saknas. Detta Linebär naturligtvis inte - vilket kanske är alltför självklart för att behöva påpekas - att man förnekar att det skulle finnas äldre och yngre bestarnmelser i landskapsla- garna. Men de förändringar av rättsinstituten som går att be- lagga ar relativt få - bortsett från rena upplysningar om nylag- stiftning - och kan ofta verifieras aven på annat sätt, t.ex. genom data från den sociala strukturomvandlingei~.

Med den inriktning som den äldre rättshistorien hade, kom den att existera i ett lufttomt rum, skild från verkligl-ietens alla trivialiteter. Eftersom man förestallde sig att rättsordningen ut- vecklade sig efter egna inneboende principer, hade man också tron att en äldre ratt kunde deduceras fram ur de bevarade

194 Elsa Sjöholm

rättsreglerna. Därav kommer det starkt skolastiska draget i denna vetenskap. Och darav följer också att mycket av resul- tatet av denna forskning inte ar användbart på samma sätt som i andra vetenskaper, dar övergivandet av gamla metoder ändå Iamaiat h a r värdefulla materialsamlingar.

I

denna uppsats har jag gjort ett försök att tolka några arvs- regler enbart utifrån landskapslagarna som källor och som de föreligger i Schlyters utgåva. Men sådana tolkningsförsök är na- turligtvis inte nog. Lagarna måste behandlas med samma kritis- ka apparat som övriga kalior i historisk forskning och i hög grad måste man bar lita till hjälpvetenskaper. De upplysningar som lagstudiet ger måste naturligtvis också konfronteras med data från andra

kallor,

bli

en del av det historiska materialet. Först då blir rättshistorien också en del av den historiska vetenskapen, blir en vetenskap i modern mening.

Z U S A M M E N F A S S U N G

Die methodischen Probleme in rechtshistorischer Forschung sind bisher nur wenig 'beachtet worden. Besonders wenn es sich um die Anwendung der mittelalterlichen Rechte als hlstorische Quellen han- delt, besteht ein auffallender Unterschied in der Methode zwischen rechtshistorischer und iibriger historischer Forschung. Auch mo- derne Arbeiten iiber nordische Rechtsgeschichte setzen die Tradi- tion aus den Tagen der deutschen historischen Rechtsschule fort, ohne dass man sich, wie es scheint, von der schon seit langem ge- fuhrten - und abgeschlossenen - Debatte in anderen Wissenschaften hat beeindrucken lassen. Diese Debatte galt den der humanistischen Forschung gemeinsamen Problemen, narnlich der veralteten Metho- de, die seit der Blutezeit der evolutionistischen Entwicklungslehre in der zweiten Halfte des 19. Jahrhunderts fortlebt.

Im alteren schwedischen Familienrecht waren Hake Molmbacks ,,Atten och arvet enligt Sveriges medeltidslagar" und die Kommen- tare des gleichen Verfassers zu der in Zusammenarbeit mit Elias Wessén gemachten Ubersetzung der Landschaftsrechte die domi- nierenden Darstellungen. Nach dieser Theorie wird angenommen, dass das schwedische Erbrecht drei Stadien dtirchlaufen habe. Das

Några arvsrattsliga problem i de svenska inedeltidslagarna _I95

alteste wird von Gutarecht reprasentiert, wonach das Erbe nach dem Mann hauptsachlich einer Gruppe rnannlicher Erben gemeinschaft- lich zufalll; dem sog. urspriinglichen Erbkreis. Im Götarecht, wel- ches das zweite Stadium bezeichnet, ist die Frau bei gewissen Erb- schaften dem Mann gleichgestellt, und im Svearecht schliesslich erbt die Schwester gleich dem Bruder und die Frau ist auch in anderen Erbschaften dem Mann gleichgestellt, bevor noch Birger Jarls Er- brecht eiilgefuhrt wurde.

Diese Theorie ist ein Produkt der evoliitionistiscl~en Betrachtungs-

weise. Die vorgefasste Meinung liegt darin, dass die verschledenen

Rechte auf ein gemeinsames, in diesem Falle schwedisches Recht

zuruckgehen. Gewöhnlich geht man soilst von einem germanischen

oder zuniindest nord- oder ostgermanischen Urresht aus. Die Ein-

teilung folgt der der Sprachgeschichte, tmd die Entwicklmgstheorien dieser Wissenschaft waren ja auch fiir die Rechtsgeschichte von

grösster Bedeutung. Da man eine einheitliche Entwickl~~ng voraus-

setzt - abgesehen davon, dass man eine Sonderentwicklung anneh-

men muss, wenn sich das Material nicht in das Muster einfugen will

-- hat mara gemeint, dass man ein Recht durch ein anderes interpre-

tieren könne, wenn sie nur einem gleichen Entwicklungsstadium an- gehörten. Die Mriterien dafur, was dem einen oder dem anderen

Stadium zugehören soll, sind aber - und das war das Dilemma des

Evolutionismus - abhangig von jener vorgefassten Meinung, die man

fiber diese Sache hatte.

In diesem Aufsatz wurde gezeigt, dass es keine haltbaren Beweise

fur die arigenommene Entwicklung im schwedischen Erbrecht gibt. Gutarecht zeigt am ehesten eine Wbereinstimmung mit gewissen kontinentalen Rechten. Es gibt auch keine Belege dafur, dass Bruder und Scliwester gleicb erbten. Dies gilt auch fiir ein, wie man an-

ninmt, gleiches Erbrecht in Tioharadslagen, welches von mehreren