SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

F r h gihrrnal till vigsel

-

f&

ett

till

tv5

kött?

Om

&tenskapet

och

f ~ ~ t å e l s e n

av

bn.,

ca

1650-1 800

september 1775 vände sig handelsmannen Abraham Brunnius till Kunglig Maj:t för att beklaga sig. Han hade bosatt sig i Torne: och gifi sig med en borgardotter från staden, vunnit burskap och förväntade sig nu att få tillträda sin svärfars del i stadsjorden.' Landshövdingen och ma- gistraten stallde sig dock kallsinniga till hms begäran. Landshövdingen förtydligade en tidigare avgiven bestarnmelse om borgares rätt att överta förddrarnas del av stadsjorden med att denna rättighet endast gällde sö- ner. Magistraten ansåg det vara rättvist om söner, som hjälpt sina åldriga förddrar att driva deras rörelse och därför förutsattes ha kompetens att driva den vidare, fick överta deras andel av stadsjorden. Däremot ansågs det inte vara rättvist om en svärson som gift sig med en borgatdotter i ett sterbhus skulle få ta över jorden "ty han ar och blir i sig själv en ny borgare, och bör awakta sin tour till ledig jord".2

Inte heller man som gifte sig med borgararikor fick tillging till burska- pet och &artil1 hörande jord, utan de nya mannen skulle f i vänta med att f: sin jord som alla andra nya borgare. Valken stadens styrelse eller stats- makten ställde sig i dessa fall på den akta malens sida.3

Det ifrågasattes till och med om änkor s h l k f2 överta sina mans ande- lar i stadsjorden. Fyra borgarankor kom i r 1763 till magistraten i Gävle och begarde att de skulle

Ea

beha1Pa den del i stadsjorden som deras män hade h& rätt att bruka. Men även i detta fall nekade magistraten dem deras krav, ekersom ankorna enligt magistraten redan hade tillrackiig pri- vat egendom och att några av dem dessutom Pitit sya-a sig, d.v.s. upplåtit sin privata egendom mot att bli garanterade försörjning. Kvinnorna hav- dade att de inte hade avskrivit sig burskapet. Symingen hos sönerna eller svärsönerna kunde n% som helst upphöra. De sag sig sjdva som tillhöriga borgerskapet och m e n d e att magistraten m%te medge att: "en borgares villkor

...

icke kan vara sämre an en torpares eller landbos." Magistraten menade att ebersorn borgarankorna

äro av den förmögenhet, att de, utan Stadens eller det allmännas besvarande kunna sig försörja, så skulle dec strida emot all god ordning och lända dem av stadens övriga borgerskap till största förfing, som äro medellösa, och redan gamla i burskapet, om Magistraten Päta sädana välförsörjda änkor tillika nyttja

stadens donerade jord ...*

Varför ifrågasattes ankornas ratt till del i stadsjorden? V a r f i k ansåg sig de gifta mapinen h a rättigheter s o m varken stiiderna styrelse eller statsmak- t e n ville infria! Varför ville inte magistraterna o c h staten infria deras krav?

Frågorna s o m dessa

fd1

staller ar belysande för några djupgående för- andringar i förståelsen av vad k 6 n varj P relationerna mellan h i n n o r o c h man o c h i &tenskapets betydelse under perioden från 1600-talets andra

haPh

till sekelskiftet 1800. Syftet m e d denna artikel ar att undersöka o c h andysera dessa förändringar: hur m& o c h h i n n o r individudiserades i

förhalande till &enskapet, hur civilståndet fick

dBt

mindre betydelse för m a n n e n o c h h i n n o r n a , hur denna förändring ledde till zutt h i n n o r blev alltmer lika varandra, oavsett civilstånd, samt hur detta ledde till att h i n - nor dlërner k o m att identifieras m e d e n könsbestämd grupp - h i n n o r n a , istället 661 att s o m tidigare varit starkt k n u t n a till e n enskild m a n

(h,

make eller död make).5 Förändringarna ses s o m processer vilka inbegriper såvd förskjutningar i mentditeter o c h oanformu8eringa av d i s h r s e r h i n g k ö n , s o m e k o n o m i s h , socida o c h rattsliga f~randringaï.

Resonemangen i artikeln förs dels utifrån egen pågående forshing o m medborgarskap o c h k o n , dels utifrån tidigare forskning o m perioden. Bn- ledningsvis bör det påpekas att 1700-tdet inte har varit i fokus i någon större utstrackning i n o m svensk h i n n o - och genushistonïsk f o r s h i n g . Empirisk forskning iterstir på många områden, liksom utveckling av re- sonemang, s o m inte stannar vid fhagor o m "det blev siimren, eller, %'ör dena deiien om "det blev bättre" för h i n n o r under denna Dessa v a ~ d e - ringar av historisk förandring k m givervis Ra sina a n d p i s k a fördelar, m e n d e n f r h s t a inva~ldningen iir att hypotetiskt skulle det antagligen vara m ö j l i g att finna förbättringar eller f ö r s h r i n g a r var o c h niir mm a n un- deasöker könsrelationer i historien, beroende av vilken aspekt eller vilken grupp man v"er att studera.' Därför står inte f r k o r s o m dessa P fokus Artikeln ar istallet skriven m e d förhoppningen att ge ett syntetisermde bidrag till

f'2qpn

o m f o r b d n n g av könsrePa8onerna och forstdelsen av

k 6 n , under e n tid n* grunderna till det moderna s m h a l l e t formades. T h o m a s kaqueurs teser o m hur förståelsen av k ö n genomgick e n funda-

mental förandring under samma period, nar den så kallade enkönsmodel- len ska ha ersatts av wakönsmodellen, kommer att diskuteras nar förand- ringarna sammanfattas och andyseras P slutet av ar~il<eeln.~

&ensbp

och

burskap

Under denna tid tycks således innebörden i och betydelsen av äktenskapet ha f~rändrats. Som vi såg fick detta en konkret, materiell betydelse i exem- plen ovan. Nar de gifta mannen inte längre fick tillgång till stadsjorden och nar ankornas rättigheter ifrågasattes, minskade detta inte enbart deras egna ekonomiska möjligheter till försörjning och välstånd, utan det var också en signal till dem och andra P samhället att aktenskapet inte längre skulle medföra alla de materiella fördelar som det hade gjort tidigare och att dessa förandningar gallde både för kvinnor och för man. Förändringen innebar följaktligen att aktenskapets rattsverhingar privatiserades.

Innebörden i aktenskapet kunde också skilja mellan olika grupper i staden. I det sista exemplet framträder två olika satt att betrakta änkans stallning. Två av jordotterna hade gått till magistratsmedlemmar, vars ankor brukade få behålla jordarna. Prastank:an och ambetsmannGnkan fick genom de s.k. nådeåren behalla vissa privilegier som en slags garanti för att de inte skulle sjunka ner i direkt fattigdom. Men för borgarankorna var det inte fiågan ona att be om nåd, utan om rattigheter som de ansåg sig kunna kriiva, i kraft av sitt burskap. Änkorna ansåg att burskapet med dess rättigheter till del P stadsjorden inte var kopplat till den enskilde mannen utan att det ingick i giftermålet och att det darmed skulle överföras till hustrun nar maken dött. Dessa anspråk p; medernskap i en borgarge- menskap genom giftermål var inte helt sjdvkJara, utan ifrågasattes.

Aven mannen Pösgjordes ur &tenaskapets kollektiva rättsverhingar, vil- ket de två första exemplen ovan tydligt visar. Det första exemplet kan kanske tyckas självklart, att sonens rattigheter går före svärsonens. Men i magistratens motiveringar hänvisas till kompetens och belöning, inte till några blodsband mellan far och son. Söner och döttrar ärvde dessutom lika mycket i staderna och nar man talade om svärsöners arv menade man döarars? I detta fall handlade frågan om att det var på egna meriter istallet för genom giftermål som mannen skulle upptas som fullvardig medlem i staden, med både plikter och rattigheter.

ITIO-tdet är förknippat med den manlige individens födelse, på bred &ont. Detta märks inte minst rydigt i synen på bördens betydelse;

d~

personliga kvalifikationer frarrnihades på bekostnad av tillhörighet till ett visst stånd, i kampen mellan adeln och nya grupper för tillträde till höga

tjänster i staten. D e t var också på adelns bekostnad s o m ofrälse s t h d k o m

i besittning av alltmer frälsejord under 1700-talets andra hdft,l0 Om mannens individualisering i n o m d e n svenska f o r s h i n g e n tidigare i första hand har exemplifierats m e d hur undersåten blev medborgare, hur relationen stat - korporationer - individ förändrades,l l p e h r mina exem-

pel på hur mannens Piisgörande ur manliga korporationer också hörde samman m e d föiranadringar i aktenskapets betydelse och innebörd.

Korporationerna i staderna var manligt kodade och extreme genusim- pregnerade m e d e n m a n s o m norm.'' Traditionellt var aktenskapet av avgajrarade betydelse i fi~rståelsen av mästerkapet o c h burskapet. Döttrar-

nas

1-011

s o m fijrmedlare av ämbeten mellan far o c h svärson f6r ledande

h n k t i o n e r i stiiderna ha& dessutom stor ibeqdelse. Marko kambergs un- dersökning av rekryteringen till rådmansketsen i nigra nordiska stader vid senmedeltidens slut visar att m ä n n e n gifte sig till ridmansposter. Lite tillspetsat kan m a n säga att problemen i dessa hrniljer inte var att h i n n o r blev över, utan att söner blev iover. Over R u n d taget verkar blodsbanden ha spelat e n avsevärt mindre roll än andra, korporativa, Bojditeter.13 Detta tänkesätt avspeglades vid 2 600-talets slut nar a m r a t t e n diskuterades. Ett

argument för Pika arvsrätt var d i att fadern hade större nytta av svärsonen a n av sonen eftersom

ban

inte k m d e välja sin egen son!'*

Gifiermalets centrala betydelse i förståelsen av burskapet förändrdes under 1 7 0 0 - d e t . Nar stiidernas råd - magistraterna - pmfessiondisera- des, lades allt stöirre vikt vid ledamöternas formella meriter och utbildning vilket medförde att svåger- och svarsonspdiéikens betydelse mins8(ade.l5 ]Fr& och m e d 1720 års skråordning var det inte längre enbart mästarna s o m var gifta, utan ocksi tilläts gika sig. Relationen mästare -

gesdl föriindrades o c h blev darmed inte e n Baka tydlig fråga o m steg i e n livscykel s o m d e n varit tidigxe.16

H

o c h m e d

B734

2 s lag f6riindrades också d e formella h a v e n på e n n y borgare och burskapet kopplades till e n indPviduelP man. Det fördes inte längre vidare g e n o m gifiermaP.17

Ankornas stallning i städerna föriindrades. Under frihetstiden fick d l a burskapsägande borgare rättigheter att lagga sin röst på rådmän o c h borg- mästare o c h på riksdagsman. Lagen var könsneutrd o c h tolkades ta18 e n början i de flesta stiider s o m att o c b å borgarihkor l a d e

öst ratt.'^

M e n deras möjligheter att påverka vd av borgmästare o c h vd av r i & s d ~ s m a n Bagstifides bort.

1758

respektive 1772 stadgades att ankor inte längre skulle kunna lägga sin röst

-

endast m a n skulk fortsättningsvis h a röst- ram." %rid frihetstidens riksdagar förekom det ofia konflikter om hur till- sattningarna av rikdagsmannen hade gått till. Hera försök gjordes att strama u p p bestiimmelserna. I januari P770 k o m ett mycket detaljerat

förslag, Bär änkor "måge

...

wdja Hiihdagsman, och således

...

niuta en emot deras befattning swarande förmon."20 Mot detta förslag protesterade en ledamot. Han i n l b n a d e o c h å ett eget förslag och med hänvisning till att änkor redan mist sin rösträtt i borgm?istarvdeé samt att "qwnnnokönet här, så wäl som i andre kinder ifrån deltagande uti sidana dlmänna wärf är uteslutit, så hgler jag ock f ~ r e , at Enkor uti Ekdagsmans-Wal icke eller böra Deltaga'." Detta fQrsPag vann också gehör hos borgarståndet som föreslog kungen att dla borgarankor fortsättningsvis skulle uteslutas från rösträtt i riksdag~rnannavd.~~

Inskrankningarna i ankornas politiska rörelsefrihet, i kopplingen me]- lan civilt och politiskt medborgarskap, skedde samtidigt som de manliga borgarnas makt och inflytande förstärktes, såväl lokalt som i rikspolitiken. Denna förändring var en stark markering mot ankorna eftersom röstrat- ten under frihetstiden förstärktes för mannens dej och eftersom röstratten kopplades till ägande. Änkor var de enda kvinnorna som ovillkorligen både agde och förvaltade egendom. Rösträtten var dock inte enbart kopp- ilad till ägandet, utan också till medlemmen, medborgaren, som kom att definieras som mannen.

Eker riksdagsmannavalet i Sundsvall 1771 inlämnade ett antal borgare en protest mot att 25 ankor, 24 borgaränkor och en prästanka, hade delta- git i valet. De menade att änkor inte kunde anses som "ratta borgare

...

ej eller kunna sägas företräda sine avlidne Man, som med det nu levande Borgerskapet ingen gemenskap hava". Som ytterligare ett argment hän- visade de klagande till den gallande förordningen från 1758 avseende an- dra val i staderna, dar ankor inte fick delta, aven om dessa val enligt dem "ehuru [är] av mindre vikt och

För änkornas del var avskdandet av röstrhten ytterligare en behikel- se på hur aktenskapets riittsverhingar privatiserades, men också en tydig signal till vilken grupp ankorna hörde hemma i - hinnogrhippen.

Exemplen ovan berör en speciell grupp i samhället - borgarna. I det föl-

jande kommer fler grupper i det sena 1600-talets och i 1708-talets Sverige att inbegripas nar jag undersöker hur innebörder och betydelser av aktenska- pet förändrades. Den växande gruppen av människor som aldrig blev gifta inverkade givetvis ocksa på aktenskapssynen och frågan om aktenskap över- huvudtaget skulle ingås kom atr stslas av allt fler, av olika orsaker.

Gifias eller f6rbIi

og&!

Under 1700-talet ökade andelen ogifta h i n n o r och man Iåilgsmt. Den Hart största andelen ogika kvinnor inom någon grupp på 1700-talet, ut-

gjordes av ogifta adelsfröknar. I n o m d e n växande gruppen ofrälse stånds- personer hade antagligen inte giftermålet s a m a avgörande $evdelse f&

avancemang s o m i n o m andra grupper; det var istallet formella meriter s o m raknades. Darf6r k u n d e mih göra karriär o c h försörja sig sjaIva utan att gifta sig. 24

Bönderna stärkte sin stdlning under 1700-talet, på bekostnad av adeln samt g e n o m att definiera sig m o t andra grupper i agrarsamhallet. Bönder- nas gifierma4sfrehens var extremt hög. Hela tiden skedde e n Masscirkula- tion, nedåt, när b o n d b a n av olika s k d inte fick tillträda egendom o c h darfik inte längre var hemmansagande bönder, o c h uppåt, när egendoms- lösa k u n d e gifta sig till egendom. Proletariseringen medförde att många ställdes utanför nar d e inte fick överta ett jordbruk dler e n verkstad och darmed hade ekonomiska eller sociala svårigheter att gifta sig. Om de gifie sig, blev det i så

E

d

senare i liveteZ5

O c b å antalet ogifia mödrar ökade.

Vid

s e k l s k l i e t 1700 hade staten n&an lyckats helt i sina strävanden eker att kontrollera d e n umm&ten- skapliga sexualiteten genom att hinalndisera den. Andelen ensamstående mödrar hade m i n s h t o c h i d e

fall

barn trots d l t föddes u t o m &tenskaapet erkände faderna oftast faderskapet. Detta föriindrades. På många

haBB

i Bandet slutade domstolarna bestraffa de h i n n o r s o m fött utom&tenshp-

Piga barn. Att vara ogift m o r blev inte Iangre brottsligt på s m m a satt s o m tidigare, m e n fordarande var handlingen stigmatisermde. Kvinnor k u n d e nu m e d

hjälp

av rättssystemet f ö r s 6 h få ekonomiskt stöd av fadern till försörjnin-n av barnen. M a n n e n e r h n d e dock i d l t mindre utstraching faderskapet. Ansvaret f ~ r d e n utom&tenskapliga sexuditeten försköts & a r f ~ r i

dPt

större u t s t r ~ c h i n g till h i n n a n . Många av dessa h i n n o r gifte sig dock senare. För d e m s o m förblev ogifta o c h för deras barn tedde sig framtiden m ö r k , ekonomiskt o c h socidteZ6

Ogiftca

hinnors arbete

och ~npdnghet

För egendomslösa h i n n o r o c h m ä n gdlde hård rnhgslagstiftnirng. Jord- bruket o c h manufktearerna ville h y t a a r b e t s h d e n till sig o c h de sal

kd-

lade $kstehjonsstadgorrna innehöll bestämmelser o m löner, Bptnings- förbud o c h Ransiternång. Här underströks att d e s o m inte hade egendom, bedrev handel eller hantverk, tillhörde ett privilegierat stånd, eller hade tagit arstjanst, saknade laga försvar. Från 1723 h n d e dock 1Ninaior und- k o m m a bestanimelserna o m de hade spadbarn eller svaga f6rddrar att ta band om."

ning förbättrades, exempelvis i 1720 års hantverksordning, dir hinnors möjligheter att arbeta med hantverk stadfastes. Kvinnors möjligheter och ratt till arbete och utbildning började ocksa framföras som hav. Frågan var delvis social, särskilt i Stockholm &ir ett stort anvd ogifta h i n n o r levde på marginalen. De hade s d r t att försörja sig själva och sina barn och behövde fler möjligheter till inkomster.

Också för det vaxande "medelståndet" blev rätten för kvinnorna till utbildning och arbete en politisk fråga. Hedvig Charlotta Nordenflycht varnade i sin F~uentimretsfirsuar emotj.

j.

Roasseau (1761) för syssPol6s- hetens följder. I skriften vände Ron sig emot sammanblandningen mellan hoppens och sjalens egenskaper. Det var inte kvinnans "kropp och blod" som gjorde att kvinnor hade samre förstånd, utan det var den fehktiga uppfostran och bristen på en vettig sysselsattning som var grunden i h i n - nors tillkort&ommanden:

Naturen får då skuld och blod och hjärta del

i det, som blott har grund i f~strin~ssattets

Generellt van ogifta kvinnor oavsett ålder omyndiga. Enligt lagstiftningen skulle en förmyndare förvalta deras egendom och en giftoman skulle gifta bort dem. De hade dock rätt att själva testamentera bort egna sparade medel. De kunde också på egen hand sluta arbetsavtal och de förekom i ratten i egen person, i brottmål och mindre tvister, som käranden, svaran- den och vittnen.29

Ett par ogifia kvinnor ansökte i början av 1700-talet om myndighet hos Kungl. Maj:t. De erhöll förvaltningsratt över sin egendom och kunde söka och svara i civilmåi. Ogifta kvinnor kom under Shundradet att allt- mer kunna ansöka om och bli beviljade myndighet och fick därmed satt att agera på egen hand med sin egendom.30 Flera ogifta h i n n o r fick s&- des under 1700-édet möjligheter att tillskansa sig rättigheter som tidigare endast varit ankor förunnat, men myndigheten omfattade långtikån dla omraden. Myndigheten över egendomen skulle hypotetiskt också ha kun- nat utstrackas till exempelvis ett politiskt medborgarskap. Farhågor över en sådan utveckling verkar ha förekommit; ogifia h i n n o r nämndes ut- tryckhgen som potentiella väljare i ett av förslagen i riksdagen nar h i n - nors rösträtt skulle avgöras: "- Enkor, och de ogike Fruentimer, som för myndige blihit förklarade, och til Burskap äro berättigade

...

få ej til

...

hksdagsmän Votera" .31

Ä v e n o m gikermaPs&ekvensen sjönk något under 1700-tdet och aven o m fler m ä n o c h h i n n o r förblev ogifta hela Pivet, gifte sig d e flesta- D e gifte sig till ett gemensamt hushall, till kontakter o c h nätverk, till sexuell s a - levnad o c h barnalstring. D e gike sig också till egendom.

Under 1600- o c h P 700-talet individudiseras äganderiitten. Jordinne- havarens besittnin-rätt P-iarstärktes dels genom att möjligheten till klan- der från bördemän och outlösta anvingar inskrinktes o c h dels genom att anspråken på rätt tiP1 jorden avgränsades till e n betydligt mindre del av sl&ten än tidigare. När sikhens anspr& på jorden begränsades blev följ- d e n att jorden lättare k u n d e sdjas o c h ftirpmtas. E n jordmaahad m e d ökade priser p5 jord växte &am.32 M a n n e n var hustruns målsman o c h s o m s2dan hade h a n fömdmingsaatt över hennes egendom. Hndividendisenng- e n av äganderätten innebar att hustruns egendom h ö t s närmare man- nens förvdtning, bort

PTan

hustruns egen

I n o m aktenskapslagstifiningen u p p m ~ k s a m m a d e s dessa f6rhållanden. Problemet berörde inte enbart mannens o c h hustruns relationer i &ten- skapet, utan d e intressen s o m fordringsägarna o c h arvingarna hade stall- des m o t hustruns rättsliga skydd. &der slutet av 1600-tdet korn förord- ningar i s f i e att i det längsta medverka till att hustruns fasta m e g o d s skulle sparas när skulder skulle regleras, m e n de var otydliga när det gallde o m hustruns explicita sanitycke skulle kravas för att ingångna skulder skulle betalas m e d hennes egendom.

B

P686 airs lagkommission diskuterades denna problematik o c h Rena ledamöter framförde fordringsägarnas o c h arvingarnas intressen s o m nog så viktiga i jailaförelse m e d på hustruns. Vidare menade de att det lag e n motsättning i att e n hustru skulle kunna skriva juridiskt bindande a v d

samtidigt s o m h o n var under mannens m ~ s m a n s k a p . Mannens m a s - manskap ifrågasattes inte utan togs för givet.

1

d e n färdiga lagtexten infördes dock slutligen begransningar av mm- nens möjligheter att belåna och handla m e d hustruns egendom. Hustruns frivilliga ja och samtycke h a v d e s enligt P734 års lag för a n mannens skuldförbindelser skulle anses vara giltiga. Ett annat satt att skydda h i n - nans egendom var genom Atenskapsförord, s o m stadfastes P o c h m e d P734 års lag. Förorden ingicks före &tenskapet mellan m a n n e n o c h än-

k m eller mellan m a n n e n och giftomannen

"i

m ö s vagnar" o c h genom dessa k u n d e h i n n a n s egendom förklaras enskild och CBarfö~ fi ett starkare skydd än o m d e n ingick i

lag blev det möjligt att ställa den som av "vanvett, sltiseri, eller andra orsa- ker, ej kan vårda gods sitt" under förmyndare. Wtspraxis visar att gifta kvinnor darefter lmnde använda denna bestamanelse för att skydda sin egendom. Domstolarna utsåg i dessa fall förmyndare till männen som skulle se till att de inte kunde slösa bort hustruns tillgångars35

Under 1700-talet förde staten en politik som syftade till att förhindra hemmmsklyvningar. Detta fick konsekvenser både h r döttrarna och för _- sönerna. Mest sannolikt var att systern blivit utlöst och &tt nöja sig med lösöre, ett l ö s ~ r e som mest troligt vaxte under århundradet. Lösöret ingick i giftorätten, till skillnad från arvejorden. Mannen var $arför friare P att anivanda sin hustrus lösa egendom an hennes arvejord.36

Dessa f6randringar i lagstiftning och ransprzis ledde således till att hustrun å ena sidan h ö t s närmare sin make, bort &h sin egen släkt, 5

andra sidan till att hustrun synliggjordes, som en individ med egna intres- sen att bevaka i aktenskapet. Det var i egenintresse hon kunde s k a på skuldförbindelser, ingå aktenskapsf~rord, eller försöka få domstolen att utse en annan förmyndare an maken över parets egendom. Huruvida dessa intressen ocksa hade någon större betydlelse för hustruns möjligheter att påverka mannens beslut i praktiken ar ännu alltför lite utforskat. För- modligen fanns det par som agerade i samförstånd, förmodligen ftirekom det konflikter mellan hustrur och deras man. Dessa konnikter verkar dock inte ha nått rätten i någon större utsträcknirig. Maria Agrens resultat pe- kar mot att det var mycket ovanligt att hustrur protesterade mot mannens handlande med hennes egendom utan hennes medgivande. Detta kan ha flera förklaringar och Agren lyfter fram maktrelationerna i aktenskapet som en viktig fördaring, dar hustrun i alla andra falall förväntades att agera med sin man, inte emot

Också när det gdlde arbetet synliggjordes gifta kvinnor, åtminstone i staderna. Det togs visserligen för givet att hustrur arbetade i hushållet och deras insatser var nödvändiga för verksamheten i gårdarna, verkstäderna och handelsbodarna. Men

P

många farniajer hävdes också att hustruns arbete sträcktes utanför hushållet domäner.

Detta nödvändiga arbete som gifia h i n n o r utförde under sina han- delsresor, p i torgen och i bodarna kunde vara mer eller mindre auktorise- rat. Ofta agerade kvinnor i ett "rattstomt rum", dar verksamheten fick fortgi så Pange den inte hotade privilegierade näringar. Hotade den dessa, kunde Pokda bestämmelser stadgas som förbjöd kvinnornas arbete. Dessa förbud kunde dessutom vara selektiva, och användas för att shlja ut de h i n n o r som var gifta med burskapsagande borgare ifrån andra kvinnor, gifta som ogifea, i syfte att enbart tillåta borgarkvinnor att fortsatta med

sin ~ e r h a m h e t . ~ ~ Det verkar som att det "rattstomma rummet" blev min- dre i och med nya bestiimmePser och under slutet av 1700-tdet kom kun- görelser om hustrurs rättigheter att idka olika näringsfhg. Dessa nya möjligheter till arbete infördes under en tid nar shåväsendet fortfarande var starkt och var dirför hårt reglerade och begransade till vissa grupper.39

&tenshpet

-

ömsesidigt, hieaahskt eller frPVilligg khPntr&t?

Det kan kanske tyckas vara ogörligt att separera den religiösa synen från den världsliga före seldariseringen, men om man ser till aktenskapets juridiska och symboliska sida, kan mm trots allt finna intressanta motsa- gelser och förhdringar. Vid en jämförelse mellan den kyrldiga och den världsliga synen på äktenskapet och vilken betydelse denna hade för h i n - norna i praktiken, verkar det som att kyrkan var den mer hinnovanliga under 1600-talet. Den ömsesidiga sidan av aktenskapet l$es fram, nar man framhöll karlehn och den fria viljan vid &tenskapets ingående som viktig, delvis i strid med den vaddsliga lagens betoning på att dottern gifies bort och att gihernnalet

till sin grund var en e-ndomsrelation

meP- Ian fadern och maken.40 KePSre Stdins undersöhing av likpredihingar och personalier visar aven en intressant f6randring under 1600-tdet i ut- tolkningen av Hustavlans budskap. Omsesidigheten och kirleken mellan makarna Bykes fram d1t mer under arhundradet, medan hustruns under- dånighet tonades ned.41 I Kyrkolagen från B686 ar det särskilt märkbart hur parets gemensamma bästa och plikter understryks och hur den hierar- & s h sidan av &tenskapet tonas ned. Under hinvisning till paret betrak- tades som ett "k&", hävdar Bagen att makarna inte skdl trätas och

h m .

Att slå sin partner blir detsamma som att slå sig s j d ~ . ~ ~

W-elritualens olika steg är belysande f6r att det och; i kyrkans b d - skap fanns må olika sidor av Atenskapet: den hierarhska och den ömsesi- diga. Enligt 1633 ars kyrkohandbok och dess föregångare vigdes mannen och h i n n a n till ett "kött" och hustrun skulle vara mannen undergiven. Själva vigseln inleddes med allokutionen. Prästen gjorde dar en P-iormaning om att aktenskaget var instiftat av Gud. Han lade stor vikt vid den hierar- bska relationen mellan makarna; under banvisning till flera bibelstdlen framhavdes kvinnans underdamighet under mannen, med argument som att mannen var förnuftigare iin h i n n a n och att han skulle regera henne i gudsfruktan. Vigelrituden inbegrep dessutom fler olika steg, dar makar- nas frivilligt avgivna löfien inför Gud och

församlingen

till att dska varan- dra var ett viktigt steg, ringceremonin ett

att synen på aktenskapet var under förändring, snarare var kanske just betoningen p i aktenskapets ömsesidighet viktig för att komma till rätta med som utomäktenskapliga sexuella relationer, och för att göra de gifta hinnorna lojda mot den starka stateim." Vid 11600-talets slut h d e aktenskapet också i världsligt hänseende bö j a t förändras i flera avseen- den, och kontraktstanken, d.v.s. &tenskapet som ett ingånget kontrakt mellan individen h i n n a n och individen mannen vann insteg. Fram till 1680 betonades den hierarhska sidan av aktenskapet, hustrun uppmana- des underordna sig sin man; mannens plikt van att inte behandb sin hus- tru sa hårt, men också se till så att hon inte blev den som bestämde. Man- nens och hustruns olika positioner och uppgifter i aktenskapet knöts till Naturen, tiP1 G d s ordning. Från 1680 förs nya tankar fram. Mannens makt över hustrun och hennes egendom hör inte till daenskapets natur, utan till den civila lagen, som kan andras. Tankar om mannen och h i n - nan som själsliga jämlikar frarnfördes.4j Visserligen ifragasattes inte kvnn- nans underordning i aktenskapet, men den skulle vara frivillig. Denna förändrade syn fick o c h 5 genomslag i

1734

års lag när samtycket, vigseln, blev obligatorisk.46

Tidigare hade samlaget varit avgörande för att konstituera aktenskapet: först då blev mannen hustruns måisman. Endast om paret hade gemen- samma barn utföll många av de ekonomiska rattigheter som giftermalet gav. Nar vigseln blev obligatorisk P

734,

blev istallet sjalva vigselceremonin den juridiskt bindande handlingen vid iikteriskapets ingaende. H f~rarbe- tena till lagen kan man se hur ledamöterna argumenterade. Med hänvis- ning till Guds ordning och nya seder frågade de sig varför det som vi har gemensamt med djuren -samlaget - var det som skulle få riitt~verhin~ar, när det v a "hjärtelaget", parets kärlek till varandra som istallet borde vara avgörande. 47 För5ndrin-n fick betydelse för individualiseringen av de blivande makarna. De skulle sjalva inbördes, inför Gud och offentligt in- för församlingen, lova varandra att efterleva kontraktet.

I kontraktstanken finns också insprängd en idé om separata sfärer, se- parata världar, separata kön. Det som trots allt skulle hallla samman man- nen och h i n n a n i aktenskapet var den romantiska hrleken. Denna syn fick ett konhet uttryck i vigselformuläret i 18 P 1 års kyrkohandbok. Man- nen och h i n n a n gifies nu till att vara "ett" och hustrun skulle inte längre vara mannen "undergiven", utan "tillgiven".48 Här ar nu således s i i d den tydliga hierarkin som "köttet" borta ur ritualen och detta synes väl kunna betyda att den kyrldiga och världsliga aktenskapsuppfattningen gick i t&t vid denna tid. Denna förändring av rituden kan dessutom tolkas som ett uttryck för en omformulering av aktenskaps- och könsförståeielsen.

Att e n n y könsdiskurs var under uppsegling i Sverige franmagår tydligt av Christine Bladhs undersökning av tidningar och tidshiher 1770-1 830. M h g a artiklar uppehöill sig vid äktenskapet, o c h mycket skrevs o m kvinnligt o c h m a n l i g , dar h i n n a n s o m moder började lyfias &am alltmer och $ar uppdelningen i kvinnligt o c h manligt sågs s o m naturlig. Bladh konstaterar att detta värnande o m aktenskapet skedde i e n sam8d när alltfler förblev ogifta o c h nar det individudistiska, frihetliga budskapet aven nådde kvinnor: " I n order t o guarantee marriage as an institution at the same time as ideals o f freedom grew, it becaimme important t o sshape f e m i n i n i v as something opposite t o masculinity."*' Monika Edgren har funnit exempel i n o m befolknings- o c h fattidrdspolitiken under 1700- talet på att moderskapet s o m smhallelig, ekonomisk resurs uppvärdera- des, vilket bland annat fick till följd att faderskapet blev mer o ~ @ l i g t . ~ ~ Detta verkar dock inte Ra h a k n i g o t större genomslag i n o m det politiska faltet; någon motsvarighet till d e n m e r i k a n s k a eller franska diskursen,

$k kvinnans moderskap s i starkt h ö t s till hennes medborgarskap, verkar inte h a existerat i Sverige under 17OO-talet andra hdft.

Förändringen av vigselformuläret från B 8 P I stötte dock på motstånd o c h under 1800-talet k o m flera förslag på revideringar av formdäret. Under hänvisning till att texterna borde ligga närmare de bibliska uttryck- e n h m f ö r d e s krav på att förstärka d e n hierarkiska sidan av aktenshpet. Kvinnan skulle vara " u n d e r g i v e ~ ' mannen. S o m sammanvigda skulle m a n n e n o c h kvinnan vara "ett kött". Förandringsförslagen stötte dock på starkt motstånd, särskilt hos kvinnorörelsen. Uttrycket "ett kött" återin- fördes likval i 1833 års v i g s e l f ~ a r m d ä r . ~ ~ Aterinförandet visar vilken stark symbolisk

betydelse

"köttet" h& i konstruktioner av k ö n , av manligt och kvinnligt, aven o m tolkningen av symbolen troligen var annorlunda för de människor s o m gike sig vid i 800-talets slut ä n för d e manniskor s o m gifi sig tvåhundra år tidigareO5'

Vad inom aktenskapet

&der 1700-talet förandrdes talet o m vald i n o m aktenshpet. Fortfaran- d e föirutsattes hierarkin i n o m &tenskapet i lagstifiningen, även o m h i n - nans skydd m o t misshandel förstarktes något i och m e d 1734 ars lag, m e n lagen förbjöd inte m a n att m a n d a ett visst mått av vail$ m o t sina hustrur. D e medeltida landslagarna förutsatte att det var m a n n e n s o m använde vald i korrigerande syfie. I kyrkolagen &n 1686 förändrades beskrivning- e n till att bli ett könsneutralt problem m e d vald mellan makar.

I

1734 års Bag nämndes efter m a n n e n också hustrun s o m potentiell misshandare i

aktenskapet. P förarbetena till Pagen ansågs det vara osannolikt att hustrur skulle använda vald mot sina man, men lagtexten kom trots det att även nämna hustrur.53

Denna förändring avspeglas ocbå i de o l i h uppfostringssk-rifter, sk;- despel, pamfletter och skillingtryck som behandlade förhållandet mellan makar. Den religiösa uppfostringslitteraturen från 1600-talet gick ut p; att lära makarna hur de skulle bete sig mot varandra för att uppratthalla ett dygdigt aktenskap Det ansags vara ett misslyckande för mannen om han tvingades ta till grövre vald. Han skulle kunna Mara av den sanktione- rade auktoriteten i aktenskapet utan att behöva använda vald.54

Binder 1700-talet förändras fokus. Intresset försköts från den valdsam- me &ta mannen till den ondsinta hustrun, som brukade vald mot sin akta make. Profana och kommersiella visor, pamfletter och dramer gavs ut och uppfördes på detta tema i syfte att roa. Ett av motiven som kan sköcönjas är att männen inte liingre vill gifta sig eftersom gifia kvinnor inte Pangre beter sig som de bör göra. Förändringen kan enligt Jonas Liliequist tolkas som del i en manlig motoffensiv mot de ökande haven på kvinnors rättigheter. Dessa texter rycks inte ha motsvarats av någon verMig ökad kvinnlig valds- benägenhet inom

Man

kan fråga sig om förändringen avspeglar reella maktförskjutning- ar inom aktenskapet eller omformuleringar av problematiken. Liliequist uppmärksammar den tystnadens strategi f&n lagstiftarnas sida som börja- de omgärda man som misshandlade sina hustrur och som blev iin uydliga- re under 1800-talet. Också en idassaspekt infördes; det ansågs vara inom de lägre Masserna som hustrumisshandel var problemati~k.~~ Aven om

män fortsättningsvis slog sina hustrur och också kunde försvara sina handlingar med att hustrun inte fullgjort sina plikter eller varit tillräckligt underordnad, skedde förändringar. Vid sekecelskifiet 1700 var inte hustru- misshandel skilsm&sogrundancBe, men med den nya skilsmiissolagstifi- ningen 18 10 kunde valdsamt sinnelag ge anledning till skillnad Denna förändring hade föregåtts av en lättnad i de kungliga dispenserna, när det särskilt under Gustav PI1 funnits möjligheter till skilsmässa p i grund av "osaPnja mellan maPtaI"."

&tenshper

och a n h n s

viflkon:

Ankornas livsvillkor skilde sig starkt mellan olika grupper, beroende h r - stås gå sociala shllnader men också på akéenskapslag~tifiningen~ särskilt när det gällde ägande. P staderna ingick

AP

egendom i det gemensamma boet och giftorätten, varav h i n n a n hade ratt till hälften.

P2

Bandsbygden

ingick inte arvejord i giftorätten o c h av d e n egendom s o m var gemensam, hade m a n n e n 213 o c h hustrun Bl3 gihorätt. Dessa skillnader medförde att det fanns större möjligheter för ankor P städerna än på landsbygden att h a ekonomiska förutsattningar att själva förestå ett hushåll. A n h s eko- nomiska villkor var också beroende av o m m a n n e n skuPdsatt boet o c h p i vilket satt.58 Ankans villkor var givetvis också beroende av e n mängd andra fiktoaer s o m exempelvis hennes Ader, o m h o n hade h a k e r h a r , o m h o n hade små barn eller vuxna barn, om h o n gifie o m sig, om hon anstdallde någon gesdl.

Gemensamt för d a änkor var att de i princip förutsattes k u n n a agera sjalvstaïidigt: " A n k a raide sig själv o c h gods sitt" stadgas i

1734

års lag. Denna myndigbet hade dock sina begransningar: h k o r agerade för sig sjalva, m e n inte s o m representanter för anadra. D e u t s k s inte till värderare eller bevittnare, de förekom inte s o m förtroendevdda. U n d e r 1600-talet inskränktes änkornas myndighet över sina barn. Ankors plats i det offent- liga r u m m e t inskränktes också. Professionaliseringen av ratten ledde till att ankor började sända o m b u d , s o m var manliga, nar de drev sina frågor. Detta ledde till att d e n offentliga arena s o m rätten var maskuliniserades. Något uttalat förbud m o t änkors deltagande fanns dock inte.59 Däremot förbjöds ju s o m vi sett ankor att rösta i vissa vd under 1700-tdet, m e d hanvisning ti11 hennes k ö n G 0 H o n h n d e inte langre anses företräda sin m a n eftersom h a n var avliden. Dessa förändringar medförde att h o n mer korn att betraktas s o m e n individ m e d k ö n - s o m h i n n a - än s o m sin döde makes hustru. Denna förändrade syn fick o c h i betydelse för änkors livsvillkor när deras rattigheter till stadsjord ifrågasattes. P n s h i n h i n g x n a

i &tenskapets rattsverhingap k u n d e ocksa

8'a

till f d j d att ankor fick svå- righeter att sjalvständigs driva sin mans rörelse vidare." Under slutet av århundradet finns exempel från d e n expansiva linberedningsindustriin i Hdsingland p5 att m a s m ä n eitsags för ankor.62

I n o m vissa yrkesgrupper blev ankans stallning %<anske mer problema- tisk ä n i n o m andra. Nar ä n h n gifie o m sig m e d e n m a n s o m besatt de fk-digheter hennes avlidne m a k e h&, kallades detta för konservering. D e n k u n d e se lite olika ut o c h darrned fi olika betydelser. I n o m hantver- ket var det inte ditför ovanligt att änkor gifte sig m e d gesaller s o m &ärmed k u n d e bli B'sresGndare f6r verkstaden." ?det av m a k e var sakedigen Pångtifrin h i t t , m e n i jämförelse m e d konserveringen av prastänkor får

vd

konserveringen av h a n m r h ä n k o r n a ses s o m e n mer privat aKär~ Prästän- kor o c h deras försöining var ett centralt problem

f&

försmlingarna. E n lösning bland flera k u n d e vara att änkan gifte sig m e d d e n nye priisten, eller att e n dotter gifte sig o c h ankan fick stanna

h

i gården. Eher 1700-

talets mitt kan man dock se en markant minskning i hkekonserveringen. En förklaring är att mer vikt lades vid prästens meriter vid förmågan att försörja ankan. Förändringen vittnar också om en förandrad installning till aktenskapet, dir det fria valet av make blev allt viktigare och dar det inte längre ansågs sjalvklart att församlingen fortsattningsvis skulle ansva- ra för ankans försörjning - bara för att hon råkat vara gift med en priist.

Ankor kunde komma i åtnjutande av nådår och extra nåd&, men sedan fick de söka lösa sin försörjning p i annat satt. PhnkehjaBpen organiserades som ett slags fattigunderstöd men även kollektiva "förskkringar" prövades under å r h ~ n d r a d e t . ~ ~

Hur kan vi då sammanfatta dessa förändringar och ftirskjutningar i bety- delsen av äktenskapet och hur kan förändringarna tolkas, i förståelsen av kön, av kvinnligt och manligt? Under 1788-talet kom h i n n o r i allt min- dre mstrackning att kopplas ihop med en enskild man (far, make eller död man). War ogifta kvinnor kunde ansöka om och bli förMarade myndiga, när mannens malsmanskap inskränktes över hustrun och nar t a m . mals- man kunde utses för änkor, minskade civilståndets b e d e l s e för kvinnors rättsliga ställning. Ivinnor kom därför, oberoende av civilstind, att bli alltmer lika varandra, som kön. Förandringen gallde också för man. Män och kvinnor individualiserades i förhållande till aktenshpet. Kontrakts- tanken mellan makarna vann insteg. &tenskapets rättsverkningar priva- tiserades. Nar den manlige individen, medborgaren f m t r a d d e , skedde det på bekostnad av Atenskapets innebörder som grund i samhallet. Fal- len i artikelns inledning ar tydliga exempel på dessa förändringar, dir mannaen tror att de ska kunna gifia sig till stadsjorden som hör ihop med burskapet och diir änkorna tror att de, så Pange de inte avsagt sig burskca- pet, skall ha samma rättigheter till stadsjord och till rösträtt som sina av- lidna man.

P dessa förändringar var B'örståePsen av kön central. Thomas Eaqueur hävdar i sin bok om "könens" uppkomst att man kan se hur sjidva f6rståel- sen av k6n, av manligt och kvinnligt, genomgår djupgående förändringar under 1700-talet. Med exempel från f r b s é medicinsk vetenskap vill han påvisa hur enköns- eller ettköttsmodellen, "det enda könets var18 ersattes av tvåkönsrnodellen under 1700-talet. Före upplysningen var förståelsen av "gender", det vi skulle kalla en kuPturelP kategori "verklig" och det var enligt Laqueur omöjligt att tänka sig någon f6restalld biologisk grund.

pande: "To be a man or womani was to hold a social rank, a place in society, to assume a culturd role, not to be organicallay one or the other of

m

inccommensurable sexes. Sex before the seventeenth century, in other words, was stil1 a socioBogicaP and not an ontologicd category"", tillstår han på andra h a l i sin bok att båda modellerna existerade samtidigt. Flera i d n d n i n g a r har rests mot Eaqueur; med empiriska exempel "nr man velat visa att fgrståelsen av kvinnligt och manligt som två arter existerade redan tidigt liksom att övergången till cvaPcönssystemet inte var så genom- gripande som Laqueur påstås framstalla

Trots dessa imandningar menar jag att Laqueeirs teori ar intressant som

tankmodell vid analysen och tolhingen av f6rsndringar i könsrelatio- nerna och ktinsdiskursen i Sverige under 1700-edet. Tidigare hade civil- ståndet

haft en oerhört stark betydelse f6r lwinnan. Enligt Marias Sjtiberg

kunde hinnan vara en mer eller mindre defekt man och minst defekt var ankan:

kvinnornas sociala konstilPhörighet - genus [var] flpande ... Darför kunde

kvinnorna i princip 'göra vad som helst - bara det inte kullkastade maktord- ningen mellan kön - vilket heller inte ltunde s h , så Iange allt utfördes i relation

till männen.67

När hinnor blev mer lika varandra, nar de började definieras utifiån sitt kön och nar nian lösgjordes f r k kvinnor i &enshpet, fick det betydelse för hur kön förstods. Tvak~aasmodellen vann insteg på bekostnad av en- 1<6nsmodellen.

1 Många stader innehade gemensam seadsjord som delades ut till borgarna efter skilda principer. Nar staderna började växa under 1700-talets andra hdfi blev det brist på

stadsjord vilket innebar att konflikterna hårdnade om vilka som skulle vara berättiga- de till jorden och hur mycket jord var och en skulle få bruka. Under bearbetning i författarens manuskript Kvinnor och medborgarskap 1720-1890.

2 M. Landshövdingars skrivelser till Kungl. Maj:t Vasterbotten, vol. 18,20112 1775. 3 M. Landshövdingars skrivelser eill Kungl. Maj:t Gavleborg, vol. 2, 1016 1765. 4 M. Landshövdingars shivelser till ICungI. Maj:[ Gavleborg, vol. 1, 215 1763. 5 Jfr slutdiskussionen i ?sa Karlsson Sjögren, Kvinnors ratt i stormaktstidens GauIe,

Umeå 1998, s. 207 ff.

6 I Ann-Sofie Ohlanders och Ulla-Brite Strömbergs bok Tusen svenska kvinnadr, Stock- holm 2002 (ny upplaga), s. 113

E,

förs församringstesen fram: "Mycket tyder på att

det faktiskt skedde en gradvis försämring av lwinnors stallning med början under 1600-talet och fram till omlu-ing mitten av 1800-talet" (citatet ar haintat från s 113). 7 &a Karlsson Sjögren, "Historia, kvinnohistoria, genushistoria", i Britt-Marie Thurén

(red.), Genwvägar - en antologi om genusforskning, Stockholm 2002, s. 123 f.

8 Thomas Laqueur, Making sex: body andgenderjo m the Greeks to Freud, Cambridge,

Massachusetts Sr London, England 1992. 9 Karlsson Sjögren 1998, s. 43 ff.

10 Sten Carlsson, Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700-1865, Lund 1973, s. 50 ff.

11 Se t.ex. Jonas Nordin, En-fattigt men ?ifrittfolk. Nazionell och politisk sjalvbild i Sverige fran sen stormaktstid till slutet avfrihetstiden, Stockholm 2000, s. 328 ff. och Martin Melkersson, Staten, ordningen och fiheten. En studie av den styrande elitens syn på sta- tens roll mellan stormaktstiden och 1800-talet, Uppsala 1997.

12 Lyndal Roper, The Ho& HousehokL Women and Morak in Reformation Augsburg, Ox-

ford 1991, s. 7 fE

13 Marko Lamberg, Dannemannen istadens råd. Radmanskretsen i nordiska kopstader nn- der senmedeltiden, Stockholm 200 1, s. 92 ff.

14 Karlsson Sjögren 1998, s. 45.

15 Se t.ex. SOU 1923:6: Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstokvä-

sende; Nils Herlitz, Ann-Marie Fallström Sr Ikka Mäntylä, "Stadsadministrationen i Sverige-Finland under frihetstiden", i Birgitta Ericsson (red.), Stadsadministration i Norden på 1700-talet, Oslo 1982, s. 197 ff

16 Ordning och Skrå for hantwärckare i Swerige och Finland, 27junii 1720, Art. V.5.

17 Karlsson Sjögren 1998, s 50, 1734 års lag Handelsbalken 3:1.

18 Resolution ofher Stadernas Beswars-puncter ingzfhe Wid Riksdagen 1723, 1 6 oktober 1723; Den 23 augusti Förordning, angående RiksdagsFullmächtigesWalen i Staderne 1731; Den 12. Oct. Förordning, angående Bårgmastare-mdrnans och Secreterare- Wal i Staderne 1743. En undersökning av de vallangder som bevarats i stadsarkiven (bevara-

de i de olika landsarkiven) samt i landshövdingars skrivelser till ICunglig Maj:t (bevara- de i Riksarkivet) visar att ankor deltog i de flesta städer, sjalvständigt eller genom ombud. Under bearbetning i författarens manuskript Kvinnor och medborgarskap 1720-1 890.

19 1758. 'Den 19 Januarii Kungl. Maj:ts Förordning, angående huruwida fiånwarande Borgare sarnt Borgare Enkor måge, wid Borgmästare och Radmanswal, röster afimna.

20 Utdrag af Borgare-Ståndets Prutocoll, hållit wid Rikshgen i Stockholm den 16/anuarii 1770,48 O.

2 1 Utdrag af Borgare-Ståndets Protocoll, hållit wid Riksdagen i Stockholm den 1 6 Januarii 1770.

22 Borgare-Ståndets Protocolkutdrag med project td en ny Förordning angående Riksdags- mans Wal i Staderne, Stockholm 1772, 4 §. Denna bestämmelse blev aldrig någon regelrätt förordning och det tycks inte heller ha varit nödvändigt, eftersom det härefter med några få undantag saknas röstlängder dar kvinnor deltog i riksdagsmannaval. 23 RA. Landshövdingars shivelser till Kungl. Maj:t Vasternorrland, volym 34, 1916

24 Sten Carlsson, Fröknar, mamseller, jun&ur och pigol: OgJta kvinnor i det svenska ståndssamhället, Uppsala 1977; Christer Winberg, Folkökning och proletarisering. Kring den sociah stvukturomvandlingen p2 Sveriges landbygd under den agrara revolu- tionen, Göteborg 1975.

25 Carlsson 1977; Winberg 1975.

26 Carlsson 1977; Marie Lindstedt Cronberg, Synd och skam. Ogz3a mödrar på svensk hudsbygd 168&1880, Lund 1997, Jan Sundin, För Gud, staten och folket. Brott och rättskipning i Sverige 1600-1840, Lund 1992.

27 Karlsson Sjögren 1998, s. 96 f. Denna bestämmelse har Monika Edgren lyft fram som ett led i befolkningspolitiken, dar kvinnan fick en uppgift i Staten som moder, se Monika Edgren, Från rike tillnation. Arbetskraj?spolitik, befolkningspolitik och nationell gemenskapfonnering i Sverige under 1700-talet, Lund 200 1. Man slrulle också kunna tollra denna bestämmelse som att när kontrollen över arbetskraften i~kade - b1.a. med

angiverisystem - blev tjänstehjonslagstiftningen mer verksam, och man såg det orim- liga i art tvinga in nyförlösta kvinnor i tvångsarbete. Så länge de kunde försörja sig utgjorde de inte något hot mot den allmänna arbetsmoralen.

28 Gunnar Qvist, Kvinno@gan i Sverige 1803-1846 Studier rörande kvinnans narings- frihet inom de borgerligayrkena, Göteborg 1960, s. 55 ff, citatet s. 56. Temat om bild- ningens och arbetets betydelse hade också stor betydelse för 1800-talets kvinnorörelse; se exempelvis Ulla Manns, Den sanna J'igörelsn. Fredrika-Bremer$rbundet 1 8 8 4 1921, Stockholm 1997 och Inger Hammar, Emancipation och religion. Den svenska kvinnorörelsenspionjärer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860-1300, Stockholm 1999. 29 Karlsson Sjögren 1998, s. 88 ff.

30 Gerhard Hafström, Den svenskafamiljerattens historia, Lund 1979 (sjunde upplagan), s. 104 f.

3 1 Utdrag af Borgare-Ståndets Protocoll, hållit wid Rikshgen i Stockholm den 16januarii 1770.

32 Christer Winberg, Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivile- gier, Stockholm 1385; Maria h r e n , "A Partnership benueen unquals. The changing Meaning of Marriage i11 18th Century Sweden", under utgivning i The Social and Cultural Meanings of Marriage. Mrbffentlichungen des Max-Planck-Instituts fir Ge- schichte, Vandenhoek & Ruprecht, Göttingen 2003.

33 Marja Taussi Sjöberg, Rátten och kvinnorna. Från shkmakt till statsmakt i Sverige på 1500- och 1600-talen, Stockholm 1996.

34 IGrlsson Sjögren 1998; 1734 års lag, Giftermålsbalken 8.1; Gerhard Hafström, Den svenskafamiljera~ens historids, Lund 1772, s. 74.

35 Karlsson Sjögren 1998, s. 146 f.

36 Ewa Zernell-Duhán, Arvet och hemmanet. Generationsstrategier i det norrländska bon- desamhället 1750-1835, opublicerad lic-avhanding, Umeå 1990. Sofia Holmlund har visat hur man under 9800-talets första hälft genom s.k. iilförsel liunde omvandla hustruns ärvda pengar till en del av mannens fasta egendom. Genom att köpa in sig i mannens egendom kunde hustrun &armed behåila anspråket på sin del när hon blev anka och detra förfarande kunde alltså vara ett sätt act komma runt r å d d e lagstift-

ning; Sofia Holmluild, "Arv och giftermål på den uppländsl<a landsbygdeil ca 1800- 1930", opublicerat paper framlagt vid sessionen Genus och egendom i ett Iångtidsper- spektiv, vid svenska historikermötet i &bro 2014 2002, s 9. Möjligen l a n vi har se en strategi dar parets (och i detta fall hinnans) intressen går före släktingarnas (och bar- nens). Huruvida denna företeelse förekom och i vilkeil omfattning i s; fall under

1700-talet är oldart och skulle behöva undersökas närmare. 37 Agren 2003.

38 Solveig Fagerlund, Handel och Endel. Erdagslivets sociala struktur ur ett kvinnoper- spektiv. Hehingborg ca 1680-1709, Lund 2002, s. 74 E.

39 Qvist 1960, s. 46 f.

40 Malin Lennarisson, I sang och sate. Rehtioner melLan kvinnor och man i 1600-talets

Srnåhnd, Lund 1999.

4 1 ICekke Stadin, "Hade de svetiska kvinnorna en stormaktstid! Stormaktstidens svenska stat och konstruktionen av genus", Scandia 1997:2, s. 215 ff.

42 Karlsson Sjögren 1998.

43 Edvard Rodhe, Svenskt gu~tjanstliv. Historisk belysning av den svenska hyrhohandbo- ken, Uppsala 1923, s. 373 ff.

44 Jfr diskussionen i Stadiil 1997.

45 Idén om att sjalen saknar kön har betydligt äldre rötter och användes till exempel som argument i debatten om kvinnliga härskare under renässansen. Också i Sverige finns exempel från 1600-talet på att argumentet användes, såval före Kristina som under hennes regeringstid. Bo Lindberg "'Anden saknar kön'. Ett argument för jämlikhet mellan könen", Lychnos 1997.

46 Ruth Nilsson, Kvinnosyn i Sverige: Från drottning Kristina tillAnna Maria Lenngren, Lund 1973, s. 78, 122 ff.

47 Karlsson Sjögren 1998, s. 52 f. 48 Rodhe 1923.

49 Christine Bladh, "Gendered by Nature, or ... ? The Debate on Female and Male Qua- lities in the Stockholm Newspapers, 1770-1830n, i Arne Jarrick (ed.), Only Human: Studies in the Hirtoy ofConceptions ofMan, Stockholm 2000, citatet s. 216. 50 Edgren 2001, s. 98 ff.

51 Rodhe 1923, s. 382.

52 Manns 1997, s. 92 ff., Hammar 1999, s. 173 ff. Motståndet mot att återinföra "kött" i formuläret hängde samman med tanken om kamratäktenslapet och mot att samla- get skulle vara konstituerande för ett gott &teilskap. Detta bör ses i ljuset av den debatt som rasat. Den stod delvis mellan de s.k. naturalisterna som propagerade för eil friare sexualitet å ena sidan och de konservativa å den andra, vilka eftersträvade att sexualitet och reproduktion skulle hållas inom äktenskapet. I debatten fanns ytterliga- re dimensioner. Den tidiga kvinnorörelsen hamnade mellan dessa två radikala och konservativa grupperingai; och försökte föra in ett tollmiilgsperspektiv dar de ville koppla sexualiteten och reproduktionen till att relationen mellan kvinnan och tnan- nen skulle vara jämlik i äktenskapet.

slcapet: En studie av kulturella stereo-per från reformationstiden till 1800-talets bör- jan", i Inger Lövkrona (red.), Mord, misshandel och sexuella övergrepp. Historiska och kulturelhperspektivpå kön och våld, Lund 2001, s. 107.

54 Liliequist 2001, s. 91 ff.

55 Ibid, s. 403 ff. 56 Ibid, s. 108 ff.

57 Denna lagförandring gjorde det dock inte ratt att få igenom skilsmässa. Ett flertd hinder i form av b1.a. varningsgrader försvårade och förlangde processen. Under de

första årtiondena efter 18 1 1 blev det till och med svårare att fa skilsmässa ifall maken var våldsam an tidigare, eftersom man så rigoröst följde alla fördröjande steg. Det hade varit enklare att ta ut skilsmässa under 1700-talets slut, särskilt under Gustav III, och då under rubriceringen "osämja mellan inakar", som förstås innehöll också andra missförhållanden an hustrumisshandel. Se Ivar Nylander, Studier rörande den svenska äktenskapsrättens histarid, Stockholm 1961, s. 78

E

58 Karlsson Sjögren 1998, s. 70 ff. 59 Ibid, s. 109 E

60 Motsvarande förändringar skedde inte inom prastvalslagstiftningen, varken i stader eller på landsbygden. Rösträtten var starkt knuten till agande och ägandet var betyd- ligt mer maskulint på landsbygden an i staderna. Därför var det antagligen inte heller nödvändigt att diskutera eller försöka hindra de fital ankor i landsbygdsförsadingar- na som ägåe och disponerade j o d att använda sin röst. Prästens makt i lokalsamhället verkar ha varit starkare på landsbygden an i staderna och detta kan möjligen vara en förklaring tiii varför ankorna tilläts behålla rösträtten i staderna. Jfr Peter Lindström, Prästval och politisk kultur 1650-1800 (under utgivning, Umeå 2003).

61 Martin Wottle, Det lilla ägandet. Korporativformering och sociah rehtioner inom Stock- holms minuthandel 1720-181 0, Stockholm 2000.

62 Rosemarie Fiebranz, Jord, linne eller träkol? Genusordning och hushålisstrategier, Bjurå-

ker 1750-1850, Uppsala 2002, s. 239

E

63 Lars Edgren, Lärling-gesäll- mästare: Hantverk och hantverkare i Malmö 175G1841, Lund 1987.

64 Solveig Widén, Ankeomso~ i ståndssdmhallet. Försörjnings- och understödsformer fór prästänkor i ,460 stiJt1723-1807,Abo 1988; Ragnar Norrman, Konserverade änkor och kvinnorpå undantag. Prästänkors villkor i Uppsala stif 1720-1920 -fTån änkehjälp till firniljepension, Stockholm 1993.

65 Thomas Laqueeir 1992, citatet s. 8.

66 Arne Jarrick, Kärhkens makt och tårar - en evig historia, Stockholm 1997.

67 Maria Sjöberg, "Hade jorden ett kön? Något om genuskonstruktionen i det tidigmo- derna Sverige", Historisk tidskr$, 1996:3, s. 382 f.