SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

To

n

Ericsson

H

skuggan

av

stsrstrejken.

Krigsmakten s c h den ~G'flasa

faiengngsrgtten

Ett av de mest kanneteckniande dragen i industriaiis"cringen och urbaniseringen vas den fullstiindiga ftirandrfngen av den yr!cesverksamm;s befoknrigens sammansattning. Genom en i h g t driven arbetsuppdelning och specia!iseririg skapades helt nya fömt- sättningar för framväxten av en stor grupp löntagare,, niidigen tjanstemannen. Ij2ns- temannakarens utveckling gjorde sig speciellt märkbar inom industrin och stats- och kommunalförvdtningen. Snots den stona ökningen av tjans'senran so113 sket; sedan sekelskiftet - frin c:a 164 000 tiiP 1,3 miljoner ar 1965 - och den ail-kmer betydelse- fulla roll som tjänstemännen; fått i vart samhiille har forskningen kring dennz Ianta- gcnrgrrapp varit mycket liten.

I den forskning som bedrivits kring den fackliga tj%nsnemanriarCrelsen betonas nzycket starkt den stora skillnaden mellan tjanstem$nnens och arbetarnas organisa- tionsstriivanden. Man har gjort gallande att tjinsternannen intog en mycket gynnad stallning och diirfbir inte behövde virna sina intressen med fackliga medel och annu mindre att ge sig in p i någon f o r n av sámliällsomstörtande vecksamhet. Tviiitom skiilie tjiinsterniimen genom sin sociala kia~kofiqst och stZllnEng ha kant sig solidariska med samhablet och tjaastemasanen har snarast betraktats som den statliga övel-hetens och de privata f6retagarnas förtroendeman.

Denna generella bild möter oss i saval svensk scm internztioniell forskning. Den bygger på uppfattningen, att tjänstemiinnen sorn iepr12sentante1 fljr medelklassen hade tillägnat sig dess idéer och attityder, t ex individualism istäUet ftia kollektivism.

Som en följd av detta syiisatt var tjanstei-niinnen mer intresserade av att lyckas i den individuella karriaren an att tiligodose de gemensamma sociala och ekonomiska be- hov man hade som grupp.2 Denna koppling mellan begreppen medelklass och tjanste- man drivs av vissa forskare sa iangt att de blir synonyma. 3

Genombrottet för den moderna tjanstemmnarörelser, á Sverige fodades av ena i1d- re forskning till en tämligen sen tidpunkt, niimligen perioden frin krisaren linder första världskriget och f r a : ~ , i t . ~ Dessa slutsatser har emellertid reviderats av nyare forsh.uiing: som genonr undersökningai av tj2nstemmnaorganisationies under 1800- talet och begynnelsen av 1900-talet kunnat pivisa att dessa bide vad gaileir syfte och

(2)

82 Tom Ericsson

former för verksamheten hade sadana karakteristilta som brukar f6rknippas med fackföreningar."

När det galler de fackliga stravandena bland tjanstemannen har de Mrska organisa- tionsstrivanQna inte betraktats som fackf6reniaigar utan mer som yrkessammanslut- ningar, vars friimsta mal var att stärka kárens sammanhdlning.6 Detta synsiit"tr einellertid felaktigt, ty om samma kriterier skulle tillampas p2 den tidiga arbetassörel- sens fackliga organisationssträvanden sIcu14e i masiga fal% de organisationer som bildades under 1808-talets sista Artionden inte vara att betrakta soni fackliga sammanslut- ningar.

1 dessa bada facltliga rörelsers tidiga historia finns a l l t f 6 ~ nninga Ilitheter, bade med avseende på intresseimiktning och organisationsuppbyggnad, f61 att det sEtal1 kunna sotiveras att den ena betraktas som facklig under det att den mdra ges bekcckningen yrkessammmslutningg7 Av betydelse B denna uppsats $r emeilertld att de tjlristeman- anaorganisationer som behandas har i hi4gsta grad av samtiden betecknades som fack- f~reningar och som s a d m betraktades som ett hot mot arbetsgivaren - krigsmakten - och den dar ledande gruppen - den svenska officersi.r&en.

Syftet med denna uppsats ar bl a att visa att den tidiga fj2nstemannarörelsen hade att kampa n e d samma problem som de till LO anslutna aabetarorganisalionerna. I[ sam- hällets och arbetsgivarens inställning till organisationsstravandena bland de lagse mila- tara bef~lskberna möter vi argument scm vi kiinner igen frin den tidiga arbetarrörel- sens fackliga historia.

De tjlnstemmcnnaorganisationer som behandlas f denna uppsats ar inte de som vi vanligtvis förknippar med en tidig facklig aktivitet. Atminsicme inte vid den tidpunkt som har berörs - aret f6r storstrejken 1909. Att Sveriges BJnderofficersf6rbund (SUOF) och Svenska UnderbeFgPets Kksf6rbund (SUbR) i r 1989 utkampade en för dessa organisationer och den statliga .tj%nstemannaröreIsen betydelsefull förenings- rattslig strid ar inte alPmkt bekant.

I förhalaande till andra grupper sav stats- och privattjansteman ar de lagre militiira befslskarerna i viss mAn speciella, dels p g a sina relationer till offi~erslt%en, dels p g a den historiska traditionen. För det första fanns betydande skillnader mellan officerarna och det lagre be&&$ 4fr5ga om social rekrytering och yrltesutövning. Des- sa skilhader var större an i m h g a andra arbetsoganisationer. F61 det andra var samtidigt den miltara organisationen nimer homogen. De anstallda hade oavsett stallning inte sin Bojditet knuten till de i kollektivet inggende medlemmarna, utan till staten, varfar fackliga strävanden skapade konflikter, ty lojaliteten överflyttades från kollektivet till enskilda grupper.

F& att första de Bagre befalsk%ernas organisationsbildande miste en kort redo- görelse företas som tar sin utgångspunkt i f6rsvarsbeslutet 1/09.

(3)

I skuggan av slorsrrejken. HCrigsmakten och den militara fareningsratten 83

Orsakemi tiII underbefiiiyets och underofficerarnas fGreningsstr21anden s& friimst att finna i f6rsvarsbeslutet 4906, d5 indelningsveaket avskaffades till förmin för en tik- ning av den a9lrnasnria vik-nplikten. Gemensamt för de bagge befiilslaårerna var att de fick en fbrsarnrad social stallning. Indelningsverket hade till skillnad fran de vgrwade trupperna inneburit nggot positivt far de lagre beW.lsPtlerna.

Pi

det lokala planet

- ute i byarna - atnjöt bade underofficerare och ~anderbefd en aktad social s"s11- ning.

B

bygemens-kapen intog de ofta ledande poster, som l o l t d b e f ~ l l t n ~ g e n s spr&rijr gechenot myndigheterna. Genom försvarsbeslutet miste itirerna den h k d a fösank- ringen genom a t t det socida kontaktniitet dogs sönder som e12 följd av kaserneringen. Istället fick de I-re bef%ls!<ärerna IkLads. sig deil otacksamma roil som de var\rade trupperam hade injraglat has mkniskornô. i

F6r underbefilet tedde sig situationen efter f6rsvarsbeslutet =er ogynnsam an f6r underofficerarna. Genom ftirsvarsbeslutet organkiserades mnderbefiilet i den s

k

vo!ontiirinsti'cutionen och ansliillningstide~i begransades ftir obefordrad volon85r tik4 28 SS ålder eller 6 tjiinstear och för befordrad volontil- - furirs g ~ a d - till 32, ars ålder. Efter denna tid upph6rde den mjditira anstallningen obörhtidigen. Fidr ett litet Sitd av underbefilet fanns emellertid nöjligheter &B4 ennderofficersbefo~dran~

-

..

porst i och med inrattandet av ~ f - m i n s Unde~officersskola 1925 ökades möjligheter- '1z för underbefdet attbli underofficer och officer.

Osalierheten i a~zsitallabngen satte ocksi sin pragel p& den fackliga verksamheten. Förbattrade anst%llnirngsförh%1anden inom krigsmakten fick en hög prioritet i den fackliga intressearti~ulerin~en.~ Anstallningsfhirha4Iandena satte ocks3 sina spar i rekryteringen av underbefil.

Ii

ville ta anstahlning i vetskap om att den. bara sicuPle

1 1 .

orn en kort parentes i det g~rkesverksan7rna livetoch vars nytta f61 detfortsatta arbets- Iivet var dislturabel." E r underbefalet medförde detta att man kom att stalla krav

p h t t statsn~akten skulle underlatta övergangen Gan den militara banan till den civila. Detta krav intog !ange en framskjuten piats i den fackliga verkszrnheteaa och gir all.rn5nt under Senalnningen civil~o~siëllningsfrigan~

Feir underofficerariza var decca f r g g s ~ P E " ~ av samina intresse, efiers3rn de hade l&il,gthdsanst%lEnir,~ med pension. Lönefragor? sociala frågor och anstiikiningsfzigor, som anójlagheter f6r underofficer att bli officer, prioritesades högre.l2

För Ltrigsrriakien innebar fersva~sbeslutet 1901 at: stora svarigheter uppstod ifii- ga om rekryteringen av volonhiirer. Bezagenbreten att ca anstiiilning visade sig tidigt h2 el"ea1LLL.f samband med krnjunburerna p2 den civila arbetsmarknaden. En gynn- sam situation p2 den? civila a~-betsmar!maden skapade piroblem f6r krigsmdcten ifraga o x rekryteringeai av volont2rer och vice v e ~ s a . ' ~ Ar 1309 medförde därfor ur krigs-

nnakteqs synpunkt ett a r rehyleuiz:gs~z5nseende gott 3:. Vakanserna inom undeïbe- Blsgraderna sjörit fran att ha varit omkring 30 70 t111 45 %. Ett aiknande i6rhHiande m ö k r oss undex f6rsta varidskrigets början. Som en konsekvens av de ))diliga tider-

nab var oclts5 avgangen Irari krigsmakten !i&, medan den under )>goda tider)) ökade. Far SUaR var det därför av betydelse art betona kravet pa en fastare ans-tallnings- form, d i denna var av vikt för omsait;:ingen inom karen.

Er,

lag med1en;somsattning mbjij!igaorde en fastare organisation och ett ökat fackligt eilg;sgemaiig.

(4)

84 Tom Ericsson

Sveriges Underofficersföëbunci ocPi Svenska Underbefälets Riksförbund bildades

i9Q7 respektive 1908. Båda fiprbunden hade h å n början en klart facklig Etaralctiir. Förutom den rent facltliga verltsamheten, B viken förekom BiPlvaratagandet av med- lemmarnas eiionomiska intressen, förekom liksom hos den tidiga fackliga arbetarïö- relsen andra viktiga verPtsa7ahetsformer av mer ideell art. Bildningsaspekten, att höja karens »intelligens é~ch vetande)), intog en framskjuten stälEn!ng liksom nykterhets- arbetet. l4

Vid en jämförelse mellan i ena sidan de militiira organisationerna och 4 andira sidan arbebarorganisatiaiqer~a framtrader också bewdande skillnader. Dessa skillnader van: emellertid en hnktion av yrkesrollen, dels betonade de Iagre befalskarerna att man verkade mot den antimaitiira propagandan, dels frarnhdi8Bs betydelsen av aktivi- teter soan knöt an 0111 militäryrket, såsom idrott och skYbte.l5

Efter denna bal<griwndsteclning skall vi gå över till humdproblemet i denna uppsats - den föreniomgcrabtsiiga striden ar 1909.

á samband med bildandet av UI'LJbR i oktober 1908 framkom att översten vid Liv- gardet tiil hiist

(Kl)

- Erik Oxenstierna - f ~ r b j u d i t de a\J honom underlydande

korprderna att tillhöra S'UbR. Oxenstiernas agerande utsidste en omedelbar reaktion Iros underbefilet. I samband med inbjudan till SUbR:s konstituerande möte vande sig tidningen Drabantens redaktör

F

W Stakl j. ett öppet brev, vilket publicerades i tidningen, till rege~nentschei'ttrna i ~ t o c f i o 3 r n . ' ~ P Vd Stahl betonade mycket starkt, att SUbR inte var avsett att bli cen m d t t , som skulle siitta sig upp n o t b e f ~ l e t ) ) . ' ~ I samma mda pApekades dock i l a sloerlc-oot att ett förbud att organisera sig, omedel- bart sku89e leda t411 att alla underbefil tog avsked komrna~*le november." Det senare uttalandet måste fran officershdi ha betraktats som ett synnerligen allvarligt hot, som knappast r'örbattrde förh3Jlandet mellan officerare och underbefd. S t a l s uttalande anfördes ocksa sedermera av Oxenstierna som ett bevis p i fër5undets lagöver- tradelse." Dessutom var de rent militiira filjdernc, zv ett dylikt hot uppenbara.

Det sltulle eiriellertid d r ~ j a till vårvintean 2909 innan överste Oxenstiernas agerande blev allmänt kant. Upprinnelsen m r en artikel i Stoc!&oirns Dagblad.

(%D)

den 21 februari 1909. 1I artikeln pastods att överste Osrenstierna redan den 8 september 1908 f~rbjtsdil underofficerarna vid Kd a;t tillhöra det hr 190'7 bildade S B J O F ~ ~ " B2ndeBseo-n hade sgedes intraffat innan ett Liknande förbud delgivits randerbeiiilet.

Artikeln i SLockholrns Dagblad vackte mangas känslor och framfor allt den dalva- rande liberale partiledaren Karl Staaffs. Staaff beslöt att ailrnala Oxenstierna tid1 5 8 .

Motivet f6r Staaff var, att det enligt honom inte fanns &got lagrum som fhrbjöd r'bjreningsbildande.2'

JO

inforcirade darefter en FörIdaring f r h översten. I Oxen- stiernas förIdaring till

JO

mobiveraï hlnc inbe bara sitt stallningstagande iiel f6rbudet utan hani framlägger ocksa sina personliga synpunkter p2 organisationsstravan6ena b l a d det lägre berilet.

(5)

I skuggan av siorstrejkcti. Krigsmakicr? och deii m i l t i m föreningaiticn 8 5

Förklaringen ar rar många aspekter intressant, dLi den utgör ett viktigt samtida dokument över föriiillandena inom krigsmakten. Den vig mod en ökad demokrati icoan krigsmakten, som införandet av den allmanna varnplilcten avsag att öppna vinner inget gehör i Oxenstiernas argumentering. Svartom

ar.

dokumeo?tet en spegel av det militära klassamh5ilet. h sin förklaring till 9 0 havdade Oxenstierna, att han inte förbjudit underofficerarna att tilYhöra SUOF. Diireniot hade hm fist deras uppmirltsaanhet på att underofficerskongressen 1908 disituterat frhgor som stod i strid med stramagen för krigsmakten. Den paragraf son1 Oxenstierna abmeropade sade föl3ande: ))Kaller IteigsfoPk sammmkomst för rådplägning i a m e n , genom vilkas av- handling fruktan, misströstan elles missbelatenhet kan h ~ s krigsfolket utbredas sa- som: om faran eller olampligheten av krigsföretag eller annan tjansteförriittnin~, dar- till befallning är given eller förvantas: om vadan av den stalining, vari krigsmakten eller någon del darav sig befinneï; om f6amms förhiillande eller atgirder; om otill- rackligheten av lön, beklädnad eller vncierhgl: eller om annat dylikt» straffas etc.'"

Detta var hans rättsliga annoiivering men det verkliga. syftet bdcoaro Oxenstiernas handlande framkommer dock i hans personliga syn p2 fackföreningsstraivanderi~ hos det ligre befilet. Orsaken till varför h m vidtagit skilda itgarder - f6:maning respektive förbiud - ifråga om de Iagre bef51skårernas orp,anisationstiilhösig?,et var, att STLJbR i högre grad an

SUOF

kunde ftirmodas befatta sig med frågor av pslitisl<: eller ekonomisk art. Underbefilet hade enligt Oxenstierna p g a sin korta anstallwkgstid större sli2l alt agera politiskt eller fackligt. H f6riiin:gnaiiigen kuride detta leda till att underbefiilet vid ett givet tillfille f ~ r d e fiam sina ekeanomiska intressen h strid med stalsintresset. Wberopandet av statshtresset var ett vanligt konservativ? argument hämtat fran deil s k organismteorin, men sannolikt var det inte detta hot som de Iagre befalsk5rernas fackliga engagemalg skulle Lqnebara,

Fackliga krav p2 en tikad demokratisering inom krigsmakten vas ett direkt hot :not officerslcårens privilegierade stalining. Be Iigre befälskiiernzs f~.ckliga stra- vandeii och den samtidigt inledda demok~atiseri~?gsp:ocessen hotade inte bara att b ~ y t a nier det civila lclassamhaliets sltrankor, latan ocksa det militära kkssamhället.

Overste Oxenstierna kunde ocksa aberapa tj&nstgörings~eglementet för aum&n f6r sin standpunkt, ty fackliga strävanden kuzide skada ordningen vid regementet ock för det var Oxenstierna sam regementschef ansvarig.23

9 0 _emellertidatt överstens förklaring v u otilE!ickPig, var§& JO förde milet vidare till Mrigshovriitten. %O anförde bl a att »Sveriges grundlag innehåller icke nagon fösesks-ift angaende föreniiigsfrlhet. Denna medborgerliga rattighet $ix ej Ylaf- ler garanterad i nigon i dki~siianna lagen uttalad grundsats. Anledningen Pill lagens tystnad uti ifragavarande avseende ar uppenbar: föreningsfrheten har ansetts sji8.i~- klar sascm hörande samman med svenska folkets urgamla

I

maj kom utslaget i Krfgehovriitten, varvid atalet mot Oxefistierna ogillades av r:"t efis nilitara ledamöter general

H

Gadd, konrrriendijr

C

O

F

Ljrangquist, 3versle C Rosenb?acl san] t averstelöjtnant C

A

Fock.

Den civile ledamoten ?trigshovxattsridet

A

G Beren,cseutz ansag docii att @:en-

sLierna borde fallas f5r tjänstefel." KrigshovrLlttens utslag medfbrde att 9 0 uppcirog (C) Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(6)

86 Tom Ericsson

at KrigsfiskaBarnbetet att fullfölja IO:s talan mot Oxenstierna. Denna girig f6rdes milet upp i Högsta Domstolen, B september 1909 avkunnade BD sian dom, i vdicen Oxenstierna ansips ha översltridit sina befogenlaeter, men IaPc~aa ansags detta, inte behöva medfiara atal för tjiinastefel.

% det fiisegaende har fiareniragsr%ttsstridens rattsliga farlopp Mljts. innan vi g3.r över tiHB att studera de reaktioner som denna riittspsocess utlöste 51 del nadvandigt att knyta samman denna fraga med en samtidig riksdagsk aga, vilken gallde underofficersk&rens ratt att fungera som remissinstans, Bada dessa fr'Pagor belyser spiin- ningen inom krigsmakten mellan officerskåren och de lagre befiilskheanaa.

SUOF Beaf68 riksdagen

"il följd av en av Sven Pdme (Xib) väcktmotion om underofficers befosdrac till ofii- cer hade den liberale Al<-g-ledamaten Erik Palmstierna, 5 ett av AK:s MlIGUiga utskotts vagnar kontaktat SUOF fhir att h6ra f6rbeendets isikt E denna fraga. Kontaktman hos SUOF var dess ordf~rande fanjunkare Ekström vid 1<1.'"almstiernas atgard blev upphovet till en lång och segsliten debatt, som i m b g t och mycket 143cnar den som fhirdes h i n g fiaren~ingsriittsfragan~ Den formella, orsaken till debattens uppkoinst var, att man frin konservativt hal och högre militär? hVi ans@ att Palmstierna 6versBtri- dit de befogenheter som killlcorn ett utskott. Enligt de konservativa och den h6gre militiira ledningen hade Palmstierna brutit mot RO, narrnare bestamt dess

3

46. Z denna sades att utskottet f6rst maste inhiimta Kung1 Maj:ts befa1lning innan SUOF kunde höras, vilket inte hade slcett." 7 den debatt som korn att föras gallde frågan inte endast tillimpningen av

RO

utan i lika hög grad de lagre bef%lsk&rernas ïa'st att p i v e r b sin sociala och eltonorniska situation genom att f& m6jligheler alt artiltulera sina bikter som remissinstans.

Initiativet hiEl att annaga PaYmstieraa kom fr& inditart håll, nzmligen fran den i förenings~~ttsstriden bekante Gverste

E

Oxenstierna. I en skrivelse till chekil 4:e armdf~rdelningen, tillilta komniendanten fiir StocP&ohs garnison, geneuallGjtnant

C

u8arberg, anmiddes Palmstierna. Armdfördelnhgschefm vidarebefordrade arendet $111 krigsminister O B TQaSm, viken i sin tur underrattade statsmiaiistea Arvid Lind- man. Följden blev att en genel-alorde1 utgick, i vilken förbud utfirdades f61 under- officerslciren att ntlamna uppgifter t311 riksdagens ledamöter.2"

Mrigsaniwisterns bedut utllöste dels en konstitutionell strid dels ett fortsatt n19itii:t engagemang i största hemlighet. Den konstitutionella striden fortsatte med att man frin liberala: h411 interpellerade i fr2gsin. Den liberale riksda.gsnnan~-ien G S a n d s t r c ~ ? ~ tilldra ordicsrannde i det berörda utskottet, inknnnade en interpeliation, vass tilllcornst- historia ar synnerlige11 intressant. Palmstierna ger P sina memoarer en bild av inter- pellationens BiPlkornst, som ytterligare f6rstarker san~bafidet mellan denna fraga och f6renEngsr%ttsstriden. Avsikten var att Sandstram och Palmstierna skulle Grfatta interpellationen, men deras fosmuleringaï var enligt partiledaren Staaff inte tillriicia- iigt slagkraftiga. Maal Staaff tog dSrf61 över sd<rivaxlcbet, men 6verlak at Sandström att signera

(7)

H skuggan av storstrejken. KrigsrnaPcten och den rriiliiaha föreningsritleoi 87

Staaffs engagemang i dessa frggor vittnar om att rnan frim liberalt h511 var synnerligen angelagna att fGra de lagte befilskirernas taran, efiersorn frågorna kw6t an till liberalernas krav p i ökade fri- och rättigheter. Men det ar ocitså en aning f6rvainande att den inan som stod bakom de s k Staafflagarna år 8906, vilka fQrbj6d mötes- och broschyrverksamhet inom krigsmakten, nu indirekt möjliggör en &ad facklig aktivitet inom krigsmakten. H riksdagsfrågan var Staaff givetvis angelägen att dels niipsa regeringen Lindmm dels havda riksdagens auktoritet gentemot Kungl It4aj:t. Inter- pellationsdebatten som följde, den dittills langsta, fick till fdjd att tre ministrar av- gick, da de inte kunde fhirlika sig med Arvid kindmaaiij s t ~ f i d ~ u n k t . ~

Den maitiira ledningen och fallet PaDailmdierna

PaPrnstiernas åtgärd att höra

SUOF

i befordringsfiagan medftiade en febril aktivitet bland det hhigre militära befa4et inom Stocltholms garnison. Vid StockhoBmsregemen- tena och kfirerna genomf6rdes ett Aertd fGrhör, dar den högre mlitara ledningen f i r - s0kte få klarhet i vad som behandlats mellan HDaEnistierna och underofficersk2ren. H ett antal skrivelser markta »ftirtaoligt», vilka f~rvaras i KrAj kan vi f d j a denna fraga.31 1 skrivelserna, vilka skickats till chefen f6r fortifikationen och chefen f6r 4:e aarnéfördelningen, generalerna G Bergman och C Wa~rberg, redogör regernenis- och kårcheferna for de f6rhör de haft med personal ur ui1derofficersk5ren. Utgangen av f6rhören har sedan vidarebefordrats till krigsminister C) B Maim.

Regementscheferna intresserade sig PramfGr a l t fijr hua Palmstierna gått tillvaga

f61 att k o m a i kontakt med respektive underofficerskir och niis och var eventuella möten iigt rum. Från de flesta regementen kan vi konstatera att ingen kontakt tagits meP1an berörda underofficerskår och Palmstieana. I de fall Palmstierna haft kontakt med a-iågon underoffiserskår E r a n g i ~ det att kolztaktein varit tamlagen Under- sökningarna a g intressanta ur framf6r allt tv8 aspekter. Fös det första företas under-

sökningarna efter det att f0rbudet utfirdals. Förbudet kom fredagen den 19 februari och dessa fQrhös har skett med början 22 februari.? Innan omstandigheterna klar- gjorts kring Palrnstiernas förehxdanden anses sig krigsmkistern ha fog ftir ett f6rbud. Ett synnerligen rnaskligt beslut. F0r det andra ger knappast f ~ r h ö r e n ur militar synpunkt nigot underlag for krigsministerns ingripande, fy regements- och kirche- ferna rapporlexar ingenting som skulle kunna ligga Palmstierna eBBe1

SUOF

till last.

Del måste således finnas andra orsaker bakom krigsministerns handlande an v&- nandet om WO. Möjli@eten att underofficerskAren sEtuUe f& ett inflytande i miIP- tära fragor, vilka dittills varit reserverade för ogficerskaien, måste ha estgjort det största hotet. Bans Meiper kbar i sin gradudavhmdliiag visat, att officerskåren vid seklslciftet mycket starkt betonade att militära sp<jrsm&l var fragor som måste handlaggas av fackman - officeïare - och att all inblandning frin lekmannens sida

L utredningar gällande krigsrnalktenm var av o n d a M

En

inblandning av de Iagre be- f-ilskirerna i beslutsfattandet ksing inlitara spörsina firstarkte ytterligare denna uppaattning samtidigt som officeïsk2rens skallning ganitemot det Iagre befilet hotades.

(8)

8 8 Tom Ericsson

De Iagre befalskårernas synpunkter

r

f6reningsraitsstP.den och utskottsfrigan framträ- der tydligash i förbundens respektive tidningar, Drabanten och Svensk Underofficers- tidning. Av dessa tidningar ar Drabanten - underbefalets tidningsorgan - den mest

aggressiva medan Svensk Underofficerstidning hzler en mer hovsam ton, dock med udden riktad mot officerskiren, viiken försökte halla tillbaka karernas demokratiska rättigheter.

E tidningen Drabanten angrep m m i mycket haftiga ordalag Oxenstierna för de

förklaringar han givit JO. Tidningen menade att översten dolde skillnad mellan

Paa-

rernas ratt att bilda fackliga sammmsluts,i.wgcbr, dar uridel-officerskåi-en itnjöt ett stör- re fortroende an underbefdet. Oxenstierna betraktades av Drabantens redaktier B

W

Stahl, sorn »egensinnig>) och ),Bi2aasynsiös

.

gentemot sina underlydande».35

I en artikel under rubriken ))Inför avgörandet?) f6rs6kte P W Stahl klargöra f6r Ilasar- Ina - framst oficerskåren - den programpunkt i ftirbundets stadgar som Oxenstierna hade a h r o p a t som stridande mot strafflagen för krigsmdcten, rimligen att fierbean- det skulle verka f ~ r att »tillvarataga underbef$lets ekonomiska intressen)). P W Ståhk uttalande kan emellertid knappast ha tillfredsställt förbundets belackare, eftersom svaret inte ar sarskilt övertygande. kavsikten med denna grogrampu&t var, enligt StåhP, inte att upplysa underben$let om deras ekonomiska situation utan att upplysa allmänheten! FörHaningen förefaller vara mindre genomtank&, men maste ses mot b&grunden av att detta w r den enda programpunkt som kunde anges sorn stridande mot strafflagen f6r krigsmakten.

'"

Nar JO beslutat att vacka atal mot Oxenstierna var tidningen Drabanten snar att konstatera att fierbundets existensberattiganide var e r k i b ~ t . ~ ~ Otladjen var dock kort- varig, ty nar Krigshovrattens utslag áiPikannagavs var tongangama mer mollstamda. Enligt Drabanten skapade domen kaos. Slcalet hartill var, enligt

P

W Stahl, att ingen nilitar f6rening kunde garantera att man i framtiden inte skulle befatta sig med otiilaitna spörsmlnl. % Krigshovrattens motivering hette det, att det stod krigsman fritt att ansluta sig ta%% vaje firening, s5 lange som föreningen inte verkade Sar anda-

rna,

vilka stred mot lagen.38

Högsta Domstolens utslag mottogs daremot av Drabanten med stor tillfredsstal- Ielse och som ett tecken p2 att föreningsiiitten var erkand. »Visserligen ha vi icke sjaiva framkallat detsamma (Drabanten b e t e c h a r HD:s dom som prejudicerande), men vi kunna dock inte annat %n kanna oss nöjda över att veta vad vi ha att satta oss efter.»39

Sosn tidigare nämnts var underofficerskiiren mer ake&iElsm i sina kommentarer. H Svensk ;tinderofficerstidning agnades det starsta utrymmet at utskotts- fiagan. Tidningen ans&g att anmdan mot Palmstierna och f6ibudet för underofficerskaren at% delge utskottet sin syn P &efordringsfr'o.agan, sorn ett satt för officerskåren att haBIa underofficerskiiren nere. Beslutet lackte enligt Svensk Underofficerstidning ))förstiirnning och bestörtning». Vidare konstaterade tidningen att det va: dags att un- derofficerskisen inte Pangre betraktades som »en maskin utan en tankande varelse?), vars demokratiska rattigheter inte fick Segransas. Besluter innebar en »bjarntjansi» mo4 försvarsväsendet och en »Eöroiampning» mot u n d e r o f f i ~ e r s k i r e n ~ ~

(9)

H skuggan av storstrejken. Krigsmakten och den mP1Ytara förcnings~attcn 89 Vi kan klart se i underofficerarnas argumentering den konflikt som fanns mellan de lägre befilskårerna och officerskiren. Klyftan var sannolikt störst mellan underofficerare och officerare, ty inom underofficerskiren fanns det, t118 skillnad fran f~rhdlandeaia inom randerbefalskaren, militarea som verkat inom krigsmakten i flera tiotals år. Dessa var betydligt äldre än m k g a officerare och dr vd!e ha sitt yrkeskun- nande och ansvarskännande erkänt. Istället blev man nu behandlade son? barn.

1 Svensk Underofficerstidning fdjdes också den rattsliga behandlingen av »fallet Oxenstierna)) med stort intresse. Efter Krigshovrii-ttens dom konstaterade tidningen, att den var ))överraskande &stan man egentligen ej kunde viinta sig annat».4' Tid- ningen lade tonvikten vid den civila ledamotens asikter, varvid man konstaterade följande: »Eklatant bevis p5 mliiardomstolens ovederhäftighet och BrovraLtaAdet Berencreutz' uppfattning sticker så mycket mera h a r t av gent emot den militara r a t t s ~ ~ ~ f a t t a t i a i g e n ) ) ~ ~ ~ Som vi skall se langre fsam %r ordvalet s n a ~ i i ~ t det som fbre- kom i vansterpressen.

För att ytterligare understryka att Krigshovaattens utslag grundade sig på ett skyddande av officerskårens intressen, betonade Svensk Underofficerstidning, att i nästa instans - Högsta DomstoQen - var sammansättningen en helt annan." Ett

genornggende tema B Svensk Underofficershidnangs argumentering va: att officers- kåren försökte skydda sina privilegier. Sidnhgen hiivdade att underbefii8et hade f&- svarsvasendets basta f& sina ögon och inte det motsatta, som officersk&en menade.44 Nar HD:s dorn tfilkannagavs var tidningen nöjd över beslutet, men iorE8erades över den konservativa pressens kommentarer. Tidn.Pngeni menade att de farhagor som den konservativa pressen basunerade ut var överdrivna, ty förbunden - bade

underbefiilets och underofficeerrnas - »&ro icke farliga det kunna vi tryggt fsrsäk-

ra)). 45

Wessepe och farenhgs- sch utsLogtlsffr&gan

Det var inte endast de lagre befalskarerna som i sinia tidningar följde wtvecHirogea av ))fallet Oxeie~~stierna)) och utskottsfrågan, utan aven i S t o c ~ o l l a a s p r e s m var debatten intensiv och asiliterna gick tydligt isar.

I

den konservativa pressen uppfattades Pdmstiernas och utskottets handlande som felaktigt. Den upprördes över att Palmstierna vant sig ti31 en oaganisatiori som mes hade karaktären av en privat samna-islutning och detta dessutom »bakom befilets rygg)).% I Nya Dagligt Allehanda QNDA) fragade man sig om det var till gagn eller skada fQr staten, att »riksdagen alltmer övergar till ett systematiskt vadjande till underlydandes kritik av ~ i v e ~ o r d n a d e ) ) . ~ ~ I Nya Dagligt Allehmda menade man vidare, att handBi~lpssattet bara underblåste »en rörelse, som PIHI den? svenska statens stora fara redan fått vaxa sig allt för bred inom en m&gd Enligt tidningen stred i m b g a fal1 de isiltter som dessa organisationer hade mot statens intressen. Det var sadedes det gamla konservativa argumentet s o n aterkom i pressen och som den högre militiira ledningen tidigare framisht. A.rginmen"ri2mtades frän den s k ~ r g a n i s r n t e o r i n . ~ ~

(10)

98 Torn Ericsson

H den koi~servativa pressen fick också krigsministern, chefen för 4:e arrnifbrdel- ningen och överste Oxenstierna icornnna till tals. Deras uttalanden pekar entydigt E riktning mot att frågorna gallde officerskal-ens fortsatta och framtida stallning inom krigsmakten. Krigsministern O B Malm var radd, att underoficersk%en s k u k få en sidan makt gentemot »det lagliga befalel)), underf6rstått officerskaren, att detta skuE- le snndeagrava disciplinen inom krigsmakten. General Warbergs yttrande hade samma andemening. 50

I ett anlagg i Stocl&olms Dagblad yttrade Oxenstierna b9 a att han avsåg att skydda armen frin ~dernokratische ~ r n t r i e ' o e » . ~ q ~ i ~ o n demohatiserinag inom krigsmakten var heller inte aktuell för krigsministern, vilken understrhilc att denna var så Tbgt gången, som man inom officers- och konservativa kretsar kunde tanka sig. I en ar'silcel i StocS&oHrns Dagblad sade krigsmhistern, att officersrekryteringen var ))si demokra- tiserad som @rna möjligt vore. Officersbanan ar 6ppen för a44a samhallsklasser. Börd eller fQsmCPgenhetsvilElcor göra intet till blott den stadgade kompetensen i kunslca- perna f6refinnes.)i5"etta uttdande slcall jaïraföras med ett uttalande som gjordes i Drabanten några år tidigare. dar Blassltillnader angavs som det avgörande för fram- g&ng i det m i ~ i t a r a . ~ ~ Malas uttalande maste ha tett sig som absurt för de flesta utom för mycket konservativt tankande manniskos, ty inom krigsmakten gjorde sig vid se- kecelsfiftet klassamh2llet mer parnht an annorstades i samhallet.

De uttalanden som gjordes av Malm, Warberg och Oxenstierna visaa iterigen, att officerskåren sig sin privilegierade stallning hotad. 9 ett uttalande av krigsminister Malm stgldes frågan på sin spets. »).Jag vill då f6rst saga det att bland vara underofficerare finns många både hyggliga och duktiga rna~

.. .

Men p& samma gång ar det f6r

vair arm4 av den allra storsta betydelse att icke dess officerskar sjunker i kvalitativt avseende.»% UasstilPhöai&et och kvalitet var tydligen för krigsministern synonyma begrepp. H Bvrigl vittnar spr&bruket om en synnerligen - o n en omedveten - ned- siattande syn på det iagre befalet.

I den Iconseavativa Stoc&olmspressens uppfövning av riailet mot överste Oxen- stierna framkommer ytterligare syrapunkher som klargör deras installning ti1MetIZagre befglets %reningsratt. Nya Dagligt Allehanda sig Krigshovrattens frflcansaande av Oxenstierna med tillfredsstalke~se, $2 denne enligt tidningen hanidlat på grund av om- sorg oan ordning och tukt. Enligt tidningen borde d4a vara

ver rens

om att »Bandet b& den dryga tungan fik försvarsvasendet, fös- att hareii. skall vara ett starkt och bast red- skap åt nationens vilja i tider, da ödesdigra avg~randen st2 f6r darren. Varje f 6 r s ~ k att minska denna nödvZandiga fasthet i försvarsw2sendets inre beskaffenhet motverBtx direkt de av skattedragarna gjorda uppoffringarna och ar alitsk en d å r ~ k a ~ . > > ~ " ~ a Dagligt Allehanda försökte uppenbarligen har skapa en konflikt meloan i vna sidan de Iagre befalskirernas fackliga stravanden och i andra sidan der, civila befolkningen

- Iiisarna av NDA - 1 hopp om att Iiisama skulle se de I a p befalskiïernas fackliga aktivitet som ett hot inte basa mot krigsmaktens o~ganisation utan aven mot samhallet i BvrBgt. Den fbr de lägre befilskirerna viktiga principen om ökade demokratiska rattigheter gjordes av tidningen till en samh~;llsfara.

I den liberala och socaldemokratiska pressen var inct~~lningerr ta11 denna problelma- (C) Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(11)

1 skuggan av storstrejken. Krigsmdcten och den militiira Mrenings:itten 9 1 tik en helt annan. 1 den fraga som gallde utskottets iiandlande liar man enbart positiv. Frisinnade SvensEta Morgonbladel (SvMS ans&, att Inan hade gjort »ett a148för stort nummer)) av det intriiffade. Atgerden att höra SUOF betraktades av Svenska Morgon- bladet SOPET ))ero(ii~mansva~di~~ $& utredningen på detta salt skulle berikas och bli mer allsidig. Tidningen påpekade vidare, att ett enhälligt utskott stod bakom åtgarden, siledes iiven utskottets konservativa le$am~ter.~"et senare hade helt f~atigils i deil konservativa pressen.

Dagens Nyheter intog en Iiki2apade Rål1iiing. Hela bragan var enligt Dagens Nyheter ett utslag av militarism, dar krigsninister 0

B

Malms pibud betecknades som ))signa- len t i l upplösning av alla underoffice~ssalskap)).~~

I Social-demokraten karakteriserades Oxmstiernas agerande som »oftirsynt preus- seri)). I utskottsfragan ansåg Social-demokraterr,, at: utgången var av stor principiell betydelse, eftersom det var friga om att rrhestanga utskotten fran inhiimtarade av upp- lysningar.5"»~itten ar sgedes solldart p2 utskottets sida och att den aver huvud ta- get kurniat förnekas vittnar endast om den övermodets och kastandans o%tunni&et, som ofta berett militara auktoriteter obehagliga påminimelser om var deras befogenheter btirjar och slutar.))59 Uttalandet av huvadredak:tören C N Carleson visar att tidningen såg hela konflikten som en strid mellan militaren - officerskåren - och de

demokratiska principer som var vägledande fi5r de lagse bef&lsls&rerna och riksdagens liberala och socialdemokrahisEca ledamöter.

Krigshovrattens dom ansågs av den liberda och socialdernokratPsPta Stockholms- pressen vare ett utslag av den militiira klass- och jrrPc~esuppfattnEngen. H Dagens Nyhe- ter ville man göra gällande, att domstolens utslag grundade sig mer g5 ett skyddande av ett klassintresse an p i verklig rättsuppfattning. I Dagens Nyheter hette det: »Krigs- hovrittlstens accepterande av överste Oxenstiernas uppfattning .

. .

ger en bjärt bekraf- lelse p5 hur ratt de ha som saga att ingen genom dc)aaxedens avl2gande kan befria sig fran den klass- och yrltesuppfaitning som tillhör hans vasen.>)6" Social-demokraten gjordes ocksA gallande attdomen dikterats av officerikens intressen. Darf6r var utgangen i Krigshovratten vantad. Domen medförde enligt G

M

cadeson, att krigs- manis ftirelningsratt var »utehiirnnad &t rena godtycket, och disciplinen, tilliskusen och tillanlpad efter befiilets mening triumferar i i~rigshorntitten».6B Bagens Nyheters och Social-demokratens %sikter om Krigshovrattens dom var som vi tidigare sett inte obe- fogade, d% samtliga rniiitiira 4edarni3ter frikande Oxenstierna, medan nie11 enda civila iedamoten ville f i l a Oxenstier~a f6r :janstefel. 62

Högsta Donnstolens beslut att erkanna underbefilets r'iPrenlngsriitt fick ett blandat mottagande i Stocldiolmspressen. I Dagens Nyheter och Social-demokraten var man odelat positiv till beslutet. % Social-demokraten fonnulerades denna syn i feljande ordalag:

»)På

ett viktigt område har nu genom detta utslag griiilsen utstakats far rege- ir,rntsbefilets disciplinara myadaghet . . . att medborgerlig ratt ej ugphtir innanför Ptasernens Enligt Dagens Wyhele: vai underbefälets £iireningsriitt erkand trots frilaii~ma~det av ~ x e n s t i e r n a . ~ Sve~xska i!~fol-gonbladet var i?ågot mer iterhall- sam orh menade att den föreningsriitt som tiilerkiints underbefilet inte fick miss- brukas till skada %r armén ocla il otta^;.'^

(12)

9 2 Tom Ericsson

Den konservativa piessen va: genomg2ende mycket kritisk till HD:s utslag.

I

StoclChoims Dagblad var kommentarerna sparsamma, men tidningen Etonstaterade att Oxenstierna inte blivit atalad." Nya Dagligt Allehanda var diirernot mer frispråkig och oroad över utslaget i H3gsta Domstolen. Utslaget skapade )>ett markligk preju- dikat)). Tidningen skrev att »enligt det nu åstadkomna prejudikatet mAste ajverste Oxenstierna aterkalla sitt förbud, och regennentsbefaáets kontroll över regementets personals medlemskap i alika slag av sammmslutning synes, s i vitt vi kunna fGntA, bliva alldeles iilusorisk. Vilka följder, som harav kunna uppstå, liter sig Patt tankas.

Ps7f den synpunkten ar de's icke utan bekymmer, sonn irnm har att motse Psonsekveaa- serna av det meddelade prejudikatet.»67

Vilka dessa konseb\ienser var frmajck inte i tidningens Icommentaïer, men enligt en intervju med en icke namngiven högre officer var det disciplinen inom krigsmakten som i ftirsta hand skulle drabbas."

Okade dernokratislta rattigheter för underofficers- och undeabef$lsk&ren skapade saledes f amst disciplinproblena. Som sagts tidigare var detta sannoliltt inte det som mest oroade officerskkren. Genom erkännandet av de lägre befalskirernas fajrenings- ratt hotades officerskårens privilegierade stallning inom krigsmAten, eftersoin underofficerare och underbefal nu Ltunde f2 ett ökat inflytande över besjut som rörde krigsmakteris organisation och inre struktur, Ett inflytande som tidigare endast varit f3rbehållet officerskaren. Genom beslutet inleddes en process mot en ökad demokrati inom krigsmakten, dar officerskårens totala makt och inflytande skulle komma att naggas i kanten.

1 den historiska forsltningen har tjansteinmnarörelsens historia lange varit ett förbi- sett forBningsornr&de, trots att den m h g a ghgea: kan

sa

upp val så intressanta historiska skeenden. Ett sadant 2a den f6reningsrattsliga strid som Svenska Under- officersförbundet

(SUOF)

och Svenska Underbefalets Rksförbn~nd (SBJ9aR) var in- blandade i Ar 1909. Nar dessa organisationer bildades ar S907 respelttáve år 1988

vickte detta stort missn6je hos officerskaren, som såg o~goanisatio~ssstr$?iandena som ett hot mot sin egen privilegierade stallning inom krigsmakten. Följden blev att m m fran officershAl"nQrbj6d det lagre befglet att tilihera organisationerna. För- budet fick den dåvarade liberale partiledaren Karl Staaff att ifragasatta om det inte fanns en fri föreningsratt genom att anm& överste E Oxenstierna för

JO.

Följden blev en Pang sattslig process, s o n frikande Oxenstierna. men också erkbindr de lagre bef~~skirernas f~reningsratt.

1 uppsatsen har jag försökt visa hm officersltken kande sig hotad genom de S2gre bef28skalresnas faackfQreningsstr2vanden. I fackföre~aingsstr~vandena hos un- derofficei-s- och underbef5Zskkren fanns er, mGjjg8ighet att officerskirens privilegierade stalning skulle raseras, genom att de lapre befälskkernaa via sina fackliga organisationer - SUOF och SUDR - kunde komma alt fA ett ökat inflytande i be-

slut rörande krigsmaktens organisation och struktur. Vid sekelskiftet var detta en (C) Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

(13)

I Buggan av storstrejlces.. Krigsmakten och dei; militiira föreningsrätten 93

f6r officerskaren otadcbar situation, eftersom officersltåren ansag a t t spörsmai som

r ö d e krigsmdcien skulle vara reserverade för fackman, vilket var 1ilxt:ydigt rnied 0%- cerskarens cal<P<ianms&ap.

I[ sina stravandenn f6r bildande av fackliga organisationer stöddes de Iagre SeFaEs- kiirerna av den liberala och sociaPdemokratiska S?ocltho':mspsessen, n e d a n officers- karens och de konservativas tdm fördes av den konservativa presser:.

Slutligen [can vi konstatera a t t t j i n s t e r n ~ ~ n a r ö r e 1 s e n s facklig2 stravanden genozn d e t har belysta exemplet hade att utstii samma problematik som depi tidiga fackliga

arbetarrörelsen. I samhallets o c h arbetsgivarens att-ityder m o t faackfsjreningsstr%van- deila bland tjansternan - har representerade av uriderofficerare o c h uzzderbec"l la -

finns måiiga 1d&eter, vkika inte k a a k r b i s e s i det fortsatta studiet av fackf6:enings- rörelsens historia.

IN THE SHADOW OF

THE

GENERAL STRIKE. THE ARMY AND THE RIGHT T8 FORM MILITAWU UNaONS

In historical research, t h e history of t h e white colkar workers' movement, a!though it can exhibit many rather inkersting historical events, has long been a ~ieglected field of research. One such event Ps t h e struggle over uniozl rights k .iw?hcQ-i the Swedish As-

sociation of Subalterns (SUOF) and t h e Swedish National Association of Non-commissioned Officers took part in in 1909. The establishrnent of these organisations in 1907 and 1908, respectively, aroused great disvonteilt a n o n g oflicers, who saw the attempts at organisation as a menace t o their o w n privilegrd siatus within. the .krny. The consequence was that t h e higher echeions of the miktary proribi'red t h e sub- ordinates from organizing. The prohibition made tile ieader of the Liberal Party, Karl Staaff, question whether there was freedom of association. The result vias a leingthy judicia! process, whereupon t h e right of association of t h e Lower comman- ders was recognized.

Fne article atteingts to derraonstrate how t h e corps of officers felt ifself menaced by the union movement aniong t h e iower commandt:rs. The unior. movement sisked erasing the privileged status of t h e officers, through the fact that the !ower coan- manders, via t heir unions, might acquire grezter ii~fiuence concerni;?g decisions about t h e organisation and structure of t h e army. A t the t c i n of the century this ulas unimaginabie for t h e officers, as they tlrought that questions concerning t h e a i m y

chouid Se reslricted t o experts, Le., the expertise of the officers. Thr liberal and the socialdenocratic press supported t n e !ower conmanders, while thc conserva'iive press spoke for the officers.

We can conc!ude finally that the union movement among the white collar woilters had t o suffer the sarie problems as t h e eariy blue collar workers' movexrnt. Ii. t h e

attitudes of society and officers towards the ualori mcvement of subalteons and non-commissioned officers there are rnany sirnilarities that carinot Se negiec-ted in the future study of t h e hsi-ory of labor iai?iol?s.

(14)

94

NOTER.

I. F Croner, Tjanstemannakireil i det n~odenna samhället, Upgsa:a 4951; E Dahlström, In- dustri och arbetsorganisationer, i Svensk semhAllssiruktur S sociologisk belysning, Stock- holm 1967; N Elvander, ln~esseorganIsatSonerna B dagens Sverige, Lund 1949; '4Wibsteh,, Whire-coilap unionism III Sweden, & White-collar trade unions. Ed A Sturriathal, Lond'on 9966 och P Sandberg, Tjin~tem~nsaöi-eisen, Stockholm 1969.

2. Se t ex Elvander, s 30 och Sandberg s 29 f. Wir det galler den internationella litteraturen se

t ex R M Blackburn och I< Pnandy, White-collai- unionization: z conceptua! framework, British Journal of Sociology, 16, 1,965, R Cromgton, Approaches to the study of wliite- coL1a unionism, sociolog,^, 10, 1975, W Goldstein, Some aspects of the nature of unionism among salaxied professionals in industry, Amwiean Journal o j Sociobgy, 20, l955 och N Parry, Professionaiism and unsionization among the mMdk class: a concepiual problem for sociology, i Y Garrad m fl, bi"?e rniddle ~Eass i~ pliticis, Farnborough 1978.

3. Denna koppling ar mest uttalad hos arnerilanska forskare som C Wright &11/3!als, White-colar. The ame~ican rnMdle class, London 1970. Men den återfinas iven hos J Kocka, The Fbst World War and the »hlittels:and~: German artisans and white-coliar workers, Journal of

Conternporary History, 1, 197 3.

4. Se t ex C Meckscher, Staten och organisationerna, Sloc!<hoh 1946, men aven hos Elvander, s 30.

5. Se t ex S Ericsson, I lostes!afidets tjänst. En s h d i e i den svenska arm~underbefalsk&rens fackliga strivanden 1901-1912, Umeå 1378 och B Westerhult, Underdiniga pitryckningap.

T . .

rogderitjiinstemannens Intressebevakning från 18130-talets början ta1 i r I9 E W , Lund 1969. Se iven C Johannesson, En svensk tjänstemmnaf6rei1ings 8itvecEcling under 1800-talet, Statsvetenskaplig Tidskrgt, 2, 1979. Johannesson vill dock inte se ett mal som att höja folksktollararnas sociala yrkesstatus som en rent facklig verksamhet. Ebid. s 88.

O. Se t ex EIvailder, s 30 och Sandberg, s 29 P

7. Se T Lindbom, Den svenska fackf~renii~gsröreisens uppkomst och tjdigaae historia 4872- 1900, s 12.

8. V E Schedin, Svenska Underofficerd6rbundet 1907-1957, s 9. Angiende de värva& tsup- gerna se I ex debatten 3 samband med. 1909 ass hämrdningsbeslut.

9. Se Ericsson. passim. 10. Ebid, s 27 ff S I. Ibid, Itap 6. 12. Schdin, passim. 93. Ericsson. s 27 ff.

14. Ericsson, s 41 f och Schedin, s 29 ff.

15. Denna föreningsverl.;samhet framtrsder frsrnst Ros SUbR 1 6 ~ Avtryckt hos Ericsson, bil 4 s E28 ff.

17. Drabanter? nr 5 4909.

(15)

I skuggan av storstrejken. I&rigsm&ten och den nRlil5äa föreningsrätten 95

22. SFS 1881:55.

23. Enligt Tjänstgörings~egiernentet föi armdn LE, kap 1, (,i 4, mom 8, var regementschef ))Ko- nungen ansvarig för ordning och tukt inom det honom anfijrtrodda regementet)). Cit i J0:s ainbelsberäiteEse 19 10, s 34.

24. J 0 : s ambetsbesittelse 1910, s 40. 25. Hbid.

26. Er& Palmstierna gick öveï till sociaidenokraterna 19 l 1. 27. SFS 186627 5 46.

28. Palmstierna ger i sina memoarer en antydan o m att andra personer stod bakom Oxenstianas anrnllan. Till saken hö: ocksa att Palmstierna var kapten i flottans reserv, men ock& si&t med Oxenstierna. Se E Palmstierna, Ett brytningsskede, s H 13.

29. L Kihlberg, Kar9 Staaff. 2, s 15 8 och Palmstierna, s 113.

30. Utftiriigt hos Kihiberg, s 159 ff.

31. Lontförsvaïers koinmandoexpedirion ai.ktv. Serie F V . Dossier omfattande ett nertal m h d r e än~neil. Kr A.

32. Pbid.

33. De »iörtroliga bureven)) u~idertecknade den 23 och 2* feburari. 34. H Meijer, Ko~nrniite~olitC~ och ~tornrnittkarbeti., s 119 f f , 130 ff.

33. Drabaplien nr G 1909.

3 5 . Jfr Oxenstiernas argument ovan s 85 37. Drabanten nr 9 1909.

38. J O X ambetsberiitteise 19 13, s 40.

46. Svensk Lrnderofficeusiidning :Ir 8 ! 909,

41. Ibid, irr P9 2909. 4.2. Sbid.

44 I b ~ d , nr 30 4909. 45. ibid, nr 38 1909.

46 St D 20, 2112 1909. Jfr AIá pr01 27 1909. s 14. Arvid Lindman anvander samma uttryck

48, Ibid.

49. Se R Torstendald, h3e3lan nykonservatism och iiberalisria, kap I .

50. S i D 1112 1909.

(16)

34 Tom Ericsson

54. St D 2112 1909. Sanama argument framf6rdes i debatten i samband med Sven Palmes mo- tion. Se FK pror 46 1909 och A K pvot 51 1909, s 93. H FK inlagg av Biherre Beck-Fries, överstarna C-G Hult och C G Skytte samt greve A Douglas. Samtliga v a högerman. 9 AK inlägg av ryttmästare Fleetwood, högern.

57. DN 20, 2212 1909.

58. Social-dernokvoten 20, 2212 4909. Jfr AICpvot 27 1909 (Hj Branting).

60. DN 1215 1909.

61. Social-demokraten 1215 1909. Jfr SVM 2319 1909.

62. Se ovan s 85.