SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Sju

svenska

historiker,

Till Större Alliadermiiska I<oiisistorict vid kTlaiversitelet i Uppsala. Större .lkademislia I<olm\isioriet vid Ciai~ersitetet i Uppsaln Iias laedrat mig med uppdraget att fungera $0111 sakkannig rid

besattandel av deil vid Uiiiiveisiteiet efter professor Erik Ilönnu-okh, Göteborg. ledigblivna professiiren i Iristoria. Jag far med araledning Ii5rar rördsamb ayge iöljande yttrande.

&%tta sökande hade vid aiasi9kliiiigstidens utgang ai-imklt sig, meil a r dem har endast sju fullföljt siim aiisök~iingas, ~iarnligeni doceliterna Sten Carlsson. Lurid. GiPstn Hassellserg. Uppsala. Icjell KunllYe~r. Stoclilislrri, Sreii

,i.

Silsson, Lurid. Sven Klrie Palme. rppsala, och Giinniar

'T.

Ivestin, h.uiid, samt larorerksadjuraktela~~~!ite~i Hugo B'rwilig, Lund. I mini efterl0ljande grari\kiiirag n r de kvar- staeiide sölraridenas veteii5S;apli~a produktiora uppför Jag deni efter levnadsglder.

1.

Doceiit ICjctII di~rrriliert. stock hol ii^ (i. l903 i , a r 5Idre

an

sinia iiaedsökai~de och sölite redan 1942 en professur i laisiorica i Lpp- \aln. Han Iiompeteimtförk%arades aa:

t772

lakkuliniga sallat av >ek- tiola och koaisistosiuin. Han liar \edala dess inte deltagit i ilagon prolessorshorikurrens, och jag har inte fiPrut lagaende granskat lians prodnlitioia.

Kumlien begyiate sina hislorislia iorsksniilgar vid en tid- punkt, da Ingvar A%radersso~s gruniolliiggaaide avhandling om de berattarade kdloriia till Sveriges historia fran 4230 till 1436 inspi- rerade iiredeltidsforskniiigei~ iill att agna sin itppriiarksarnhe1 51

skedets Iisoaiilior sch nililaler samt deras iiibördes slaktskap. Delias av Ruinliens tidigaste sksilter ar att betrakla soin iaaXa~g i den diskussion Anderssons bok viickte: uppsatserna »Karl Knutssoii och Sveriges uiiioiisynrti rareii och sommaren 1439)) (1034) och

) 'Till fragan om Engelbrelit skröa-iikaris Iörfattare~) (1933) samt

gradualavhaiidliligen \Karl It&iiutssons polielslia veslisaraahet 1434 -14-18)) (19341. De Bva uppsatserila haiiger nara saniinan med

i

$16

S ture Bo1iii.

asrharidlingeii, sa iiiira. a t t den förstiiiimnda efter arhandliiigeiis publicerailde knappast har sjalvsaandigl speciraneiisvarde aiinat 511 i den del d i r a s . solim r i ~ r tidscittriingeii a r l~iskop l'hioiiias fri- hetssang. Eilisolii Erik Lönnroth, soiii sanitidigt publicerade eii uppsats ditrom. vill Kuiiilieli las goda grunder börlagga frihets- siingens ti!lkoiiist till rare11 8 -1-39. Vppsatseii om Engelbrektskrö- imikari utgbr jamte en exkeirs i a\ haaidliligeri rciraridc s:xaniiiia anrne ett direkt inlägg i deil ovaniiiiiiinda diskiussionen.

I i i g ~ a r Lindersson uiiderleaiide 1928 deni radniide uppfatt- 1iiingel-n. att EiarlrkrOnikans inledarade parti utgjorde en sjal\ - siandig krearlika, Engelbrelitskröiiikm ; det var lika propagandi- stislit fOr Karl K~iutssoii so111 kroiiilearis senare partier och utgjorde eii integrerande del ay deim p; 1450-talet författade %<arlskröiiikall. Linderssoii graiiskade ridare partiets Ballor och fann, akt Biröni- Iiören för tiden fajre 1434 utiiyttjat alilaalnotiser scli dokuraient: för ticleii 1434-36 hade haii haft ett annu rikare niateraal. i vilket ingick hade hemrade och f6rlorade doicumenb. Sjalvfallet menade indersson, atk iiven miiiillig tradition spelat en stor roll för krb- riikeförfattare:~. Emellertid pt~hlicerade Erik Neuman 1931 en uppsals, vari Inaii ivrig[ fcirlaktade teseii, eiti Ei~gelbreklspartiet utgjorde en sifrskild krBnllia. författad före 1-8-38 a\- er1 tyskfödd skrivare. Johaim Fredebern. h e u m a i ~ s förnämsta skal hiirför var. att han menade sig kunna identifiera den s. Ii. hand 2 i Karls-

krcPnilianis haivudcodex med eii sicrivarhand. verksam i kansliet 4 43-1-39 oclr sainnolikt tillhörig rikseiri skrivare 301iaii Fredebern, samt att han i hela Engelhrekispartiei larm sprhkliga Grdrag, soni saknas E kr0iiikaizs senare avsnitt, AI Neuli~aas resultat har nz5gra :i1Bn15nt acceltterr+ls, imaga-a icke 1-5ckt gensagor. medaii andra a r - risals. Mela en ïedogbrelse hiirför har inte sin plats här, dar jag endast i korthel \-elat teckna ~Pbaiigsl5~geL fi4r Kumlieiis diskus- sionsinlägg.

R ~ i i ~ l i e ~ i accepierar, hots att haii Ir:iniife>r belogade aiirimark- ninigar moi. Xeirnian. dennes rimening. att hand 2 representerar EiigeBbrekispartiets fcirfallare, Jolaan Fredebern, och lian pspekar. alt denne inom hisiorieforskialrigen redan identifierats med Hans Djb14aiie. eii siirmlai~dsl la,gfr.alseman. Franii'öralit a\ visar Kumlien Neimians h-iypotes, att arliebiskop Olof skulle sea haliorx Engel- Srektspartiei. ocli menar, :tt1 Karl I<iiulssoli irmspirerat civeir detta: iiiti-e5ssnt Sr lians p&visande, att relationerna mellan Karl Knuts- son och Fredekser11 tydligen gr raht inntimax. I den viktiga fragan onr partiets teridenis aiimslt~ter Ki~rnlien sig alltsa till Pngt ar- A^b~lders- kon, som hari annars gang

pa

gang poleiiiiserar mot, i klanderfri form riaeri utan sjlineslig franiqang. H m föriielitar salunda. ail

s2triltlig:l hLiIlor soiii airrialer. Hartor har dock Lliidt~i-ssoil J ai-

skilliga fall frarillbrt kPerrt biaid:~iide bevis. Jag hnii inte allse. att Iiulialieaas poieiiiik tPIPfUr i x ekeriskapen aiagot

n?

tt :IV rLise~~liigi

T arde. Darensot hais malakrida Hi~rmlieeis iUrsOdi att i::~nii~ainBii\-tn

he~irnnns ieori oiri Engelisrekispartieis lirrniodadr 10rtnLlare och troliga renduivare Fredebern laled Anders5om papekaiide aT par- tiets tetidens iöi- 1iá:irl Kilutssoai a-isa sig -\.ara ett uppslag, so111 Ball bidra lil? losaasdet al K:arlskrUlziH,am prohleni. heilare iorsi\:ire iiéri- dock geii nja. beaktairsvcii-da syiipunkter, so111 delvis gor gestiilliailigen 511 iner forbryllalide. Prolalemek Ar icke Iait och $1

icke lisst. S:iiurligi\ is k:>nr iiigen beglira att KeiniLPeii skrille h : ~ IOst det. Ilen han borde Paa fulltoljt sitt uppslag Ilingret och r:nder- s0kt des\ barkraft och lionmsel\ einseï. S u har hnii biii:tppast ;>ene- Irer-at fr:igali sa djupt, alt han lagt eri scilier gr-iriid f b r \it1 egeL bedbmaiide ay Piallan och [Ur x itrdeccittaiidet a\ dess slii0driirq n1 de polilisk:~ Iiiindelnerraa.

;lite heller Iártnilielis behniadlilig ax det politi5ka sheei~dei 1 - 9 3 9 48 haii jag fiiizaa tilllred<5lallxnde. FUrfatkaren aeiereiai oita Bsiiga partier ur Karlskr:mik:in, de reservationer. som hail eiiiellaii5.t gör, ar inte trllrzickhiga. Han kan i . o. m. ur I<arbskroiii- kan iip~pta I-arderiiigar crv persoiber och rentav t i l l s p e t ~ deni. IIan Iiiter ibland rimkröaiikans och Ericu5 bilai\ sanistamiiåga tapp- gifter bestvrlk:r rararidrn. trots att Erlcus i hog qrad hegagnat deil lcirra sona hi;li:a. Il~laalcl wker laan harrnonisei-n anotstridailde tipp gifter 4 hallniateriale2 Sa ar Cnllei.

d5

r i i ~ i k r O n ~ l ~ a ~ i har en Sieii alanarr sliiidriiiq ax Karl Kilritssons enilndig,~ildc son1 rilishb~its raa,i:i ari radets oikici~1E:i dokomelzt hironr. Kurnlieii hegngir:tl. orerla~z~udtaget inte doiirimeiiten soii1 sabra horupelare fUr si7r iraiiistiillniiig. hal-? gor dareziiot vag:3 antagaardeil onm formodadi. handelser ccla tilldragelser r i k a Iman betechsiar som sanliolika: dessa anlag:ii~deii % r inbe silhaii ~eteushapligh frtlhliirea.

.]:is

\il!

har bara liarnisa aiagsa e-ieinpel :kr aa-handlingens tidigare kapireé

inunilieir grssar, att Kar% Hiáiitiis'oi~ skulle Iia iölit Erik av Poiis- ilierrr pa derines resa till kejsaren, ak! haii pa x aren I435 skuFEc. iia besölii Iiiipeiilaarmi~i och d a r erb entuelli Ealirilit koint:skf med krung Erik, saiiit att Erik Kr-uliii~iedilid skulle Pia spela1 eia brkydelsePsrlE r.oii k61. Karl., kandidalul till marsi~ji~ihehef. Om allt detta ve! T r

i n g z a t i i ~ g . Det lia1ia8r?~cfer inte heller naagra silkra och kjirra hii~+ud- linjer i ir:~msti~ll~ii~igelrn: nk-liandli~igen a~iknii ter Por mycket till deit traditiuiiclla uppinlbriii~gen ocli B iirderi~igell. som acceptera. irlaii prörniiag. iiven ozii - det skall villigt inedges - man gliiuf - \ i s riioier ein iireï sjalvstandig eLen son. Xya ~etmfikapbig'~ detalj- r h lP111is i"lir\isia i boken sarskilt I sli;ldiing~u :ii %&ar1 IClánintsserri, \táiliiiilg i Finland rinidei- Kristslfers regcriiai; ocli :t\ det ukïilics-

198

Sture Bolin.

politlslia spelet pa 1440-talet. A4rgöraiide fbr mig a r de metodiska svagheterna i denna Ruinliens skrift, de gör. att den enligt min mening icke vager tungt som specimen.

Nästa skrift av hunnlieni a r ett populart arbete, ))Med \ven- sliarna och Engelbrekt» (19361. FOrf. gör en hterblick laiigt ini i iolliungatiden nien skildrar frainst Eligelbrelitsfejden och det politiska spelet fram till 143G. Skriften a r till sitt vasen en sani- manfattning men far betydelse därigenoni, att fbrf. ger en förnyad skildring av haildelseförloppet 1434-36. Den upprepar icke dok- frinärt de tippfaLtriirigar, som Kumlien Irört frann i sin dolitorsav- handling; han har tagib starka intrjcli av den nyorientering, Erik Eönrirotli under mellantiden gett i avhandlingeii »Sverige och Kalmaruniorien)) (1934), och han har sjiiv slarkt rrtvecklats. Ge manga losa suppositionerna ar sbreikna, nu refererar Ruinlieii 6rerensksmmelser s c h traktater och skjuter Broiiilcaii i bak- grunden. 4934 ville han f ö r s ~ a r a trovardiglietena av rimkrönikans uppgift om Eiigelbrekts haridgripliga atgarder p& rAdsiii0teL I

Vadstena 1434: i sin nya skrift rariiar han för atb tro densamma och later ~ippsagelsebrevet vara huveidliiilla~i.

I

graduala\ hand- liiigen later han oktoi~eriörlilini~igeii 1435 \ a r a cn seger f9r den svenska aristoksatieii, 1936 betydligt riktigare en seger för kung Erik. ;klot den BieBhetsbiBd ai. Eaigelbrelits-fejden, som IGumPien ger i sitt nya arbetee, Iiar jag inga invändningar av vikt att cri9ra.

Ocksa Kumliens skrift »Karl Knutsson i Preusseii 14a/-

1464)) (4940) 5s av en helt aiinaai och högre standard an gradual- avhandlingen. Den metodiska osiikerheten och de lösa antapan- deila a r borta. Ruinlien fOljer nu kallkritiskb riktiga regler. Han grundar framst5llningeii geilorngiiende pa det tillgängliga akt- materialet, soin han sjalv utokar. Han ger den fbrsta framstall- niilgan av den landsflyktige Bioneingens oden, och han ser dem i deras samband med I-sade den ostbaltislia och den nordiska po'ii- tikens vaxlingar. Den parallella skildringela av dessa a r intresse- vackande. Förf. ä r viil iaisatt i Osibaltiliunns historia under dein viktiga kris, soni inträffade just under Karl Knutssoris vistelse dar. Eftersoim Karl siittes i framstallnii-igeris centruili. kommer kandelserna P Sverige iiSgot i bakgrunden, nien Iiumlien g8r gent- emot Lönnroth en enligt min mening lyckad nytolkning av en passus i lybska lirönilians berättelse 0111 Kristian 1:s inkallande

till Sverige 14.57; dock torde han överdriva de realhistoriska kon- sekvenserna av densaninia.

Kumlien har författat aven andra medeltidslaistoriska skrif- ter. I uppsatsen »Svenskarna vid utländska universitet under nie- deltiden)) (1942) ger Kumlien en orientering över de sporadiska uppgifterna häroin i svenska kallor och över det rikhaltiga anen

Sju s \ eiisha liisloriber.

₁

₉₁₎

fragmentariskt bea arade saiiit i tryck iitgirima och f U r forskrinngena lillggngliga u8liiiadsk:i rnahrikelinateria1eI. FUrf :s iorsOk alt pa grundval av dessa kallor myckek iingefiirligt fixera antalet vid utl51idska uiii\ ersitet studerande s\ enskar under medeltiden till c:a 2000 \ilar pa berakniiagiir, som jag inte laan acceptera. Upp- satsen gör I. o. i sin helhel ett ~ i a g o t ilykhigt inahryck.

-

Kumlieai flyttar i sila skrilt ona »IB&ppYingemordeia»

(1941)

dessa Lrán a r 1389 till Ilr 1392. Hans argument liarfor har i alla arseenden m e r - tggat mig. Del a r alldeles upperabart, a%& ona nagot ä r riktigt P den egeiidomliga relationen om ~ i ~ o r d e i ~ , s5 inaste det vara det nog- granna kronologiska schema dag fOr dag, som herklkarera med pehig noggraiinl-iet redovisar och Bolja; delta \claeiaréi

Ur

riktigt enidast for ar 1392, Knnmliei~ visar ocksa. 1l~n-u mycket Isaltre dear I isserligeia allhjariit brishfalligl Itanda handelseii passar detla ar. I-áan har ined e l ~ k ~ l a och Orertygar~de niedel u:~danr6jt en lael del \varigheler som BiLIP:iia \-allat historieihri~~iingeia. dock - som Ilani. sjalv Isetoaior - icke alla. - Uppsatsen » Problellaetom den \venika riksdagens iapplnoiiast) (1947) behandlar en gamilaal, a%%k- a5mt aktineil iiaedel8idshtsLorisla stridsfraga. Jaq kan inte saga, akt dislausslo~aeia 0111 \ a r riksdag4 forsta början &rek& earirnsiasraiernr

~ i a i g Dena ar d nychet eii strid om kersaier och aj anser. Dela riksdag, son] under inedeltidei~s slutshede spelade en sa 5201- roll. ar, som

tAoaarirot4i sagt, bill samriaaiisiiLtning och friiikiioner odiskralabel& iardig Isa 2460-Lalet. )Hell - sager Lonrirolh - st5aadsráksdagesi han rasa alda-e. och dess teori fOrel*ig fullt i5rdPg d S ~ e r i g e

pn

1430-Lalek. redali Alagrniis Erikssons inioteskcailelse \ a r aritra att i0rverkliga en srensk riIlsdag 1350. RuriiBieaa meiiar. air sa skett. ahl den i kallelseri omtalade riksdagen efter ;all rannolikhet sam- inaiitratt. Harom vet vi dock ingelitin2 Darenmot ger jag Kumlien rakr, da Iian anser akten herisa. att en stands~ris sa~ainaansatt rlks- represenkakion under Alagnus Erilnssoiis tid war eit levande begrepp i S ~ e r i g e : och detta iir Bclie naagot oralsenlligt resultat. Jag menar, a t t Ki-eimiiien vis:it, att - för att använda B,O~inrotlims Berniinsologi --- stalidsrilisdagens teori faPrelag fulle iardig i Sverige icke fiirst

11" 1430-talel ritan redara pa 6300-talet. ollen ona deii iOrverkIPgades

d&

- r a r e sig det skett pa det riset. hiit 1359 ars tillaninade mote iaiiilats. eller p5 det viset, att likl-haride saininarikomster ägt rhsira,

-

liar1 maii p5 grund av hallorraas tystnad inte reta nhgonting oxi-h. Vad den $1 eiasLa fyr~taiadsriksdage~as Beori beträlfar, frainlagger Ilumlieia tanken. att den skulle ha sina upprinnelse i Skaneland och att den darifran under den sa enck-skanska ririioi~eias tid skralle h a överfOrts tP1P Sverige. D a akterna onekligen BironologisItt stiiri~r~aer Irkrrned. Bian iaaeningeii icke at färdas sorii ett lost hugsliott. Gott- irld Carlsson har pekat pa ena del andra inflytanden frha den

200

Sture Bolin.

svelasli-skånska uliioiieii pa det svenska stalslivet, vilket ar el1 indicium till förman för den franilagda teorien. Jag ställer mig klart positiv till denna skrift.

-

Kuliiliens graliskning av »Birger Jarls andra traktat nied Liibeck)) (1949) utgör ett försök att visa, att denna a r akta och inte - son1 I<. G. Grandinsson och andra Iiavdat - ett- falsifikat fran 1700-talet. Försöket liar inte orertygat mig; '4. v. Braiidl ilar ocksa lagit stiilli~ing mot KuriiPien, ocla i sitt svar till Brandt, »Vad Birger jarls andra traktat med Lebeck innehallit)) (korr.), h a r Keinilien liiiappast kunnat frainföra några egentliga motargument inot meningen att brevet a r ett falsifikat. Frågan har ringa realhistorlsli betydelse, men I<unllieiz framtrader i undersöliningen inte som nagon skolad diploiiiatiker. - I upp- satsen »Erik Erilissons och Birger jarls brev on1 munliaskappaii från Ka'judu~ig och Fiiinveden;) (korr.) gör Kumlien annu en under- sökiiiiig a r ett illa traderat dokument, daterat 1248, endast före- liggande i en svensk översättning fsan 1400-talet, sedaii laiige misstiinkt som förlalskning. C. Hareristarn gjorde 19-1-6 iakttagel- sen, att brevets vittnen tycks tillhöra Birger Brosas tid, och antog, alk det rymde två delar, ett brer från Knut Erikssons tid och en bekraftelse harpa av Erik Eriksson s c h Birger jarl. Cppslaget ar icke vetensltapligt Mllbart, och Kumlien liardar riktigt, att det maste avvisas. Han lagger akten till 11-1-8 nneil menar, att arskri- varen-översiillaren gjort stora iiildringas i texten hos ett ursprung- ligt akta brev. H ö\-ersiitlningen oiiitalas som vittnen bl. a. Karl: bror till Birger jarl, och Iáarl, soii till Birger jarl. Birger Brosas bror Rar1 dog redan 1220, nagon son Karl har ingen av jarlarna Birger veterligen haft. Kumlien finner emellertid, att i ett akta brev av Birger jarl till Lybeck som riCLnen namaias »lilaaledes % v a herr Karl och i samina ordning som P det har dislinterade brevet: domino Hcarulo Karuli diicis filio: dsrnino d<arulo ducis YBfoiiis filio. Den förre av dessa ä r saiiiiolikt son till jarlen Karl den döve. den senare till hans son jarlen Ulf Karlsson. Siikerligen har det id

initten av 1200-talet inte funnits niera an t1.a riddare Karl. som båda vore jarlssöner eller ngra befryndade med en jarl. Med stör- sta sannolilihet Pian dei diisför antagas, att de b5da jarlsfriii~deriia 1 h - I i 1248 ars brer, till ytterniera visso aiamnda i samma ordning sona i Eyheclastraktateriia, varit identiska nied riddaren Karl Karlsson och riddaren Karl Ulfsson, som bada levde 1248.)) Hur kan IáumBieii saga, att personerna

B

de %va breven stgr i saiiinla ordning? I det ena brevet star Karl, Birgers bros, först och diir- elter Karl, Birgers son. I det anidra brevet slBr Karl I<ar'issoa först. darefter Karl Ulfsson. Hur lian vi veta. att avskrivaren av den S6raneiit akta texten missförst&tt Karl I<arlsson sorii Karl, Birgers bror: och Karl 'Clfsson som Karl, Birgers s o n . Det kali precis lika

viil vara t\artoin, onn överhi~8ud eii iörlaga funnits. Ensdasi om deiiila bestiimt vittnena soin Karl, Llli jarls hror, och Karl. Ulf jark SOII, far anlagandek nason inening. inen i sa fall aiia\te brevel

riiiiligeri flyttas till Clfs tid. >led dylika meloder kolilnier man ingera rart. Darenmot har Kumlien underlatit aht bruka de metoder, som diplomatikela utlecklat f6r att faststallzt. orii ett dokument a r rikia eller falskt. Rreret visar iilithetsdrng i arengan meia har en misstgnkt sarictio. sonr endast rent undantagsbis nilöter H kunga- brev meri a r allmiiia i kyrkliga brer. Det har en dateriiigsforrii. som a r siillsynt före f266 och da endast ineter i

h a iiiita svenska

kurigabrev (darjamte i Birger jarls s. k. andra privilegiebrev för Lybeck, vars akthel Riiianlie~~ utan fsamghng sokt ritddai meii som senare blev vanligast. ,It[ l i d en undersölining a r detta slag helt underlata a t & begagna de enda nietoder, som Overhiivud liaii ge svar pa fragorna, ar enligt min riaeiiiiiig icke billatet.

-

Ej Iieller Kumlierss kedje otryckta a~aedeltidshistoriska uppsats om »4\lngnus Ladulas Qordfiisiiaiilg och del s. k. tredje iiorstaget till Fiilla~sd)

(korr.) kan jag liaraktarisera soin ett gott specimen. Kumlien tar sin utgangspunkt I ett brev fran 5s 1297, son11 omtalar, att ett sads- nnbte act rum i Siockholria samtidigt med att 3lagnus Ladula5 begrols och ledung för iörska~ gangen saaides ëtsterut. Detta rads- iilote bar med stor san~soiiklret agt rum efter januari 1292 - dkri ger jag Kumlien ratt. Det tredjc korsiaget kali allts5 tidigast lan age rum larer1 1292. Svenska annaler tappfik deisamma och, Vi- borgs grundlaggande under 1203, medan den ryska Novgosod- BrOaiiliari onalalar ett srenskf Iii-Egstag till Karelen 1292 16800)

och grundandel :tv en stad das 1293 (6801 1. Meil eftersoin Korgo- rod-liröraikaai omtalar, att lurst .%ndreas i februari 6293 Iiom till Kovgorod och kort dlerefeer angrep Viborg. karm delinla 5tad - sluter I(ri111lien - inte r a r a greiasdlagd först under raren och soiii- maren 1293. BBr gCsr Kuinliei~ sig skyldig till ett foPr hela vnder- sokniaigen katastrofal: förbiseeiide.

Hara

följer ëtrersattnmas viist- europeiska dateriiagar och niisstiiniiier e j eiss, att den ryska arsbe- Lecliaaingen 6800 (efter skapelsen) kan r a r a något anriat a n jan.- dec. 1292. Ryssarna Biade dock iiiida till 1/00 den byzantinska e r a x soin kil aret bëtrja 1 september. Ar 6800 skrille enliqt denna era vara 1 sept. 1291 - 31 aug. 1292. Det ineddelas i varje krorio- logisk haradbok meam har inte beaktats a17 Kumlien. Atskilliga haiidböckei- omtalar vidare, att ryssarna in i 1200-talet lat aret horja 1 mars. Alara behöver bara titta P Kertorskrönikan fös att se. att dess a r a r ett anars-&-. Grotefend hanrisnr till ett arbete p& tyska av rgssea A, Engelmania. Denne gör gällande. alt rin~iu .rid 1280-talets u'tgang Iaar Novgorod-Pirtitaikan haft mars-ar. och eial. honoin a r

ar

6807 = f mars 1-99 - 29 febr. 4 300. Gransliar nnaii

202

Sture Bolin.

1 0 1 gorod-bröliikan filiiiier inana. att ÖvergUnge~i fran iiilars- till

septeinber6r först tycks ha iigt rum p% 1410-talet. Notiser under a r 6$23 (1313116) och 6842 (1334133) ställer utona allt tvived, att krbnikan ariraiider riaars-Ar annu sa sent. Ar 6800 &r följaktligeii 1 mars 1282

-

28 fehr. 1293, s c h &r 6801 blir 1 mars 1293 - 28 febr. 1294. De&ta smular itillst5radlgt söiader KuriaBieias argumeii- tering, ty febr, 6801, da lindreas kom till Kovgorod, %r febr. 1-94 och ligger efter sommaren 8293 16801), då Ylborg enligt sveaaska Iiallor grulidats. Tyrarr har Kumlien biaiderlatit at& göra exil ele- mexitas undersökning av Xo1~gorod-kröili1ians taderakning, fasban eil iiig&ende granskning darav a r en iiödviindig fsiriatsättiilaag för varje diskussion a\- de problem, so111 hail tagit upp till behaaidllailg. Det a r sant, alt skriften inte ryaimmer nahnga sidor o c l ~ att den kali yara en frtik& av forcerat sye~irnineringsarbete~ hfen icke desto mindre irtg6r eii uppsaks a r denna halit en allvarlig beiasl~aiiag för sin fcirfattares veteiiskapliga seriomé. Vppsatsen försvagar Kunii- Iielis sballniiig - liksom om an i niindre riian de tv& dipbomtsndei- sökningarna.

L'tanf6ir naedeltidsbistorien har li9umlienm utgelt tarå skrifter om den gustnriaiaslia tidenil, upps:aksen ) Storhritailaiien och Sverige

under den orientaliska hrisen

1783-1

184 1941 ) och den p o p - lara sanaman fattriingen » GustaviansSi~i tiden. Tideail

1

1 72-11 792. »

(19-LO). I den förstniimrada ger förf. en p5 tryckt och otryckt ana- kerial grundad frarnstiillnil~g av den siiualion, rari Gustav 111:s planer 6183 bijrjade att irrigt sjssla med Xorge, samt ma8cLernas reaktion mot dessa. Sarskild klargörande iir s8iildringeni av deni roll, som England spelade tör denna reali~ioii

-

den komii~ei geiiom I<~iinliens allligenolia f airtjany kfkalla uadersfiki~iiig i nyt t ljus. OversjIileia över skedek 1752-92 ar - som Kaninliens &raga skrifter a r denna typ

-

god; den a r viil avviigd i proportiolaerna. riiattlig i oiiidönielia och allsidigl orienteraiide. Silen den redovisar inga ilya forskiiingsreseiltat och ger ingen ny belysning Over amklet.

Kbiniliens senaste större ocIa niest oinfattaride arbete ks ilgliat »Sverige och hanseaterna)) (1953); det g&r från Mniut Erikssons regering till Stettiiifrederis tid och spiinnies i runt tal ajver 400 ar. Förf. lciter Stralsbindsfïeden B370 bilda gräns mellan de tv& :ivdel- iiingarna, rari lian indelar sin framstiillliing. Xrnnet a r ueornor- dentligt stort, då det Biaappastffinns någon viktigare utrikespolitisk händelse i Sveriges historia ullder denna langa tid, soin ilate har något sainband aned den svensk-hanseatiska historien. Kumlieri rnaste diirför i stor ~Lstrackninig bygga p& andras forskiiiiagar, och lian måste ta stallning till olika tappfattniaigar rörande aktuella historiska problem. Detta inedfalr i sin fur, a[[ stora partier inte

Sju sveirsl,:~ historilier. ')6 ' T -tBs

ger ii5got ils forskiiiiigssynpurBkt nytt. anedan Mumlieli i sina stall- ningstagande11 i stridsfriigorna giirna söker iiariia en mii~st:m ge- meiisaini. ngmilare ~aaellani de &iida st5ndpunkterrma: det finiis ehl \isst fog 1Ur :~nmarBiiiiingen. att Kumlien5 arhele a r v&l refererande och vzil ekumesiisIrt. ZBeri & andra sidala skii~ilier I<ainillenas arbete eai snmmaiihzingande ira~nstiill~iijrig

n r

ett viktigt iiniame med ut- gåi~gspunkt Iran de senaste grtioiadenas ivriga iiledeltidsPiistoriska torskiiii~gsarhete. Skildriiagen a r a r Iail Insedda skal fbr kldre tid liniappharidig, naen Piumlien laara iaktta ett Bontiniierligt salilför- staiid naae'blail den vaxande svenska kungamakteia och I'ybecli. Det stal-liasle partiet i bokeils törra del ar skildringen av krisen B de svensli-haiiseatislan reBaLPoiierna under Magnus Erikssoim. Fbrl. poiiiigterar siarh? de fiskaliska inslagen i hfagrius politik, nneil overbetoilar derim icke och bortses ej heller fran armdra falitorer. I

c ~ i Lill ai,siiitket hörande exkurs vi11 Sáunmlieai pa - soin deb s j lies

iiiig - goda grunder 61150 fOrflytta stadslageaa till tidear efter 1349. - I börja11 av andra arsnittet agnar %<uimi%ien sarskild uppmiiub- saimhet g& Stockliolisis laandel E350 till 1570 och redo\-isar d5m.i eib hcarbeiaainzg ;iv Stockholilms teilil- och accisriikenskapeï frari 8500- talets senare del Han gör flera intressanta pApeliaaideaa rbrande PCocliholms h~tiidel ncla visar D:~nzigs vaxande betydelse sorir Stocliholrns haridelspartnier och svenskarilas aktiva roll! i handeln nled de iisibaltislia hamaitirna. Fragaia om omfattiiii~ge~i av smös- exporleil fran SlocBilioFm o e l ~ Sverige. kons lia~imliern :iiiser nornnalt vara av mattnig omfatiiring, Linser Jag icke r a r a s& belyst och ut- redd. alt jag vagar ta stalining kiil óens:\iurna. Kapitlet om Striing- iiaspririlegierna 132.3 och den följaiade striden om dessa riiknaï jag so111 arbetets basta och viirdefmllaite. Det nieddelnr flera nyit rUn och iaktlngelser riiral-ade svensk-hanseatisk och inse sve~lsk politik.

Docesie Iáinmliens slyrlia ligger B liaiis fairm5ga attggUra goda orersikter och haal \.isar en mindre vasrlig, grundlig belasenhet over I ida falt friimsi i s111 sexiste stora slarift ona hansan: denna

utgör jiirntc boken om Karl Kaiutsson i Pieusseli och I issa av hans uppsatser Sarmat laans popzliia-a sliriftel- en prodeikatiorr. som mer an val racker iiar e21 mycket

god

professorslaoni~peiens. Or11 hans Iionii- peteils lian naturligtvis ingeil tvekan rada. Detta klart fOr mig. ;hHeli som analytiker iii. haii icke lika iraïiistaende. ,Bag faster inte 5tor vilit vid att lians gradtiaInvPaandii11g ar etl melodiskt ganska ofullganget verk. ty deii a r ett debut:arbete. hIea tyviirr risar Ki~rri- liens a'nlsa senaste rrppsakser, att hara alltjiiint lian göra hetarikliga iörbiseendcoii och metodiska felgrepp Han star darfeir inte i dc.

friinaista Beden a r dem. vmkka kan koinma i fraga som professorer i histoëi;~.

204

Stiire Bolin.

F.

d. doceiiteii rid 1,unds Viiiversitet. lc~roverksadjuiiBrte~m H ~ r q o Yrtving. Eurid (f. 1908), har förut sokt den professur rid Lunds Cniversitet, till vars innehavare prof. J. Rosén kallades. Prof. Lönnroth och jag g ttrade oss darrid som sahkuiiniga om Urmiraga professorskornpetens, ~ i l k e n vi bada fann J.ara styrkk. i2eii iiaotiveriimg, jag i utiatandel gal7 Si9r min iiieiiing, var ytterst liiiapphiindig. Jag gör har för första gaiagen eli iner irigaende granskning av halis produktioii.

Yr\viiigs debutarbete, doklors:~i handlingen » Gotiaiid eiiider aldre iiledeltid)) 119401, ar rnj eket skarpsinnig och mycket ioljd- riktig. FUrl. visar genioingaende en god k5llbelaalidliiig. han byg- ger pa traktater och dokument som haii knirskarpt analyserar och detaljgranskar. Haii nieiiar. att gutarna alltsedaim vikinga- tiden varit s~riiierligeii aktila iiaonn dela balii5ka handeln; nago! laandelsceiiiruin Iiar Gottland dock inte bli^ it f 6rrUn efter Lybecks grlindande. Först daretter börjar tyskarna driva östersjöbandel i slort, och de söker sig da först och frkmst till Goitland. Där upp- vaxer en tysk koloiai av i Prisby bosatla tyskar, och dit liomrner andra, tillresande tyskar på sina handelsfarder. Vid sidan a r de i 'trisby bosalta och de ditresaiide tyskarna, som \ i d 1108-halets slut a r organiserade i elt geme~isaint, allmiiail gille, drirer gutar från 'l-isby och landsorten alltjiiilit eii livlig handel runt Ostersjön. Tyukarna IöIjer som Iiaiadelsrn5li i gutarnas spalr, blir dem jam- bosdisa. i sinoin tid deras öreriniira. Meii t i l s ridare iiana de till- sarnmaiis. ~ahustade med stora fri- och rattigheter p5 flera håll, i Sverrge, BaPkilium och Sachsland, florera i den gotilandska Iian-

delsrepubJiiaeii, som enligt Yrwiaig endast l6st a r kiiinteii till det svenska riket och eridast formellt understalld biskopen i kiiilio- pings stift. Emellertid vaxer diifereiitieringenn.

P225

framtrader Vishys tyska befolkning soin eii fsan dess s.vensliar och fran de tillresande tyskarna skild korporation. Denna tar Iedraiiigen i sta- den, och s& irariitrkder en motsatsstallsaiiag niellan %'isby och Gott- laiids landsbygd. Siiadeia vill LilliiatetgBira Banthefolkiiingens gamla ratiiglieter att driva handel. 1388 koinmer det till öppen fejd inellan stad och laiidsbygcl, borgarna, roin befast Visby, ~ i r i n e r seger, och stadeii skiljes ut IrBn den goitliiiadslia Baiidsbygdeii. Darmed ar iorutsattnirigarlaa skapade för Visbys nara anknytning till det air Lybeck ledda stadsförbundet. "e7iagefar samlidigt, forsi sa sent sorii 1283, iUrvaiadlas Gottland till ett land, som direkt a r underställt den srenslia kronan.

Del a r en i iilanga avseeiiden n y bild a r Gottland5 5ldre hisioria, som Yririiig skapat. och lian tar med ursliilliiing stand- piiiilal i de fall. da haii endast eller fralnst liar alt viilja a ii el la ii

olika, tidigare iraiaalagda iraenirigar. Som ett exempel harpa vill jag aiiimila Iaaias aiislutniiag till S\eai Tiinl~erg i fragil oiii tolk- iiingenm av det s. k. inalaitestet till BdaIrili, vilken laan anser yara en IIeiarik Lejonets foqde iaago~astaiis P Sachsland. Tra~iiigs arbete. sorii jag aiiser grundlkggaiade. iiar det galler SoLtPands iildre hrsto- ria, och som väl inoiia riordisk historie<krivnlng allrniilit betraktas sa, har jämte en hans recension (89.18) am. dera tyske hansafor- skareii pir it^ R ~ r i g s arbete » Keichssyunbolik aiif Gotland)) f öralalet t deiine att göra en kategorisk gensaga. Rörig visade daligt om- d0iiae. da laaar rent av uaidanbad sig lidare sreiiska iialagg i dis- l\inssionen oin Odalrik, och Yr\~ing has i den polerniska skriften

r

-.

I nll fragail om tyskarna pa Gotland urader 1100-talel» (rnauius) ined hitthet 1i~iianaL harda sina positioiier.

FUr egen del li:ir jag pa vissa punkter eia aiinan nieniarg iiii Trxviing, vilket sainmaimhknger ined egna. annu inte publicerade f orskliingar rörande 1 ihiiigulidenis ocli den 5Idsta medeltidens

~riyratfyiad. Jag ger giriaa Trwiiag ratt i att den tyska haradeln pk Qjstersjöii blir alr en hell namiian orrifaltiiirig eiter Lybecks grund- Iiiggniiig 513 CUre, aiieli lian iiiiderskattnr sakert de~asaliiiaaa för Bldre tid. Det finns nayntfyind i landet kring Finska viken, soni rimligen endast kali folkas soria vittnesbörd orn eii direkt tysk- lrisisk haridel tiil omvadet, lilisori~ det finn5 andra myntfynd dan'. Solil vittnas om gutarnas handel. E n annan fraga, soin myi-itiyiaden har betydelse för, galler Gohllai~ds stzillniiag till svenska Biroimami under 1100-talet. De äldsta iiiirida s.irenaska mynten kan enligt vad iiman nir vet inte vara yngre i n fr511 1150-talet. De stora gottland- ska fyiiden a\- rill&ndska 1x17 nt tycks upph0ra ungefar

p5

B

lm-

idet. Dela i tiden darnast faljande gottlkndska myntfyiadgrupperi bestar utes1ul:ilade n r sveiislia myiik av iildsta typ. Dessa lrar emel- lerlid hittats eitoni pa Gottland iiveii P Tastergötlaiid. SriiSl:~nd och Olaiid. Det betyder, atl Lottland iillliört sqinliia myntorinriide sorii götala~adskapen, sch d5 niynmtrringeaa vid denna tid i hög grad Isrukade utnyttjas fiskaliskt. blev de. soin iiyttjade mynt, p5 s5 satt Jsesliattade ar- sin myntherre, s& aren gutarna. Xlyraiherreia har lyckats rzppratta silt myntmoiiopol p% Gottland - det betyder, att hans lirakt inte kara ha \arit sk ringa p5 18'90-talet som den Yrwiamg

tilldelar sveakuiigeia. Ty att i frairiska rummet denne varit mynt- herre Iiaai inte Jbetvi\llas, aven orii b i d e jarl och biskop kan h a haft del i nyi il tv er lie k. Sericire erhiill lyisby egen nayniträtt. meii h i ~ r och

];,if det skedde

ar

ohek:inb.

-

S j d r k l a r t knni ingen begara, att Yrwing skulle h a företagit deii iiaödosariiina gransklaiiig av myral- fyndinatesialet. soria ar alöd\ andig för att riiiderhyggn ovariiiiiminda iiieriirigar. %den andra sidaii har jag ej liiiiairat uaider1Jta aQL ii-amstalla iiiina reservntiorier.

206

Sture Bolin.

br\viilg\ bok oni Gotilalid ryliimer uiciver de partier. vari Yiuvudteseri dernoaistreras, avsimilt. soiim agnas olilaa nied teseim sailimaiihangande problem. Sarskilt viilunderbyggd ar k'rwings irainstallniilg av de gottl51md~ka socIa11ar11as uppriiirielse orlm egen- art, miimdre övertygande a r hans graiiskniing av 40-marks-boteii p5 Gottland. 'L'rwii~cs argumentering i fsjgan oni lirtleilburgför- dragets dakering, \ a r i laan ansluter sig ii11 tidigare tyska forsk- iiiiigar, har inte orertygat mig.

Det dröjde länge efter clisputationerm, innan Trming hiyo fraintradde som historisk forskare. JIerm uiider 19.50-talet har haii \ a r ? t flitigt rerksam, och huns forskningar har gett rika frukter. iramst de h a nionografierna »Jlaktlaarnpeii nnellan \-aldeniar

och illagnus Birgerssoii 1255-1381 » (1932j och »Kungamordet

I Fiiiderup)) iiizanus). Förstnamnda arbete rör ett onirade, dar

forskningen under de sei~asie artionderia rarit livligt sysselsatt ocEi dar in5iiga olika l0siiii1gsforslag sett dagen. En niei~ingsnmotsktt- iiing rör kyrlians roll iinder alagnus uppror mot Valdemar. dar Erila LöliiirotIi Isa\rdar, att deim tagit Valdrnars parti, iiledaim Jerker Rosén menar. att deii st0tt Alagnus Ladulis. För egen del har Jag i olika iitliitandeii uttalat, a & l Löiliiroths meniimg synes mig ha flest skal f6r sig. Emziellertid gjorde Rosen I997 ett intressan& p&- pekande: i ett hos Ericus Olai traderat odaterat dokinment. l a r i Valdemar ortrader kronail till Magnus, hallar, deiiime hertig. Alltsa a r brevet \larivet - anser Rosén - före juli 1215, da Magnus valdes till konilng; Rosen iiisatter detta resiiltat i en skildring a r brödrastsidea~; haii redovisar i modifierad form siii gamla upp- fattning on1 kyslaans stgllniiig och sbker med utgaiig5punkt frari sin uppfattning om avsagelsebrevets datering fOlja den Sortsatta ut-\reclali~igeii a r brödernas iilibcirdes relationer. %'rming tar stall- ning mot Roséils allriiiilnaia uppfattning o111 kyrkans roll och haim\ 5kildring av förvecklingarna. Sarskilt gor Prwing gent emot Roselm gallande, att ITaldeiiiar skirlle kalla sig sjalv kung och Magniis hertig i varje avsagelsebre\. riar del aii sksevs, aren sa sent sorii 1277. Detta anser jag fbr mir1 del högst osaiinolikr. sa riiycket nier som Roséni uppslag loser vissa av de svarigheter. som forskningen iriöter. Det akerstar tillriiekiigt mAaiga anda, men Yr~ving har - fyvgrr under intveclalande a r eim iiagat Irriterad och irriterande polemik mot I3osci.n - enligt aliri mening lyckats beinasira ytter- 11gare nagra av dem. Jag Piiiimer saluiida hans upptatining. att

Valdemar 12'77-1219 mnehaft laalva riket, myckek sannolik

Men vad jag sattel liiPg5t i arbetet &r att Yrviiiag ger en s5 fast kompoiierad liellietsbild av aren 1273-1281. Aillra vasdefullast a r att lian iilsiitter hgagnus Ladulas PiyrBopri\~ilegier och Alsno stadga - tva a\ var medelhids ?Pktigaste ksiastitutioniella akter -

S j u s ~ e r i s I < a Iiistoriiier.

ahbi

I etl bestamt politiskt saiiaiiaairharig, detta nr inte utan l x t ? - delse £tir var i ~ r s t a e l s e iiven a\* deras InrieHiall. Efter att ha tagil hiel :i\- Travirmgs bok firiiaer jag eii kortare uppsats av Gimnar Auniell om Alsnö stadga ni~cr betydailde iin förr. Trots att jag. niis del galler Tr\a~ings skrilt. reagerar negativt g a eii piniikt, haar ett bättre losningsfbrslag doch redan tidigare framlagts a\ KosPir. ar ~irbelel enligt niiiz rrmeniiig eii god preslatlon.

»Páungnniordek i F~nderinp)\ rair elL anniie. soin Bill Iiden ligger ytterst iiara deii nyss genoingalagala skriitelis. De i \

2

arbelena liknar varandra iiveii dari, at[ de r6r inrecklade politiska handel- seförlopp. soni Iáaliimakerialek endask brisiialligt belyser. Men kall- in:~kerialet ilr iiar stbrie, de haridlalade personerna fler, intrigernas triidar ar spiiiida ö\-er vida omraden. ir5n Eraglarad och Skottland i vaster till SI erige i ö3ier. fran Norge i norr kill Braunsch~veig sclr Bra~ideilburg i sóder. Och DaaimarYis 1280-tal a r tidigare Biile pa I h g t niar sa grundlig[ b~e,~rEseiat soin

15.1

eriges 12761-tal. dar Yrwikrg haft en rad Ibreg&:~g:ire, som r a r iör sig gjort mer eller nrindae be lydelse full:^ Baiidvinningar. Den uppglit Yrwing grlpil sig aln iie ed har iir :alltsa vasentligt s\ Arare an i den förra skrlfteii. Fajr): .s förinaga att kolilbinera iir myckek betydande. och ni&ng;e k m - binationer verkar högst bestielkande; Yr\\-iimg laar aveii har lyckats i a frain eni sliarpt niarkerad bild alT lageis sfandiga viixlimgar och aaxlingarizas politiska iniieIsUrd. Men halis ko~a~billationer och slutsatser a r enligt niit& iatk att se ofla yheerst djiirv:~. och irarn- \tailningen gUr ett gaiislia advokaforislit iiitryck - mer ara P Yr- winigs Bra andra böcker. elmuril draget irake saknas diii heller. Naai har ai~angeir ganp intryckek alt ett handelsefbirlopp knnni:it .tara etl annat eller haft en annan innebörd iiii "a'-\~ing gör gallaildr. Alldeles sarskile anser jag det r a r a riska1:elL :att söka kalla liagoir f ö r mordet p& Eïili Klipping: Yraving tror, att hertig Tcrldeniicar :o\ Slesvig, vars sl%llrring I288 r a r svag och hotad, haft nhgot att gUra med deisnnarna. Mordet i Finderup a r och fCarblir eia gata, dess heinalighet bler iiile uppeiiharad för samtideii. de $om kgalde deil iog den mcd sig i graven, hiskorikerla lian ilate skingra iiiörláreI. l'ad jag har cager rtrhbar dock YraEe namiri uppskatii~inig av verkek i dess helhet och a r det skarpsiiaime och deil logiska fieljdrikkighet. \om präglar detsasnma. P:1 eiit ställe har Yraving, dartii1 drive11

3%. si11 lus[ att polelsisera mot Ro5én. gjort eai lnlaidre god analys

nr ett brev som denne forskare hiinl0r t411 a r 1283. '9.r~-iirg fGr- söker y5 lö,a g r ~ i z d e r pressa i n det unrder &r 1272 och ger uttrycket circn vss el vesiros trarisire)) lia8egoriskt örersiiittriisrgen .resa gei~oliz och oiiikring i era iörvaliiiiizgsomrade1a))~ Man han dishii- ler:: olika koPE:niia-ig:lr a r textstailet. dock inte Yrwiiigs. 7 ' r ~ i n s B a . ~ betider O~erfirra. genomresa. e i r c a har i niedeltiden olik:;. ~ f i : ~

208

Stiire Bolin

vaga lokala betydelser (omkring. i rilitiiiiig mol. bredvid, nära m. m . ) men betyder areiz ofta ) m e d arseealde p a » o. dy. Jag finner det rimligast, att inie [öra ordeii »circa \os et restros)) uteslutande till det efterföljande )traiisire» utan akt i siallet sanirnanbiiida dem aven riied de föregaelide ordeii space trai~cgiiilla)). Meningen blir da: ))jag her er lata mannen fa göra öl erresan genomresail J

i fred nied a7,seeilde pa er och de edra)).

Utom de lzas redara ;eiioiimg&i~g~aa skrifterila h a r B'rwiiig fiirfattat er1 del uppsatser och recensioi1er, av vilka särskilt ))Ly- beck och den iiordiskzt f6rbuncistailken efter unYonsupplösnirigen»

(195%) äger specimiiieri:igsrarde. 3 e t k l a r g ~ r 1,ybecks Bigllnii~g till den svensk-dailska tristeii 01x1 Goklland sch utreder fragan orni

planerna pa ett mot Kristiail BI riktat f ö r b ~ ~ l d 152.1. Uppgifterna oixi att ett dylikt ylutits nagelfares och uriderkaziiles. Yrwing visar i uppsakseii s:irnrna goda forsliaregeriskriper soin i sinia inonogra- iier, meii lian demsi~strerar dem har pa ett annat tidsavsnitt a n i dessa. Areii vill jag izitniiila Yrnings receiisioiz av IVillxelna Nor- linds iitgara na' P. Gasendis T3ko-Bralie-biografi (kors.). Yr\\-inig ger har ett allycket sjalrstiiiidigt bidrag till fragan oan Tyko Brahes resa u r Daiirilark 1597. Aven denna skrift a r ett gott vittnesbörd orar att lians veteilsPiapliga intressen och horisont häller p5 att vidqas.

l'rwing har i rnotsais till de övriga söltaiidena inte i niiaiiiri- 16rd ntstriiekliilig varit verlrsam soiii akademisk lärare, och han har inte bedrivit sina forskningar i klart syfte att göra akademisk Iiarriiir. Hani Iiar valt u t ett beslärnb arbetsonirade. som hittills iiaslan helt fangat liaiis intresse. 1280-talets senare del, och har dar frailist tack \ a r e logisk skarpa och kombiiiatioiisformhga r ~ i i n i t viktiga nya resultat. Hari liar meriterat sig mer ensidigt a n aspiranter till professorsainlseiera i historia railligern brukar gbra. Dock tvekar jag inzke 0111 at1 hans arbeten i dein äldre iiledel-

Lidens historia. korilpletteradc nied den sist grariskade uppsatsen ocli den iiyss namnda recensionen, berattigar laonorin till profer- sorskoanpeiens. Meri ja; kali på grund riv produlrtionens ännu eiisidiga inriktiiing Ilate rakna horro111 till dem, rilka i framska ruinrneii linii ifragakomiila soni professorer P hishoria.

III.

Docent C ö s f « Htrssrlberg, Uppsala, (f. 19001 har förut icke anmall sig soin söliande till professur i historia. Hans produktioii företer det unika draget. att gradualavhandlingen icke ar haris första utan halis allra senaste huvudspeeiinen.

i~ings- och säkerlaetsaliteals geliesis)) 11943). Deii försblier iiisatta tre bevarade förarbeten till dem beryktade iörf:ittiiiragsurkundeil i de diskussioner, som Gustav III och delegater lcir de ofrälse skan- den forde 64-21 febr. 1789 och som ä r kaiida fran beriietande kallor. Cnderseiliiaiilgen 51- Bilar och redig, riiotiveringarila fcir iörarbeteaaas datering i regel övertygande. Jag ar dock skeptisk i ~ i o t Hasselbergs T-arderingar av WaPlquists och Kordiiis beriihtel- \er och 11101 de slutsatser. som Hasselberg grundar pa dessa rarde- ringar. Yog tillnaiiter jag Nordisas anteckningar ett större liiillxriirde $11 ivallquists utvidgade relaiiioai av a r 1795. som RasseEE~erg Qiim- \taller rixed lians gldl-e. Iclie desto iiaiiidre ar förfcittzaenas debile som historisk iorskare l0ftesrik.

Eim aniian tidig slirift av Hasselberg belaaiidlar \)]Se Laro- linska hiii:gahalksibrsPagen och koiauaigens 111akt 01er htlslr_att- ilinge~i)) 1194-13). Den risar saniima grundlighet och omsorgsiullhet i liiillgeiioriigang ocla argumei~terinag som den försha upps:~tserm. Förf. följer i kvarlex orna noga arbetet p5 kungabalhen frani till 1697, da det avstarir-iade utan att Iia gett ilagot sliilgiltigt resultat. %Han markerar. hur siarkt Gp.ldeiistolpes iförslag 1696 a ~ r e k f r h i ett projekt ax Liiid\chold 1687 P frága om beskattningen. och haii papeliar, hur Gyldenstolpes skalliiir-igstagande hänger sanaman iiled vissa riksdagsbeslut p& 1680- och 1698-talen, var1 slaiiderna i händelse av krig gav iioiiungeia fria liiiiader att arligen palagga hontributioner.

Lppsatsen »Deii s. k. Skarastadgan och triildosrnieris rrpp- licarande i Sverige,) (1944) rör ett riktigt ~nedeltidshistorisRt iimne. Ilen iir en god presilatioai. Förf. gör eia fiii Biomparativ grniaskniang av landskapslagarrlas stadganden oin triilar. Hans dlskinktion 1iiellai-a de stadfasta lagarna sned deras mer avancerade hest511i- irielser om träldoni~en och riittshiielierna, soni B.;on.;erverar antika e- rade faireslirifter, a r övertygande. Distiil!iiioneiri htir ha \biide icir riittshistorien, 51 eii da det galler aladra ainirneii ara dck belmandlérde. hlindre Iycliligt a r Hasselbergs antagande, att böladernia skulle h-t iiagot iiatresse att iliotverka trälarnas frigiirelse

-

i mot6ats ta11 hoimung, kyrka och viirldslig aristokrati. Fran laridsliapslageirnia qar Hasselberg över till Sliarastadgan. soiii hara imliderliashr en iioggrann diploiilalarisk och rattshislorisk grailskiiiag. Aveii deima är lilast förhjanstfull, aven orn dera inte iilgnnar alt i aagra 58kra resultat om deil s. k. stadgans niatur eller i nA$ron aay syn pa Eriildoineiis upplaörande i Si~erlge.

» O m

Sria5laridsiagens isiled- iiiiigsord)) (1918) &r eii iiibridre 1-ippsats. vari Hasselberg ger en lila ~aytolkiiing av eia omdislitnterad rattsterm och l5inarar eti bidra:; till var k&iinedorn om tingsiredeii. »Striden on1 den s. B i . sjjkke- delsjorden och dess inverkaii pa arkP~-Isildriiiagei1 inom Orebro

260

Sture Boliii.

ctadsarkiv ) i 1950) har iiitet varde som speciiilein för ens prolessur

i lnistoria och laiiinas

av

mig At sidaii. Deii ~ ~ t r e d n i n g , som Hassel- berg gjort om ) Stockholms lans iilppkonast » ( maliias J, galler vis-

serligen ett begrainsal och iclie sardeles s r a r & anniie, men uppgiften a r viil genomförd och salinar inte hisloriskl iiatresse.

."i7 era helt aninaii typ a n de genomgangiaa ~appsatseraaa a r

Masselbergs bok »S'ariersborg: historia. S'ideia P834-P944» (69-14

1.

Dela rymmer rent scknb8onarnassiga aa-milt. soiai 1 hl f a r anses r a r a obligatoriska i itadsmoiaografier. Detta galler sarskilt om deii avdelning i boiien. ?om behaildlar stadsstyrelseli. Men monogralieii Iaar också aasiiitt av ett annat slag, och riiitt helhetsiiitryck av arbetet ä r nr3eket gott. Aveil den. vars intresse lor \'anersborgs historia efter f834 iir begransat, laser Hacselbergs bok med nöje och intresse. Förf. dröjes r i d sadaria hiindelser P stadenis historia. som ger åt denila laagon egenart, 1. e.;. uppbyggnadsarbetet ocli stadspianedisliussionen elter braiiden 1133-2. alen $adaria hBndelser

n'örslar inte laiigl. $'ad Hasselberg ger, iir e11 skildring av h u r deii :illiiianna ulvecliliimgeii av det svenska sanlbkllet ter sig, nar deii omskapar iörhallaimdeiia i Vanersborg. Alldeles sarskilt rardefull synes mig skiidriiiqeii av kominu~aikahioi~erna: Oppiiandet a1 dota hanal ~uedibrde ett starkt uppsving för Yiinershorg, dess sjofart och h:indel, med J i r ~ ~ v ä g a r i i a kom bakslagel. Det har fuanralts er1 period - Iht vara kort - da G6Pa kanal spelade en stor roll tOr Ecanalsfadexia:i likiiande deni, som stambanoriia kom att spela för

_{. ..}

jariiv~gskiautpunktem. Jag har aldrig sett detta bättre klargjort &n P Flasselbergs skrift. Mera aren skildringen av Vanersborgs roll tinder harree~porteiis tid

.Gr

ulmiirkt. S2 koin jarnviigarlia. PBassel- berg uiadeists~Eier Emiir maii i Y&nersbor,g - liiisom p5 rnaiiga alidra hal8 - fbrsk tankte sig j5i-nriigeri som eLt komplemelit till kanalen. Rlen verkligheten blev en aiinain. Jariavagariaa tog örer- handen, 1iaiialtr:rfilieii tunnade av ocli Vänersborgs stolta handels- ilotta gick siii uiiderganig till iiii5tes. hlhnga anidra liapiteb ar in- tressanta nog, nien avdeliiingeii oril > hoiiimeinikatioizer~i:i~) ocli i

stor utstracknilag avdelnliigea onn »aiiiringsliret» a r icke ovaseril- liga reteiaskapliga speciiaieii.

»\'anersborgs laistoria)) ocla I1:isseibergs tidigare genoill- galigna smarre slirifter uigor lillsaiiinmans en så virdefuli presta- lion, att de bildar ett gott lioriipletlerande nnaterial, da det galler

en profes~orskornpetens. De torde knappast ensarnnia kuiiiia

motivera en kori~peBensfiBrklari~ag. Ai(irgOrande för fragan harom blir alltsa Hasselbergs sista tryckta $ksift, doklorsarhaiidlingen Studier r6rande \'isby stadslag och des., kiiPBor» (1933). E'Or1:s

metodik a r I kramsta rumniet deil komparativa; haii jamfor dc skilda Hagarrlas rättssyslem och kolicentrerar ind der sök ii inge il

pA

sjöratt och straffratt. Fraaiiställniiigeri %r iiiie Bättillg5laglig. inen den prkglas a r stor liardom, och sa vilt eai historiker kan dóina liar förf. penetrerat materialet hade iublstandigi och grundligt. ena sidan uimdersölier Hasselberg de fall, da Pikhetenr mellan Visbyratten och andra lagar beror pa iiiflytelser fran deni fUrra - sa &r fallet i Sorgorodr skra III och i Xigas omarbetade statiater. Förf. papeliar, att J'isbyrattcll i Casterled konklirrerat med lybsk och haiiabtarg4c rait och omkr. 1300 segrarade tr81ngl frain i bade Riga och Xo\-gorod De laga-s. som inflilerah %'isb\ rakterii, a r enligt IPasselhergs miiiutibst noggrauana in~idersökiaingar i fr5ilnsta rum- ~ i ~ e t de sveiiika; harför hopar Iiinil helt O~erviildiga~ade bevis. k1asselB)erg Later deita faktum kala sitt eget sprak, noder sig ined att konstatera det. Ilaris '.krifk har viil i fr5msta runnriaet betydel\e lor riltshisiorien, men \ a d Hasselberg konslaier:lr laar &ven en

laistorisli illnebiPrz8. Del faller utslaget till ftirniali fbr de iorskaare bl. a. rnedsipk:indeai d : r Hitgo Yr\\-i-nlag. solal betonat det icke-tyska inslaget i 17i\by. hIen dek s j ~ l c r m i g ocksa - rid cida~i ;iv vad Jag orari anfort oin mliateii och myntfynden

-

r a r a ett heros fë3r att Lairhir~delsear inellan Sverige och Gottlalad eitider 5Idre tid inte kasa

h:%

arit lullt s5 16s. soix Yrning menar.

Hasselberg

ar

eii ytterst grundlig och inehodiskt saker for- skare. Haals arbeieia iir genorngcpende av god B~valitet, meln de fal- ler delvis 1ieIZ inom riittsimistorlen. De resultat

han

nBr har oclisa Siitresse för den egeailliga liis8orieia. Jag irekar inte om Hasselbergs prolessorskonapeteris i historia. men harar produlifioli

ar

iinrnni Ilagot begransad och hans humdarbete 5r iiier juridisk-riittslai- stori4ct an historiskt inriktat. finle heller Z1:asselberg iillhOn daiftir enligt iiiili mening dem, som bUir lillerkiininas de friiiiasta riimnaen, d% det gallc-s att tillsatta ein professur i Isistoria.

Doceiit Brtznr?tir. ~ J - P S ~ ~ I Z , TLdulaCB (E. l e - S % B I ,

har

tidigare sökt Iva professurer i Goteborg och Lund. som dock Fsadn tPIPsatEs ge- ilom kallelse, varför fragan ona hans professorsko~~mpeleaas inte lagils upp tP11 formell behandling. Han crlnöll a\- de sakkiunnlga bada gangerna Iiöga vitsord, och fbr egen del Bioia~taterade jag. alt hans kompetens lag i öppen dag. Har maste jag mer Pragaende jiïanslia hails produliLioii och iner eiiförligt molivera mina 0111-

daimen ä n r a d jag kuride göra vid de föregaende Lillfiilleri, 65 jag ttïat nnig om ~QIICPIBP.

JT'estins g r a d u a l a v h a i ~ c »Historieskrivaren O1aus Peksi) (1946) är Bians forsta skrift. Forrkardebiiteim

51-

sallsyrik god. Dok-

212

Sture Roliil.

torsavl-iaiidlii~gar brukar ofta till följd av slutarbeteis forceririg iiitr bli sa bra, soni de kunde Ira blivit. on1 farfattarrla gett sig litet mer tid. Jag kaxa inle finna im&got spar av en dylik brådska i \Tes- iini bok. Den ar formelll noga genomarbetad, klart och strilil komponerad, allt a r noga genoiiitaiikt och inplacerat p& sin plats. Bokens amrre har i dubbel niatto central betydelse: a ena sidaii galler det en av reforilaatorns allra riktigaste skrifter. varför bolien 3r av betydelse för r a r kannedom oin hans person ocli kulturella miljö, andra \idan Sr Olaus Petris slarift en berattande huvud- kalla för sarakilt 1400-talets seilare de4 och 1500-talets början. iilen den

ar

iiven pa rnanga punkter a r rikt för utforsliandet a r Sveriges historia under äldre slieden a r medeltiden.

En

kriiisli undersökriing as- liklloriia till Olaus Petrls krönika har betydelse för svensk inedeltidsforskiihg över Iiuvud och grundlaggande betydelse for alla forskningar rörarade svensk senmedeltid. ?TTestiil ser noga till, att han inte försummar nagon a r de tv5 sidor, mot vilka arlaandlingen viilter. Jag vill har inledi~iilgsvls särskilt under- stryka. att bokens ulldertitel > Svenska liröaiilians kallor och krö- nikförlatlareras i~ietodik angett en alilifön trång rain för vad den ger. Ty gång p& gan8 belyser Westin Olaus Petris lais~orlslia Iiel- hetssyn, laans allmanna askadning och ktrlturella miljö, hans per- sonlighet och Iian> politiska relationer. FVestiii ger inte en sam- manlattande skildring Iiiirar rnee? mariga rardefulla upplysningar haïoni, och i ett arsnitil ser han Olaus Petri soin historiker mot bakgrundeil av den samtida. internationella historiesbirivning, vars verEr han nyttsjat, och sätter på det aiittet in honom i ett all- maneuropeisk& snmmanhaizg. En 1500-falshistorilaer kan rentav ilmena, att allt detta skanker boken dess störska rarde. Eli medel- tidshistoriker maste framst fiingslas av %Testins underséikning al Svenska ka-öiaikan.

Enledningst-is imaniner Wesiin att OLaus Petris verk före- ligger P ta-; versioner, eim aldi-e. kortare och eil yngre, tiifbïligare. Han koiistalerar IiBarC- och rakt

p5

sak vad vi kan veta oni deras tillkomsthisloria; P dera S d r e forskraingen accepterar Inan vad soni ar riktigt och drar s ~ i i l r fram ett nytt och sakert argument för de tvii versioi~eriaas datering. Sin framstallning uppdelar IYestina dar- efter i tra hua udardelningar; den första agnas krönikans sliildring av tiden fraiii till 1457, den andra tiden efter detta år. Anledningen

hartill ar att frain till 1437 kr insltotten

P

deni utförligare er si on en Sa, medan de därefter har en s& betydande oiiiiattnirig, att \ P delsris måsle tala onm eiil fiii'istaiidig omarbetning av den äldre texten. Den granskniïlg. som Ivestin gör a r I-iistorieshrivareia Olnus Petri och hans serk, ar utomordentligt allsidig. Westin tar tipp alla de olika slag av kallor. sons Olaiis Petri brukat. Ericus Olai. rimlirö-

Sju sveilslia liisloriher.

213

nihoraia, daimska och iiordtyska Piröiiiho~-. vl~rldslirijriikor o. dyl., aniialer, biografier, genealogier, relationer. stridsulcritter, Isrer .

lagar, mynt, forrrrimirinen, traditioner och sjalvupplevelser. J a g rrolerar med sarsliilt iiitresse i det första avsnittet Westins

ps-

pekande. alt Ericus Olai och Olaus Petri arliiyttjat eri och samma. troligen till Cppsala knuten urkulidssamling, omfattaiide arnu f6r- Iorade htigviktiga atatsdokuineint fran tiden 1275-1364. l%'esiin'l resultat har Raft stor betydelse h i d e i6r Jerker Roséns och med- sökainden d:s Hugo Tnx-ings forskningar réirainde derina tid. Enn annan av %Vestills ~ipplackter, som redovisas i iörsta avdelniragen och i en exlaurs ocli sam e j kall fejrbigas med tystnad h6r samman med eit a r den yngre rersione*ns fataliga iilsliott B den 58dres % e ~ t under Liden h'öre 6437. Olaiis Petri har under det forksatta arbetet med siil BrGnika lait i sin hand en genealogi över sverkerska Stten och den s. k. folkiaiagaatlen, tidigare eiidast kand i en bristfdlig avslarift i Surnlen. !Vestin har - samtidigt med Nils Ahnlund - dragit frana era baitre kext harav, som han patriiffat i Rasmtrb H,nidvigss&ans samlingar och son1 denne harntat ur 0 1 ~ ~ s Pekris sam- ling.

I

salislsaimd harrned viqar \Vestin, hur Bbasmur l,udvigssoia kant OBaus Petris excerpter och axsksivit dessa i enm aiiteekiiings- bok, Codex Rolmiensis D 80, med elb speciellt, Patt urskiljbart black i » d e gra iio kiserna)/). LIönnroths uppfattning att dessa var iiamtade u r en ~niimoriternnnsal. som vidare kan sparas i Stock- holnasannales~ma oela Arsboken 1298-1473, later sig allts& inte ripprahthalla. lelie desto mindre bestar enligt Westin ett Kikterart saiiibaild mellan de Bre kiilllorna, men det iir Olatas Petri, inte Ras- mus Ludrigsson, som ulriytljat det fiarlorade :iiiimalverket. De gra laotisesnma aterger deita p5 e2t renare satt an Olaus PeLrir kreiriika. Resultatet Sr av belydelse fisr \,ar Bannedorii om det politiska ske- endet pa 1-1-@O-talek och omn Olaims Petris satt att arbela med silt kallmaterial.

Den iayss redovisade IrallkrPBislra underscjki~iiigeai tillhör redani senare delen av &4'estia?ir avhandling. den. som behandlar tiden efter

1454.

Dess problem a r delvis oberoende av men hanger delvis nara samman ined den tinderridknainig, som Fyestin kgriai Olaus Petris stora omarbetning av sliildsiragen 1-163-71 P den ynqre versionen. \Testin g a r har noga igenom alla berattande Itällor till Sveriges historia under skedet och iignar Vadstenadia- riets handskriftliga forhallandelm en kritisk ariidcr~ölining. sonr sätter denna Iialla i helt nytt ljus. á'l'estir~ finaler mellan flertalet berattande Iiallor till Srerlges Biisloria s5 stora likheter i notisurval oeli ra seora rerhala airereiassk5mmelser, att Iian menar sig kunna fastsla, att de till stor del utnyttjat gemensamrna kallos. Med stor! skarpsinne redovisar haim samt accepterar ekler fairliastas de oiik:i

214

Sture Boliri.

aiiöjiigheter. som yppar sig rid tolkniilgeii av Orererassbiimiiiel- serila. Haiis uaiders~kiiiiig iiayniiar ut

B

en klart forliiulerad. laog- grant underbyggd och Bonsekvelat genomförd teori. att deb för tiden 1463-71 förelegat ett i~uiaies förlorat, hrett kröiaikererli, förratlat i C'ppsala och iliira befryiadat med Erieti5 Olais bevarade Chroriica; sistnginilda verk frariiflyktar 1Teslin p5 griniider, soiii .zynas iaiig barliraftiga, från 1460- till 1470-talet. Den Iörlorade Iirönikari har influerat de bevarade berattalade kallorna - darar likheterna nieblan derii - liieii deii a r renast alergiren i OBains Petris omarbetade version, vari dock jamviil inarbetats stofk frail andra hall. Dennia blir nied andra ord det krunikeverli, som \ i i friinasta rumriaet h a r alt halla OSS till, iiar vi ur de berattanade kal-

lorna söker rinna kunskap om det angivna skedet.

Jerker Rosén, ss111 fungerade som fakultetsopponeiit rid 11-estans dispillatioii. h a r i en ylberst erkalanande och !ovordaaide recension tagil upp de tva Biar Iiort reieresade k581Britiska under- stikniiigariia. Han g51. l5ngre iiim IT'eslina, d& haan gelat errisk P,önra- roth förnekar existensen av e n f6rlorad r~iiaisniteranimal, och det a r möjligt, att n'estins reiultat. att de gr5 iiotiseriaa $r Olaus-Petri- excerpter, osla hans stora teori om den för~orade CppsaPalironilian onödiggejr hypotesen am den förlorade ansmalen.

145

det galler \Testins stora teori om den förlorade L-ppsalaki-önikaia pekar Rosén p i en de1 omsliiiadigheler, soni tycks tala B annan rikt- ning. riaen dian tar inte sjair stiilining och k~anslijuter avgörari- del till Biomniaaride forskningar. För egen del kara jag Pnle tiirilin

inag.

att Wesliii definitivt sch iullstaiadigt skulle löst alla de ii lin ag:^

och srara probleian. soin de Irtterara beröriiigspunkterna mellan seramedelticleils krOnikor och Blaeis Petris omarbetninzg av sin <kildrilag erbjuder. Däremot alaser jag, att Tyestin Teis i6rst:i gaiagen stallt dessa problem i deras hela ridd och att harm ar deni förste.

$0111 selt debia sasom delar av en stor. alla vara seiimedeltida krb-

nikor gallande hu\eidfr&ga, samt att han &t denna föreslagit en enkel Iösnirig, rars h? poietisbca rarde och förniodligeiz elidasi par- tiella giltighet Iian sjalv vitsordar. Jag anser det m. a. o. rara okvi- velaktigt, att lyestisis fraiiast5llriliig harav tillhör den kategori a\- utredningar. vilka inilebar betydande veteiiskapliga Iandriniaingar inte som slutpunkier utan som utgängspennkler f8r forskningen. För egen del anser jag det rimligLo att de Bommande forskningarna skall illodif iera och knniaplet tera ITestiiis teori om den förlorade Lppsala-krönikan, men Jag tror ej, alt de restlöst kala negera den. 3avha1adlingeris sista kapitel bör inte förbigas. Bar ger 1Testiii ökad iiiinnedoin om Olaus Petri historiska heilaeitssyn och poiitislia uppfatkliing p& griindval :av en analys av den yngre versioliens fortsältning, skildriiigen av tiden efter 1.512. Jag anser ~aiig böra

~ j i i s\-eiislia ~ i i s i o r i ~ t e r .

215

iiiiiaaiia, att jag vid betygssiiilundet av IVestiras avhalidliiig avgar ett rotunni (bifogat hans ansökning), a-aïi jag antydde, att del enda belyg. soiii jag kulide reflektera pa vid sidani a r det föreslagna Csrnz insi~yi~iore, T a r L ~ ~ L ~ ~ u L L I I ' .

Zf Ler doktorsavBiaradlPnge~~ har Westin främst agiiat sig at deil yngre sturetidcais politiska hi5torBa. Tva uppsatser »Striden Iiring riksförestaridarevalen 1512 » (1930) och » Riksförestandare, arliebiskop ocli domkapitel)) 11890) behandlar Sten Simre d. y.:s vag till inaliten och en a r de liktigasle slutscenerna i hans rege- ring, iippBSsiiiimgen a\r striden melian lierr §len och arliebiskop Lustav Trolle Bägge uppsatseriaa star p& en mycket hög nira.

B

sist~iäniuda iipp>ats siitter Wesliri Sten Stures. Gustav TroPles och Uppsalas donikapitels olika aiihkl och steg under tiden jan.-april 1518 i helt n i ~ t t ljus genon1 att klargöra deras egentliga Pr~nebbrd ocli syfiniing enligt de da gallaiide lianoiiiska siiitsregleri~a - \ITeslin a r en larycket g r ~ ~ ~ d l i g iiiiniaare av kaiaoiiisli rittt. vilket lett lao~lom pa nya spar iiven i aridra sammaiiliairg. Dcn fUrst- iiäiiiiada uppsatsens aiai~ie har iiven behandlats av inedsökanclen cioceiit Svena hrlric Paliaae B eia storre moirografi, som jag dock icke till alla delar liaii uppskatta (se iiedaai). Ila det galler det politislia Iiitndelseiörlopp~et under Sr 1,512, \artil% ITestin \aseiltligem in- skriinker sin skildring, anser jag deiaaies rnenbngar a-asentligt s i k - rare underbyggda 513 Palrnes

-

Bbt r a r a att zireii de rymmer hypo- tetiska inslag. Westiiis argunienteriiag och frailaställning ar allt- 1geriolm klar. Hail later herr Sten och den r&dsaristokratislia gruppeii stA skarpt mot rasaridra. Dera sistnananda viiljer r i d Svante Niissons dbd Erik Srolle till iilisf6restRaibdare i jan. 1512. inen Sten har fatuburslanen om hand och Igckar geiionmm lbfte o111 eftergifter rörande dessa oniialtetgöra valet. Skildringeii av deii lostsalta ulrecklingen risar herr Steris försök att andai ii dra sig ~iiedgiraa~dena, radsmajoritebens motatgarder och deii slutliga kornpromisseii i juli, dn radet valjer herr Sten till riksfbrestaiidare och slottsIo\~eii ställes iiil ett radsutskott.

]Vestiii har borjat ge elt samlat uttryck at sina forsiiningar pa delta omrade B en annu icke fardigställd moiiografi över Sten Sture d. y.. \)RiksfUrestAndar~ea och maliten* (Biorr.+manus)

.

Skildringen iir avsedd akt ga fram till 1517 Inen liar provisoriskt avslutats vid sommareia 1515. Sten Stures d. y.:s korta regering h a r uiides de senaste 5rtioiidena varit ett mycket orilhuldat forsk- iiingmmrade, och ett flertal avhandligar d&rorii har publicerats. Alan blir därför förvanad, att Westin lian ge s% mycket nytt. sona hail faktiskt gör. Det beror P främsta ruminet p& att han sa noga fixerar gransen niellaii r : ~ d vi lian veta och \ a d vi inte kan veta - en grän\ som uppdras av det elidast hristfalligt bevarade kall-

286

Sture Roliii.

riiaierialet. V'estin finner i detta sa stora lakuner, att lilan enligt hans merii~mg endast kali tillfyllest utreda vissa be\kanlda episoder. Tvestin agnar ett antal episoder nliiautiösa detaljprövilirigar och iiar därigeiiom fram till en tolkning av episoderrina egentliga iiiile- bitrd och till en syn på deras stalli~iilg i ett iii- ocli utrikespolitiskl sammanlaaiig. Tillviigagaiigssättet ar säkert det siktiga, Inen det gör inte franaställningeal latt överskadlig - harom är \Vestin själv medveten. Jag vill namna iiagra exeiiipel p& avestins episod- gransli~iiilgcar. I skildringeii av strnden om Zi~lköpiiigs bislropsstsl klargör M'estin kjrkails, den viirldsliga riidsaristoliratiens och herr Stens skilda iiitressen och &[garder sanit konstaterar, att deil sistnämndes valkapitulation rymt ett löfte att iaktta kyrkans fria valrätt. Granskiiingeit av k'iborgskuppen 5s er1 utiilärkt, djupga- ende analys a r ett pa er1 ghig listigt och skrupelfritt 5chackdrag av silisfbrestandareiz. Den iiirniisi~sta detaljuiidersbIlini~~gen med- delar emellertid Westin i en exkurs. ) Ilet s. k. Gadhbreret)). De[

Sinnu i Sture-arkivet en skrivelse av Ikeinming Gadhs hand, isaril- drageim av Gottirid Carlsson, aom hele nniurligt alisag, att brevet iörfattats n r Gadh; dess adressat kunde da rimligen endasl r a r a Peder Sunnailvadeï. I brevet kritiseras herr Stens politiska systern r-att hart, vilket ibri~nlett ratt vittgaende slutsatser oiai slariii~ingal- och schismer inom stureparliek. Emellertid vallar skrivelsen, sa tolkad, en del srarigheter. Den niiiliner vissa hanidelser. aktuella 1513--14, men r i d derina tid stod Gadl-~ annu \ i d herr Skils sida; Carlsson antog därför. att skrivelsen var yngre. Senare forskare har stannat vid att papeka dessa och andra srarigheter samt aLt gUra mindre Siidringsförslag. inen ITestiri Sramlagge- era geniali enkel lösning. Skrivelseil kan, nieirar Iman, endast vara iörfattacl L513 eller 1.514, Inen d & lian inte Gadh lia forlaitat deim. Alltsa a r hail icke författaren, eridast arskrivareri sch örersattaren. Skri- velsen ar en renskrift ocli Gversätlriing, verkstiiild cpar Gadh för Sten Stures rakining, och aterger ett brev fran Jakob e'li'sson till Gadh. Detta löser alla svariglieter alr kronologisk och diplornata- risk art. Brelek passar in i en giren sikuation vid arsskiftet 1313- P594 uoin hand i haildske. Och kritiken n~zcst h e r r Sten, som viicker uppseende, oiii inan tror den Inoniilia fran H-HeiumBiig &ad&. blir en lielt naturlig och ganska alldaglig företeelse. da der1 kornilies Iran Jakob CIissoii. Eösiiiilgen synes iizig vara lika elegant sonii oredersiiglig. E n korisekveils harav ar. att de slutsatser oiti bryt- nirigar iiloni slurepastiet, soni bygger pa skrivelsen. niasle avvisas. Men man kan dra slutsatser av armriait art darav, vilket IT'esiiil visar i siii i-edovisitiiig för det politisl,co spelet 1513-15.

Redan a r vad jag har a d ö r t om \Testiiis bok franigar att jag ariser deil vara en synnerligen god prestation. Dock liaim maii