SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Kallkritisk granskning.

Den

6 februari 1638 lågade Karl

X

Gustav över Stora Balks

is från EangeIaild

Lill

Lollaild. lTöljaiide dag kapitulerade staden

och fästet Nakskov ulail strid för sveiiskarria.

Nakskovs kapitulation betraktas som en skainfliick

i

Dan-

marks historia. F r å n tid till arinan h a r emellertid uppfattningarna

varierat oin villca soin bar ansvaret

för

»dem hzdcrltase Overgi-

velse».'

De

nulida historilier, som behandlat Nalisko~s kapitula-

tion, a r dock eniga

om

att fria garnisonen och dess komnmendant.

1 den 1934 utkomna Sörsta delen av Naksliov Kobstads Histoïie

lägger Carl Gliristian Haugiier allt ansvar

på

stadens borgerskap:

»De

historiske Kendsgerninger levner desvzrre ingen

Tvivl

om, at

Overgivelsen uden Spor af AIodstand ene skyldtes Rorgerries pa-

niske S k r z k og alloverskyggende Egoisine».'

Ii

ett arbete, som ut-

koin ett p a r å r senare, ansluter sig Johan Nordeiltoft

i

stort sett

E. Poiltoppidan hiivdadc l730 i sitt arbete Theatrum Dania: (s. 189), att borgarna i Nalcskov natten före kapitulatioiien begivit sig ut ur staden ined lyktor för att uppsöka det svenslia lagret och uppge staden. Mot Pon- ioppidan viiiide sig 1775 naksliovpriisteri Poul Rogert. Skulden vilade eiiligt lians ineiiiilg helt på hesailniiigen och officerarna (Tveiide Styklrer til den daiiske I<rigshistori,e, s. 38 f.). EII 1iki1,ande uppfaltning framlade J. J. F. Friis 1870. Visscrligei~ kunde den eiia parten knappast förebrå den andra något, iri'eiiade lian, »inen Historien maa dog udtale siil stgrste Fordomnielse over Mililairet og da forneininelig over Comma~idaiiteiis (Naksliovs tvende Over- givelser, Historisk Arcliiv 1870 21, s. 1410). En närmast neutral uppiatlning i frågaii iiitog i början av 1900-talet A. Liljefalk. Han ställde sig Iörst&ende både till borgerskapet och kommendanten: »naar henses til, at Carl Gustaf overhovedet ingen Modstand iandt paa sin Sejrsgaiig fra Lille Bzlls Myst til foran I<jobeilhavn, er der rizeppe stort a l bebrejdc de Naksliov Borgere og Fzstnii~geiis Iiommandaiil)). Bidrag til Laalands Nislorie under Sveiiskckrigen 1657-1660, Fra Arkiv og Museum 4, s. 12.

(2)

274

Hans Villius.

till samma uppfattning.' ))Det vilde vzre uriineligt at skyde Skyl-

den paa Officererne)), skriver ban. Borgerskapet, mer) också större

delen av d e adelsiiiari, som sökt skydd bakoin stadens vallar, bar

ansvaret. Slutomdömet lyder: »Motivet

ii1 den s k a m l ~ s e

Handling

maa aiitagelig soges i en alt beherskende Materialisme, i Frygt for

at lide Frederiksoddes S k ~ b n e ,

i svigtende Offervilje og E'aedre-

landssind og Mangel paa Forstaaelse

af, at et haardnaliket For-

sval* netop iiu under de for Riget yderst trange Kaar vilde have

staaet soin et lysende Ekseiiipel for Folket i en m ~ r k

og ond Tid.

Og det gaelder ikke alene Borgerskabet, men lige san meget s t ~ r s t e

Dleleil af den Adel, som for at hytte eget Gods og Sliind segte

Ly

bag Fcestningens Volde og glemte, hvorfor den bar gyldne

I&-

der

a

.'

Haugiiers oc,h Nordeiifoils uttalanden representerar den nu-

varande uppfattningen. Frågan ar, om denna uppfattning ar hall-

bar.

De enda kallor, som Inera utförligt hehaiidlar haiidelserna i

samband nied Nakskovs kapitulation

ar

två relationer, som för-

fattats av överste P;rai~ciscus Edmondt, fästningens korniiiendank,

och överste Hinricli Volrat Both, soin stod

P

spetsen

för 250 lol-

ländska soldater och deltog i organisationen av försvaret

i

Nakskov. Haugner och Nordeiitoft bygger riaslan

helt

sina Pram-

ställningar p5 Edmondts relatioii, som a r vida mer detaljerad a n

B o t h ~ . ~

Även denna senare har emellertid anförts.

Varken Haugner eller Nordentoft h a r företagit någon liritisni

granskning av de hada relationerna.

T

vad

mån a r dessa relatioiier

anvand~bara

som kallor till häiidelseriia i Nakskov?

Bot11 lämnade staden, innan deii hesattes,

och

begav sig til:

Köpenhamil. Vid ankomsten dit sattes han

i arrest. Han avfattade

dar sin relatioiz, som a r daterad redan den

10 februari 1658. Rela-

tionen överlainnades till Fredrik

III. E n avskrift fogades till en

skrivelse av den

28 februari ställd till det danska r i k ~ r å d e t . ~

Efter kapitulationen skulle Edmondt h a förts

till

Karl

X

Gustavs lager, meii enligt egen uppgift insjuknade han på vägen

och blev liggande ett par veckor.

D å h a n tillfrisknat begav också

Nagon hänvisning till Haugner förelcoi~imer icke hos Nordenloft.

J. Nordentoft, Naliskov og Svenslierne 1658 og 1659, Mililzrt 'rids- skrift 1937, s. 128.

Haugner, Naliskov Kebslads Historie 1, s. 255 f f . ; Nordentoft, Mili-

l a x t Tidsskrifl 1936, s. 441 ff., 1937, s. 116 ff.

Relationen a r tryckt efter denna avskrift. I samband därmed blev avlen skrivelsen till daiiska riksrådet publicerad. Oherst 13. V. Boths Beret- ning om Nakskovs Overgivelse 1658, Danske Samlingar I, s. 33 f f .

(3)

lian sig till Háöpenl-iarnn. Fredeiz

i

Roskilde var

c16

redaii sluten.

Belatioileii, soni Ediliondt avfattat, tillliom ungefär

ern

xn8i-iad ei-

ter Boths. Deii a r daterad »Kopenhagen,

den. 1 2

Martij 1G58,.'

Botlis och Edinondts relatioiier b a r belraktats

som

oberoende

av varaildra."etta

förvånar; inellan relationerna existerar

nam-

ligen e n slalitskap, som a r alldeles iögoilenfallande. Parallelliteteii

omfattar en hel serie notiser, verbala lililieter Iörelioaniner, och

notisstoffet a r stniidtals grupperat i samma ordning hos bada

författarna. Släktskapen illustreras

i

följanide parallelllryck, soin

aterger en

del

av de inest inarlianta lililieterna.

Both.

Die Bauern

.

. .

sclireyendt gebeten, rnaii inöchte ihneil doch ilar init ein wenig Brotlt undt Biercs hehiilffliclieii

seiii."

Sonnbendt des Morgens fruli 30 Reu- ter vom Feindr sic11 sehen l c r ~ s e n . ~ Worauf der Feindt dess el bi ge^^ Tnges vns vinb 2 Vhren sich nit ~nelirern undt grwsern Troppen arrf [lem Eise sehcn lassen, weswcgcri vnsere an dem 'iVnsscr sielieiide Xeulcr sic11 in die Stndt retteriren iniisseii welclie v ~ i s Iserichtet, das der Feindt rilit: ziin- blicher Macht etzliche I t ~ u s e ~ i d t ii1 der hiizahl c r n k e h ~ ~ i e . ~

Des I'ciiides ï'rompeter a11 der Pfor- Len erclieiieii, nach dcin Commeiidan- Beii

. .

.

gefraget, vilcit da er ihme er- sehen, iin Nalimeri des Königes r o n Scli~veden gefraget, ob er selhige Fest- ung d e ~ n Könige von Schweden, wel- che jhine seine Gnnde uridt Gunst an- bieten liesen, iibergeben wollc, auch

Edniondt.

Habcii [lie Baurn nit grossein Ge- schrey vinb Bier und Biot geruffen." Sonntrbend den Gteii dito Worgens wurde auisirt, dasz sich eiri klcine Parthey Reitter vom Feindt halt

sehen 1assen:j

Selbigen Tag zwischeii 2 viid 3 Vhrn hat sich der Feindt mit vielen und sfurckhern Troilppen auf denr Bysz verspuren lassen, woraui unsere am Strandt stehende Rcitterumcht sich in tlie Statt reterirt, mitbriiigeiit, das der Feindt etliche dausent starclili ankunze."

Da verniihme ich. eiilcii Tronzpetter

. . .

ankomineii.

.

E r a~idlwortct, wo ist der Coinmeridaiit, ich ruffte, ich biris. Darauf sagt er, Ilir Mayti. licssen mir ihre Gunst und Gnndt crnbiethen, ob ich niich einstclleii vnd die Vestung gutmillig ybergeben wolte

.

Ich fragie ihm, was fur Maytt., er andt- wortcl, der König von Scliweden. Ich

'

Relation des Riltern und Ohristen Franciscus Edinoildt gewcsten Coniniaiidari~ zu Nuchsca\v wegen ybergab selbigen orths, Danske h1agazin

v:

3, s. 87.

Se iiedan s. 280 f .

"otlis relatioil, Daiiske Sainlinger I, s. 35. Ibidem, s. 36.

Edinoudis relation, Daiiske Magazii~ V: 3, s. 77. Il~idein, s. 77 f .

(4)

276

Halis V i l l i u s . desselbigezi N a l i m e n z u w i s s e n begeh-

rete w o r a u f der Coniineiidaiit gearit- w o r t l e t , e r w e r e i n Jlirc i%layt. uoii Denneniarclcen Dieilste, wiiste alsr) d e m Konige v o n S c h w e d e n n i c h t e s a n d c r s als Icrnut u n d t L o t h u n d t di2 S p i t z e u o m Degen zubieiezi v i ~ d t d a - b c y s e i n e m Nctlirnen gesagcl, w o r a u f der T r o n i p e t e r sicli retteriiet v n d i w i c r d u r a u j die dunisclie L o s u n g a u s d r e g e n S t u c k e n z u m Zciclieii d e r A n - iiaheruiig d e s Feiiidcs nncli Krieges- gebrciuch gegehen?

H a b e ich jhneil

. . .

gesagei, d s s d e n i C o n ~ e n d a n t e n die F e s t u n g u o n Jliro M a y t . anvertrauet viidl er b e y s e i n e m K o p f e ~ n d t E h r e i ~ d e m Feiiide lceine

a n d e r e ,lntwort g e b e n iconnen

.

. .

w o r a u f sie ciii weiiig, d o c h m u r m e - l e n d t voii eiriai~der gegangen."

J n Betraclituiig, das sie i h r W e i b u n d t Icindcr, f l a n b v n d t Guter d e m F e i n d e z u e i n e m R a u b e auE d e i n L a n d e hiil. t e r l i s e n v n d t deiinoch d e Biirger be!] ilineii n i c h t s t c h e n woltcii."

sagte i l i m , diser Ort11 welire m i r v o n Ilir Königl. ~Mctgti. z u Denneniarekli

etc., m e i u c m gniidigsten Herreii, aii- u e r i h r a u e t , ~ u u s f e rtlso d e m König u o n S c l i w e d e n niclits nls i<rozrdl und L o t h urid die S p i t z e v o m Degcn z u b i e f h e n , v n d er ( T r o m p e l t e r ) solle sich f o r t ~ a c l r e n . E r begehrte m e i n e n N u l i m - m e n welclien ihnie g c ~ i e n i . Der T i o m p e t t e r reterirte sicli, und i c h liesse daruuf ~ i u c l i Iiriegs gebraucli die dähnisclic Losurrg a u s tlregen S t u c k h e n ~ e b e n . ~ W o r u u i d e r O b r i s i B o t h c ihneii ge- aiitwort, sagent, d e n i C o m ~ ~ , e r l d n n t c n s e y e die V e s t u n g v o ~ ; I h r f i l a i ~ t . u n - uertrauet, d r r o w e g e n er

. . .

den: E e i n d t k e i n andere A n d t w o r t ha11 geben k ö n n e n , seind a l s o f u r disz- niz1i1, d o c h m a r m u r i r e i i t , wecligc- gangcn."

Durcli dises G c s c h r e y habeix die

Bauerii i h r e n M u t h aberiilahl sin- k h e n lasseii v n d saglen, w a r u m b sol- t e n -&r d e m F e i n d t all viiser Nctah und Gut m i t W e i b und Kind z u m IZaub lassen viid die Burger d e f e u - direii, d a sie d o c h n i t beg viis blei- 1Jen.l

Släktskapen mellaii de båda relationerna ar så stark, att del

knappast kan råda någon tvekaii om att det är fråga

01x1

ett direkt

beroende. Det ar redaii nämilt, att Edinondts relation a r tillkom-

men senare a n Boths. Liksoin deniles a r den skriven i Köpen-

hamn. Uppenbarligen har Edmondt dar på ett eller annat satt

fått

tillgång

till

Boths relation och utnyttjat denna

vid

sailinianstall-

ningen av sin egen."

B o t h s relation, Danslre Salillinger I, s. 36. I b i d e m , s. 37.

E d m o i i d t s relalion, Danslie Magazin V : 3, s. 78.

I b i d e m , s. 79.

(5)

nialtskovs kapitulatioii 1658. <

_{L / /}

r-

Meii f a r d& deii laonslaierade släktskapen inellail cie

bada

skrifterna några konsekvenser? Bolhs uppgifter livarstar

Ju,

lilia-

s%

de uppgifter Edmondi nieddelar utaiver Roth. Detta a r riktigt.

Meii eii viktig oiiistiindiglaet tillkonamer. Såviil Doths soin

Ed-

rnondts relntiomi a r starkt terideriiiös. Både Haugner och Korden

tofl h a r helt iijrbisett delta.'

Med lencielisen förhåller sig

på

följande satt.

D&

Bolh beger

\ig

bill

I<0penhainra färdas h a n

inte

ensala.

I

hails sallsliap bc-

finiier sig några av hans oflicerare, »ctzlicher meiner Officerer».'

Ocliså dessa :~rresleras

vid irriinliomsli.ii till Köpe~ihainn. Det iir

i-iainligeii icke tvivel underkastat, att det a r dessa officerare, som

avses, da Both i siil inlaga till claiiska riksradet skrives: »beran-

ber

inig

end yderinere

paa

samine Relation at wille dend naed

sandferdige ocih tromerdige Widncsbyrd faae bekreffted, der aff

krendc lier er tiIstede, nemlig Capitein Lange, Feiidrich Sigxverk

Grubbe, Feildrich Niels ICohdall, hriilcke med dieres Eed kand

l~elireffte,

huad passirct ehr

»

.'

E'aiigsliiigeii a v Both och halis följeslagare skall saitas

i

saiii-

band ined Naliskovs kapitulabion. Staden hade liapituleral utan

strid.

Boths och hans ofiicerarcs anliomsl till Iáöpe~lhaiiin

vacker

fcirklarliga niisstaiil;ar.

De

arresteras. Kungen kriiver förklaring:

»Effier Aller naad. Kongel. Befalning huffuer

ieg

vdj

neruerinde

min

Arrest lacled Hans I<ongl. offuerletfuere saildferdiga Relation,

saa ineget iiiig o111 Nachscbous Byes Jndtagelse er witerligt., skriver

Bolh

i

sin inlaga till dariska aiksriidet.Qedan Both aIberopat vitt-

ilesmal f r h i eri rad personer utöver de tre oflicerarna skriver han:

riat\ till gclicrai Axel Wrup (Bot11 t. daiiska riksrådet 20 febr. 1658, Danske Samlinger I, s. 3 3 ) . hIojligeii a r del delllia avskiift Edmoiidt utilyitjat. Jtr liedail s. 280.

J f r 11edami s. 280 l. - Deii eiidc foiskare, soni i ~ p p i n a r h s a m i ~ ~ a t c12 teii- dens, a r J J. I.' Friis (jfr ovan s. 273 not l ) , som betraifande Both pkpekar att )Forfatteren iiatuiligviis saa megel soin muligl h a r sogt a t ieusc sig». Detta h a r docli iiite hiiidrat Friis alt or11 Boths relatioii uttala, alt deii ger » v z i d i - iul Oplysnii~g 01x1 deniic Overgivelse, hvis Sltainmelighed dcrved f r e m t r z d e r I et ciidiiu sorgeligcre Lgsr. Nakshovs tveiidc Overgivelser, Ristoiisk Arcliiv 1870 2, s. 138.

3 0 t h ~ relatiori, D a i ~ ~ s k r Sarnliiiger I, s. 28.

Both t. danska rilisrådct 20 febr. 1658, Daiishe Samlinger I, s. J3 f . - Nordciiloll aiaser utau att ailge s k i l darfor, alt Roths officerare aritag- ligeii varit »iii,ocnior Leiilel og hans Iioil~dukt@r». Militzrt SidssLrift 1937, s. 128.

(6)

»(dc11

der ieg saae inted widere Modsiand at kuride gim-es, effter-

som bode Borger och B ~ i i d e r

\vare f o r l ~ b n e

. . .

och Rans May.

ilied mit Feiigsell gandsche lidet war lielit, f r a builked mig igien

at rantzionire jeg x-inge Midell haffde, daa begaff ieg mig derfra

i Meenii~g

GIaiis May.

oeih Riged min vnderdanigste Sliienneste hos

trofastere Vnderdailere widerc och bedre at beuise Ombedende

derfor, d j gode Rerrer wille ansee min Vschyldighed ocli Vmue-

lighed saininestedtz noged Rails May. eller Riged widere till Tien-

aeste at kunde forrette och forinidle ded saa

at jeg aff inin Arrest

motte erledilges

.l

Med sin relation och sin skrivelse

till

danska riksrådet vill

Both klargöra, att ban haft grundad ailledniiig att lämna sin post,

och att halt icke Ituilde stallas till ansvar f ö r vad soin skett. Han

vill därined uppnå alt bli försatt på fri fot. Hos riks~gdet an-

sölier han, att detta inåtte förmedla hans frigivning.

1 snart sagt varje rad lyser den starka tendeiisen igeriom.

Both har hela tiden l-iandlat ined berömvärt nit. Haii gör allt för

att

i bast organisera försvaret. Men alla ä r iiaie besjälade av den

anda, som genoinsyrar Roth.

Då (bönderna, som Both posterat

på stadens vallar och uppinanat till st&ndalitiglhet, högljutt ber,

att man måtte f6rse deiii med en smula bröd och bier, lovar Both

att göra siit y t t e r ~ t a . ~

Då stadeix borgare, som intar en lands-

förrädisk hållning och vill uppge staden utan strid, lämnar val-

larna och upproriskt \kockar sig samman på torget, skyndar Both

med koinniendantrn till korniiiissarien, borgniastaren och rådet

»denenselben die euserste Noth vndt Gefahs vndl vnwiederhring-

licher Sallade

.

vorgehalten, jhiieii gebeten, doch ihre Au-

thoritat solchen Vfruhr bey den Biirgern zuverhindem, aber lei-

der wenig Trostes e m p f ~ n d e n ) ) . ~

Vid ett senare tillfälle skyndar

Both åter

till

ltomrnissarien, borgmästaren ocjh rådet. Han finner

tillsammans med dessa de flesta av adeln och en stor del av sta-

dens fräin5ta borgare. Both ordar

nu oin förfädernas tapperhet

och trolhet gentemot sina Pionungar och her, akt man

för Guds

skull åtniiristone skall tillbakas15 en iientlig storri~ning

med bäii-

syn

till

att man aldrig hört talas om, att en sådan ort givit sig utan

strid till fienden. Det vore omöjligt att rentvå sig frbn den skam-

fläck, som ett sådant förräderi skulle innebära.

De so111 gjorde

sig skyldiga därtill sliullc icke heller undgå konungens riitlmätiga

.Jfr Haugner, Naksliov Kobslads Historie 1, s. 259; Norderitoft, Milita-t Tids- skrift 1937, s. 128 f .

Roths relation, Danske Sainlinger I, s. 34. Ibidein, s. 36 f.

(7)

115riind. Botla far några

p5

sin sida, inen defaitisterna överrbstar

dein

och

inleder liapitulalionen.'

Går man till Ednaondts relatioia finner maam cliir sainma ten-

doris

och

Iilia

starkt framträdande som Iios Bolh. Liksom denne

sölicr Edmoahda franihava sinn

egna

insatser och förtyärister. Dar

Eclinoiidt

så

fuiaiait

lampligt

har

han iatie sin

egen perwai intriida

i

Boths shiillc.

Ich claruuf nach deii Posteil woselb- slcri icli die Baiierii posliret, dicsclbi- gen zur Strin(dthuf/figkcit trrigenictlr- ~ i e t , luelchc sic11 atich alle zirnblichen ~vohIeiliIeret, n u r geschricii vndt gc- ruffen, m a n inachte ihiien doch vnib GoLLcs milleii eiii wcnig Brodt viicll Bieres, aucli das die Burger beg ilinen Iioiiinieri niechleii, sie woilen als- d a n ilir leib vildt leben gerne wccgei~.~ Ich

.

. .

vmb Gottes wi1le11 gelseten, deni Fci1i.de

.

ciilen Slurin ahzu- schlageii, iii Betrachtung das nieliials erheret eineii solchen Orth dem Feinde ohne Gegenwehr uberz~igeben vrid1 ilinen daraus zu evvigen Zeilcn sanibi iliren N«.clrkonimeii ciii vnab- \vaschliches Scl~andfleci; wiirde a n - gelienget werden, nuch wurdeii sie der gerecliten königl. Ruche zu ihrer Zeii, dafern sie diese Bnfrcu [jegingen, nicht entyelien.i

Hernach liab icli die Soldateii zur Stcintithajjiig1;eit ermalinet, u~clclie sich siinblich ruol erlclurf

. .

.

dccruuj ich zu dcn ybrigeri ( 2 : hön-

dei-na) geritteil vild sie z u r S t c ~ ~ r d t - hnfjigkeit cizigcnicihnc~t, wclclie

iilir gealiimoriet, sie rvolferi gern ihr leben daraii rungeii, waii die Biirger beg ihzie~z I~leibcn vild ihiicii brot geschafft w e r c i e i ~ . ~

Welchein mich starlili oppoiiirt

.

h e i ~ t b e ~ i s ihneii inöchlig zii Cemutli fuhrlc, sie iiiccliteii sich aridersi be- siiislen vnd ilineii

vnd ilircn hlachlion~nienden eiii sol- cben Schundf jlek nit anlicngen, da- bey gedcnlreii, das sic der yereclifezi königlichen Siruff nit ezitgclien, wall sie ein Accord machen vild solclie Vnfrc,w begehen ~ u r d e n . ~

E n

fråga

av intresse al-, vad Edmondt ytterst syltar till naed

sammnnstäilandet av sin relatioii. Kännedom härom vinner

man

friiinst genom ett studium av slutraderna

i

relationen. Edmondt

l Uoths relation, Datislte Sainlinger I, s. 37 f .

Ibidem, s. 36.

Edinondts relation, Danske blagazin V: 3, s. T8 Z.

Ibidem, s. 81. - Hos Haugner a r d e l Edmondt, hos Nordeiltoft d a r e ~ n o t Both, soin s t å r för talet om den skainflack, son1 e n kapilulatio~i skulle inne- hara. Naksliov I C ~ b s t a d s Hislorie 1, s. 238; Militzrt Ticlsslirift 1937, s. 121.

(8)

280

Hans Villius.

skriver dar: »ich

. .

.

bin

. . .

aiil-iero láoanrnen, init Intention, nit

alleiaa dise Relatio~a

zu uhergebela vndt Jbs I<önigl. Mayt. g r ~ s s t e

Clementz vnd Jrnstiz vndeslhenigst anzuruffen, das Sie meilme

Regauiationi viid ehrlicheii Nalhmeai durah anderer Verbrecheim nit

WOIIPII verclunklen Iiassei?, sondern auch, das ich gebethrliche Satis-

factiori von denen habeii moige, die solcheia Ge-cvall wider inich

geiibe Inaben, daniit iclh mich nit in diser noch jener Welt

zix

beschwehreai Vrsaeh hahe vor dem König aller Königeil))

.l

Soin kommeildarit i Waksláov hade Edinoildt ansvaret

för

fastniiigen. Efter BapituHatPoneaa has haai haft skenet emot sig.

Det har givetvis varit honiom angeläget att söka fritaga sig fran all

skuld

och klargöra, att kapitulafioneil påtviingits Imoiloin av det

i6rradlska borgerslcapet. Samtidigt sölier Edinondt gottgörelse G r

det tvang, bo111 därvid övats mot hoasania. Relationen har i första

haricl tillkommit i dessa syfteil.

Vid sidan därav kan inan emel-

lertid spara ett annat. Edrnondt staller sig solidarisk ined Both.

S y f t e t darmed Imar saniaolikl varit att st6dja Both i hans stravan

att

bli

fri. Man kan våga eim gissning, att initiativet härtill tagits

av Both själv. Genoni att f ~ r s e

Edmondt med en avsltriit

av

sin

selatioil kulade lian hoppas

p& att

f&

siim egna uppgifter »be-

kraltade

».

»H<oininandanten éblserst Edmonds Haidberetning giver ingen

Grund

tiI Tvivl oin dens Paaliclelighed)), skriver Haugner ocln

iortsatier

ilagot senksre:

»I

det elterfalgende holder vi os derfor i

Bovedtrzekkeiae til Roinmandaniens Werekning, der igvrigt paa alle

Hovedpunkter Salder sammen med deil Fremstilling, soin den ana-

klagede Osbesst BoLh skrev i sin Arrest».2

Enligi Nordentoft a r Edmondts relation »Hovedkilden til

dc

triste Begivenheder paa dansk Side ved Overgivelsen

P658».'

Oiar Boths och Edinondts relationer skriver Nordentoft i ett annat

salilmanhang: »De to uafhzengig af hiilanden skrevne Beretning-

ers Indhold er paa alle rzeseiatlige Puiikter samrnenfaldcnde»."

S 5 sent soin innevarande

ar

har Haugners och Nordentofts

uppfattiiiiig fatt stöd fran svenskt håll. Einar Carlsson h a r flitigt

utnyttjat Bobbs och Edmondts relationer som kallor till händelser

i sainband ined Tåget över Bält."»Boths och Edinondts versioner

i Edmondts relation, Danske Magazin V: 3, s. 87.

Huugiler, NnksBov Iiahstads Historie 1, s. 254 f. Jfr s. 259. Nordentoft, Rlilitzrt Tidslrrift 1937, s. 4%.

*

Ibidein, s. 129.

E. Carlsson, Erik DahIlsergh och övergangen av Stora Balt, HT 1951, s. 18, 20 f., 29 i. Jfr s. 39 f.

(9)

Nakskovs kapitulation 1638.

251 förtjiina obetingad tilltro)), inenar Carlsson; »förmodligen äro de

inbördes oberoende)).

Deii undersökning, som ovan företagits, visar att den upp-

fattning om dc båda relationernas tillhrlitlighet och inbördes

fös-

liållande, soin flera nutida historiker gjort sig till talesman för,

icke kaiz hitradas. 130th~

och Edanondts relationer bekräftar icke

vararidra. De a r bevisligen inbördes beslalitade, och

är

dessutom

behäftade med en stark tendens. Denna tendens ger grund tP11

tvivel på relationernas tillförlitlighet oah gör, att deras uppgifter

inte utan vidare k a n godtagas.

Uppeiibart a r darför,

att

Inan icke k a n uttala eii fallaiide

dorn över Naliskovs borgerskap

på

grundval av Boths och

Ed-

monclts relationer.

I

själva verket saknas iiinnu tillförlitliga liallor

till händelseriia

i

sarnl~and med kapitulationen. Darmed sakiias

också rii6jlighet att uttala sig

om

vilka som bar skulden till deiina.

Det

kan emellertid ined fog ifrågasattas, om m a n Cdverhuvud

taget kan tala om någon skuld

i

detta sa1iiixianhang.l Naksliov

var visserligen starkt beläst åt landsidan. Ett gott bevis på detta

ar, att stadeil 1659 kunde utstå en nier a n två nlånader 1Biig belag-

ring fråii detta hail. Aret innan hade emellertid laget varit ett

an-

inat. D5 isen bar och n'aliskov var så gott som osliyddat mot sjö-

sidan

-

förlilarligt nog, då ett anfall Srån detta håll inte var fajr-

utsatt

-

slidle svensliarna utall större svårigheter h a kunnat

tränga rakt iin i sfaderi.'

I

helysiiiiig harav ter sig kapitulationen i själva verket gan-

slia n a t ~ r l i g , ~

och s5 torde

inan också

vid narinare undersökning

Iia uppfattat den

p;

ledande danskt håll. Both hade som namnis

tagits

i

fängsligt förvar t i d ankoinsten till ICöpenhamri.

I

augusti

1658 togs lian emellertid åter

i

tjänst.

I

juli samina å r stalldes

Ed~noridt

inftir krigsratt, inen liksom

Both

fick han senare ater-

inträda

i

tjiinst. Detta innebär, att Both o& Edmondt inte

an-

setls liunna ställas till svars

för

kapitulationen. Det innebar d a r -

einot inte, att deras relationer

i

sin helhet tagits för goda av

Jfr det ovan s. 373 not 1 citerade uttalandet alT A. Liljei'alk.

at sjösidan sakilade Saksltov egentliga fasta försvarsverk. J f r Naug- ner, Naksliov I<@bstads Historie 1, s. 260.

Kordeiitofts försök a t t visa, a t t en kapitulatioil inte var i~ödvandig, ar inte övertygande. Vad försvaret a,v Nalisliov i viLstcr och söcler angår, når h a n blott till det antagandet, a t t försök a t t över isen tränga i n i sladen denna vag » i hvert F a l d i f0rste Oingang (kunde) hindres ved energiske Isiiingsar- bejder, Spanske Ryitere, Vogne, Marliredsliaher eller 1igneiid.e);. Mililaert Tids- skrift 1937, s. 125.