SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Karl

Staag,

Otto von Zweigbergk sch

Carl

Carlsson

Bonde

ngos

Ett meddelande

De11 5 oktober 1911 gjorde Karl Staafl en samniaiifattailde memo-

rialanteckning om sin regeringsbildning, nu avslutad. Den har publi- cerats av 3rusewitz.l Bland de personfrågor, som skymtar i anteck- ningen, äro Otto von Zweigbergk och Carl Garlssciil Bonde de intres- santaste, och de äro på visst sätt saminai&oppiade, icke i Staaffs ailteck~liilg men

-

skall det visa sig

-

p; aizilat

håll.

Staalfs anteckning lyder i denna del:

Förbigången anser sig tydligen Zweigbergk, som lat ytterst bitter vid telefonsamtal. Jag har einellertid övertygat mig o111 att hans kandidatur ingalunda skulle mottas med någon entusiasm av stora grupper av de vara, och obs! den ringa känslan för hans F.M.-kandidatur för a ar sedan. Förbi- gangen och kanske farlig ar Daniel ??[ersson i Ta!lSerg]. - Do. men tror jag icke farlig utan som vanligt hygglig ar C. C:son Bonde. Eget att Lagerheiin starlit förordade B. Men i partiet skulle han ej mottas va1 - pressens man

och andra jag talt vid ansett honom för gammal och för »lätt» [jag egent- ligen varit den soin mest för honoril).

Frågan om Staaffs och Zweigbergks samarbete under regerings- krisen, och om Zweigbergks kandidatur tii! e n ministerpordölj, har

senast behandlats av Kihlberg, i ansiutning till Brnseviitz men under ;ildragande av visst nytt material.' Kihlberg anser att Zweigbergk i.91 I nog skulle ))ha funnit det att han

nu

fatt ett erbjudande))

oin en ministerpost. Men Staaff gav honom icke tillfälle att själv t a stallriing till ett a!ivarligt

anbud.

Kihlberg kan ocksa meddela ett brev frål? Zweigbergk

till

Staaff,

dar

Zweigbergk rekommenderar Mauritz Hellberg.'

Till

detta knyter Kihlberg reflexionen att: Sweig-

l A. BRCSEWITZ, Kungamakt, herremakt, folkmakt. Fö?fattnii~gskampen i ST-e-

rige, 1906-1918 j1951), S . 56 f.

L. KIHLBEKG, Dagens Nyheter och demokratiens genombrott 2 (rgGoj, c . 13 f:.

3 1 8

Sven Ulric Palme

bergk skulle ha varit den överlägsne, just som politiker, om det varit fråga om att ta en liberal tidningsman. Man Itan undra om det be- tyder att Zweigbergks rekommendation för Me!lberg innerst och egentligen varit en rekoinmendation för egen del - ett erbjudande.

*

varje fall kan Staaff, brevmottagaren, ha uppfattat det så. Och då hör Zweigbergks rekomanendatian för Hellberg till deil verlclighet Staaff tog stallnirig till med sin reflexion om Zweigbergks bittra be- svikelse.

Självfallet kan man undra varför Staaff dock icke gjorde en propos. Blotta förslaget skulle ju ha förpliktat Zweigbergk till lojalt sam- arbete. Svaret ar måhända att Staaff var rädd för ett ja frän Zweig- berglt

- och det ville han under inga omstandigheter riskera. Sakea

har intresse, till belysning av vad som sedan hande.

Nog av, under de första sonderingarna om regeringens saminan- sättning rådgjorde StaafF ocksä med Zweigbergk. Det hade kominit in en påminnelse från David Bergström oin att han skulle göra det, och Staaff var dessutom angelägen om att få Dagens Nyheters redak- tör välsinnad

-

en försummelse i det avseendet 1905 hade hait kon- sekvenser .4

Men förtroligheteil blev icke långvarig. »Zweigbergk såg sig has- tigt avsatt från den rådgivarstallning han i förstone beklätt)), har en av hans vänner, Nils Alexandersson, långt efteråt meddelat.' Vad som hade hänt, och brutit förtroligheten, har tett sig gåtfullt. Man har lagt avgörandet hos Staaff: >)Staaff kunde inte förmå sig att gå Iangre an han gjorde. Något tog emot)), skriver Kihlberg.

Alldeles omöjligt är det väl icke att ansvaret egentligen faller på

Zweigbergk. Han har varit för ivrig, och det har förekommit påstöt- ningar av ettsslag som just Staafl hade svårt att tolerera. En av dessa påstötningar berättar Kihlberg om: 2weigbergk Översände med in- stämmande till Staaff ett brev från redaktör Waldeinar Skarstedt i Falun, som krävde samrAd i Liberala samlingspartiets och Frisinnade Landsföreningens förtroenderåd."

Men denna påstötning var icke isolerad. Det har förekommit åt- minstone ytterligare ett förslag om att Staaff skulle ta råd av

de

KIHLBIRG, a.a.: s. r 4 f .

N. A L E X A N D ~ R ~ S O N , Otto von Zweigbergk »förbigångeni> (Dagens Nyheter 10.6.1948).

" KIHLBERG, a.a., s. 18 f . Det kali tilläggas att Skarstedt var suppleant i lands-

föreningens förtroenderad, medan Zweigbergk som medlem av verkstallande ut- skottet hade eii ledande stallniilg.

Kar! Staaff, Otto VOII Zweigbergk och Car! Carlsson Bonde 1911

₃

₁₉

liberala organisationerna. Också denna gång har forslaget nått Staaff p i omvägar. Därom berättar jour~~alisten Ragnar Fehr i ett brev till

yrkesbrodern Sigurd Hansson i Göteborgs Handels och Sjöfartstid- ning, ett par dagar före det slutliga uppdraget

till

Staaff. Förutsatt- ningen ar att Hansson frågat Fehr hur Staaff' skulle stalla sig till en ridplägning med vansterpressf6reningens eller lai-!dsföreningens för- troenderid. Frågan synes narmast ha framställts av en aktuell anled- iiing: det tycks ha kommii: e n kallelse till Henrik Hedlund att s a n - manträda i v5ilsterpressföreningeil eller dess föstroenderåd, och efter- som Hedlund var borta, larmade hans i ~ a r n a s t e rnail, Sigurd Hans- son, tidningens Stockholmskorrespondent. Fehr svarar:

Jag talte iiied Staaff om saken. Han visste ingentiing o111 vänsterpress- föreningens ii~öte, men försäkrade att någon tanke pa inflytande från dess rida i detta fall endast ltunde finnas i en eller annan vederbörandes lifliga fantasi. Däreiriot förefaller han icke hågad för landsföreningsradet in pleno. Det finns ju folk dar, soin icke äro så angenaina att ha med i mera intima förhandlingar. - - - Hvad pressföreniiigen beträffar, sa är jag nuinera där ledamot i Henrik [Hedlundls frånvaro i förtroenderådet. Den blir icke så besvärlig nu, som den lär ha varit förra gangen - vederbörande ha lart åt- skilligt af e~farenheten.~

Det kan ariinarkas a t t Ragnar Fehr vid denna tid var en av Staaffs f4 :lara förtrogna och hans entusiastiske vapendragare."ad han har att meddela sin redaktion om Staaffs hållning ti!l nyheten, a t t vänster- pressftireningen skulle saminanträda, ar värt beaktande.

Staaffs svar på vad han tydligen, och val med ratta, uppfattat som e t t förslag om att höra vänsterpressföreningen i frågan om regering- ens sammaiisattning har enligt Fehrs brev haft e n skarp udd mot dem som kommit upp med tanken och tydligen redan sammankallat far- eningen eller dess förtroenderåd: dessa vederbörande som i sin liv- liga fantasi trodde att deras organisation kunde utöva något som helst inflytande på regeringsbildningeil. Och vilka vor0

då

dessa vederbörande? Ett är säkert, att Otto von Zweigbeigk, vänsterpress-

' R. Fehr t . S. Hansso~i, odat. orig. bl. Sigurd Haiissons papper, Göteborgs stadsbibliotek. Brevet torde kuiina tidsattas till torsdag 28 eller, nagot mera sanno- likt, fredag 29 sept., genom att Fehr begar ett handlan för omsättning av en vaxel per I okt., ber Haiisson att skicka beloppet s5 att det iiår uppgiven adressat z okt. och säger sig vilja ringa I-iansson i ärendet I okt.

Till förhållandet Staaff-Fehr återkomner förf. i en större undersökning, av- sedd att publiceras under titeln )>Bondekriser. Pabodakrisen 1909. Tallbergsltrisen rg1oii.

3

2 0 Sven Ulric Palme

föreningens grundare och ordförande, och tillika den ende som kunde improviserat sammankalla föreningen eller förtroenderådet, måste

ha

varit en av dem, också o n han icke ensam varit åsyftad.

Aven F e b s hänvisniilg till vänsterpressförenii~gens tidigare upp- tradande har intresse, särskilt som

förra

gilzge~a måste syfta på Staaffs första regeringsbildning, på el1 tid d i Fehr ännu icke var med utan n22 måste lita till hörsägen. Det hade i verkligheten förekommit e t t samarbete mellan Staaff och vänsterpressiöreningen 1go5Staaff del- tog i föreningeils sammailträde i oktober 1905, med debatt i rege- ringsfrågail.%f\/len det gällde

da

frågain om vanstern alls skulle bilda regering, icke frågan om regeringens sammansättning. Sedan rege- ringen väl var klar, mottogs den med bestämda reservationer, trots välviljan i stort av Zweigbergk i Dageix Nyheter. Samarbetet mellan Staaff och pressen blev överhuvudtaget icke det basta, och efter regeringens fall 1906 var en David Bergström ivrig att få till stand ett sammanträde mellan Staaff och vänsterpressföreningei4. 1 syfte att planera

för

framtiden. Uppmaningen gällde ett närmande

till

Zweigbergk.lo

Z

alla händelses har Fehr denna gång varit optimistisk. Förtroende- rådet, där han själv hade plats, skulle icke ställa till besvar. Veder- barande - Zweigbergk och kanske andra - hade enligt Fehrs åsikt lärt av erfarenheten, och de voro mindre farliga nu. Det ar åtmin- stone möjligt att ave11 detta återger Staaffs mening.

Det ar sedan en annan sak att Staaff efter dessa påtryckningar, Skarstedts brev med Zweigbergks rekommendation samt Zweigbergks itgärd att sammankalla vansterpressföreningen eller dess förtroende- rad, blivit mera förtegen inför Zweigbergk. Att samråda ined Zweig- bergk personligen, liksom med en annan av de ledallde vansterpubli- cisterns, Erik

B.

Rinman, det har förut icke tett sig riskabelt. Men började det kornina krav på något slags medbestämmanderätt for vänsterorganisationerna, bröt Staaff förbindelserila. Zweigbergk un- derrättades först då regeringslistan var klar.

Den bild av sitt samarbete med Staaff som ZweigSergk själv givit i sina minnesanteckningar avviker starkt från Staaffs eget, knapphan- diga meddelande." Enligt Staaf: fick Zweigbergk reda på slutresul-

YL. KIIILBERG, Dagens Nyheter och demokratiens genombrott i (19603, s. 220.

10

KIHLBERG, sist a.a., s. 229 f .

Karl Staaff, Otto von Zweigbergk och Carl Carlsson Bonde 1911

₃₂

₁

tatet per telefon, tydligtvis den 5 oktober. Den bitterhet, som Staaff då tyckte sig marka hos Zweigbergk, galler visserligen icke bristen på

informationer.

Men ocksi det Staaff närmast åsyftade, Zweig-

bergks bitterhet över art själv

ha

fått stanna utanför regeringen, be- tyder a t t Dagemris Nyheters chefredaktör hållits sitanlör viktiga av- göranden. Men sjalv har Zweigbergk framställt salten s i att Staaff under två veckors

tid

dagligen "osökte Dagens Nyheters redaktion, ibland rent av två gånger om dagen, och i detalj överlade om rege- ringsbildningen, ja, ibland faktiskt följde de råd han fick.

Men e t t råd följde StaaCf icke, berättar Zweigbergk:

Staaff [liunde] icke förinas att sätta sig i förbindelse med frih. Gari Carlsson Bonde p2 Erilisberg. Han visste att Bonde hade en lidelsefull önskan att bli utrikesminister och han var personligen varint fastad vid den älskvärde och uppriktigt liberale ädlingen. Men han ansäg honoin for gainnial för befattningen och betvivlade att han kuncle f i tillräc!tligt in-

tresse för det expeditionella. Följaktligen blev ingenting åtgjort. Strax före ministärens utnämning fick jag besök av en nara van till Bonde. Denne berättade att det var hjärtskärande att se hur nervös och förpinad den eljest alltid jovialiske mannen blivit under dessa veckor, dä han ständigt väntade att bli kallad till Stockholm. Vännen heinsta:llde nu till mig att skriva nägra rader till Bonde och berätta vad jag kunde om hurudan stall- ningen verkligen var. Med nagon tvekan hörsainmade jag uppmaningen. Det var fullkomligt rörande att något senare mottaga Bondes tacksanihet för att han på detta sätt ändå fått veta att han icke varit fullkoinligt bort- glömd, utan att Staaff verkligen haft honom i åtanke.

Denna berättelse har pifallande overkliga drag. Bonde var utom- lands

då

valresultatet småningom blev känt och ~ ~ n c l e r hela regerings- krisen. H a n gick i varje fall icke

yå

Eriksberg och väntade på e n kal- lelse. Den vän som skulle h a kommit ined bud on1 Bondes oro Itan icke ha haft e t t besked a t t ge om oro i veckor. Borlde var i Bern,

d6

han fick klarhet om valresultatet, fram emot slutet av september. Mail

reste vidare till Paris och iterviinde till Sverige försc samtidigt sorn Staaffs ministerlista p~iblicerades." D e t kan tilläggas a t t inan bland Carl Carlsson Bondes papper saknar varje spår a v en brevväxling med Zweigbergk i denna fr5ga,lJ liksom bland O t t o von Sweig- tCergks.14

A

andra sida11 finns det drag i Zweigberglts beriittelse soim

Se den nedan publicerade brevsviten fran Bonde till Staaff.

' T a r 1 Carlssoii Boiides papper samt Autografsamlingen, Cricsbergs arkiv.

" Välvilligt meddelande av fil. dr L. Kihlberg, som haft tillfälle att geilomga

3

2 2 Sven Ulric Palme

äro rätt uppfattade, men det galler då icke hai~delseförloppet utan de sent personliga momenten: att $taaf{ aver huvud taget Övervägt nam- net Bonde vitsordas ju av hans egen inernorialailteckning och stäm- mer väl med att han också tidigare haft Bonde i åtanke, nämligen då Erik Trolle hotade att lämna Staaffs första ministär, under krisen på försommaren 1c~0G.l" Med intresse observerar man att Zweigbergk hänför ett av argumenten mot Bonde, dennes ålder, till Staaff medan Staaff i sin omedelbara anteckning hänför det till de liberala pressmän han sainrått med

-

och bland dem var just Zweigbergk.

Var d i Zweigbergks stälii~iilg till Bonde sådan att han alls kunde skriva detta omtåliga brev? De få bevarade breven från Zweigbergk bland Bondes papper tyda knappast på det. Senast hade de haft kon- takt ett år tidigare, i november 1910, vid planläggningen

av

den iiya fredsorganisation som under dessa år starkt upptcg Bondes tankar och i n t . r e s s e ~ ~ . ~ ~ w e i g b e r g k hade fråc början ivrigt engagerat sig i

saken, medan ledande liberaler som Edén vägrade sin medverkan och Staaff ganska bestämt yrkade på att deil nya föreningen skulle för- klara sig nectral i försvarsfrågan.17 Brevet i november 1910 är ett förtroligt Drev om organisatoriska detaljer, om det av Anna Bugge- Wiksell och Zweigbergk utarbetade uppropet, ona program och stad- gar, som Zweigbergk lovar att försöka hinna med.

Detta var i bsrjan av det organisatoriska arbetet.

Vad

som sedan hande ar oklart, men Zweigbergk tycks ha avböjt vidare engage- mang i den nya organisationen, fastän hans tidning Eortsatte att be- handla den med sympati.'' Bondes medhjälpare och rådgivare blir redan från början av I S I I de gamla fredsivrarna 'bliavsinsky och -

i ringare mån - Ernst Beckman, som han samarbetade med också i

interparlamentariska gruppen.

Hur gott förtroendet mellan Zweigbergk och Bonde varit på hös-

l "

. HELLNER, Minnen ocli dagböcker ( I Q ~ o ) , s. 1 1 4 . Det är att observera att Hellner refererar Staaffs ;sikt om Bonde d i ined orden ))Han ansig visserligen denne vara nigot 'lätt')).

-

Att Lagerheim enligt Staaffs aiiteckniilg 1911 han- visat till Bonde torde närmast vara att förklara som en diplomatisk undanflykt, i ett läge d i denne själv icke önskade komma ifriga.

'"tt stort material om denna fredsorganisation finnes dels bland de oordnade delarna av Bondes papper, dels inordnade i Autograisamlingeil, Ericsbergs arkiv. Se även C. SCXDBLAD, Svenska fredsrörelsens historia, 3 (1919)~ s. 181 f f .

I

' N. Edén t. C. C:son Bonde, dat. 18 dec. 1910, och K. Staaff t. dens., dat.

16 dec. 1910, bagge orig. i Autografsamlingen, Ericsbergs arkiv.

Kari Staaff, Otto von Zweigbergk och Carl Carlsson Bonde 1911

_{3 2 3}

ten 1910 ar svårt att avgöra. Det enda brevet da visar att

de

icke varit dus. Och i alla händelses ~ ~ p p h ö r d e det nära samarbetet i freds- frågan före regeringskrisen r 9 1 I> den tid då Zweigber&k, enligt sin egen skildring, skulle ha skrivit till Bonde för att informera denne oin Staaffs regeringsbildning.

Allt synes sålunda tala for att Sweigbergk fabiilerat, i vad avser brevet till Bonde. Eller galler det en förskjutning i sjgiva nninnesbil- den, psykolcgiskt förklarlig mot bakgrund av att Sweigbergk själv måhända befunnit sig i det Iage dar han n u pla.cerade Bcnde? Skild- ringen av heja episoden inleds i SM-eigbcrgks minnen av några re- flexioi~er om Staaffs hållning till de besvikna: Stazff och Zweigbergk hade, meddelar Zweigbergk, rent av åtskilliga gånger under ministar- bildningelas förlopp, diskuterat frågan, i vilken ~~tstrackning Staaff borde meddela sig med dem soin med större eller r n i ~ d r e ratt va11- tade sig Itallelse men dock miste iamilas utanför. Staaff hade, heter det vidare, i den punkten stor lust att ngaa udenom)).

Om.

det verk- ligen varit så att Zv~eigbergk hyst förhoppningar, har han haft skal att notera sig till minnes detta: Staaff underrättade honom icke ens i förväg!

Bonde tyclss i Zweigbergks minnesbild ha fått inta dennes egen plats. Och samtidigt har ininnet drastiskt förstorat Zweigbergks egen roli som rådgivare hos ministarbildaren Staaff,

Ändå ar det Sweigbergk som har rätt i el; sak, riäinligen i att Carl Carlsson bonde avvaktat ministärbildningens resultat i förpinad ångest. Hur det så till vida förhållit sig med Bondes, av Staaff i me- inorialaiateckniilgen prisade hygglighet, visar en samling koncept, rom återfunnits på olika

håll

bland strUdda handlingax i de ännu icke ordnade delarna av dennes efterlämnade papper. g e t gäller ett och samma brev till Staaff, daterat i Paris den tredje oktober 1911. Mail kan i konceptsviten steg för steg följa hur Bonde under stark oro vantat på det bud, det anbud, han så ivrigt hoppats skulle komma.

Den första beyarade texten, i verkligheten ett fullt utskrivel brev, lyder:

Biiste Broder

fif de franska tidningarna har jag sett a t t Lindmanska ministären i11Jäii1- nat sin afskedsa~söl<an och att bildandet af den nya ministären öfverläm- nats ?it Dig. De svenska tidningarna har jag ej ä n ~ u h u m i t f i rörailde d e m a angelägenhet. Tag lyckönskar Dig tiii denna stora framgang för d i t

frisinnade partiet och förinodar att Dn redan har Din rriinistär färdigbildad. Jag skulie naturligt-~is genast hafva rest hem om jag t a n k mig att Dii i

3 2 4

Sven Ulric Palme

denna sak velat radgöra med förtroenderådet eller åtminstone dess äldre n;edleiiirnar, nien da jag ingenting afhört, inser jag a t t D u ansett detta öfverflödigt.

Jag känner mig ingaiunda tillbakasatt, men har fatt ytterligare bekräf- telse på hvad [jag] redan vid föregaende tillfallen haft klart för mig, a t t min medverkan för de frisinnades sak anses tämligen betydelselös, och nöjer mig därför nied mitt goda samvete a t t under e t t fjärdedels sekel oaf- brutet hafva ägnat mig at uppnåendet af det 111a1, hvarvid vi stå. Jag anser mitt varf därför som afslutat, 3ch da jag ej behöfvec längre, kommer jag a t t med det snaraste ingifva min afsiigelse af ledamotsliapet i andra Kam- maren, något hvaritill min ålder och långvariga verksainhet fullkomligt be- rättiga mig.

-

Dock vill jag, innan jag gör detta, uppriktigt tacka Gig för gott kamrat- skap och osviklig vänskap, och k~iiiliiei jag att, om också på något afstand, under iilin nu annalkande ålderdom med lifligaste intresse följa de frisin- nades framgångar.

Sanne vannen Carl Cnrlssolz Bolzde Vissa 2v förutsatti~ingarna för detta brev äro jatta att fixera.

Arvid

Lindrna~ls demissioi~ och konungens uppdrag till Staaff omtalades P

Parispressen den tredje oktober. Men konungens första bud

till

Staaff, för konsultation, Iordagen den 30 september, hade omtalats i sön- dagens Stockholmstidningar, som n a t t Paris tisdagen den tredje ok- tober på eftermiddagen.

A:t

deiina första Ito~ltakt gallde konsulta- tion har emellertid icke fraingatt av meddelandet. Sonde måste ha uppfattat saken så att Staaff, fastan han ännu icke fatt

det

formella uppdraget, var i

full

fard att ulldersöka möjligheterna för en rege- ringsbildning - och redan triiffade avgöranden i persoiifrågorlia.

Brevet har emellertid icke b!ivitavsant. Orsaken ligger klar. Av de svenska tidningar, som Paris i kvällningen den dag Bonde skrev til! Staaff, har han erfarit att regeririgsbildningen annu icke var far- dig - att det annu f'ailns en möjlighet att budet f r i n Stockholm, ett allbud, kunde nå honorn.'Wan skriver ett nytt brev, som börjar:

Bäste Broder.

För nagra dagar sedan tillskref jag Dig från Bern för att framföra mina lyclioilskningar med anledning af det då kanda valresultatet. i\iu har jag *Vosrförande förbindelse Stockholm-Paris avgick dagligen kl. 10.27 f.m. och

10 e.m. Morgontidningar fr511 Stockholm nådde Paris tredje dagen kl. 4 e.m., från

Malniö redan andra dagen kl. 4 e.m. Sveriges Kommunikationer 25 september, 2 oktober 1909. Staaffs första audiens hos konungen i t.ex. DN, StD I okt., hans

Karl Staaff, Otto VOII Zweigbergk och Carl Carlssoil Boade 191 I

₃

_{2 5} ytterligare anledning att förilya dessa inina iyckönslcningar, sedan jag först af de franska tidningar~a förnummit att den Lindmanska ininistäreiz inlan- nat sin afskedsansökan och a t t Du fått i uppdrag att bilda den nya rege- ringen. hvärpå de i dag illottagna s v e ~ s k a tidningarne Iainnat bekrafteice. jag alltager ocksa att Du redan har Din ministär färdigbildad. -

Jag skulle ilaturligtvis genast hafva rest heril, o111 jag Yciinnat föreställa

nig att Du uti denna angelägenhet velat radgöra med förtroerideridet eller atrninstone med dess aidre nedl lem inar, inen d5 jag emellertid ingenting afhört, har jag till fullo insett att Du ansett detta fu!!koinligt öfverflödigt. Jag behöfver ej försäkra Dig att jag däraf på intet satt kan finna mig till- bakasatt, jag betraktar det blott såsom ett bevis pa att 111in obetydliga ined- ~rerkan för de frisinnades sak anses tämligen betydelselös. -

D& m emellertid det frisinnade partiet andtligen tyclces stå vid det ?nål, för hvars u y ~ n a e n d e jag under e t t fjardedels

Har har

Bonde avbrutit skrivandet, därför a l t niista o r d blivit

rrrlzirhaladra.de,

L.5.

~ c k e

d e t första ord i denila t e x t s o m hail i sia srpjr0rda siilnesstiirnciilg utformat otympligt.

Att

har: ails avbröt sig tyder

i

a:ldra sidan

p&

a t t hail verkligen avsett a t t skriva e t t b r e v a t t expedieras, icke e t t koncept a t t ytterligare övervaga. H a n h a r börjat o m

p5

nytt, m e d

de

bagge tidigare texterna i r a x f ö i sig, m e n riär~ilast anknytande till den a v b r u t a a versionen.

D e n n a gang blev d e t åter e t t fullstandigt, avslutat och underteck- c a t brev, s o m i borjan n ä r m a s t ansluter sig

iil

d e t a v h r u t i ~ a brevet, m e d undalltag b l o n för el; stilistisk aildriilg, I d e t a t t e t t kflien satts in p6 tal om d e n Seltrar'teise d e sveilska tidningarna givit. Efter

i r h z ~ n d -

yade fortsätter texten som följer:

ägnat ~ i l i s a ringa krafter, Kalsar jag med gladje den ny2 regeringen och t i i l ö ~ s k a ~ densainma all möjlig lycka och fraingang, förvissad 0111 att Du så

sa~ninansatt densan~ma, soin Du ansett för värt parti 3ch för fosterlandet bäst och lyckosammast. Dit far ej förvåna Dig öfver om jag också saintidigt anser mitt varf afslutadt och a t t jag, da jag ej Iangre kan komina att be- böfvas, finner mig föranlåten att afsäga mig leda~notskapet uti andra lcain- maren, li'lartill siväl 111in alder som inin långvariga verk-samhet fullkomligt berättiga mig.

Innan jag likväl tager detta steg, vill jag emelleitid p2 det eippriktigaste tacka Dig för inangarigt godt kainratcltap och osviklig vänskap och kom- iner jag under alla förhallanden att, oin ocksa pä riagot- afstand, under min annalkande åIderdoin med det lifligaste intresse följa de frisinnades fram- gångar.

Sanne vännen

Carl Carlsson Bonde

Jag torde resa hem härifran oin fredag.

3

26 Sven Ulric Palme

Men också detta brev

har

Bonde underkänt, kanske därför att han

n upprördheten gjort sig skyldig till ytterligare en felskrivning och rattat denna ganska klumpigt, kanske därför att han funnit sitt med- deiande om dagen for avresan från Paris som en väl tydlig fingervis- ning om var Staaff kunde finna honom, för den händelse regerings- bildningen ännu icke avslutats. Ty detta lilla postscriptum var till sin lätt insedda art ett erbjudailde av Boiide att stalla sig till förfogande, en erinran till regeringsbildaren Staaff om var en lämplig utrikes- minister stod att finna.

Nog av, Bonde har stiliserat om brevet. En ny version föreligger i

fullt Iardigt skick, men icke heller det har avfärdats. Denna gång ar variationerna mestadels stilistiska: ordet

först

har utgått på tal om de franska tidningarnas nyhetsförmedling fran regeringskrisen, orden

k u n n a förestilla

på tal om Staaff och förtroenderådet har ersatts med

föreställt

- en lätt skarpning av tonen

-

och orden

har jag tillfullo

insedt

har ersatts av

inser jag.

Orden

Jag b e h ö f v e r e j försakra D i g .

. .,

som i den tidigare versionen inleda ny mening, ha ersatts av en sam- ordnad sats

o c h försäkrar fag Dig

. . .,

och i fortsättningen har Bonde ytterligare preciserat och skriver att han iizgalunda ansett sig

b e r i t -

tigad

att känna sig

på taågot satt tillbakasatt.

Det yvigare

Jag betrak-

tar d e t blott s i s o m e t t bevis

. .

. har ersatts med

d e t

ar mig endast

e t t bevis

. .

.

P6

tal om Bondes förestående avgång ur andra karnma- ren följer en ny iörenkling: det personligt vädjande

Dzr far e j förvalza

Dig

över on2 fag o c k s i samtidigt anser

. .

. har blivit

Sanztidigt alzsey

jag

o c k s i

.

.

.

och det följailde

k a n k o m m a a t t b e h ö f v a s

har stramats ti11 och blivit endast

behöjves.

Vidare har den tidigare versioi~ens

finner jag nmig förniz72ten att avsäga mig

b'livit

k o n m e r jag

.

. .

att

a f s i g a mig.

De viktigaste a n d r i i ~ g e r ~ a gälla dock tidpunkten för Bon- des hemkomst - och

för

deii avsägelse han hotar med.

Det

föregå- ende brevets postscriptum har utgått och i stäilet har tillfogats, deis att Bonde skall, som han säger, t a detta steg vid återkomsten hem

[efter nzin hemkonass),

dels att avszgelsei! skall ske rlfed &t

aldra

f o ~ s t a .

Den stilistiska åtstramiiingen visar att Bonde blivit karskare, n e r benägen att dölja sin ömtalighet. Brevet har

blivit

mera uppford- rande, samtidigt som hanvisningen till Bondes snara hemkomst - och hans beredvillighet, ja, iver att stå till förfogande - dragits in 1 texten och ytterligare strukits under.

Nog av, icke heller detta brev har alltså expedierats. Bonde har borjat på en ny version, forthrande under samaila datum, med e n del

Karl Staaff, Otto von Zweigbergk och Carl Carlsson Bonde 191 I

₃

₂₇ stilistiska ändringar: reszlltatei af valet ersätter v a l r ~ s t l l t a t e t , dessa före minn lychönsk~zingau faller ut. Omilämnaildet av de svenska tid- ningarna sker i en ny mening, som samordnats med förmodan att ministarbildningen redan fullföljts.

Dessa smärre stilistiska ändringar kan det dock: knappast ha varit som föranlett Bonde att an eil gång börja om. Mall får antaga att ban velat andra sti!iseringen i brevets slutparti, med dess krav på upp- marksamhet och dess hot om avgång. Men innan lian hunnit så långt har han Ater en gång, tydiigen den sista, avbrutit, med orden

d2

jag siledes också kav. anse m i t t v a r i afslznadt

och

. . .

Det finns ingen anledning att tro att nya underrittelser, om Staaffs beslut i avseende på utrikesministerposten, nått Bonde i Paris den 3 oktober. Detta beslut torde icke ha varit fattat då, och i varje fall var ännu ingenting bekant i amilet utanför en t r h g krets av initie- rade. Bonde har tydligen givit upp tanken på att alls skriva till Staaff, darlör att det i~arit alltför påfrestande att direkt Sjuda ut sig

- det

har i varje fall inött oöverkomliga rent stilistiska svårigheter. Något brev från Bonde ullder regeriilgskrisei~ ar heller icke bevarat bland Staaffs papper, ett förhållande som i vad avser det första brevet, från Bern, blir dess mera förklarligt om detta endast innehållit en lyck-

önskan till valresultatet, utan provokativa inslag, och därför tett sig betydelselöst.

Har Staaff bedömt Bonde riitt,

då

han i dagboksnotisen så lätt av- färdade dennes anspråk? Det kunde tyckas så, eftersom Bonde dock icke expedierade sitt brev, icke verkligen framförde hotet att lämna riksdagen och icke så obeslöjat som han planerar det påminde om dessa anspråk. Men samtidigt visar själva den f3rbiglidande formule- ringen i Staaffs anteckning om saken - kanske föranledd av det m5- hända mindre uppfordrande brevet från Bern - vid el1 jämförelse med den gamle aristokratens ångestfyllda arbete med det planerade brevet från Paris, att partiledaren klart överskattat Bondes godmodighet och lojalitet. Det %r en sak att Staaff avvisat tanken på att ta Bonde till utrikesminister, och haft goda skal att göra så. Det ar en annan sak att han i memorialanteckningen blottat sin okänslighet för situatio- nens krav. S A till vida har Zweigbergk, vare sig han faktiskt skrivit ett brev till Bonde eller han endast haft avsikten att göra det, eller rent av först i efterhand tilldelat sig budbärarens roll, visat större psykologisk insikt, större känslighet för mänskliga reaktioner.

Ty

Staaff har uppenbarligen icke skrivit till Bonde

- så långt ar

Otto von Zweigbergks uppgift riktig. Det framgår icke ininst av det

3

28

Sven Ulric Palme

första brev som Staaff skrev till Bonde efter regeringstillträdet, den 4 december I S I I , angående Bondes medlemskap i försvarsbered- ningarna. Brevet lyder:

Broder!

Sedan jag i dag erfarit, att e t t rykte, som förlagt din nuvarande vistelse- ort till Förenta Staterna, ej torde varit sannt, skriver jag dessa rader för att uttrycka den förhcppningen, att det 111å lyckas oss förvärva din framstående kraft och erfarenhet å t den viktiga försvarsutreb~ingen. Visserligen veta vi ju väl, huru upptagen du ar av mångahanda varv tnen vi veta också, vilken ovanlig förmåga du har att racka till för mycket - långt mera an de flesta människor någonsin skulle kunna tankas hinna med. D e t n u ifrågavarande arbetet ar ju av synnerligt stor betydelse - och av stor betydelse ar det ock att regeringen far" särskilt dugande hja!pare bland sina egna politiska vänner. Lat oss därför med säkerhet psrakna ditt värdefulla bistånd!

Någon dag i nästa vecka - sannolikt tisdag 1. onsdag - tänkte vi att har- varande medlemixar i Lib. sainl.partiet skulie sammankomina för a t t reson- nera oin e t t och annat samt idka litet sarnkvam. Jag hoppas du då kan vara ined - vidare meddelande kominer naturligtvis. _{Tillgivne vännen}

Karl Staaff''

Tonen i detta brev är långt stramare

än

den Staaff eljest brukade anslå i sina brev till Bonde, så senast från Ulricehamn i juni IQIO." Man vore frestad att tro att statsminister Staaff här bjöd ined arm- bågeil, Han angav ju rent av ett motiv för Boiide att avsäga sig upp- draget. Men förklaringen kan också vara den att Staaff, efter den tidpunkt

da

han gjort den inledningsvis citerade memorialanteck- niilgen, hört talas om Bondes bitterhet över att ha blivit förbigången under regeringsbildningen.

A t t någon brevviixling de bägge liberalerna emellan icke förekom- mit under hösteil tycks framgå av att Staaff, som brevets inledning visar, icke visste att Bonde för länge sedan kommit hem från sin van- liga höstresa utomlands

-

eller visste han det men ville ursäkta sin försumlighet att låta höra av sig tidigare, under regeringskrisen eller senare.

Ett

synes dock säkert, det har framlagda materialet passar väl i stycket med vad vi eljest veta om denne kallt kalkylerande politiker, som kunde entusiasmera breda väljarskaror men som ofta visade sig ha svårt att första sina medhjälpare som mailiiiskor, deras reaktioner

och attityder. _{Sven Ulric PaInze}

"

foljer struket pircikna.

Orig. i Autografsamlingen, Ericsbergs arkil,. Orig. ibid.