Erik
XIV och Nachiavelli.
I sitt statsteoretiska verk De jure magistrat~i~iiii (1576) har Tlieodorus Beza stallt sig ugpgifteii att utreda upprorsratteii, nlotivera deil iiled olika sl;äl ocli u r verltlighefen, u r histo- rien, utleta I~elägg för en dylik rätts praIitiserande. Det sisla mötte ingen svårighet, vare sig liail gick till den bibliska historien eller till sir1 egen samtid. Haii nämner soni exem-
l
pel C~tskilliga av judarlias konungar, u r nyare historia Chri- stiei-n a r r Danmarl;, blaria av Skottland ocli Erik a r Sverige. 01n den senare yttrar haii: »det ä r allmänt bekant, I-iur svenskarna iiu hålla sin lion~ing i fcingelse, emedan haii icke med tillriicltlig lilolihet styrt sitt rilie. Detta har överliiiii- nats åt hans broder, deii Gud viilsigile)) l.
För Theodorus Beza var Eril; tyraniieri, mol vilken
m a n iiled riitta rest sig, eii »tyrailnus q ~ i o a d esercitium)), som tidens statsrättsliga term lydde ? Detsaiiiiila h a Erilrs arsiitlare ~ e l a t göra gällande, och de exemplifiera halis ty- raiini under icke mindre ä n 24 anklagelsep~111i;ter. Deni :iv- satte svens1;e ltonur-igens lankar tia under fiirigelsetideia äveii sysslat med problemet, liur~ivida han uar en tyranil och hails broder en befriare, l i u r ~ i ~ i d a de ii-iot varandra spelat samiila historiska roller som Cliristieri~ Tyraiin och Gustav Fyasa 3.
.. . --
p-»Satis iiorunt omnes, cluoiiiodo
. .
..
lindie Suedi regeln s u u m capti- uuin asservant, 01) 11011 satis p r u d e n t e r adiiiinistratum regiium, c ~ u o d a dfratreni ipsius t r a n s l a t ~ i m est, cui doiniiius benedicat.)) De j u r e magistratuuin, (tryckt 1580 tillsammaris m e d T'indicia. c o n t r a tyraiiiios), sid. 2 6 8 ; H j . Holm- quist, Sueiislta 1;yrl;an u n d e r Eril; S I V , sid. 298 (Seaildia 1930).
'
Tieiiniaiiii, Dic Jloiiarcliomaclieii, sid. I($ f.%».Jag sliulle \vara Iiong Crister tlieii gamle, Hertig Jahail IConiiiig Crustaf)) (Eril; SI\':s alinaiiacl;sailteckiiingar, sid. 150). Samma parallell dra-
3 Ingvar Aliderssoii.
Erik S I \ ' ocli Alachiar~elli. 3
Deni i~ppfattiiiiig a\. Erik, som koninnit till tals i anlila- gelseskriften och villie,n i viss inån företeelinats i Lauren- tius Petris utredning ona uppror mot världslig myndighet och dess berattigande utifråi-i teologisk stAndpuiikt l, Itom att
bli den bestiiinmande. Deii närmast aiiiialistisba frainstall- iiing, vars olika versioner knutits till Kasmus I,ud\~igssons, Hoger-iskild Biellies och Magnus Stigtoinptensis' namn, ger ined sina isolerade notiser ingen sliarpt tecknad bild a v
-- ~~ -. .
ges i aiililagelseslirifteii: »sisoin ock gamhle l;oiiuiig Christieiii ocli n u tlieiiiie lioiiuiig Ericli ä r liaiicit ocli rederfarit)) (Sr. Kiltsdagsaliter, II, sid. 319, jmf. I(. Sordliiiid, 1)eii sveiisltn reformatioiistideiis statsrättsiiga idGer, sid. 103).
,4iilrlagelseslirifteii t r y c k t i Sv. Ililisdagsaliter, PI, sid. 3 1 7 ff. Jmf. Iilcinming, Ur en aiitecliiiares saiiilingar, 2 uppl., sid. 56. 1,ikiiande frain- stiillniiigar avsiiiides genom Joiiaiis försorg till flera u t l i n d s k a Srirstar. 1,aurentius Petris Qurestiones aliquot circa inagistratum utg. av H. Lundström (Skrifter f r i i i reforniatioiistiden, (i); jmf. Ii. Hildebraiitl, Joliaii III ocli E ~ i r o - pas katolslia inaliter, sid. 3 9 ff., R. Sordliind, a. a. sid. 107 ff. och Hj. Holin- ciiiist, a. a. sid. 299 f. Laureiitius Petris osalira reson~iemaiig u t m u i i n a r i svaret, a t t tv: oiiistiiiidiglieter k u n n a rättfardiggöra u p p r o r : o m överlieten l ~ l i i - överruniieii eller fangeli eller a r stadd p å flykt ocli iclie liar malit a t t försvara sina iiridersitar: ocli on1 överlieten vetande eller ovetaiide faller 115 s å d a n t r i d i s i t t regeiiieiite, a t t ineniglieten Iioriinier i största Sara ocli v i d a . I ) i .Jöraii I'ersson uiiderliastades piiiligt förliör för a t t ge de npprorislia material till motivering av sitt företag, sökte maii oclisi avpressa Iioiioin en Iieliiin- iielse, a t t koniingeii liaft fiir avsilit a t t r y m m a u r landet. Saval del1 18 som tlen 21 september forneltade lian, a t t lioiiuiigeii liaft nigoii s i d a i i avsikt (Cel- sius, lioiiung Eril< SIl':s liistoria, 2 uppl. sid. 287 ocli 292). Man liar s i - lundn i Iiertigariias ltrets fast s t o r vikt vid a t t ii fiain e t t ~ ~ i t t i i e s m i l , soiii Iiiiiide stödja eii ciylili aiililagelse, ineii icke lycl<ats. Iclie desto m i n d r e i i i -
fijrdes i aiililagelsesl~rifteii följande p u i i k t : I.:rilc ville, scdaii Iian b r a n t Stock- Iiolms stad ocli slott s a m t Örlogsflottan, »med någre a v tlie si116 sliip s a m p t all Svcrigis rikes driitzel ocli aniien föri5dii
. . .
I~egifvit sig til Rysselatid)) (Sv. I\ilisdagsakter, I I , sid. 338). - 1;ii a n n a n s:ik Sr, a t t Erik erl?judit sig ahdiliera ocli läiiina iaiidct (h. G. diilquist, ICariii AIåiisdotter, sid. 62).I:örliåilaiidet ii~ellaii protolioliet över .Töraii l'erssoiis raiiiisaliiiing och den seiiarc aiililagelsesltriftei1 a r öreiliiivud s'-iiiicrligeii liclysaiide. De Iie- skyllniiigar, villca inaii sölitc fa bekraftade av .Töraii Persson, g5 seiiare i för- Iiattrat sliicl; igen i aiiltlagelseskrifte~i, liur iii I>eliiniielseii h a d e utfallit. Ileii
senare s 5 ofta iithroderade heriittelseii o111 i i a r i n hliiisdotters älsliare Maxi- inilian Iios I)aiiiel Hund går t. ex., som hlilc~uist a n t y t t , via aiililagelseskrif- teii tillbalia på .Töraii I'erssoiis beliiiiinelse (A. G. Alilcliiist, liariii h l i ~ i s d o t t e r , sid. 25).
Erik. E n dylik larnnas daremot, fast systenrnatislit, iclie 1;roilologislit disponerad, i den näiilnda ailklagelseskriftex Dessa tval varandra kompletterande framstallningar samman-
fattades och ut6kades B Daniel Hunds rimkrönika, genon1
vilken kröliikornas fakta och anklagelseskrifternas färglagg- ning kombinerades och infördes i den gångbara historislio litteraturen. I samma riktning arbetade följaiide Iiistoriker -- med undantag E vissa avseenden för Tegel l.
Härmed -\.ar den toiigivailde uppfattningen av Erili XIY klar. De viktigaste drag av konsekvens den fann i hans regering, vom grymhet och adelsfientlighet. Hans rerksam- het som statsman och krigare utdömdes, särskilt ined han-
syn till hails senare vansinnesperiod. Overmod, misstank-
somliet, grymliet, nyclifull ombytlighet karaktäriserade hans styrelse, trots stora gåror ocl1 stundom erkända goda ansat- ser i början.
Eril; har docl; icke saknat siila areräddare: Olof Cel- sius pH1'/00-talet, Fredrik Cygnzeus i 1800-talets mitt, senare (;rlstav Drogseni oel-r Fritz Arnlieim
'.
;*\Tya synpunlifer gåvos av Hans Forssell, som aiialyse- rade hans stravan att tillvarataga rikets intressen gentemot bestaminelserna i Gustaf Vasas testamente och vid rusttjan- stens organisation 3. Ett andra försöl; att genoin en veten-
skaplig analys Iiomrna till klarhet med ett avgörande pro- blem i hans historia, att bedöina lians garning utifran denna q a l ~ , iclie fran den belysning den fått av hans fiender och skörtare, var Stilles iiiidersölining av hans insats som ledare
Handlingar r ö r a n d e Skaiidinavieils Iiistoria, S I 1 ncli S S I ; Historislia llaiid.lingar, S S ; Samlingar iitg. af sv. fornskriftsallsliapet III, 3 ; 'regel, Iioiiuiig Erili XI\':s h i s t o r i a ; ;\Iesseiiius, Scondia illiistrata, VI. - De a n t y d - ningar, som ovan givits r ö r a n d e de äldsta kröniltornas förliillande till var- andra, ~ I i o l a i aiinat sailiiiianhaiig n ä r m a r e iitföras.
? Celsius; Iio~iiriig Eril; SI\':s Iiistoria ( 1 7 7 1 , a n d r a uppl. l i 9 3 ) ; I'. (:ygiireus, Iionung Erili S I V s i s o m d r a m a t i s k Baralrtar (1853); G. Droysei~, .Aus den danisclieii Rficliern (Archiv fiir die sachsisclie Geschiclite, 2 ocli 5 ) och (iustaf Adolf; F. i\rnlieim, IiGiiig Eriii S I V . voii Sch\vedeii als Politiker (Hist. Zeitsclirift 1800).
"
H. Forssell, Sveriges i n r e Iiistoria f r i i i Gustaf den förste.4 Ingvar Anderssoii. E r i k SI\' ocli l l a c h i n ~ e l l i . 3 av falttågeii under ilordislia sjuarskriget l. Den följdes a r
generalstabens iitredniiig av hans verksainl-iet som militar organisator
"
Helge Almquist h a r tolliat haiidelser i hans historia, som tidigare understuildoin missförstatts, såsom ut- slag a r eii Itonselivent stravari att havda statens höghet: at-åt »det iiya lionui1gadömets makt ocli glans», inåt »arv-
konuiigadömets myndighet)). Han h a r dessutom framhållit det »sinne för j~iridislia former)), »det juridislia förutseeiide)),
som präglar många a r Eriks åtgarder 3. Riidolf Elander
har iiärmare utrett lians straliga Iiontroll över adel ocli fog- d a r och givit belysning åt viktiga detaljproblem i lians liistoriai. Drag av plaiin~assighet och konselivens i lians regering h a s i l u n d a alltmera sparats av den nyare forsk- ninger].
,Ilen Iiatis egen saiiitids niiiiiriislror i Sverige ha hetrali- tat liononi med sliraiiisel ocli undran. Ocli för eftervärlden har han oftast tett sig f r a m n ~ a n d e och skrackinjagande, i all synlnerliet d 5 han setts som kontrast till den a r patriarlialislc höghet omstrålade bild av gamle kulig Gösta, som efter Iiand blivit historiens egendoni.
H u r ter sig Erili S I V , oiii inaii insätter lioriom i siii
tids eiii.opeislia sammanhang? Hans gestalt a r egenartad
o c h svårgripbar mot baligriind av lians egen tids Sverige. Blir l-ian sjalv fattbarare, hans regeringsåtgarder inindre upp- seerideviickaride, oin maii bringar liorioiia och l i a ~ l s politili i sainmanliang med tidens tankar o m furste och stat?
p.
-'
8. Stille, De l e d a n d e i d é e r n a i lirigföriiigen i Norden 1563-1570.'
Genei,alstaheii, lIed(1elanden f r å n l i r i g s a r k i ~ e t , IV: A s t o r n a . E n stu- d i e i oiga:iisatioil ocli t a l ~ t i k ; jmf. G. P e t r i , Kungl. F ö r s t a livgreiiadjirrege- rneiitets Iiisiol.ia, I, sitl. 109 ff.H. Almquist, Reforinatioiistiden ocli storinalitstideiis f ö r r a sliede (S\.eiislia follrcts Iiistoria, II).
K. Elander, S i l s S t u r e ocli T'istgötaiiifsten (i Historislia studier till- iignxde Ludvig Staveiiou.); S t u r e r n o r d e n s g å t a ; J ö r a i i Persson ocli Geliewiiz- b r e \ et ( H i s t . l'idsltr. 1926); Oin förliållaiidet mellaii Giisiav Yasa ocli Iiaris soii Erili u n d e r fiirra lialfteii a v å r 1.560 (Hist. TidslLr. 1930); I l e n s ~ e i i s l i a I>eslticl<iiiiigens fiingslaii<le i I<öperiliamii v å r e n 1563.
De Erilis fiender, som imiålade hans bild efter fallet, niitte honom med de gamla måtten. Det gamla idealet ai. fiirsteii, sadalit den kristna läran, i de germaiislia staternia icke utan stöd av förkristna förestallilingar, uppställt, bildar förutsiittningeii för arililagelseskrifteri~ns franistallning a r Erik. Tissa drag i Luthers uppfatbniiig a r överheten, starkt vax- lande i lians olika skrifter, kunde också ge stöd liarför. C r samma förestiillningsvarld, fast lialviiiistiskt omformad, haila- tar en tanliare som S h e o d o r ~ i s Beza sina omdömen oiii Erili, den störtade tyrannen l. Det r a r nied allt detta eii moralisk
måttstocli-, soin 1i0m till anviiiidning på statslivet. H u r vild- samt n~edeltidens politiska praxis iiii kunde avvika f r i n teorien -- m a n ville iii i det sista aldrig slappa det kristliga idealet för regenten, den rattradige l;onui-igen, » r e s iustus)) Först under senmedeltiden möter m a n ansatser till frigörelse fran detta, försöli att betrakta moral som eii sak, politik som en: Philippe de lomniiiles »i11Qmoires» är eii sadaii ansats. De reella förutsättningarna fijr denna utvecliliilg a r det liar
ej platsen att gå in p$. Men denna iiya anda iriom det
politislia ~iiiiliaiidet har ett vilt förgrenat id6liistoriskt rot- system. Statslarans emancipation friii den enhetliga teo- logislia riirldsbildeii böi.jade riiöjliggöras, da deii alitilca statsfilosofin Bterupptiiclites, siirsliilt .\ristoteles' slwifter. Den romerska rattens renassans, eii ytterligt I~etydelsefull faktor i seiii~iedeltideils l-iistoria, gav andra förutsiittningar 'j. Re- Iralitare av det historislin liaridelseförloppet frigjorde sig alltmer fraii det augustiiisiia schemat: liistorien blev för ileiii någol atiiiat iiii en sida av den eviga lianipeii mellan Giicl och cijiivulen.
Siii första 1;lai.a ocli oböi~liörliga teoretislia utfornining fick denila iiya syii p i historia, politili ocli stalslir i Ma-
~ - - - - . - . - - -
'
I,. Carclauiis, Ilie Idelire \-o111 \Viderstaildsi.eclit des I'ollis gegeii die reclitniiissige 0l)riglieit iiii 1,utliertuiii u n d iin Calviiiisiiius cles 1 6 . J a h r - liiiiiderts: G . Aspelin, I)e p r o t e s t a i i t i s l ~ a n ~ o i i a r l i o n ~ a l i c r i i a s politislit-filosofislia i d k i eterisl is lin ps societetens i I,uiid a r s b o k 1030).'
F. JIeiiieclie, Die Idee d e r Staatsrason, sid. 30 f.I.:i.ilc SI!' ocli llacliiavelii. f
In - -
A 2 . . :
Ingvar ;\nderssoii.
ehiavellis skrifter vid början av 1500-talet: Discorsi och 11 Principe, särskilt den sistnamnda. Statslärans eniancipatioii från teologi och nora alla ra ä r har genomförd med en hän- synslös k o n s e k ~ e n s , som hade en egendomlig verkan på samtid och eftervärld. Redan innan skriften om fursten
inångfaldigats genom tryckpressarna, för första gången 1532,
hade den spritts vida omkring i avskrifter l. Trots kyrkans
iordömande av ;\lachiavellis verk lästes och tillämpades de flitigt i 1500-talets Europa: redan 1520 synes »Fursten» ha funnit vägen till Xorden, där Christiern II förberedde en
översättning av densamma; kejsar Iiarl V och Henrili III
av Frankrilie studerade båda den snillrike florentinaren
'.
PoSitiska våldsåtgarder av sådant slag, som till och med i deiiiia härdade tid väckte uppseende, tillskrev man gärna »machiavellistiskt» inflytande: så satte den hugenottiska opi- nionen florentinskan Katarina av Medici's verksamhet vid Bartolomeinatten i sammanhang med studiet a\- hennes be- röiiide landsmans slirifter 3. - Annu vid mitten av århiiild-radet utgiorde I1 priiicipe Iiuvudsammanfattningen av de
nämnda nya isikterna om politiken; först från och iiied 1570-talet börjar den litterära disliussionen med utgångspunkt från Machiavellis skrifter att riktigt taga fart 4. På Erik XIV:s
tid var »Fursten» den bok, som innehöll der1 nya politikens teori och gav anvisningar för dess praxis.
Den id& o m statsförnuftet, »ragione di stato)), som Ma- chiavelli framställt, stod i djupt sanimanhang med tidens allmänna politiska utvecliling, utgången som den var u r det av den europeiska »jamviktspolitikeii» sönderslitna Ita- lien. Inom de under senmedeltiden konsoliderade staterna av den typ, som efterträtt feodalstaten, var en huvudtendens
-
l hleiiieclre, a. a. sid. 5 i f.
? C. T. Eiigelstoft, E'aulus Eliie, en hiografislr-historislr Skildring fra deii danske Reformationstid (Nyt Hist. Tidsskr. II), sid. 57; I'. Villari, S. hiaciiiavelli e i suoi tempi, II, sid. i l 5 f.
Jordan, N. Macliiarelli u n d Iiatharina von Medici (Hist. \'ierteljahrsclir.
\'I, sid. 339 ff.); jmf. hleinecke, a. a. sid. 65, not 1. - h l . Praz, Macliiavelli a n d t h e Elizabethaiis, h a r iclre varit inig tillgaiiglig.
Meinecke, a. a. sid. 63 ff.
starkt framtradaride: havdandet av statens höghet, stärkandet a v centralmakten. Ej heller de nordiska staterna voro fram-
mande för denna tendens. I Darirnarli hade den gjort sig
gillande under decennierna omkring 1500 fram till bakslaget efter Clirisbiern II. I Sverige hade den särskilt framtratt linder ett visst avsnitt av Gustav Vasas regering, den s. k -
tyska perioden l. hrvltonungadömets införande gav beliraf-
telseii p2 denna utveckling och skapade vissa formella förutsättningar för den nya furstemalitens verlisamhet, sam- tidigt soin det gav garantier för dess fortbestånd. För Gustav I'asas efterträdare måste det galla att fullfölja dessa ansatser. Erik X1F':s första regeringsåtgärder voro också präglade
nv en liraftig strävan att hävda statens makt Inåt och utåt. Hade då Erilis fortsatta verksamhet närmare sammanhang nied den då aktuella uppfattning av stat och politik, so111 i det övriga Europa så flitigt debatterats och tillämpats?
Skall rnaii upptaga denna fråga till undersökning, torde riian böra graiislia Iiuvudtendenserna i lians styrelse samt lians mest uppseendeväcltande regeringshandlingar, samman- stalla deni ined tidens politiska tänkande och praxis samt sijka se dem mot baligrund hiirav. Av skal som förut angivits, kan Alachiarellis I'rincipe liar anvandas som järn- förelseobjekt: framvuxen ur det politiska livets praxis, sam- inanfattar den dess teori; i sin tur användes den sedan som praktisk handbok a r tidens mera betydande statsmän 2.
Iiring Erilis utriliespolitik liar atsliillig diskussion stått j. Det framträder dock nuinera allt lilarare, att vissa grund- drag ända fr511 början liunna spåras i densamma. Redan
i de rådslag, som Erik under sin tid som utvald konung
Ii. Nordliind, a. a. sid. 5 8 tf. Formellt tog sig denna tendens uttryck, som utgiiigo från tysk patrimoriial åsliådning.
Vid sidan Iiarav torde maii sarslrilt böra observera den romerslca rattens betydelse. Erilts juridiskt bildade mediijalpare Iiade studerat denna vid tyska universitet.
Celsius', Cygiiceus', Droysens ocli Arnlieims a. a.; Fr. Westling, Det
riordislra sjuirskrigets Iiistoria; H. Hjärne, Svensl<-ryska förhandlingar 1564-
72; R. Hildebrand, Johan III och Europas lratolska makter.
I i i g r a r Andersson. I.:rilc S I \ ' ocli Alachiavelli. 9
insände till fadern, frainilräder hans starka intresse för ut- Sina undersåtars siiiileii i beundran och i förviintan på de
riiiespolitislia frågor och krigssaker. Det a r utan tvivel stora företagens utgång». Det galler att P striden »öppet
riktigt, att den stegrade diplon~atislia aktiviteten urider Gustav liansy~islöst taga parti för den ena emot den andra.
Vasas sista å r sammanhänger med det ökade inflytande, Detta iir alltid nyttigare än att stiilla sig neutral)) l. 1,yckan ä r
soin Erik - och även Jolian - under denna tid få l. Först
en Iirinna, siiger h a n en annan gång. »Ocli som kvinna a r
den gamle konungens död gav dock Erik tillfalle att fiillt Iion alltid vaii till de unga, de oförviiglia, de vilda,
utveckla sina planer. Den av laononii igingsatta esl~aiisioiien till deiii som djärvast befalla över henne» Denna stamning
i öster, jämte de samtidigt förda eiigelslia giftermåls- ocli av uiigdornligi övermod och ohejdad ärelystnad får hos
alliansuiiderliandli~ig~~rna, hotade Lybecks viktiga handel 11% Erili sin speciella lolialfiirg geiion? den litterära aiiknyt-
Ryssland och Daiirnarlis ltoiltroll över Sundstrafilien ?. Dela
niingen till goternas, »de gamle göters)), ärorika sagohisloria 3.
v i n d e sig ocksa mot Polen. Samtidigt rälii-iade Eril< iiven med Detta h a r harrnonierat förtraffligt med lians personliga laggning.
~ i p p l ö s n i i ~ g av B r ö m s e l ~ r o f ö r h n d e t fråra 1541. Allt detta ut- För en utrikespolitiker av denna inrilctiling blir helt
manade flera stater i Ostersjöbäcliei~et, och det ledde oclisi ~iatiirligt kriget, deil utrikespoliiiska aktionen framför andra,
följdrililigt fran1 till nordiska sjuirsliriget. Redan fran början h~ivudinedlet, förberedelsen till liriget furstens viktigaste ut-
av sin politiska verksamhet h a r Erik satt in myckeil energi bildning. Iirigsväseiidets organisation fattade ocliså Erik
på att hålla Sverige i lirigsberedsliap. I sina rådslag till som en av sina betydelsefullaste uppgifter. Han förberedde
fadern framförde h a n omfattande rustningsplaner och planer
- redan i fredstid - olilta tänlibara militära företag
'.
Att för offensiv krigföring 3. Hari iiledhanii att ig5n;satta ellerIian personligeii planlade sina lirigsföretag p i ett satt, sonz
fortsatta militära organisationsarbeten san-it befästningsar- ådagalagger betydande insikter i brigskoiisten, har Stille nzed
beten, särskilt p3 det dåtida Sveriges vilitigaste ocli sårba- Bvertygande bevisföring lilarlagt. Iletta framgår 511 lilarare
raste p ~ ~ i ~ l i t , Elfsborg
<
Den starka expansionsdrift, som genorii elt detaljstudiiiiii av Iiaiis ],rev. För Machia~elli varpräglar hela hans utriliespolitik, kuralitäriserar honom som oclisi furstens stallning till kriget en av de viktigaste fragor,
en f ~ i r s t e av siil tids typ.
han debatterade, ocii lian liar utförligt yttrat sig däroiii.
Det iir deilila furstetyp, ensidigt inriktad mot den egna »Eli fursten, sagcr han, »bör ej sysselsätta sig med annat,
stateras hävdande genom Iirig och erövring, sonl Machiavelli ej tiiiilia pH annat, ej vinnlägga sig o m annat an kriget,
sliildrat i I1 Principe: ~Iilgeiiting försliaf'far fursten ctt dess lagar och väsende; Iirigskoi-isteii a r den enda korist,
sådant anseende som stora företag)). Som eseii-ipel 1iiirpA som anstar en liärskare))
. .
.
Iirigslionsteii får således al-har han givit Ferdiiiar-id av Spanien: ))halis företag lia drig förstiiiimas, ocli » i fred iniste maii rinnliigga sig däronl
alltid varit stort anlagda, och h a n liar därigeilom fiingslat -. .-p
-p-pp- Priiicilie, cap. S S I . - F ö r föreliommaiide citat liar i regel Hj. Berg-
malis översiittniiig begagnats iilcd s i n a r r e i i i d r i n g a r . Den ii. fri ocli om-
'
Lalidberg, I)e nordislia iilieila iii id er 13röirisel1rofiirt~~1ric1et, sid. 2 6 5 f.skriraiide, m e n syrles oftast traffii m e n i n g e n ; r e n a felöversiittniiigar före-
"~ri detn!jiiiidersiilt~ii~ig a v Eriiis g i f t e r m i l ~ ~ l a i i e r \-isar samnlalilianget
Itomiiia dock. mellan dessa och lians övriga politili. E n dyliii uiidersöliiiiiig sliall p i aiiriat
ställe framliggas. Priiicipe, cap. SST'.
V o l i a i i N o r d s t r b n ~ , I ~ a d i o f ö r e l a s ~ i i i ~ g a r oiii »Tlie g a m l ~ l e götlier)). -
Laiidberg, a. a. sid. 7 5 8 ly. och Geiieralstal~ciis n. a . sid. 1 2 f.
I I.:iiglaiid framliöllo E r i l ~ s represeiitaiiter geiiternot Vasaattens l ~ e l a c k a r e lan- "laidrag till l i a i i i i e d ~ n i o m G ö t e l ~ o r g s ocli Boli~isliiiis foi.iiininiieii ocli
dets i r o r i l t a , u r i l d r i g a Iiistoria (I,andberg, a. a. sid. 2 3 3 ff). J l o t s v a r a n d e Iiistoria, II, sid. 1 0 2 R.; b r e r i Elfsborgs slotts ailiiv (biaiici u p p s r ~ a p l ~ a d e
srciislta b r e v i Kigsarltivet). franistalliiiiig liar gjorts i Sliottlaiicl.
10 Ingvar Bndeissoii.
till ocli med niera iiil under krig, vilket Itan ske dels geiioiu
ouningar, dels genom eftertanke))
'.
Erilis nämnda militära organisationsarbete erbjuder rnainga drag av största historiska intresse. Han bryter hlir rned det systern, som i regel var allenaharskande vid denna tid, t. ex. i Danmark, systemet med uteslutande värvade Iiiielitar. Redan Gustav Vasa hade mot sliitet av sin rege- ring slagit in på en annan vag, att rekrytera rikets krigsmakt nled inländskt folk, vilket var lättare att hålla i styr och billigare att besolda an det svårhanterliga utländska lirigs- folket
"
Men i stor skala genomfördes detta först av Eril;, villieii redan från börjaii av sin regering tog itu med attorganisera och u tbilda en inhemsk liar. Han anlinöt sålunda
i viss mån till tidigare försök, nien förlänade åt hela orga- riisationen en fasthet, enhetligliet ocli följdriktighet, soni tidigare varit okand. Härigenom korn den svenska arril6ii att inta en sarstallning i Nordeuropa
Givetvis ha elionomislia hänsyn ocli hänsyn till Sveriges geografiska lage, som medförde, att landet lätt kunde av- stängas frin den utlandska legoli~~ektsmarliiiaden, spelat sin stora roll vid Eriks organisation. Men den var ej blott en nödfallsåtgärd, vidtagen efter kriqsiitbrottet. Erik har pre- ciserat sin uppfattning i ett brev till Claes Christersson Horn: »Som I ocli rådhe oss till att latlie ahntage tyskt Brigzfolch, efter tliesse sweiische latlie sig liöre att tlie icke gerne \vele lathe sig bruke till slaclitt vthi markenn, så andog \vij haflve giflvidt w i r e Commissarier vthi befalning, soni ni1 senest droge Att Tyssland, nemligen Olof 1,arssoii och nogre flere, att the schole oss itt alintall folch förschafue, hoppes oss dog lijch~vell, att wij så gott dugeligitt folch schole haffiie vthi the swensche, når the blifwe tlier till holdile och briikede, s o asoni
Erilc XI17 ocli Jlachiavelli. 11
wij kunne hafwe vtaf the fremmendhe» l. Ett an mera prag-
nant uttryck har Eriks tankar om svenskt och utlandskt krigsfolli fått i ett hans brev till Claes Christersson Horn oni de svenska knelitarna i Estland, vilka han ansåg missaktade av beGlhavarna :
» M
en \vi kunna wal tanka, att fördensliull tie aro svenske, derföre äro de nu intet bättre aktade, utan man hiller dem för m a k och afskrap, liliasom de icke vore- såviil folk som andre
.
.
.
Och g i r oss icke litet till hjertat,att desse har, som are oss så tro och hörsamme och gerna are, der \.vi wele hafva dem
. . .
skulle nii så platt blefva utskutna och föraktede framför de andre, soni dock frem- lingar äro, hvillia dock allt tjena för penningars skuldTidigare inhemska bruli ocli föreställningar lia viil icke varit utan sin betydelse vid denna Eriks organisation. Men det fanns en auktoritativ skriftställare under 1500-talet, som med all rimakt i sina olika verk fört den nationella arméns talan. Skriftstallaren var Machiavelli. Sammanhanget har antytts av generalstaben 3. I I1 Principe ha två Iiapitel ag- nats åt frågan om inhemska trupper, en av dem som ligga författaren närmast oin hjärtat. »Det valde, som beror av legotrupper)), heter det har, »kan aldrig vara fast och tryggt
. . .
Orsalien härtill ar, att de icke aga. . .
annan anledning att draga i falt an den lilla lönen, vilken ingalunda kan förmå dem att gå i döden för din skiill)) 4. På ett annat ställe heterdet: ))Konung Ludvig SI:s far, Karl VII, som genom tur ocli duglighet lyckades befria Frankrike från engelsmannen, insåg nödvändigheten av att upprätta egen Irrigshar s c h uppsatte därför i sitt rike gendarmerikårer och infanteriregementen. Sonen Ludvig upplöste sedan infanteriet och började i stallet taga schweizare i sin sold)). Detta blev orsaken »till detta lionungarikes faror))
. .
.
Intet furstendöme kan varaPriiicipe, cap. XIr'.
Weneralstabeii, n. a. sid. l 5 tf.
Generalstaben, a. a. sid. '21 R.; detta utesliiter emellertid icke, a t t Erik var angeligen om att lia några utliiidslta legolc~iet<tar, siviil tyskar som skottar ocli fransrniin; t. o. m. sclineizare.
l Historiska samlingar, I I (l795), sid. 7 f,, not.
? C. hniierstedt, Grundläggningen af svenska väldet i I.ivlaiid 1558- 1363 s a m t deraf alstrade strider inom Vasahuset, sid. 66.
Generalstaben, a. a. sid. 1 0 f. Principe, cap. XII.
Y Principe, Cap. XIII.
12 I i i g r a r diiderssoii.
tryggt, ))om det salinar inhemska trupper)), ocli detta a r s i -
dana, »som iiro sammansatta as7 dina .undersåtar, dina med-
borgare, dina anhangare)) l .
Erilis talilislia orga~lisation h a r iiven satts i samman- hang ined Macl-iiavellis lära o m lirigsironsteii
"
m5lianda med rätta. Eriks syn på lrriget och dess redskap, sådan den framträder i liela lians arroganta utriliespolitilt, hans mål- medvetna arbete på eri inhemskt rekryterad har, allt detta Överensstämmer med de för tiden aktuella tankar, Machia- velli framställt om dessa ting.Samma frandskap i uppfattningen k a n iakttagas i vissa av de krigiska specialitgarder, Erilr genoliiförde, vilka frani- för allt tolliats som framsprungna ur hans grymma, rent av on~aizsltliga natur. Hans förliärjande av Ronlieby och ned- görande av dess befollining lia tidigare uppfattats så; del liar nyligen visats, att reella handelspo1itisl;a grunder för lians l~andlingssätt förelegat 3. Hans planer lia liar varit mycket ~ i t t g å e n d e : Bleliingeborna sliulle bortföras, Iai-idskapet kolo- niseras med svenska och finska biinder & . Likiiallde planer
Pia oclisa föresvävat lionom i fråga om de nors1;a graiislancl- sliapen iiiot Xorrlai-id. Då Collari i början av 156-4 företog sitt tåg niat Norge, instruerade I<rili honom att sända jäm- tarna ocli 1iiii:jedalsborr-ia med liustrur ocli barn till Sverige, varefter s-\~eriskt folk sliulle sattas i stället j.
Tanltei-i att pR detta radilcala satt befästa den erövrande statens valde i ocliuperade laiidområdeii har, med aiilaiyt- ning till olilia l-iistoriska erfarenheter, fl-amstallts ocli sysle- i~aatiserats av ?Ilacl-iiavelli. Det biista siittet att vinna fast fot I erövrat onaråde, för s5 vitt invanarna iclte liöra till samma land och lia sanima sprak soin erövrarna, iir enligt hoiiom, att de senare bosatta sig i landet. Men ett anilat förträffligt
Priiicipe, cap. S I I I , s l u t e t . Generalstaben, a . a. sid. 10 f.
"h. Vejde, 1-:rik SIIT ocli ödelaggelseii a r ltoiiiieby I j l i 4 (Scaiidia 1020).
i Smst., sid. 5 6 ; \T7estliiig, Det iioidislia s,j~u,?rslirigets Iiistoria, I,
sid. i 3 .
"
\Vestiing, a. a. sid. $8 f.E r i k S I T T ocli Jlachiarelli. 13
satt iir »att anlägga lioloi-iier på en eller två platser, som Iruni-ia anses vara deil nya statens nyclilar)). Detta tillväga- gangssatt ä r ej dyrbart och det skadar och uppretar endast dem, fran ~ i l k a jord och hus tagas för att givas åt koloni- sterna
'.
Det a r en dylili uppfattniiig som föresvavat Erilivid den blodiga framfarten i Ronneby. På hans framfart i
lirigserövrat tand passa väl Machiavellis cyniska ord: d 3 m a n bemilitigar sig regeringen, niiste m a n överväga ocli utföra alla nödvändiga grymheter »på en gang för att icke
behöva upprepa dem varje dag
. . .
Oförrätter sliola begaspå en gång, sa att folk icke riktigt hinner uppfatta och för- arga sig över den bittra sn-ial;en»
'.
Jainval i Estlarid ha dylika koloi-iisatioi-isplaner varit å barie. Detta gallde bRde de f A n hlagiaus erövrade landsde- Pariia, där frainfarteii var likadan som i de slianslia land- sltaper-i 3: och de o m r i d e n , d ä r laridet ödelades genom rys-
sarnas framfart. Odesl-iemn~anen s!iulle befolltas med »över-
lopl~sfoolk» fr5u Finland, dar »de sitta ocl-i trai-iga sig var inp"eri andra))
'.
Det a r samma tillvagagångssiitt soia-i i Blekinge, i förstorad s1;ala. Det iiiarlceras sarsliilt i instrulr- tionerna, att de iiiflyttade sliola bosiitta sig tillsanamans, ej blandas med esterna; allts; verliliga koloilier j.i v e n andra a\- de atgärder, Erili vidtagit i de stadigara- rande erövrade oinl4dena p5 andra sidaii Ostersjöri, äro i detta san~ii-ianhai-ig belysande. I den ena instruktionen efter den andra inskiirpei- hain hos ståtliållarna, särskilt hos den i detta avseende ri-iotstriivige Svante Sture, att de skola vara stringa inot adelsmänneri och stödja b ö i ~ d e r n a i deras svara sta!lning sorn livegna 6. Ona adeln ej vilie fullliomligt under-
Principe, cap. I I I . ? I'riiicipe, cap. VIII, slutet.
C. hniierstedt, n. a. sid. 1 0 9 .
C. .Ariiierstedt, a. a . sid. 129 ff., siirsltilt deii ovan citerade slirirelsen till 1.;. Håliaiisson 1362 29,'s, t r y c k t i Ar~vidssoii, Handl. till upplysiiiiig af Fiii- lands Iiifder, S, sid. 5 2 .
'Hi. Aiinerstedt, S ~ e i i s l i a ri l t l e t i Lirlaiid 1564-1370, sid. i i ff.
kasta sig, sltulle man ~ s m å l i a t a den ocli söka medel och ut- vägar att rota de11 iit»
'.
Aveii mot det alltför miilrtiga Reval vande sig konungens planer. Vidare framhölls, att konun- gen icke tillat, att adeln i landet skulle .»clvaste och stupe)) bönderna, son1 lydde under dem, en i denna tid nog sh uppseendeväcliande befallning, tillkommen efter hemstallan a\? Claes C:hristerssoii Horn ?.Samma inställning till san~liällslilasserna sonr i det er- öurade Estland har Erik, m~itatis mutandis, visat i Sverige. Även här var han en adelns fiende ocli strävade han i viss mån att hålla sig val ined småfolket, aven on1 också detta, sarskilt då lionungen inisstänkte bristande trohet, kunde f2 vidkaniias hård räfst. Hans regeringstid präglas av kamp
inellan de kungliga höghetsansprålren och storman~iens sjalv-
standighetslirau. Vid hans fall stod den upproriska adeln som den segrande lrlassen och utkravde au hans efterträdare lönen för sitt bistånd i de grlindlaggande 1569 ars privilegier. Erik strävade från början målmedvetet att avkriiva det svenska fralset den f~illaste ersättning för dess sarrattigheter 3. Den iitkravdes i Iirigstjänst, i deltagandet i herredagar och i diplo- matiska besliiekningar. Karaktäristiskt nog möta blarid an- Itlagelsepunkterna mot Erili, villia delvis utredigerats till adelns behag, följande: »han ville förarme och slätt i rötei- förderfve Sveriges rikes gode maii och adel, til hvilliet han iiågre åthskilielige sat hafver ugtenltt hade med theil olide- llge rostienst haii lade tliem iipå, så ock the månge herre- möte han fordrede tl-ienl fil, thesligest ock the långe, be- svairlige reser och legationer, iher til han them uthari rikes bruikede
. .
.»'.
Redan tidigt förefanns en iilotsattning inellaii Erik och
l C. Aniierstedt, s. a. sid. 134.
C. Biiiierstedt, a . a. sid. 128, jmf. s. 42.
Forssell a. a.; Soreiissoii, Adelns riisttjanst ocli a d e l s f a i i a ~ i s orgaiiisa- tioii 1521-1680 (Hist. Tidslir. 1922), sid. 122 ff. ocli 1 3 3 .
Sv. Riksdagsaliter, I I , sid. 3 2 9 .
I<rili SITT ocli &lacliiavelii.
vissa adelsrniiii l. Motsattningeii sliärptes efter liaiid s c h
kom att omfatta större adelsgrupper. De gamla svenska stormansatterna sago med ovilja, h u r Erili, i stallet för atl
söka sin gemil ur deras krets, bedrev giftermålsunderhand- lingar i olika främmande Iiinder, h u r han krossade hertig Johan, förbunden med dem genom dubbelt närmare slakt-
skap
',
och hur han ltastade landet i krig med Danmark,varigenom adelsmannens rustfjänstslryldighet blev ytterst be-
tungande och dess ut on^ deras processvis mödosamt hterfor-
värvade egendomar på danslt botten äventyrades 3. Man-
grant slölo sig stormännen till hertigarna i upproret 1358,
Stödd av sina borgerliga medhjälpare, förde Erik kam-
pen xnot adeln. Han tog oclrså understundom de lagre stan- derna till sin hjälp inom riksdagen &, och han var alllid angelägen att genoni skänker och jnnestbevisningar hålla sig
väl med bondeståndets representahter j. Detta uteslöt vis-
serligen icke, att lionungeii ofta med yttersta stränghet ingrep också mot bönderna, dh han ansag majestatels liöghel olill- fredsställande bevakad.
Allt detta utgör inoin Sverige en niotsvarighet till aii- satserna inon1 den estliindslia politiken. Meii det är framför allt en parallellföreteelse till den kamp inellan centralmakt och feodalnialit, som förts inom många Europas laiider uii- der slutet av medeltiden och början av nyare tiden.
I
Franli- rike lilisoni i Danmarlt liommo ceiitralmaktens representan-'
E l a n d e r , On1 förlibllaiidet mellan Gustav Vasa ocli Iialis soii l<ril; laiider f ö r r a Iialften av a r 1560 (Hist. Tidsitr. 1'3301, sid. 1'36.Se sarsltilt Elallder, S t u r e r n o r d e n s gata, passim.
Allt sedaii 1500-talets hörjaii v a r d e t f ö r deii svenslia adelii e t t vitalt i n t r e s s e a t t å t e r f i sinn iiidraglia gods i I l a n ~ n a r l i . Uiider Gustav Trasas rege- r i n g liade d e t t a i viss utstriicliiiirig lyckats. Se t. ex L a n d b e r g , a. a. sid. 9.
23, 220 etc.; B. 13oëtliius, Nils Pederssoii Uielke (Sv. biogr. lexikon, -I), sid. 18'3:
Landberg, P e r Bralie d. a . (smst., S), sid. 653; Iioiig F r e d e r i k d e n fvrstes daiislte Elegistraiiter, sid. 4 i 2 ; 1)aiisl;e Iiaiicelliregistraiiter 1535-1550, sid. l 5 4 ff.
A. Nilssoii, Den sveilslra riksdagen u n d e r Eriii S I f T : s regering, pas-
s i m ; jmf. K. Almcliiist, a. a . sid. 158. I l e t b ö r observeras, a t t d e t h a r icke ar f r i g n o m e n demoltratislc instiilliling i m o d e r n nieniiig.
"
S r . Riksdagsalcter, I I , sid. 150, 133 ff.Iiigvar .4iiclerssori. Eriii SI!' ocli llacliiavelli. 1 7
ter i en oundviklig konflikt med herrarna ocli funna därvid svarjningar; det ar en fis idé, villieii till slut driver honom
naturliga bundsförvanter bland andra sariiIiaIlsliiasser. P5 till "ravivlade handlingar. Det samnianhanger va1 riied hans
liknande sätt hade förhållandena ofta gestaltat sig i de itali- sinnessjukdom, vilken har utpräglat paranoid karaktär l. Men
enska snaåstaterna. Lilisom Jlachiavelli, som ovan riäiiint, man skal% aldrig glömma, att begreppet samiilansvärjning
sysslat med f~irstens stallning till samhallsklasserna i ett er- f6r honom och hans samtida icke var ett tomt ord, utan
övrat område, har han ocliså i s a m i i ~ a anda behalidlat mot- ledde sig som en fruktansvärd, ständigt hotande fara. Erilis
svarande problem inom » p r i n c i p t o civile)), i en stat, dar fader hade haft erfarenhet darav. I-lans broder hade börjat
fiirsten ej genom våld ulaii med invånarnas goda niliine siii självständiga politiska bana med ett företag, som i viss
Iiomniit till makten. I flera vilitiga pullliter later sig givetvis m i n hade karaktären av en sarnmansrarjnii~g mot Erik.
hans detaljresonliemang ej tillämpas på svenslta förhallanden, Det iir också ltaralitiiristiskt, att hos tidens politiska teoreti-
d å lian utgår från olika furstetyper i sitt heniland med dess ker sammansvärjningen skildras som ett ständigt hotande
väsentligt olika föriitsiittningar. Alen de ak~strakta Iiuvud- spöke, mot villtet alla säkerhetsåtgärder måste vidtagas och
dragen i hans frarnstallning iiro belysande i detta sana- vilket man alltid måste rakna med
'.
E n furste av den typ,som Erilt förkroppsligar, måste ständigt frukta planer mot sitt liv och sin krona.
Själv kunde han sålunda ej vara nogralinad med sina
att - antingen fursten uppnått sin stallning med folkets medel. Av de åtgärder, Erik begagnade i sin kamp för
eller med de stores lijälp - lian Ilör halla sig val med eller konungadömets höghet, \räckte några särskilt uppseende, var-
söka viiina folket. Det ar bättre att sta ensani på höjden om anlilagelseslirifterna mot honom tydiligt vittna. Det a r
iiii att lia omkring sig många, som tyclia sig lika goda so111 införandet av en ny doinstol, konungens nämnd, och den
regenten. Av folliet Iian han e<j befara aniiat an på sin höjd där använda metoden med pinliga förhör i vissa brottmål;
avfall, av stormiiiineri daremot uppror, Gentemot opalitliga vidare de skymfliga och blodiga mått och steg, han använde
stormän bör fursten förhålla sig p& tvenne satt: beror deras mot adeln, 1;~ilminerande i Sturemorderi. Allt detta var
handlingssätt p i fegliet ocli rädsla, ltaii han utan risli begagna något oerhört i landet. Det sistnämnda jaiiifördes med Kri-
sig al7 dem; beror det på förslagenhet och arelystnad, Iiör siierns, den omilde tyrannens, framfart. Hur ter sig nu
han belaandla dem som öppna fiender l. Det är nlasimer, detta, sett niol bakgrund av vad som förekom i samtidens
som på sitt satt liunna förefalla som Lruismer: för Rfachia-
~ e l l i s samtida voro de, så öppet uttalade, djiirva o c l ~ ö ~ e r - Det galler då först att uppta till behandling koiiungens
raskande. De sammanfatta många erfarenheter från ceiitral- n i m n d , som för Erilis störtare stod som hans kanske värsta
rnalitens kamp mot feodallierrariia. De stil ocksil i örer- redskap i kanipen mot adeln. För att vinna en fast utgsngs-
ensstammelse med Erilis upptriidaiide genternot herrarna i punlit för diskussionen a r det nödvändigt att ännu en gång
uppställa en ofta debatterad fråga: vilka paralleller till den
Erila misstanlisamhet gentemot adeln sliitrptes alltefter iiya domstolen erbjuda sig i det dåtida Europa. Jarta ianlite
som inotsiitlningen blev starkare. Genom hela senare delen sig, att uppslaget lionimit från England; de svenska gifter-
av hans regering går son1 en röd trad rädslan fur saminaii- målsunderhandlarna där, sarsliilt Dionysius Beurreus och
~ ~
'
Wigert, Erilc XIV.I Principe, siirsliilt cap. IS; j m f . cap. SIS. ? Principe, cap. SIS.
Iiigrar .-iiiderssoii. Erili S I V ocli lfactiiarelli. 19
Nils Gylleiistierna, Iiunde tänkas under sin vistelse i Eng- Inade i olika länder upprättats kungliga domstolar, ett viktigt
land ila tagit del av detta lands rättsliga institutioner, som ~ljalpmedel vid centralmaktens starkande. Parlanleintet i Paris,
tilllnommit under den starka kungamaktens franiiaiarsch. De Stjärnlnammaren i England, Christiern 11:s kammarrätt i Dan-
sliulle så ha vidare befordrat Itunskapen o m dessa till Sve- äro alla uttryck för denna gemensamma strävan, ehuru
rige
<
Häreniot har E. Hildebrand pekat på de tidigare iillliomna olika tidigt. Genom konungens Iiöga nämnd h a rdonastolar av jämförligt slag, som f~iilnits inom landet: borg- Sverige för första gången fått en verklig niotsvarighet till dessa.
ratten eller t~änii~deil, senast anrräiid under Gustav Vasas Liksom i dessa fingo i nämnden juridiskt utbildade ämbets-
regering, där tvister nlellan Iionungeils tjänare avdömdes; nigän inflytande.
vidare det av Konrad von Pyliy organiserade kungliga re- Vad det speciellt nya ämbetet, konungens prokurator,
gementet, vilket efter tyskt mönster fungerade både som ,allgår, liar detta även, som Eden antytt, motsvarigheter ute
statsråd ocli liögsta doilistol ocli i denna senare egenskap
a
Europa. Edén har fäst eippmärksamheten vid Reichsltam-levde kvar aven efter Pghys fall
'.
Järtas hypotes torde vara rnergerichts prokiiratorsambete. E n ännii närmare rnotsva-f6rfelad; däremot äro Hildebrands iakttagelser träffande. Den righet torde finnas i Frankrike, vid dess viktigaste kungliga
liungliga nimildeii ä r icke »någon för~itsattningslös nyhet i domstol, parlaineritet i Paris l. I tidens franska författning
vår rättskipnings historia)). Men de tidigare institiitionerila funiios åtskilliga ämbetsmän med titeln procurator regis, pro-
äro blott ansatser och ha icke varit så vittsyftande som clireur d ~ i roi, verksamma som konungens representanter i
Eriks nämnd. Den itiiiehåller ocksa mycket nytt. olika ämbetsverk. E n av dessa fungerade, tidvis betitlad getie-
Dess bisittare äro till största delen ofrälse eller tillhöra ralprokurator, i denna egenskap i parlamentet: han hade h ä r
lågfrälset; av dem äro flera juridiskt iitbildade. Vidare liar att »försvara lionungens rättigheter och den kungliga doma-
ett nytt ämbete med ny beteckning skapats för lioiiungeiis liens integritet, övervaka den allmänna ordningen)) och beirra
specielle representant vid domstolens saii~mantraden. Det är iss sa förseelser. Han utnäniiides enligt praxis iinder slaitet
konungens prokurator. Slutligen användes vid förhör rörande a r medeltiden i regel av konungen litan liansyi~ till parla-
vissa brott, särskilt majestätsbrott, som ilamrit ett iiytt för- rilentets önskiiiiigar
'.
Detta svarar i huvudpunkterna motfarande, pinligt förhör. Alla dessa tre nyniodigheter påtalas deil svenske proliuratorns ställning. För dessa icke oväsent-
med stor skärpa i aiililagelsealtteriia mot Erik 3. De två si- liga anordningar saknas sålunda icke kontinentala paralleller.
sta sakna motsvarigheter under Gustav Vasas tid
'.
Meil allt ;4tt den svenske I;onungen haft möjligheter att sätta sig in idetta står i djupt sammanhang med tendenser i samtidens Iiontinental riittsorgailisatioii, visar inventariet över laans böclner.
allmäneuropeiska rättsliga utvecliling. Här möter bl. a. en bok, betitlad »Liber super parlamentum
Under sl~itet av medeltiden och böljan av nyare tiden I'arisieiise)) 3. Den torde r a r a identisk med 1300-talsjrrristen
Guillelmiis de Brolio's avliai1dling over Pasisparlamenlets
i Jiirta, Försijlc a t t framstiilla sveiislca Lagfareiilieteiis utbildi~iiig: .
. .
praxis, »Stilus cririe parlanieilti Francie)), villien alltfort var(i Vitterhets-, Historie- ocli Biitiquitetsal~adetnieiis liniidliiigar, SIV), sid. 311 f.
-
E. Hildebraiid, On1 iirspriiiiget till liotiiiiig Erii; SIT':s iiiimiict
iHist. Tidslir. 1804). 1 Edéii, a. a. sid. 1 5 3 .
Sv. Kil<sdagsal<ter, II, sid. :120 f,, 3 2 9 , 330 f. Viollet, Histoire des iiistitirtioiis politiques et administratives de la
"le tidigare moisvariglieter till p r o l ~ u r a t o r n Hilclebra~id pipelrat (a. a. Praiice, III, sid. 3 2 7 f , ; Holtzniaiin, Französisclie WerfassuiigsgescliicIite, sid. sid. 3 5 5 f.), ä r o av iilera tillfiillig a r t . Se vidare N. Ed5.11, Om celitralregeriiigelis 251 ocli 3-16.
orgaiiisatioii iincler cieii äldre Pasatiden, sid. 153. :' I-Iariclliiigar,rijr, Sltaiidinaviens Iiistoria, SS1711, sid. 390.
Ingvar Andersson. Erik XIV och hlacliiarelli. 2 1
flitigt anlitad och urider tiden frani till f558 hade utghtt i r%tt» l. För den kungliga nämndens talrika förraderimål
icke mindre ä n tio tryckta upplagor
'.
var detta fidrfaringssätt av ararde; det upptogs och prakti-Konungens n ä m n d dömde efter landslagen och konungens serades med en haiisyrislöshet, som iclie kunde undgå att
hovartililar. Utmärkande för dess tillaragagingssatt var sar- riieka förbittring. F ö r Erilis absolutistiska strävanden h a r
skilt det pinliga förhöret: det igenkännes utan vidare som inrattandet av en domstol av detta slag betytt ett litomor-
härstammande från romersk rätt. Undantagsvis hade sådant dentligt stöd.
.tidigare förekommit i landet, däremot aldrig tillämpats kon- Att en sådan domstol haft e n enorm betydelse i en väl-
sekvent. Den indignationsstorm detta förfarande väckte i ordnad stat, har stått fullkomligt ltlnrt för den florentinske
Sverige Iiaii utläsas u r anklagelseskrifterna: d a r talas o m teoretiker, nied vars tankar Erilis politislia systeni ofta visat
))recliebenkeii och alleharide marter)) och b u r »en part are sig överensstiirnma. &lachiavelli talar såväl i Discorsi som i
\vordne inarterede, reckte, pinfe och brände, at the skuIle Principe o m fördeleii a v en dylik institution. I den senare
helienne tliet som aldrigh var .
.
.
Y
F~ullliomligt friimmande skriften heter det: »Bland val ordnade ocli styrda riken Iranför ursprunglig svensk rättsuppfattning* hade emellertid pin- man i våra dagar räkna Franlirilie, d a r det finnes en massa
liga förl-iör under senare delen av medeltiden alltmer kommit förträffliga statsinstitutioner, på villia konungens frihet och sa-
i bruk i olika europeiska länder, under inflytande från den kerhet beror. Främst bland dessa står parlamentet..
.
Den somromerska ratten. Vid införandet av denna i Tysliland mot ordnat detta rilie, liände 5 ena sidan val till de storas makt-
l ned el tidens slut hade iiietoden överallt liommit till anvand- lystnad och förmatenl-iet och visste, h u r nödvandigt det var
niing; vid de tyska universiteten hade Eriks jurister studerat. att lagga dem betsel i m u n , å andra sidan kände h a n det
Under 1330-talet hade i det tyska riket den nyordning av ratts- hat, som allmänlielen just på grund a v rädsla hysie för de
rasendet ägt r u m , s o m sammanfattades i Constitutio criniiilalis stora)). Den svåra uppgiften att reglera detta överlämiiade
Carolina, »Iieyser Karls des ftinften
.
. .
peinlich Gerichtsord- han »åt tredje man, som utan att besvära konungen kundeilung)), vilken angav principerna ocli fastställde praxis I l e d slå ned de stora ocli gynna sinåfolket»
detta verk a r utan tvivel identisk den i Eriks bibliotek befint- Bland de speciella vildsåtgärder, som Erik använde gent-
liga bok, som i inventariet benämnes »Iieiserlige Malefitz emot adein, voro de s. k. Sturemorden de mest uppseende-
väckande.
Guillaume di1 Breuil, Stilils curie parlamenti, utg. a r F. Aubert i Col- Tidens politik var iclie nograltnad i fråga o m sätt
tectioii de textes pour servir a l'ktude et i l'enseignemerit de l'histoiie, 42. att bringa u r vägen besvärliga motståndare. Det politiska
- Det h ö r observeras, a t t parlamentet till sin ursprungliga liaraktar var e t t mordet spelade under 1400- och 1500-talen en roll som väl
den kungliga maktens redskap, e h u r u det efter h a n d lrom att bli en mot ceii- aldrig förr eller senare.
Da
Ranke fördjupade sig i dennatralmakteii s j a l ~ ~ s t a n d i g institution. T'id 1500-talets början förekomma i ratts- tids historia, kom h a n till en uppfattning, som h a n givit ut- teoretislia verk karaktäristiker a r parlamentet, som t a fasta 115 såväl deii eiia
som den a n d r a av dessa sidor. J m f r Segssel, La Grand' moriarchie d e France, tryck i orden: »Das Schiclisal Marlinuzzis, Escovedos und
och hlachiavelli, Priiicipe (se iiedan sid. 28). Guillelm~is d e Brolios avhaiidliiig anderer sclieint eine Tlieorie des Jalirhunderts voraussetzen
t a r givetvis fasta p å de ursprungliga förliållandeiia. - Se i allmänhet Holtz- marin, Frauzösische T'erfassuiigsgeschichte, sid. 198, 237 f., 341 ff.
Y SV. Rilisdagsakter. II, sid. 329 f. l Handl. rör. Skandinaviens historia, XXVII,sid. 390. ~ J l a l e f i t z » a r ett tyskt
.Jmf. G. r o n Below, Die C'rsacliei~ der Kezeptioii des röniischen Rechts uttryck, »das von einem peinliclien Gericht zu ahiidende \'erbreclieii bezeiclx-
i i i Deutschland. nerid» (Grimms TVörterbucli).
Y!>
Iiigvar ,\iidercsom. E r i k St\' ocli I\lacliiaaelli. ,.f
z u lassen, ilach der souveranei1 Hauptern Dinge diesel. Art farste, soin iir m å n o m sin ilaakt, nödgas avsti från att
erlaubt v a r e n »
'.
laandla riittsiniiigt~; lian skall blott haridla efter nödviiii-Spår av sådan uppfattning finnas också i Norden. Fred- digheleris lirav. Det finns det »som liknar brott, men som
rik
II
av Danmark Iat röja livländaren Conrad Ceskull ~ s t a d l i ~ m l m e r trygglaet ocli välstånd»',
Mera speciellt be-vagen l560 2. Erik XIV h a r vid sliilda tillfallen planerat poli- handlas f ~ i r s t e ~ i s mordratt i Discorsi. AIachiavelli tar liar
tiska mord. 1362 befallde h a n Nils Gyllenstierna, som d å sin ~~tgåilg~piiiilit i en hiindelse från antikela, Rornuliis' bro-
vistades i London, att låta bringa »tlien förräderen mi1oi.d derinord: »hl$nga anse det kanske för ett dåligt exempel, att
Robert)) o m livet, detta med hänvisning till ett rylite, att Romulus
. . . .
började iiied att drapa sin broder ocli sedandeniie slrall 11:i lagt planer till Eriks fördärv. Herr Kils bör osv sitt samtycke till att mörda sahinerlionui-igeii Titus Ta-
»bevelie nigen utaff the Franssoser, Tysker eller annet parti tlus, soni valts till lians medregent
. .
.
Detta vore nog rili-thertill)). Xiirmare planer för mördarens ulldliommande upp- Bigt, oiii man icke måste taga i betraktande deii avsikt, Ro-
@ras 3. l567 erhöll Claes Iiursell i uppdrag att låta mörda n n u l ~ ~ s liade iiied detta sitt niord»
"
1 ett annat summan-Jost Clodt, tidigare syndiciis i Reval: »
. .
och tlaer I ~yille Eder Ilang uttalar han sitt förakt för Perugias tyrann Giovaiilpa-ther im ~vinläggie
.
.
.
då giöre I oss therutinnen behagelig golo Baglioni, som icke begagnade tillfallet att döda si11tienst»
'.
Erili talar fullt öppet och obesyärat o m dessa åt- fiende, piveii Juliiis II, d i denne 1505 var i hans våld 3.garder; de ingingo tydligtvis enligt lians uppfattnii-ig fullt natur- Samma uppfattning talar u r Eriks noggranna instruli-
ligt i den praxis, som politikern hade att tillämpa i mera tioner för de niiniilda morden. Sin iilest sliramliiaride till-
koniplicerade sitiiationer. liimpnirig ficli denna åskådriing i Uppsala 1567
'.
I sin undersökning om-överhetens mordbefogenhet uii- Händelseförloppet var detta. E n grupp inom liögadeln
der 1500-talet, villien tagit sin utgångspunkt i Rankes citerade var missiiinlit för förradislia stämplingar. Yid ett möte p5
yttrande, h a r Platzhoff givit ett övervaldigande material till be- en llolme i sliiirgardeii liade nigra herrar, enligt vittiieris
lysning av denna fråga j. Eriks mordanslag iiro e ~ i d a s t svaga utsago, förehaft förriidislia staniplingar. Iionungens förre
motsvarigheter till allmaneuropeiskt bruk, d ä r de italienslia kammartjiitiare Gustav Ribbing hade dessuton-i avgivit be-
småstaterna, sarsliilt Venedig, gå i spetsen. Iiejsar Karl Y kännelse, att högadeln motarbetat lioiiungens giftermålsuii-
ocli hans broder och eftertriidare Ferdinand introducera dessa deriiandlitigar i utlandet Erili liar den 10 maj, under lop-
metoder i Centraleuropa. Ocli denna praxis h a r oclrså, pet av rattegåilgeil, i sin dagbok nedsliri\.it följande: »Iirå-
framhiller Platzhoff, sina teoretiker. Banbrytande \.erliar gade jag de anklagade adelsmanneii var för sig sarsliilt,
har, påpeliar han, Machiavelli. >)ITill fursten)), heter det i Iiuruvida de iiied fri vilja ville bekanna sarmiiiiaiisvarjiiinge1i,
11 Principe, »uppehålla sin stat, tvingas haii ofta att handla oela lovade, att jag gärna skulle förlita dem, ona de förkla-
111ot tro, barmhärtighet, miinsklighet, gudsfrulitan), )»Deii rade allt i sitt saniinariliang. Ingen av deiii ville beliarana
-p.p detta, men deras anletsdrag syntes visa annat. De saile
L. von Ranlie, FrarizösiscIie Gescliiclite, I" sid. 330. p
'
1)aiimarlrs Riges Historie, III, 2, sid. 149. I'riiicipe, cap. X\'." $ 1 . Fatburen, I. Öpn., sid. i 3 ff. Discorsi, l i l ~ . I, cap. $1.
U:o, sid. 174. Y I)iscorsi, iib. I , cap. 2 5 .
I'latzlioff, Die Theorie von d e r Mordbefugiiis d e r Obriglrcit iiil Si'I. q J i n ~ platzlioff, ;i. a . sid. <J:$, d a r Sturernorden iris:itts i Iiiii aaliniicl-
Salirliuiidert. lade sammanliniip;.
"
Principe, cap. XlrII1. 2 R. Elaiiclei, Stureiiiordeiis $at:,, sid. T>1 ff. och 90 fy.Iiig~zir A~nderssoii. Erik SI\' och SIacliiarelli. 25
ocliså, att de icke kunde nelia till att en sadaim sammansviirj- inbillad samn~ansvärjnlng, liar Erik med egen liaiid utkräv1
ning vore för haisden, aven om de själva vore okunniga på de -- måhända endast förment - brottslige.
om den» l. Konungens nämnd och större delen av riksdca-
gen sägas ha varit eniga on1 de anklagades skuld till för- Den våldsamma opposition, som hlev följden av alla
riideri. E n dom. av riksdagen, visserligen till el1 del beseg- dessa åtgärder, riktade sig särskilt mot en person vid konung-
lad först senare, avgjorde målet. IConiingen själv började ens sida, som anklagelseskrifterna mot Erik, och efter denr
eseliutioneir, då han ined egen hand iiedstötte en av de ~ i I v u d p a r t e n av senare historiker, framställt som 1;onungeils
svårast misstiiiikte, lierr S i l s Sture. *4~7en flera av de övriga dåliga ridgivare, hans onda ande. Det var deil vid tyska
utbildade juristen Georgius Petri Saleniontan~is,
Deil roll, som k o n u ~ ~ g e ~ i s ytterliga ~ipphelsniilg härvid Jbran Persson.
I
själva verket hade aldrig förut en personspelat, lär icke Itunna fastslas. Det kan icke avgöras, - av ofrälse att och icke tillhörande det andliga ståndet inta-
eller rättare, iir f r i n historisk synpuislit endast en strid oni git en ställning i riket, motsvarande dennes. Det a r icke
ord -- Iiuriivida haii dräpt herr Xils under direlit inflytande utrett, huruvida Erik eller Jöraii Persson ar den skapande
av börjande sinnesförvirring, eller o m det halls~nslösa häv- scli iderike av de två, men så mycket ar säkert, att Jöran
dande av hans höghetsrattigheler, som dråpet innebar, fört var sin konungs rådgivare och medhjälpare i goda och onda
hans överretade sjal ut i det hotande vansinnet. Men det tider, på vilken lotten föll att utföra många av de svåi*aste
torde vara klart, att dråpet p3 Xils Sture icke står i strid och mest impopulära regeriilgsl-iandlingam. Till gengäld
med tidens föreställningar om konuilgens rättigheter. Ett blev han rikt lönad och lian sägas h a varit oumbärlig för
par mansaldrar tidigare finnes en fnllliomlig parallell till Boniingen, långt mera an de andra »sekreterare», som Eril;
Sturenlorden i europeisli historia, för övrigt omtalad i Phi- Det hade förut - under Gustav Vasas tid - f u n -
lippe de Commines' Memoires. Det a r val den första gingeil, nits kiingliga sekreterare, men ingen som på detta sätt sär-
då en f~irste illed egen Iland utkrävt straff för förräderi mot skilt av adeln uppfattats som förkroppsligande ett bestämt
högadliga brottslingar, i omedelbart sammanhang ined els styrelsesystem. Alla den starka konungamalrteiis inotstån-
dom för majestiitsbrott. Haildelseii tilldrog sig i Portugal dare hälsade också denna iija post, »konungeils sekreterare))
p i 1480-talet. Johan II, soin nlisstankte en sarnmansvaj- eller »konungeils prokurator)), med enstämmigt raseri. Vad
iling av adeln, lat kalla till sig ledaren, nedstack honom med var 1,aurentius Andre= eller t. o. m . Gustav Vasas tyska
egen hand, l i t omedelbart uppsätta eii motivering fös sitt medlljälpare emot denne allsmäktige vanbörding, som i lika
l~andlingssatt och lät döma den dräpte och hans inedbrotts- bög grad tycktes dem bestämma utrikespolitik och inre
lingar till döden
"
Parallellen belyser tämligen val handel-serna i Uppsala attio år senare: hotad av en verklig eller IAilisoln så många andra drag i Erilrs regeringssyste~iz
. . - -- --.p-
»Iiiterrogavi reos iiol~iles siiig~ilos seorsiim u t boiia roliiiitate conspi- befinner sig också denna viktiga detalj i basta samklang med
ratioilein faterelitur, promitteiis me Iibeiiter eis coiidoiiatiiriim, si oinnia tidens allmäneuropeiska praxis och med Machiavellis reson-
orditic explicareiit, cluod iieutei roluit fateri eoriim, r u l t u s autem eorum Demang i 11 principe. I alla stater med stark fiirstemalit
alitid represeiitare videbatui. I)icebaiit etiain se iloii posse ilegare talen? hade regenterna mer eller mindre tagit sin tillflykt till am-
c o i i s p i r a t i o i e pr:e inaiiihus esse, etiain si ipsi igiiorarei>t), (I.:rii< XIII:s
aliiiat~acksaiitecl~i~iiigar, sid. 5 7 f,). betsmän ur andra kretsar an högadeln, vare sig det gällde
Losertti, ~ e s c l i i c i i t e des spatereii JIittelalters, sid. li97; Plnizlioff, kanslitjänst, förvaltning eller rättsskipning. E n ny klass av
26 Biigïar Anderssoii.
leii. På riordisli botten ge såväl Hans' och Ghristierii 11:s sona Gustav Vasas regering goda exempel på denrma tendens, elaurtn det 4 Sverige egentligen först var under Gustav Trasas söner som »sekreterareregementet» blev en ~ e r k l i g stötesten för den nen i t e r i franasteg stadda högadeln. hlachiavelli har Iilart insett de viktiga uppgifter, som f~irstetjänare av denna typ ha i den stat haii skisserat. Hans uttalanden om Parispar- lamentet ge en viss förestillning härom: han poiitigterar, att f~irsteri ej bör personligen reglera förekommande tvist inellian
storman
ocli det lägre folliet l. Tiad han för övrigt Iiav attsäga i detta ämne, har lian samlat i ett särskilt Iiapitel av d e tjugosex, som hans skrift innelaåller, det son1 b i r Litelii
))Angående furstarnas sekreterare»
För att pröva sina tjänare, säger Macliiavelli, bör flar- sten använda en prövosten, som aldrig slår fel. »Om d a ser», heter det, »att tjänaren tanker mera på sig själv än p& dig och i allt sitt görande söker egen fördel, då lrari du veta, att han aldrig slrall bliva dig en god ocli trogen tjänare. Den soin Iiar flivstens angelägenheter om hand, far aldrig tänka på sig sjalv ulan alltid på frrrsten))
.
.
.
Det ä r samma antifeodala anda, so111 så starlit lionimer till tals i Erilts niånga-l-iaiida instruktioner till civila och niilitära ämbetsman. -
D.! aiidra sidaii», franihiller Macliiavelli vidare, »bör fiirsteii
ila sin tjänare i åtanlie, ära honom, göra honom rik, förbinda Iionom till taelisamhet, l i t a honom dela håde äran ocli an- svaret»
.
. .
Under sådana förhållande11 Iiornmer han att frukta -\.arje förändring, eniedari furstens fall sliulle bliva hans eget. ))Om furste och tianare äro s i besliaffade, då Iran den ene lita 115 deil andre; men i motsatt fall gar atniinstone en av dem ett olyckligt s l ~ i t till mötes)).Macliiavellis idealbild av förhållandet mellan fursten och lians sekreterare skulle i viss utsfräckni~ig kunna tjäna som liaralitäristik av Erik S I V ocli Jöran Persson.
Priiicipe, cap. SIS. V r i r i c i p e , Cap. SSII.
Erili SI\' ocli Jlacliiavelli. 2 7
Dera furstetyp Erik förkroppsligar, liar m i n g a och betydelsef~illa drag gemensarnma med Macliiaveilis. Samlar maii några viktiga sidor hos denna, får man en härsliarge- stalt med iingefär följande drag. Hänsynslöst slrall f~zrsteri hävda statens malit, utåt ocli inåt, ocli aldrig släppa det minsta efter på sin ocli statens höghet. Utåt skall ban be- f r ä n ~ j a statens intressen genoiii en kraftig, p5 erövring inställd politili, vars förnämsta medel ä r kriget, f ~ ~ r s t e n s viktigaste ~ippgift. För detta Sridamål skall han sliapa och upprätthalla en iiiliemsk, p5 ~ i r n p l i k t byggd arnie. De er- övrade länderna skall han genom tjänlig grymhet definitivt
kuva. Inat skall han - med hjälp au lämpliga rådgivare
och efter behov skapade biträdande ämbeten - lika hän-
synslöst liävda sin makt. Detta vi~aiies bl. a. genom att
ständigt hålla inisstänksana heten vid liv och förelionima sam t vid behov brutalt kväva alla upprorstendenser. Vtåt som inåt får han använda alla medel; han iaiåste till statens bästa bruka förställning ocli list, grymhet ocli raldsamhet, utan moraliska hänsyn. Endast lian föi*efcrller. dygdig, är det e.j så viktigt att vara det.
Detta ar, lian man säga, 5 ena sidan nödvändiga råd för eii koiiung i allmänhet under början av nyare tiden, 5
den andra en realistisli lraralitäristili av politikernas vanliga tillvagagingssätt. Men dessa inaxirner kunna oclisi sägas utgöra en sammanfattning av Erili SI\':s regeriiigsprincipei.. Så nära ansluter sig den nordiske monarliens politiska teori och praxis till den allmänt europeislia vid denna tid. Bfed en aldrig upphörande följdriktighet liar Erili i sin styrelse försölrt realisera den iiya statens »förnuft». Den stat, soni föresvävat honom, a r den nya tidens. Han är en fullgod representant för tidens låt vara kanslie annu icke fullt offi-
ciellt erkända fursteideal. till det utvirtes skenet har
hans politik frigjort sig från sedan sekler vedertagna schemata. Man 1ra11 till slut - mera som ett kiiriosuna - ställa frågan: har Erili känt och studerat I1 principe'? Denna tidens fiirstelratekes finnes icke upptagen i det ofta omtalade inventariet över hans på Stocliholnis slott förvarade böcker,
