Johan
Adler $selvieps.SUNE LUNDGREX: Johan Författare till historiska biogra- S>a1vius Problem fier har ofta en ambition att uppspåra Iksigseko- och ta med oväsentliga detaljer, en am-
O c h maktbampen~ "nieon som ibland tycks bottna i en verk- Lund 1945.
lig radsla för tomrummet. Förmodligen av denna anledninig koilimer malnga galnger ett oproportionerligt stort u'trymine alt ägnas åt det biograferade föremålets harstam- ning, miljö och uppväxttid, ehuru man endast mera siillaim har får fram de säkra fakta, som tillåter slutsatser om eventuella påverkningar. Detsainma galler den i iiIdre tid sedvanliga utlands- resan, oin vilken nian merendels endast vet, att vederbörande passerat några tyska aniliversitetsstäder. Deii samvetsgranne forskaren ger emellertid inte tappt diirmed. Med alllikande av tillgängliga kallor skildras det andliga livet i Bärdomsstaden i fraga, soinn inåliiinda jeist d& upprördes av inotsiittaiirigarna nael- lan ramisila ocl-i aristotelism med vardera sina stridbara repre- sentanter. Detta förmodas den gästande framlingeil h a tagit starka intryck av. Nar haii sedan inträder i statstjäi~st och be- träder den bana, dar han gjort sina hisboriska insatser - de för vars skull han utvalls soin förennal för en biografi - har ofta forskarens arbete och skildring nått deii punkt, där biografien maste avbrytas.
Det ligger en uppenbar disproportion liiird, en inisshanshåll- niiig med tid, krafter ocli skarpsinne. Och detta oclasA i de fall, d å sliildri~igen lian slutf~ras. Det arbete, som nedlagts p& de anånga biografiska detaljerna, star sällan i rimlig proportion till resultaten.
P Sune Lundgrens doktorsavhandling: »Johaii Adler Salvihis », har förf. tillämpat en annan metod. Med en piifallailde knapp- het i de rent biografiska avsnitten lioncentreras skildringen kring de sammanhang, där Salvius gjort sin väsentliga insats. Under- rubriken: »Problem liring freden, krigsekonomien och makt- &en», anger dessa.
1
20 Sven A. Nilsson.Boëthius utredningar1, vilka han uppei~barligen inte strävat komrila så varst mycket utöver. De ger den biografislia rain, i villien Salvius väg till niakten och hans olilia historiska insatser låter sig inplacera. Meil ibland blir denna ka~iske val linapp- händig. Man ville t. ex. veta något iner om vad förf. ratt vagt liallas Salvius »privatekonomiska Iritressen», Salvius fraingångar grundade sig icke minst på hans betydande förmögenhet, ur- spruiigligen förvärvad genoin giftesinalet med deil rika guld- smedsiinkan Margareta Hartinan. Detta var för övrigt l-aails enda verkliga felspekulation: han sifle sig vid 30 ars alder med en 60-årig anka, soaii märkligt nog överlevde honom och dog fbrsl 97-krig. Uppenbarligen har denina förinögenhet och dess place- ring spelat en viss roll för Salvius handlande vid olika tillfalleil. Bland annat kan deis förmodas ha influerat p& halas standiga stravail att f & uppehålla sig i Hamburg. Detta fi5r Salvius mycket Brarakteristislia drag, på satt och vis ledlinotivet i hela hans seniare liv, kan Luiidgren ej tillfyliest förklara
"
Hans antydes- att psivat- elconorniska iiitresseil spelat iii men klargör ej ps5 vad sätt, vilket dock friimst synes bero p& bristande B&llina&eriaP 3.Salvius vag uppat gick inle över den sedvaniliga krigar- banan. Trots de inartialiska porfriitten var och förblev han en pennaiis man, som uppvaktade tidens nlalciiga ined ödinjulca, klagande saxpplilier. Beskyddaren framtör aandrn var Axel Oxeii- stierna. 14ed hans insktiga stöd intradde Salviur; 6620 i stals- tjänsteii efter Långvariga och grundliga utlanadska studier. Gustaf
H11
Adolf annvaiide holloin sona diplomat och fiiltlrarislichef men tyclis aldrig haft nggon större uppsiicaklning nv honoin. Som Lundgren övertygande visar, a r det i stallet sonlm Oxenstiernornas inan han bör betraktas. Salvius brukade ocksa Pange sjalv beteckna sig som deras lilienk.Anteckningar om Johan Adlcr Salvius' sl&litförhållandeil oeli studier. Personhist. tidskrift 1915, s. 205 ff.; Johan Adler Salvius. Biogr. lex. I,
s. 143 ff.
"fr s. 77 f,, 148, 304 ff.. 315 ff.
På s. 317 klagar Lundgren över Irallmaterialets knapphet i fråga oili Salvius ekonomiska stallning överhuriid. Det hade dock varit möjligt, att
t. ex. ge en god bild av hans stora godsinnehav incd hjälp av det 6 s. 317 not 62 angivna men e j utnyttjade materialet, vartiil bOr laggas laildsböclier samt olika reduktionsserier. För Salvius tyska placeringar har t0rmodligen det svenska materialet ej mycket att ge. Den på s. 317 omnamnda listaim på utestående fordringar borde doclr ha återgivits. Deil visar bl. a. stora lån till staden Hamburg och hertigen av IIolstein Gottorp. Tyslrt Iiallmaterial hade måhiinda kunnat utfylla bilden men har givetvis ej lruiinat utilyttjas.
Det goda förhal8andeh till hacl Oxeristierna beslod aveii efter Gustav Adolfs död, d5 Salvius i aiianga å r som residenil i Hamburg bevakade de sve~islia iii&resseiia i nordviistra Tyskland och sederniera även iuiigerade som legat \ i d fredsförharid8iaigarna dar. Det tvclrs vlsserligeri h a rubbais nAgot under ett i Ilera han- seeildeni sällsamt mellaiispel 1634-36, d& Salvius sonn Biovkansller laeinilaa i Sverige enligt f6rP:s meiaiiig leder fredcopposilmoamen mot lianisleril, men 5lerstaPBdes snart igen. De goda relationerna bestod även efter den andra allvarliga piii'restimirig de utsaltes I6ro Iroilflikteii i641 meHall Salvius caili Lysel Osenstieriias soii Joliman, vilkei~ placerats vid Iians sida som fredsdelegat. Lundgrens vall- skrivria ~rtredniaig härav - hans 8 8 kapitel - laler de agerande personerna klart frameriida, den bördsstolLe, lattirriterade Johan Oxenstierna, den e j anindre hellevrade uppltoriilin~gei~ Salvitas, v51 medveten om sitt varde, same slulligeri Axel Oxenstierna $jiilir, som Iilokl och skickligt uppmanar soiien all betailbca SaPvius stora förtjansier och Ira överseeiide i21ed H-i;ti~s huinör och lietsiga perina.
Háoaifliliteris direkta analednirig T-ar. at! Johain Oxeisstierria e j gav Salvius exeBlei~stBLelii. Aveii oin sa brukades »in Batavia,
Anglia, Hispailia. Gallia o d i Italia
. . .
sa a r det inkel 1,ruliligt iii Suecia patria ii-aea, e j hellel I-ioppas jag det brukligt bliara, akt en seniator regiii skall möta en inferiorem dignilate, loco et ordine riied sadaiaa vaniteter, som B saja vara legatorum har ute pro- prieteter*. Dessa Johan Bsenstieriias ord ger n l ~ c k e t av förkla- ringen iill att SaXvius e j laande sig Imell tillfreds under deni Oxens- slieraislca aeran. Han förblev dalr endast uppkori~%iaigeni, den enkle stadsskrivarsolieii f r h i Striirigi~iis, trots Iramg5rigar och ara- flytande endast de Iitiga Iierrarilas tjanare. B-Bani sökte ocksa tidigt ftirbiiidelser med andra kretsar, med del pfalz-grevliga htaiet ocli dess anhängare samt de inflytelserika kaaislisekreteraraia hcnima i Sverige, vilka liksom Iian kalilde sig iaedtryckda av det rads- aristokratiska viildet. De glimtar Euliadgren ger av denna lag- adliga sekreteraropposition ar ett 5slr5cliligt bidrag till de be- gynnande st&ndsstridernias liisioria.Silart inträdde en ny faliiior i det politislia spelet och gav oppositionen dess tillfälle: Kristiima. B sin kamp för att triinga tillbaka radsaristoliratin och dess ledare iaxel Oxenstierna asso- cierade hon sig, trogen vasarnas traditioner, med kanslisekrete- rarna och koni genom dein i förbiiidelse med Salvius. Tydligeii har hoil tillärnat Iionona, de lagadliga ämbetsliretsarrias friiianste representant, stallriirmgen som siil persoiilige radgivare. Därige- nom lioin han att spela sin roll i Kristiilas kamp för inaklen. Lundgren kan i flera hailseeilden ge denna ny belysiliiig.
122
Sven A. Nilsson.För Salvius betydde förbindelserna med Kristina bl. a., att han vann gehör för sin personliga uppfattning i fredsfrågorna. Icke miiist härigenom kunde han spela eii avgörande roll under westfaliska fredskongressens sista år, niedan hans kollega Johan Oxenstierna sköts undan. Detta ledde snart till brytning med Axel Oxenstierna, som aven heinrna ansåg sig motarbetad av Salvius. 1647 a r brytningen definitiv. l648 genomdrev Kristina trots Axel Oxenstiernas motstånd Salvius riksrådsutnämning, av samtiden betraktad som en stor seger för henne.
Efter fredsslutet hemkallades Salvius men stannade icke desto mindre kvar i Tyskland i ännu två år, trots Kristinas och sekreterarnas enträgna uppmaniiigar att återvända. Det a r nu som Tungel, den främsta förbindelseläiiken mellan Kristina och Salvius, börjar antyda att kanslern behöver ersattas med en ny man. Salvius undskyllde sig med sjukdom och nödvaiidigheteri att bevaka sina fordringar i Tyskland. Man kan med förf. ej undg5 att förvåna sig över hans dröjsmål att begagna sig av de lysande erbjudandena fråii Sverige. ib'agon fullt tillfredsställande förliiaring kan Lutldgren e j ge. Det ä r bl. a. här som Salvius ovan antydda motvilja att lanina Hamburg spelar in.
Salvius kom emellertid hem tids nog att medverka vid l650 års riksdag, där Kristina definitivt genomdrev sina tron- följdsplaner. I-Ian tillhör nu hennes inre krets och räknas allmant soin hennes frginste rådgivare. 1651 blir han friherre. Men trots allt längtade han tillbaka till Tyskland. Nar 1651 en fredskon- gress skulle sainmanträda i Luheck för att sluta fred nzed Polen, begagnade han tillfallet och reste ut trots Kristinas inotvilja att slapl~a hoizom. Snart var han tillbaka i sitt kara Hamburg. Mot- villigt återvände han hem. Vii1 Iiemma i Sverige begynte hail förbereda en ny utlandsresa men dog inom kort 1652.
Vi möter alltså har ånyo det problem, som kuiidgreii ej helt lyckats lösa: Salvius genomgåeilde motvilja att stanila i Sverige och ständiga längtan ut till självständig vcrksanihet i Tyskland. Vid detta senare tillfälle spelar ingliända också en annan, a v Lundgren antydd omständighet in. Kristina lat aldrig Salvius bli något annat an rådgivare. Hon ville själv regera. Det var inte så mycket en ny kansler hon ville ha som fastmera eii kunglig sekreterare.
Som redan torde framgått, salter Lundgren fredsfragorna i relation till Salvius personliga maktsträvan. I iiiledningen förlila- rar han sig e j ämna uttömmande behandla Salvius diploiilatiska verksamhet, eftersom denna redan undersökts av Boethius och Odhner och dessutom det diplomaiiska arbetet i regel e j
Johan Adler Salvius.
123
lainnade honom fria h a i ~ d e r l. Lundgren har därför egentligenendast upp de frågor, dair han meniar sig kunna plivisa sjelvstän- diga initiativ från SaPvius sida. E n sådan air den genornggende fredssträvan, som kan sparas hos honom alltsedan hen~bomftela till Sverige 1634.
Den begränsning forf. h a r gör, 5s välmotiverad: risken att förlora sig i de diplomatiska sainrnanl-iailgen hade eljest v ~ ~ r i t stor. Men frågan ar, om det ar möjligt att till fullo klarlägga Salvius personliga insatsen tikan ratt ingaende iaiadersökningar av själva sakförhållandena. Som det nu a r har SaPvius verksannhet under westfaliska fredskongressen -- huvudsakligen liapitleal 13 och 14 - blivit ratt styvinoderligt behandlad och i viil hög grad setts i relation till maktspelet heinina i Sverige. Man sakilar har f . ö. det franska arkivmaterialet, som ej kunnat utnyttjas inen onekligen hade varit av betyddse, bl. a. för fragan oin Salvius sjalvst2indighet P förhållanade till franska önskemal
'.
Det skall einellertid villigt erkaninas, att den fredslinje Ltiildgren följer i de »diplomatiska» avsiaitten tycks vara av central betydelse för Salvius. Förf. kan, sona nyss frannliallits, spara dessa Salviuc fredssträvanden alltsedan hemkonmisten fil1 Sverige 1634. Det omfattande 5:te kapitlet: »Heinmarege- ringens fredspolitik 1634-16363 innehålles l-iuvuduildersök- ningen.
Den tidigare forsliningen har för dessa å r observerat en viss motsattning mellan Axel Oxenstierna och regeringen B freds- fragan. Narmast före Lundgren har Sverker Arnoldsson varit inne på detta 5mne och bl. a. konstaterat, att kanslerns broder Gabriel Gurstavsson med Salvius son1 främste rådgivare ligger bakom den svenska regeringens för Axel Oxenstierna allt annat a n behagliga fredsoffensiv varen 1636 3. Nar n u 1,iindgreia tar upp denna fraga
p& nytt, sker det I sainband imed en ukförlig undersökning av den svenska satisfaPitionspoliEi1cen, d. v. s. de ersiittniiag4a-av p& vilka mail ville basera en fseds~ippgörelse. Han finner, att regeringens politik under tiden för Salvius liemilmavistelse 163.1-36 gås i allt- mera fredsvänlig riktiling, för att under våren B636 kulaninera i
»en direkt alctioil för fred med syfte att uindanslijuta regeringens Förf. s. 2. De åsyftade arbeteila iir B. Boëthius: Svei~skariia i de nedersachsiska och westfaliska kustlanderna juli 1630-nov. 1632, samt
C. Th. Odhner: Sveriges deltagande i westfaliska kongressen ocli grundlagg- ningen av det svenska viildet i Tyskland.
"fr förf. s. 251 f i .
S. Arnoldssoii: Svenslr-fransk krigs- och fredspolitik i 'ryslrlanid 1634-1636, s. 256 ff., jfr aven s. SO och 119 T.
124
Sven A. Nilsson.motsträvige representant i Syskland)) l. SaBvius avreste till Tysk-
land ined Enstrulitioner, som gick sliclii i stäv nnot deim hem- kallade kalaslerias intentioner. 1 I-nans stalle skulle Salvius om- händerta de förliandliiigar, soin main hoppades skola leda till en snar fred, Axel Oxei-istieraia korsade eiiielliertid planerna gerioin att kvarstaiiila ännu en tid i Tyskland ocli d i r ordna förhållail- dena efter sin vilja. Efter sin lienaliomsl tiB1 Sverige fick haii snart regering ocli råd över på siil linje, medaii Salvius, SOIII un-
der tiden atervant tP11 Hamburg, till en början hölls isolerad ocla först sinåningom lyckades återviiina kanslerns förtroende.
Denna lieai~inaregeriiigeiis fredsalitivitet kan enligt Lund- gren endast delvis förklaras ined att den mer iiim kaimsleria i Tysk- land tog iimtryck av ut- och inrikespolitiska svalrigheler. Andra faktorer inaske Iila spelat in. Ni%yoii gruppering i rådet på sed- vaiiliga oxeristierlaslca aialim5ngare ocl-a inotståndare Bcan inte inkt- tas. Axel Oxeiistiernas egen broder Gabriel uppträder soax freds- programmets talesman ukan att darför synas la ilagra direkta iniiiativ. Diirernot a r Salvieas standigt en ivrig föresprakare f6r dessa strävanden, och det a r han soan uppsatte de skrivelser soiii utfärdades i ärendet. Overhuveid in8ste Iian haft stort iiiflytaiide enbart geiionla sin stiillriing i Iiai~sliet s c h ~tPlrn51liia anseelade som expert på lvska fragor. Euindgreil uttrycker sig har ined en viss försiktighet. Men det ä r tydligt akt han tillnilätes Salvius stor be- tydelse f ör fredspolitikens utformning.
Lundgrens tollcniiig av detta hSride8seförlopp a r emelilerlid förenad med vissa svi%righeier. Som hail s,jiiPv erkgiiner, finns det inga belägg på iiagon fredsvanligliet hos Salvirns före hem- koansten till Sverige Den dyker först upp sedaii Pan Iioinmit i koiitakt ined stamningen herilnia. Vidare föreligger det alllid en viss risk att övervardera en skrivaiide persons insatser. Genon) sin ställiililg var Salvius den soin under alla omstaiidigheter skulle utforma regeringens sch riidehs utrikespolitislia intentio- ner. Det ar d i i r f ö ~ inte alllid E t t att avgöra, om Imnia a r en in- flytelserili föredragande eller regeringens sekreterare. När kund- gren vidare frånkaliiier Gabriel Gustavsson egentliga iniliaiiv i denna fråga, tar han inte til-lräclilig hänsyn till att deiilie i sin egeiisliap av Axel Oxenstiernas broder Iiaii ha sett sig nödsakad inta en mera tillbakadragen stalliiing.
A
andra sidan liar 111an svart att f å Gabriel Gustavssons otvivelaktiga ställningstagande för fredssträvandena att gå ihop ined vad niaii eljest vet om hans förhallande till brodern. Detta för den haiidelse regeringens po- ----l Förf. s. 142.
'
Förf. s. 112 f f .Johan Adler Salvius.
125
Bitik verkligen star i så bjart inotsattiling till Axel Oxenstiernas stravanden, so111 Leiiidgren vill göra gallande l. Oin daremot saicke a r fallet, lian Gabriel Gustavssons ställningstagande förkla- ras ined en ratt naturlig öiislian akt f5 hem brodern fran TysPi- land för att överta deil besvarliga lediaiiigeil hemma i Sverige. För att förverliliga eri dylik önskail fordrades fred eller ireds- arbetets övertagande av annan person, vilken just var Eredsviin- nernas program 2 .
Det biir emellertid ErannMllas, att Lundgren sjalv tycks vara medveten om att vissa svårigheter reser sig mot hans upp- fattning. Någon entydig tollinirig av dessa PiavecliPade samnaari- l i a ~ i g a r inte E t t att ge. Genom att satisfalitionsfrågana i dess helliet tas up^, h a r Lundgrens Prariist5llnPng uiider alla omsLlin-
digheter sitt varde oel-i ger geiaom att utgå fran Salvius intressai~l:t inblickar i den svenslia heinmaregeringem politik.
Sina viktigaste resultat nar Lundgren i de avsnitt, soix B underrubriken kallas problem kriiag krigsekononaien. Hail a r $gr ocliså mest sjalvst5ndig i förhållalide till sina föregailgare. Woëtl-iius oinriamiier sallunda deiiila sida a v Salvius vesl<saii~het endast med nagra f; rader 3. Salvius krigsekoi-iolniska arbete &og
siii början redan under Gustav Adolfs tid, da han som residerit i Hamburg förvaltade de subsidier och koi~lribtitioi~er, som ut- gick P nordvästra Tyskland och dispoiierades för arméns bellov. Han fick liarvid ofta trada emellan nned sin personliga kredit. Under Gustav Adolf och deil niismast foljaiade tiden var dock denna Salvius verksamhet p& grklnd av de relativt sm& anedlen e j av niigon större betydelse 1638 slöt han emellertid en traktat med Frawlirike, soin gav Sverige 400000 rd. - senare 480000 - i arliga subsidier. Dessa medel sliulle anvanida\ för krigförii~gen
i Tyskland och utbetalades till Salvius i Hamburg. 1 iiri skildring
av Salvius verksamhet som subsidiefiervaltare
-
liapitleii 7 , 8, 10 och 12 - vi11 Lundgreri visa dels subsidiernas stora betydelse för den sveilc,ka krigföringen, dels den roll Salvius spellat B detta saminanliang.Liksoan Per Söreiasson och andra framhåller Luridgrei~, ,att
den svenslia krigsorgaraisationen med de tyska varvade trupperna kravde stora penilinglilllskott 4. P2 grundval av brev ocln raleii-
-
I en rec. i HT 1945 ger Jerlrer Ros611 cil arinail tolkiiirig av de iiistruktioner Salvius medförde till Tysklaild 1636 samt av den POljaiide eitveclrlingeii. Darigenom lioinmer regeringens fredsaktioii e j att st5 i s2
starkt motsatsforhållande till Axel Oxenstierilas politilr
*
En liknande tailkegång antyder iurf. s. 125 i".d Biogr. lex. I, s. 151.
126 Sven A. Nilsson.
skaper konstateras, att det uiider senare 1630-talet och hela 1640- talet i regel ej kom några pengar från Sverige eller de besatta tyska oinrådeila, utan mestadels naturaleveranser. Följaktligen blev de franska subsidieriia, nar de satter iii från 1638, av deil allra största betydelse för den svenska krigföringen. Det ä r de som räddar Banér, vars ariné uiider tillbakagängen efter slaget vid Nördlingen traiigts mot sjölianteri, det a r de som ligger bakom hans och Torstenssons segrar.
Det kan synas rätt s,jalvklart detta, att för krig behövs pengar, iilen så har det faktiskt inte varit för deii aldre littera- turen. Krigshistorikerna har anlagt ensidigt strategiska och tak- tiska synpunkter, pengar a r för dein något som en duktig general alltid skaffar sig på ett eller aiinak satl. En del historilrer, främst Sörenssoil, har visserligen allmänt eller i enskilda fall fraailhallit de fraiiska subsidiernas betydelse, meii del är först Lundgren, som konsebvent sätter dem i sariiband med den sveiislra krig- föringen. Vi far därigenom en ny bild av denna, framför allt genoin förf:s detaljerade undersökning av växelspelet niellai~ subsidietillskott och den svenska liuveidarin6ils rörelser.
Vad Salvius insats beträffar, var det han som förvaltade subsidierna och soni fick träda emellan nar de försenades. Detta var ilastan alltid fallet. Hans suhsidieförvaItiiPng resulterade också till slut i egna utlägg på 258000 rd. Salvius insats a r dar- för enligt Lundgren av central betydelse för Sveriges krigföring under Baiiérs och halis eftertriidares tid.
Det lider intet tvivel, att Lundgren E dessa avsnitt nått be- tydelsefulla resultat. 1 fråga om växelspelet mellan subsidier och krigföring och i salilbalid darnaed Salvius egen insats skulle rec. dock vilja framföra vissa erinringar. Men först ett påpekande av annan art. Nar förf. hävdar, att ariiiPerna i regel e.j kunde vänta några penningleveranser från de besaita ornrådena l, skulle maii vilja fråga om sådana överhuvud kall liomaila till synes i det an- vanda materialet. Kiiappast i räkenskaperila. Någon redovis- ilingsskyldigliet förelåg ej i dylika fall" Att soin förP. frain- lliållit, faltl-ierrarria i regel ej omiiaiiiiier några sådana penning- utbetalningar i sina brev till Salvius och regeringen, säger ej så
--p
efter Banérs död, maj-november 1641; Fältherrar, härorganisatioil och krig- föring under trettioåriga krigets senare skede, Scandia 1930; Ekonomi och krigföring under Gustav II Adolis tyska fälttåg 1630-1032, Scandia 1932.
.Jfr förf. s. 178 ff. Detta galler givelvis endast Baners och hans efterträdares tid, då de tidigare tyska liontributionerna upphört.
De pengar Torstensson erhbll vid Leipzig's kapitulalioil 1642 redo- visas s&luilda e j i hails faltkassarakiling, jfr iiedan s. 129.
Johan ?idler Salvius. 127 mycket, eftersom i dessa vanligen begärdes pengar; det kunde då ej vara så lämpligt att omtala andra inöjligheter att skaffa så- dana. Förf. borde nog h a hallit inöjligheten av penlaiilgtillskoit från Tvskland mera öppen.
Det källmaterial förf. utnyttjar i dessa avsiiitt ar förutom Salvius ~oclin fältherrarnas brevvaxliiig frainst en serie frailska subsidieräkeiaskaper l. Dessa a r eilaellertld, vilket hain ej Bilargör, av tv5 skilda slag, dels Salvius egna rakeinskaper, bevarade för åren 1636-43 och 1645-47, dels en kassarakning för Areii 6641 -46, soin ar en faltkassarakniiig över de subsidiemedel Tossteils- sola fbtt 5 Det a r med denna förf. fyllit luckan i Salvieis rakenslia- per mellan juli 1643-juli 1645. Efter juni 8647 har han daremot e j haft några rakeilskaper att tilPg3. Men i Krigsarkivet finns ännu en faltkassarakining av iayssilamnda ark, oinfattaiide Karl Gustavs tid som generalissiiinus 16413 3. Deil ger andra uppgifter
om subsidietraiisalitionerna under denna tid än de förf. p& grund- val av brevinateria1 meddelar 4.
De tv& fällkassaralienskaperp~a ar - framför allt Torstei~s- sons - ur inainga syilpunkter iiitressanta". De gör det bl. a.
möjligt att se de krigsekonomiska sainmanbangen ur aini6ns syn- punkt. Förf. har naturligt nog mest sett dem ur Salvius; det
an
växelspelet mellan hans subsidieutbetalilangar och arailénls r ~ r e l --
'
För dessa som förvaras i Kammararkivet se förf. s. 321.1 Salvius rakcnskapes föres p& utgiftsiidala e j endast utbelaliliiigariia till huvudarmén utan aven till övriga arinber, de svenslta garnisoneriia saiiit olika diplomatiska andamal. Torstenssoils faltkassariikiiiilg upptar l ~ a iii-
komstsidan förutom subsidiemedel cirka 110000 rd., som Torstenssoii iörde med sig från Sverige 1641 (jfr förf. s. 200). Deil oinst5ndighelei1, att delta a r de enda pengar ut0111 sulssidierila sona redovisas i arméns fiiltlrassar5lr- ning, utgör onelrligen el1 visst stöd för förf:s uppfattning, att irån Sverige
P regel ej iilom några peugar till arin411 i Tyslilaild. Militieräkilingar 1648: 10, KrA.
Av förf:s framställning på s. 233 if. framgår, all liar1 Guslav av Salvius fatt 153000 rd. i aug. 1648 ocli sedan begart ytterligare 160000 i dec. Om han fått dessa senare namnes darernot ej. Fiiltkassarakniiigen visar emellertid, alt Salvius under aret levererat 240000 rd. i subsidiemedel. Dess- utom fick armbil 200000 i lån av generalfaktorh Melkior Deginglr, vilka skulle betalas av stora sjötullei~. Se harom vidare ncdan s. 130.
De a r så vitt rec. vet de cirda räkenskaper, dar mail kan följa den svenska arméns utgifter i slörre skala under 30-iriga kriget. Bevarade falt- rakenskaper för den närmast föregående tiden, se t. ex. hrlilitieralriiiilgar 1636:74, 1638: 64 och 65, KrA, a r av betydligt mindre omfattning, beroende på att liuvud- parten av utgifterna då Lydligei~ ivilade krigssliadeplatsen och ej redovisades.
Sven A. Xilsson.
ses soin skildras. Alen i faltlrassarakiiiilgari~a lian vi följa u t gifterna iniiiiad för inånad och bättre se sambandet mellan pengar och lirigsïörelser l. Furinodligcii skulle oclrsii en detalj-
grailskiliiig av årligen återkoiniilande utgiftsposter liuriria upp- lysa, om eventuellt vid vissa tillfallen andra peiliiiiigtillgåilgar stått till förfogande.
En gransliiiing av Torstenissons räkenskap visar elilel- lertid också ilagot aiiiiat. Man far ej övereiisstammelse mellan de subsidiebelopp, som dar 8r förda soan inkoinst och Luiidgrens motsvarande uppgifter om Salvius subsidieutbetal- ningar, vilka hämtats u r dennes ralcenskaper Skflliladen beror på alt Salvius under Torstenssons tid i regel e j levererade pengarna direkt till hans onibud. Vanligen förskotteras de av eil köpmail vid arinkii, Melliior Degiiigk, mot växlar på Salvius Y .
1 En omständighet, som i detta sammanhang bör fraiilhåilas, iir att under Torstenssons tid vid varje års slut finns överskott i kassan, 1643 200000 rd, 1644 116000 och 1645 55000. Förf. har endast observerat det första av dessa översliotl (s. 205), nien aven de övriga borde tagits med i hails disltussioner om den ekonomislia ställiiingeil vid årsskiftena (jfr s. 206 och 208 f.).
*
Jamförelsen galler givetvis endast den tid, da de båda rakensliaps- grupperna löper parallellt, d. v. s. 1641-42 och 1645-46.Degiilgks förskott tippgår till stora belopp, under Torstenssoils befals- tid 1642-46 till 945000 rd. mot 360000 i direkta leveranser. 1616 och 46 gick allt genoin honom. Detta skall tydligen saltas i samband med del missriöje Torstenssoil visar 1644 över Salvius subsidieförvaltning (jfr förf. s . 213). Man begärde då i några brev till Axel Oxenstierna av 1°/s och "/ö,
att få en bestamd suinma av subsidierna anvisad till arniens behov rs3 kunde jag själv hos någon köpman göra mig liredit p& de persedlar jag till armen behövde och diirmed spara det stora interesse och köpmanslage, som man ofia skall giva . .
.
och faller mig besvärligt att alltid så bettla av herr Salvio lika som vore det hans eget». (AOSB II: 8, s. 429, jfr aven s. 436 i.) Torstensson har tydligen kommit uiiderfund med att han av Degingk Iran få deil kredit han behöver, om blott en viss subsidiesumma anvisades, och har därför e j längre riågon användning för Salvius som mellan- hand. Regeringen ville dock e j gå ined på iiågon andring. 1645 och 46 var det emellertid det oaktat Degingk, som fick förskottera samtliga subsidiebelopp.I brevet av talar Torstensson p5 samma sait on1 att spara den be- tydande ranta, »som under tiden gives av pengarna*. Detta tolkar förf. på s. 238, som on1 Sorstenssoii menat, att Salvius gjorde rantevinster genom utliniiig av ii~riestående subsidiemedel. Torstensson avser emellertid har liksom i 16 jun-brevet den ränta och det agio, som Böpmannei~, d. v. s. Degingk, brukade tillgodoräkna sig. Av räkenskaperna framgår, att Degingk i regel fick 2 % agio på sina förskott.
Johan Adler Salvius. 129 I vissa fall kan det dröja åtsliilliga iilånader, iniian Salvius löser in dem. Men det för Torsteilsson och krigföringen väseiltliga ar givetvis inte, nar vaxlarna löses iii i Hamburg, iilail nar lian får pengar eller varor i haiideii.
Vill maii följa det verkliga förloppet, xiiåste inan utgå fran de vaxlar, vilka ligger som verifiliatioiier i Salvius räkenskaper. På Banérs tid tycks vaxeltransaktioner i större skala ännu ej Ila kommit i gång men förekoinaner ofta under hade Torsteaisson oeli Wrangel, så langt man kan se av Salvius bevarade räkeii- skapeï. Av växlarna framgår bide iiar de utställts av faltlierrarria o e l ~ nar Degingk fatt betalt av Salvius. Det a r givetvis den förra tidpunkten, som för krigföringen ä r av betydelse. Förf. Iiar däremot utgatt fraii den senare, den soin kommer till synes 1 Salvins tablåer över utbetalningar. Hans utredning av saiiibaii- det mellan krigföring ocli subsidier blir därför i vissa avsnitt ej fullt tillf~.edsstiillande. Delta galler dock ej Raiiérs tid, då som nyss framhållils dylika transaktioner ännu ej a r vanliga, e j heller åren 1643-45, då luckaii i Salvius räkeilskaper gjort det omöj- ligt _att exakt tidfästa dennes subsidieutbetalningar. För &ren
6642-43 och 6645-47 bar däremot sainmanhai~gek delvii
rubbals
'.
Som ex. må anföras Lundgrens frarnstalli~ing p i s. 200 ff. Det heter K r , att Soistensson infor våroffensiveil 1642 ville f& Salvius att godhäriila en växel på 150000 rd. Denne ville dock ej g& med på mer 511 50000. ~2'orstenssons bekymmer lattade emellertid genom segern vid Schweidnitz i Schlesien den 2 1 maj», varför Salvius hoppades att han skulle klara sig på sina goda kvarter. Först på seilsomrnareil kom nya penningkrav, meii Torstensson fick blott 50000 samt de tidigare utlovade 50000, vilka ej tagits Y bruk. Med dessa pengar gjordes s& höstfalttåget, som ledde till segern vid Leipzig i oktober.
Går man emellertid till verifikationerna i Salvius räkenskaper, ter sig förloppet helt annorlunda. När finns eii vaxel på 150000 rd. av den 26 april, utställd av Torstensson för Deginglr att betalas av Salvius. Torstensson har alltså sedan B april fått de 150000, det kr nied dein han g6r sitt falttåg. På växeln har sedan Degingks ombud kvitterat 46000 i juni, 30000 i aug. och 20000 i sept. Nar återstodeii betaldes, framgår ej, niöjligeri har Degingk till- fredsstallts av de 150000 rd., som Torsieiisson erhöll vid Leipzigs kapitula- tion (förf, s. 202 f.), vilka e j redovisades. Enligt forf. skulle alltså Sorsteils- son först under sensommaren fått 100000 rd., enligt växeln daremot 150000 redan i april, av a7illra 96000 inlöstes av Salvius under somrnareii.
På samma sätt ar de Salvius uibetalilingar 1646 och 1647, som förf. omnlmnes på s. 231 och 233 avbetaliiingar på tidigare viixlar. Wrangel liar alltsa fatt dessa medel tidigare ä n förf. anger.
f 30 Sven A. Nilssoii.
Den oinst2ndiglieten, att Lundgren ej observerat dessa vaxeltransalctioner, falr aven en annan Isonsekvens, en viss över- värdering av Salvius insats. Det a r alldeles riktigt, att han varit av stor betydelse geiloili siii förinaga att mot egen kredit skaffa pengar i förskott på subsidierna. Men detta a r också fallet ined
Melkior Degingk, som under Torstenssons ocli Wrailgels tid sjalv och tillsammans med siila intressenter förskoiterade större delen av de subsidiebelopp, som koan liuvudarrnén tillhanda l. Degiilgk blev e j heller utan belöning för siila iiisalser Våren 1647, då han I&g ute med stora förskott, adlades han under ilamiiet v011 Schlangenfeldt och blev faktor vid huvudarmén. 1648 blev Ilail generalfalilor, 1654 friherre och nådde därmed sainina värdighet som Salvieis. Hos kuildgren kommes laans verksainhet e j till sy- nes 3. Den has dock varit ganska betydelsefull för de skildrade
sainmaiihangen, aven oin den ej a r lika ceiiiral som Salvlus. Rec. vill till sist understryka, att del har anförda endast f a r fattas som vissa korrigeringar av Lundgrens resultat i dessa avsnitt. Kvar står under alla omstandigheter det betydelsefulla
p ----
l Liksom Salvius fick han ocltså trada enlellan med direkta lån. Av Karl Gustavs ovan anförda Ealtltassaräkning framgår, att Degiiigk 1648 ut- lånat 200000 rd., vilka skulle betalas av stora sjotullen (jfr ovan s. 127 not 41. Vad Salvius beträffar, framhåller förf. at1 halis krigse!rononiiska arbete re- sulterade i egna utlagg på 250000 (s. S33 och 236), även dessa mot betalning av stora sjötiillen. Det var allisa Salviris och Degingk, soni fick försörja de svenska arméerna under krigets sliilskede, iiar subsidierna upphört i och med 1:sta terminen 6648.
Torstenssons uppsltattiiing av Uegingk franagar av ett brev till Axel Oxenstierna av l0/6 1644, AOSB II: 8 s. 428.
Han omiiäinnes endast p& elt stalle, s. 237, dar f0if. säger, att de köpman som vistades vid armecrila Lilllalligtris kunde bidra och anlor ett uttalande av Salvius i dec. 1616, dar denne säger sig »vara tvungen att skaffa medel, innan köpmännen Deginglrs vkxel IörPö11, on1 man över huvud taget ville ha hjälp av honom i forts at tri ingen^. Här har Ibrf. tydligen varit växeltransaktionerna på spåren utan att dock Iia inseit deras inliebord, Det- samma ar också fallet på s. 212 f,, dar det heter: uaveii om Torstensson del- vis kunde övervinna de svårigheter som de omcdelbarn behoveii framkallade, genom att draga växlar bos kopmän vid armén, voro dessa möjligheter aiidå i sista hand beroende av han~burgkassails tilllgangar. Vägrade Salvius be- tala, kunde Torstensson intet få den vägen.» Detta ar alldeles riktigt, men med det tillägget, att aven Salvius forskott i sista hand var beroelide av något annat, nämligen subsidiernas utbctalande. Under 1640-talet blir han därför endast en av länkarna i subsidierilas vag till deii sve~iska huvudarmén; en mycket viktig lank visserligen, nien ej dec enda.
Joliaii Adler Salvius.
131
påvisandet av sambandet mellan subsidietillskott och krigföring. Och detta tycks, om Inan dessutom tar hänsyn till viixeltrans- aktionerna, bli än mera direlit 5n förf. alltid kulinal visa.Lundgrens resultat a r i de krigsekonon~iska partierna av större allmänt intresse, a n det i en biografi vanligen är möjligt att nå. Aven P 6vrigt lian han naed utgaiigspunkt fran Salvihis i åtsliilPiga hänseenden ge ny belgrsiiing av under 8630- oeli 40- talen aktuella frågor och feirhallaiiden. För varje forskare i denna tids historia 5s Iians avliai~dling av betydelse. Deni har biografiens förtjanstes men Imar genom sin koncentration p% vä- sentliga ting lyckligt uridgått dess avigsidor.
Sr?en A. ATilssorz.
